Reinfeldt, den vedervärdige

“Om Sverige är i kollaps och ingenting fungerar, vilka ord har vi kvar för att beskriva det som nu sker i Syrien, Libyen och Afghanistan?” (Reindfeldts nya brandtal)

Min kommentar till den vedervärdige mannen:

– Kollapsen i Sverige är att Sverige håller på att bli Syrien.

Om han vill veta vilken välfärdskollaps vi talar om, kan han väl byta plats med en av alla fattigpensionärer som han bestal på en trygg ålderdom och den välfärd de slitit ihop, eller med de våldtagna och ständigt sextrakasserade kvinnorna som ser fram mot skilda badtider och inte längre vågar gå ut ensamma om kvällarna. (En dåres försvarstal)

Vilka är hans gärningar? Bostadsbristen, arbetslösheten, den omvända rasismen, apartheid, no go-zoner, brinnande bilar och skolor, mord varje dag, skottlossningar på öppen gata, terrorister och en vård som inte längre garanterar varken patientsäkerhet eller plats på akuten.  Kåkstäder. Slum. Tiggeri.  Kallar han det ett land som fungerar?  Den bank som anställde honom kan inte vara klok.

Fick han känna på den välfärdskollaps han tvingat på det svenska folket som tack vare honom inte längre åtnjuter något skyddsvärde eller medborgerliga privilegier i sitt eget land, skulle han inte stå där i pressad tiotusenkronorskostym och snackat om en utsatthet som han aldrig har varit i någon självupplevd närhet av.  Hans rent ut sagt psykopatiska självtillräcklighet och sadistiska syn på den svenska befolkningens smärtgräns, gör mig illamående.

“När man flyr utmed vägarna och barnen frågar pappa, vart är vi på väg, vad ska ni svara? Jo ni ska svara att någonstans i denna värld finns det någon som har öppna ögon som ser människors utsatthet.”

I Sverige börjar inte bara någon, utan allt fler faktiskt, få upp ögonen och lägga märke till Sveriges utsatthet.  Det kommer till en punkt när man skiter i hur många välfärdsletare som haft råd att ta sig hit.  Deras livsöden – sanna eller påstådda – genererar nämligen inga mångmiljarder som statskassan har i underskott. Tvärtom.

Man kan inte krama blod ur en sten. Det är hans själv exempel på. Vi är dränerade på allt vi  en gång har ägt och tar vi oss inte samman nu när klockans visare står på fem i tolv och stänger gränsen för att börja se om vårt eget hus, så kommer vi aldrig kunna stoppa den sten som satts i rullning mot stupet.

“Skiter Reinfeldt i det svenska folket”? undrade Thoralf Alsfon efter den snart avgående statsministerns “öppna era hjärtan”-tal 16 augusti 2014.

Ja, det gör han.

Och han försitter tydligen inte ett enda tillfälle att påminna oss om det.