När folket betraktas som ett hot mot makten

Vi trodde nog aldrig riktigt att demokratin i vårt land skulle hotas, eller ifrågasättas. Åtminstone trodde inte jag det.

Jag trodde snarare att mer direktdemokrati skulle bli följden av ökat folkligt missnöje, för utan att ha majoriteten av folket på sin sida blir det en omöjlig uppgift att regera – om man inte vill vara en förtryckarstat, en diktatur.

All makt ska utgå ifrån folket i en demokrati. Det betydde, trodde jag, att fler folkomröstningar i frågor som rörde folket och landet mer än de rörde makthavarnas privilegierade intressen, skulle ligga i utvecklingslinjen.
Demokrati betyder just det: folkstyre. Det står inskrivet i grundlagen, i regeringsformen.

Efter Brexit (där brittiska befolkningen gav möjligheten att rösta sig fria ur EUs överstatliga maktövertag) ökar de inhemska kraven från överheten på att beröva folket folkomröstningar. De får stöd hos kommunister och (häpna!) liberaler, som av outgrundlig anledning förväxlar folkmakt med högerextremism.

De gör nu som de gjort tidigare: demoniserar företeelser som innebär att de får mindre kontroll över möjligheterna att driva sina egna viljor igenom på folkets bekostnad.
Det är så det gjort sig själva rika och möjligheterna att fortsätta med det kommer de inte släppa frivilligt. De försöker verkligen dunka in i det allmänna medvetandet, att folkomröstningar är hot mot demokratin.  Innebär denna nya kampanj mot demokratin att vi ska förbereda oss på att det inte blir några fler allmänna val?

Det var varit flera helt ogenerat öppna antidemokratiska utspel på sistone, och ett av dem är tidigare DN-kolumnisten Göran Rosenberg med kopplingar till Bonniers (den eviga maktfaktorn).

Han säger;
“Det finns de som påstår att folkomröstningar är den högsta formen av demokrati. Tro dem inte. Folkomröstningar är ett slag i magen på demokratin”

Rosenberg hävdar att folkomröstningar inte inte lösningen på demokratins problem “utan en del av problemet”, och problemet menar han är den “växande klyftan mellan makt och ansvar”.
Lyssna!
Det finns inget “mellan” makt och ansvar! Makt är ansvar.

Finns det en klyfta så beror den på att makten idag inte tar det tunga ansvar som är förenat med makt. Idag gör makten allt för att svära sig fria från de negativa konsekvenserna av sina beslut och skylla ifrån sig. De ljuger till sig makten före val genom att föreslå intentioner som de senare sviker och i flera fall gör raka motsatsen till.

Men är de då folkvalda? De valdes för de föresatser de gick till val på, men infrias inte dessa – inte ens försök att infria dem – så kan man inte påstå att de respekterat demokratin och längre är folkvalda. Det är en illusion. De gjorde något annat än vad de valdes för att göra.
Då ska de avgå.
Då ska de utlysa ny folkomröstning.

Klyftan växer snarare mellan folket och makten. Det beror på att makten i högre och högre utsträcknings skiter i folkets intressen och vilja, och de gör det faktiskt medvetet. De kommunicerar till varandra men aldrig med folket.

Demokrati är folkstyre, demokrati är vad befolkmajoriteten vill, och till skillnad mot politikerna är folket beredda och villiga att ta ansvar och stå för konsekvenserna av de beslut som framkommer endast vid rådfrågning av folket – via folkomröstningar.

Folkomröstningar är endast ett slag i magen på maktfullkomligheten och eliten egen vilja stick i stäv med folkets, för de är medvetna om att de för en politik som folket inte godkänt.
Det här landet tillhör befolkningen och statskassan tillhör folket. Politikerna agerar som om allt detta är deras privata egendom, vilket är oerhört provocerande när politiker och partier inte ens har en bråkdel av folkets röster, godkännande, men ändå sitter i regeringsställning.

Vid folkomröstningar blir det uppenbart om makten och folket vill olika saker, det går inte inbilla folket motsatsen efter en folkomröstning, som man däremot kan göra med hjälp av medierna och tveksamma opinionsundersökningar.

Göran Rosenberg är en av de farligaste människorna vi har i Sverige. Fri Tider beskriver hur:

Göran Rosenberg har tidigare uppmärksammats för att problematisera demokrati och yttrandefrihet.

“Den stora utmaningen mot yttrandefriheten är bristen på självcensur och självrestriktion”, skrev han i en artikel i Dagens Nyheter år 2006, något som även har uppmärksammats i Norge.

Det är den här vägen våra medier har valt. Vi kan inte lite på dem. De har en agenda som de tror de kommer belönas för och den vill inte folket väl.

Det finns fler exempel, även om jag inte kan ta upp dem alla. DN:s Peter Wolodarski är ännu en käpp i hjulet för demokrati och yttrandefrihet.
Efter att det brittiska folket röstat för att lämna EU och befriat sitt land i en folkomröstning om EU-medlemskap (Brexit) ifrågasätter de stora Bonnier-tidningarna nu själva idén om att över huvud taget låta folket avgöra politiska frågor. (FT)

“Ett demokratiskt styrelseskick förutsätter trots allt inte bara majoritetsstyre utan också skydd för minoriteter,” säger han, och menar i så fall att folket är ointresserade av att skydda minoriteter.

Det är lögnfärdigt skitsnack och förolämpar övrig befolknings rättspatos; rättvisan i dess allmänna rättsuppfattning och mognad. Det är ju trots allt folket som har valt skydd åt minoriteter!   Så här går det alltså, när man glömmer varifrån demokratin kommer och på vilka det hänger att upprätthålla den.

Folkföraktet växer, och folkförakt är riktigt farligt. Vi har historisk kunskap om vad folkförakt leder till: förtryck och ingjutande av skräck för att tilltvinga sig makt. Makt över folket, ett folk som det inte vill ha för nära inpå dig, men inte skulle existera utan.

Vi måste också ha en sak klar för oss: från att ta hänsyn till minoriteter, till att låta minoriteters intressen få företräde framför majoritetens, är steget stort.
Det är när man låter minoriteter sätta agendan som demokratin utsätts för verkliga påfrestningar, det är så man exempelvis tillåter att minoriteter påtvinga en helt befolkning religiösa doktriner som påverkar hela landets funktioner och dess styrelseskick.

Religionsfrihet är att tillåta alla ha olika religiösa (eller inga) uppfattningar utan att riskera förföljelse, tortyr eller andra negativa konsekvenser för sin tro. Religionsfrihet är inte att behöva bekräfta någons religion. Religionsfrihet är i högre grad än något annat, att den som inte delar andras trosuppfattningar inte ska behöva påverkas av sådana i sin vardag, på allmän plats, eller offentliga miljöer, och själv slippa förföljas på grund av detta.

Vi går i motsatt riktning: minoriteter, vare sig det är en minoritet av rik maktelit eller en ideologisk/religiös fanatism, så är det sådana minoriteter som försöker gripa kontrollen över majoriteten. Tro inte, att vi inte märker något!

Det är fortfarande så att majoriteten i ett land bestämmer vad som är bäst för majoriteten – demokrati – och inte tvärtom. Per demokratisk definition, är det alltid en minoritet som förlorar ett val, och får mindre att säga till om, även om hänsyn ska tas till deras medbestämmande, behov och intressen.

Hur fungerar detta då i den politiska församlingen idag?

Hur ser sverigedemokraternas medbestämmande ut, som är i majoritet över de flesta riksdagspartier, men ändå utestängs från diskussioner och medbestämmande?
Det är alltså den här ordningen man vill cementera, eftersom nuvarande partier, grupper och maktförhållanden är på det klara med att de är och kommer bli i minoritet.
För dem står folkviljan i vägen.

Ett annat antidemokratiskt praktarsle är Thomas Mattsson på Expressen. Han står åtalad för förtal, vilket säger en hel om hans förhållande till moral, sanning och fair play. Han är osympatisk så det stör.  Helt i klass med Dan Eliasson, som någon (har glömt vem) önskade sig “finkornigt grus i ögonen för att slippa se ens på bild”.

Mattsson tycker det var rätt av medierna att vinkla rapporteringen om EU-folkomröstningen i Storbritannien till stanna-sidans fördel, skriver FT om.
“Rena rama sveket mot den oberoende granskande journalistiken”, skrev han om kritiken mot att de som faktiskt vann omröstningen inte fick komma till tals.

Ett fåtal svenska journalister håller med om att vinklingen är problematisk. Till Medierna säger den socialdemokratiska journalisten Lotta Gröning att ”det var en sida av saken, rena skräckpropagandan” om den ensidiga brexit-bevakningen i svenska medier.

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg instämmer:

”Det har inte gått att höra skillnad på nyhetsrapporteringen, de så kallade experterna, parlamentarikerna och EU-etablissemanget. Varje gång man öppnat en tidning, slagit på radion eller knäppt på teven har det varit som att bevittna en gruppgalenskap där alla imiterar varandra”, skrev hon dagarna efter folkomröstningen.

Paniken är ett faktum när folket bevisar att de vill något helt annat än makten. Man kan tydligen inte sjunka tillräckligt lågt, om ambitionen handlar om att idiotförklara folk som visar att de inte vill kontrolleras eller manipuleras, vare sig av medierna som går maktens ärenden, eller av överstatliga riskprojekt som äventyrar hela Europa och ruinerar dess befolkningar. För att en liten självgod klick företrädare och ordförande, som inte ens blivit folkvalda utan utsett sig själva, ska berika sig och de sina på bedrägeri och svek mot folkens intressen.

Håll hårt i hatten, gott folk, för det kommer bli åka av i nära framtid. I allt fler EU-länder reser man nu folkomröstningskrav för att få möjligheten att lämna EU och en del länder följer Storbritanniens exempel. Tjeckien och Ungern, är två. Jag tror att jag i övrigt tappat räkningen på vilka som ska få folkomröstning och på vilka som kräver att få detsamma.

En sak är klar: Brexit visade vägen för Europa.

Smid medan järnet är varmt – kräv folkomröstning om svenskt utträde ur EU – och låt er inte luras av propagandisternas retoriskt trick och rättighetskränkningar.  De representerar allt som måste bort ur den demokratiska offentligheten för att vi ska kunna rädda den åt våra efterlevande.
Rösta förnuftigt i nästa riksdagsval 2018, lita inte en gång till på dem som redan svikit sina ord. De har fått sina chanser flera gånger men bränt de förtroenden de fått.

De är skadliga för Sverige -se er omkring! – och de är skadliga för oss som byggt landet, vårt land.

Så tycker jag.