Galopperande vansinne

“En stor del av de ensamkommande flyktingpojkarna kommer från samhällen med normer kring kön och sexualitet som på många sätt skiljer sig från det svenska majoritetssamhällets. Därför behövs utbildning för dem när det gäller sex- och samlevnadsfrågor, skriver Kristina Ljungros och Maria Andersson, RFSU.”  (SvD)

Tydligen har inte sexualundervisning bitit på de förhållandevis få svenska tafsare eller våldtäktsmän som är födda i svensk kultur. Hur ska sådan då rehabilitera utrikesfödda, med helt annan normbildning? Många av dem kan inte ens läsa! Utbildning i sex- och samlevnadsfrågor övertrumfar inte något så grundläggande för bl.a. kvinnosynen som uppfostran och social prägling.

Det finns en vänsterpartist tillika feminist som heter Måns. Han har kommit ut som tafsare och vill förmedla omvärlden sin ångerfullhet. Väl så, men han tror alla män är likadana. Inte heller omnämns det i jämställdhetsdebatten att överförfriskade kvinnor kan vara lika närgångna, efterhängsna och kladdiga själva. Som vanligt måste man särskilt understryka: inte alla, men i offerdebatten låtsas man inte om att de finns alls.

“Gemensamt för de som reagerar negativt och är arga på mig är att de flesta är män”, säger Måns, och kan inte vara särskilt lyhörd för vad kvinnor tycker och tänker. “Fast han är både vänster och feminist”
För är man bara det, så har man all karaktär en man behöver för att bli en god människa – åtminstone med tiden och rätt vänsterumgänge.

“Det är en del debattörer som har sagt att när svenska män begår övergrepp så är det mot vår kultur, men när andra män gör det är det en del av deras kultur. ”

Om svenska män begår övergrepp så är det inte socialt accepterat.  Hos varken män eller kvinnor. Det är den kulturella skillnaden. Liksom att svenska män sällsynt eller aldrig begår gruppvåldtäkter.

Det är alltså sorgligt när vänsterpartisten Måns Vestin, som förstås sitter i ett “antirasistiskt utskott” i Stockholms kommun,  skriver:
“Det är det svenska kulturarvets fel att jag tafsar!”

Nej, det är brist på självbehärskning. Tål man inte alkohol utan att hemfalla åt sextrakasserier, så ska man avstå från alkohol. I princip är det samma sak för män från problematiska våldskulturer. Tål de inte att umgås med kvinnor i fria länder utan att hemfalla åt sextrakasserier, så ska de avstå från deras länder.

Man ska heller inte jämställa den erotiska uppvaktning som sker mellan män och kvinnor, där viss beröring är flirt, visad attraktion – och ofta ömsesidig – men där kvinnan “spelar” ointresserad som en del i förförelseritualen, med tafs eller sexuella trakasserier. Naturligtvis kan signaler missuppfattas eller övertolkas, eller så kan endera part ha svårt att acceptera att uppvaktningen inte vill bli ömsesidig, men då pratar vi om något helt annat och oftast avbryts ett påträngande beteende med tillsägelse som effektivt bryter den förföriska magin. Om man delar samma kulturella bakgrund och sociala kodspråk.

Hur ska man assimilera utomnordiska män till svenska förhållanden som kommer från samhällen där våldtäkter, misshandel, sexuella ofredanden och pedofili är en del av deras kulturella livsstil? Bara att genom att tala om för dessa män att de behöver “utbildning” är att tala om att man underkänner ett för dem normalt beteende.  Att de känner sig “kränkta” och får sin “heder ifrågasatt” kan man nog förutsätta.
I Afghanistan kämpar män exempelvis för “rätten” till barnäktenskap. Vad händer när övergreppen till och med påbjuds i religionen?

Tesen “den gemensamma nämnaren är att de är män” vacklar betänkligt när svenska män upplever vissa grupper av utomvästliga mäns beteenden som avvikande, motbjudande och djuriska, men då de utomnordiska männen för egen del ser på sina beteenden som “rättigheter”, tillvaratagen religionsfrihet, kultur eller tradition.

Vi har ingen skyldighet att acceptera eller anpassa oss till den här samhällsomvandlingen. Det räcker.

Jag skulle inte bli muslim om jag så går en koranutbildning i tio år.
Nu har alltså kulturrelativisterna tryckt tillbaka debatten till ruta ett igen, för det är dessa som tydligen tycker att man är svensk för att man åker tunnelbana i Sverige. Det var Åsa Romsons bidrag till integrationsdebatten, förutom rasistiska och könsdiskriminerande utfall mot “vita män”.

Utomvästliga företeelser tar sig allt mer kulturella friheter som bevisar att de inte kan bo i demokratier:

Två tyska transsexuella kvinnor har blivit “stenade” på gatan av nordafrikanska araber som inte tycker att de förtjänar att leva, rapporterar Daily Mail. Araberna hotade först att stena kvinnorna till döds men flydde sedan från platsen när polisen dök upp, skriver Daily Mail som hänvisar till Breitbart. […] Det här är så barbariskt det de har gjort. De är rena barbarerna, konstaterar ett av offren i en intervju med den tyska tv-kanalen Sat 1. (Fria Tider)

Vem är demokratin till för; dem som skapat den och vill leva i den, eller dem som hatar den och vill förstöra den ?

Vad som behövs är bevis på minst ettårig svensk demokrati, kultur- och samhällsutbildning innan fler över huvud taget kommer in i landet, jämte omgående utvisning av människor som redan under asylprövningen begår brott, kränker kvinnofrid och inte respekterar svenska lagar och värderingar.  Vad mer som behövs är att på inga villkor kompromissa eller tillmötesgå utländska krav på könsapartheid i badhus, klassrum eller varhelst den här importerade kvinnofientliga “strukturen” kräver det.

Det är detta som vi kallar “islamisering” – livsfarligt för västvärldens mänskliga rättigheter – men som etablissemanget förnekar. Hur kan de förneka något som de är delaktiga i?

Kan man inte visa kvinnors livsstil, kroppar och fria vilja respekt utan att tvinga dem dölja sig i tyger; om de inte kan röra sig på allmänna platser utan att vara skilda åt från män, så är det avvinkning vid gränsen som gäller.

Mitt förslag är att inte släppa in män från kulturellt problematiska länder i vårt land, över huvud taget, för det är huvudsakligen män som kommer hit. Inte har de asylskäl heller, de flesta av dem. Vi borde – som förment humanitär stormakt – släppa in endast kvinnor och barn som flyr från de här männen. Varför föreslår inga manshatande feminister detta? För det är väl inte hudfärgen som styr deras urval av vilka som är skyddsvärda?

När ska svenska kulturprofiler sluta försvara islam?

När svenska kvinnor blir offentligt stenade på torgen, när svenska männen blir anklagade för att vara “otrogna” i förhållande till en skitreligion och blir upphängda i lyftkranar och lyktstolpar och transsexuella och homosexuella stenas, torteras och slängs från hustaken i Sverige , så tänker väl Kristina Ljungros och Maria Andersson starta utbildning om könsnormer och strukturer i svenska samhället. Iklädda burka. Dessa ska antagligen rikta sig till de svenska männen som hänger i lyktstolparna med “hut går hem” .

Jag förslår en utbildning för vänsterkoftor och feminister  i hur ett samhälle islamiseras, så de lär sig känna igen fienden innan det är för sent. Det är inte mannen som man, utan intoleranta kulturer som inte kan stava till mänskliga rättigheter och kvinnofrid.

Vad vill journalisterna och vänsterdebattörerna, egentligen? De har helt ballat ur.

“Mediebranschen och dess journalister utgör ett kollektivt mentalt haveri, där man istället för jakt på fakta gör allt för att lura sin publik att omfamna vänstergroteska och världsfrånvända ståndpunkter. Man lägger all energi på att manipulera svenska folket och vagga in det i en fantasi som aldrig går att upprätthålla i längden.

Ju längre medierna — och dess drabanter i de etablerade partierna — driver denna förvanskade bild av Sverige, desto värre kommer fallet att bli när bilden till slut spricker och rasar samman.

Vi är några som länge hamrat på och försökt spräcka denna bild från utsidan. Nu hamrar Engdahl på bilden från insidan. Kanske kan förljugenheten snart falla i bitar.”  (Dick Erixon)

Marcus Birro: “Nu räcker det med galenskaper!”

Kuriosa:

Nils Linder, chef för Stockholms sedlighetsrotel 1978, om våldtäkter.