Riksdagens knullgubbar

Minns ni riksdagsledamoten i socialdemokraterna, Per Svedberg? (Länk) Han var och är ännu riksdagsledamot för socialdemokraterna. Han gjorde sig inte känd för politiska insatser, utan mer för att 2009 ha bankat på en kvinnas dörr och skrikit “Knulla, knulla för fan!”

NyheterIdag.

Intresset för den här knullgubben är inte stort, men letade sig fram när jag sett på TV 4;s valarbete mot sverigedemokraterna i Kalla Fakta. Verkligheten har förstås en tendens att reagera helt annorlunda mot vad skandalmakarna har tänkt sig, så det förvånar mig inte om sverigedemokraterna ökar efter detta. Också.

Jag menar; Hanna Wigh säger att sverigedemokraterna är “långt från regeringsdugligt” och “hur skulle landet bli för kvinnorna?”. Och detta säger hon på grund av egen erfarenhet, som hon aldrig polisanmält. Det fick partiet göra åt henne för att över huvud taget få klarhet i vad som egentligen hänt.
Det hela är helt enkelt oseriöst hanterat och ändamålet framträder ju glasklart – åtminstone för mig – när hon passar på att dra in partiets regeringsduglighet i alltihop, mitt i valrörelsen.

Med tanke på att vi redan regeras av ett parti där det springer runt åtminstone en knullgubbe i korridorerna, känns uppgiften inte relevant.
Hur många misstänker att det beror på Svedberg (S) att landet är smäckfullt med våldtäktsmän och att regeringen är handlingsförlamad?

Gör Kalla Fakta skandalprogram om alla partier?

Regeringspartierna (enbart dömda för sexbrott fram till 2014):

Miljöpartiet
Man, Göteborg, köp av sexuell tjänst 2014
Man, Höganäs, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt ofredande och barnpornografibrott 2004
Man, Söderhamn, sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning 2012
Man, Sotenäs, våldtäkt 2013
Man, Östra Ryd, köp av sexuell handling av barn och köp av sexuell tjänst 2012, tre våldtäkter mot barn, två fall av sexuellt ofredande samt ett sexuellt övergrepp mot barn och övergrepp i rättssak 2013
Man, Söderhamn, sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning 2012
Man, Stockholm, försök till köp av sexuell tjänst  2011
Man, Östersund, sexuellt utnyttjande av minderårig 2010
Man, Stockholm, grovt barnpornografibrott 2010

Socialdemokraterna
Man, Norrköping, köp av sexuella tjänster 2010
Man, Söderköping, köp av sexuella tjänster 2010
Man, Göteborg, olaga hot och sexuellt ofredande 2013
Man, Bandhagen, grovt sexuellt utnyttjande av underårig och grov våldtäkt mot barn 2009
Man, Varberg, tre fall av köp av sexuell tjänst 2014
Man, Kalmar, sexuellt utnyttjande av barn 2009
Man, Västerbotten, kvinnofridskränkning 2013

Vänsterpartiet (stödparti)
Man, Kramfors, sexuellt ofredande mot minderåriga 2008
Man, Kristianstad, tio fall av våldtäkt 2011
Man, Ransäter, grov kvinnofridskränkning 2010

Jämfört då med sverigedemokraterna ända fram till 2017: inga. Som jag kan googla fram. De har 8 dömda för brott men inga sexbrott. Samtliga av de övriga partierna har sexbrottsdömda.

Det var det.
Man kan säga att sverigedemokraterna har mindre dömda totalt än vad varje övrigt parti har dömda enbart för sexbrott. Den här halvhjärtade listningen räcker väl för att tala om att en enda (misstänkt) knullgubbe bland sverigedemokraterna knappast säger ett enda dugg om partiets kvinnosyn, eller om partiets regeringsduglighet.
I så fall ligger vi ju taskigare till redan nu och sedan lång tid.  Menar Wigh att det är miljöpartiets, socialdemokraternas och vänsterpartiets kvinnosyn som speglas i våldtäktsepidemierna som vi drabbas av? Låt gå för det då. Jag kan faktiskt försonas med den tanken. Men då är vi ju rimligtvis tryggare med sverigedemokraterna.

Hur ovanligt är det egentligen med knullgubbar i riksdagskretsar? I augusti visade f.d. finansministern Anders Borg (M) kronjuvelerna på en fest och kallade kvinnorna där för horor. (Länk)  Fast det vi lär oss är att det är sverigedemokraternas kvinnosyn som måste analyseras sönder och samman. Det är den som är hotet.

Behöver jag berätta vad allt det här handlar om? Från början? Nej. Medierna gör inget annat än skriver pennorna krokiga i detta nu; om Hanna Wigh och hennes anklagelser om sexövergrepp mot en (än så länge) anonym knullgubbe som “står en riksdagsledamot mycket nära.”  På andra håll står det att han är riksdagsledamot själv.

I Kalla fakta går historien under rubriken Hotet Inifrån SD.    Det får nog hela befolkningen att börja skaka och tugga på naglarna.

Övergreppet ska ha skett för två år sedan. Det är bra att det kommer fram. Men tycker det är ganska så omdömeslöst av TV4 att göra ett helt program av direkt straffbara missförhållanden. Det förstör ju egentligen hela utredningsvärdet, om nu meningen är att sätta dit en gärningsman.
Vilka nämndemän som inte har påverkats av programmet (och alla skriverier) menar man ska sitta och döma i det där målet nu, om det blir av?

Och i Nyheterna sitter både Wigh och en samtida avhoppad kollega och menar: “Lämnar SD gör man inte ostraffat”.
Så nu är de rädda.
Kan de inte berätta vad som händer när man lämnar SD? Jag har också lämnat SD. Två gånger, för att vara noga. Inte på grund av trakasserier från eller av partiet.
Jag blev aldrig sexuellt trakasserad under medlemskapet, inte det minsta lilla, inte under någondera medlemsperiod, så det var ju meningslöst att stanna kvar.

Nej, jag raljerar. Man ska inte skoja om övergrepp, för alltihop kan mycket väl vara sant (trots att så lång tid har gått och att det sammanfaller lite väl lägligt med både avhopp och valrörelse). Men för att inte få sina avsikter ifrågasatta har Wigh valt sämsta tänkbara tidpunkt och tillvägagångssätt. Så kan man nog uttrycka det.

Men för mig, som inte har insyn eller är inblandad i partiet längre, framstår tyvärr alltihop mest som mysterier. Kuferi. Mina erfarenheter liknar nämligen inte alls Wighs, även om jag kan hålla med om att man hugger varandra i ryggen – på gräsrotsnivån – om man har något att vinna på det. Det görs i alla partier.

Överallt där det finns förmåner och/eller makt att hämta finns maktspel och tävlan.  Det är den mänskliga naturen. Men det kan för min del bero på att jag inte utmanade någon. Jag hade inga ambitioner att göra politisk karriär i partiet, som hon hade, och jag var överlag ointresserad av att bli inblandad i intriger och olika falanger. Det var bara tröttsamt. Min person trivdes i kulisserna. I mig såg man alltså ingen konkurrens.

Jag undrar också över varför just Hanna Wigh har varit inblandad i slagsmål flera gånger? Med en partikollega för inte så länge sedan och 2013 med en kvinnlig sosse. Det brukar väl även handla om vem man är som person, att det blir rabalder av allt man rör vid?

Från själva partitoppen och högre satta sverigedemokrater har jag odelad positiv erfarenhet av stor och engagerad uppslutning bakom min rygg, när jag hade med en psykopatisk stalker att göra. Det glömmer jag aldrig och är för alltid tacksam för.
Det har jag fortfarande. Stalkern i hasorna, alltså. Det är bara ett klassiskt viloläge just nu, vilket är ganska symptomatiskt för en sådan typ. Men det är en helt annan historia.

Alltså: vi får helt enkelt se vad det blir av skandaliseringen.
Det var allt jag hade att tänka lite om den här saken och i det här läget. För jag måste ju lägga mig allting som jag inte vet ett smack om.