Nationalism blir det nya politiskt korrekta

Det tar sig, sa gubben som tände eld på skägget.
Politiker som tidigare varit nationalismfientliga lyfter nu försiktigt av spislocken och blåser ut gammal sot av förnekelser.

“Nationalismens vara ska försvaras.”

Samma värden har vi försökt förklara och färglägga i många år, men först nu börjar de mest tongivande debattörerna släppa sargen och pröva isen.

Poliser anser att Jimmie Åkesson är den enda som har korrekt verklighetsbeskrivning, men när de säger det känner de sig samtidigt tvungna att understryka att “de inte stödjer sverigedemokraternas värderingar och sympatier.”

Skitsnack, säger jag, och det säger jag, som personligen känner flera poliser privat. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. SD är mindre sitt förflutna och mer sin samtid och vår allas framtid, än socialdemokraterna som man irrationellt nog – däremot – bör ta avstånd från både för sin historia, samtid och sina framtidsvisioner.

Vi har alltså en bit kvar, innan man törs lita på att man faktiskt får resonera rationellt, utan repressalier – grundlagen till trots.

En av dem som försöker är Lars Bröms, kriminalinspektör Regionala Utredningsenheten Stockholm. Han skriver den 9 juli:

“Ledsnade ur på en viss skribent på Aftonbladet och skrev nedan brev till henne. Lena Melin! Vem är det som saknar all form av verklighetskontakt?  (Här är Mellins artikel) […]

Vad är det ni inte förstått av de händelser som utspelat sig i dessa områden de senaste åren? Morden? De ändlösa skjutningarna med automatvapen? Utpressningarna? Bränderna Mm mm.[…]

Så vad vill jag uttrycka då? Att Jimmy Åkesson faktiskt har rätt när han säger att vissa områden är förlorade.[…]

Lena Melin jag uppmanar dig att ta kontakt med exempelvis någon av cheferna i Rinkeby/Tensta och be att få följa med några dagar i deras arbetsområde, jag tror att du kommer att få ett uppvaknande!

Lars Bröms Kriminalinspektör Regionala Utredningsenheten Stockholm”  Läs hela på plats

Det var ord och inga visor.

Men ingen kursändring är giltig i det politiskt korrekta lägret, förrän de låtsas ha omvärderat något som ingen annan gjort, och skriver ner vi andra har sagt länge, med i sina egna pennor. Först då blir det respekterat tankegods, för det är bara när de säger samma sak själva, som det saknar “våra” bruna nyanser. Hycklerie-hycklera!

Igår skrev Andreas Johansson Heinö läsvärt om “Politiken mer nationalistisk – Sverige mindre svenskt”.

Det var inte många månader sedan som vi andra förlorade jobben om vi erkände nationalismens positiva betydelse. Vi förlorar jobb fortfarande.
Kärleken till vårt eget land, vår kultur och folket där (en av de minsta befolkningsminoriteterna i världen), klassades  av någon outgrundlig anledning som vulgärhat mot invandrare och utlänningar överlag.  Allt kan bara svart eller vitt, tydligen.
Så klart vi är förbannade.
Att just vi måste fokusera på att betona värdet med Sverige, svenskhet och svenskarna ( det behövdes inte förr) beror på att alla andra som fjäskar för politiska auktoriteter gör raka motsatsen. Orsak-verkan.

Ingen av oss har förstått varför kärlek till en sak måste generera hat mot en annan? En betydligt äldre sanning är ju att det är bara genom att respektera sig själv som man kan respektera andra. De enda vi har föraktat är de antinationalistiska politikerna och journalisterna som bekämpat vår rätt att kräva hänsyn till den inhemska befolkningen i första hand, med våra ändliga medel, genom att hetsa för mer och mer massinvandring.

Priset har blivit högt. Inte bara i skatter utan i förlorade liv och rättigheter.

Håkan Boström skriver: “Visst finns det en svensk kultur”

“Att en svensk kultur existerar är rätt påtagligt för besökare från resten av världen. Att offentliga debattörer förnekar existensen av en sådan kultur kan närmast ses som uttryck för ett slags elitistiskt präglad narcissism.”

Nu tycks polletten äntligen börja rulla ner i skålen. Sakta. Lite var stans.
Man kan kalla det som händer efter Almedalens blå-gula utspel för karmakänning.

De flesta som tidigare hade så “rätt åsikter” försöker nu vända kappan efter vinden för att inte själva råka ut för vad de åsamkade oss med “fel åsikter”.
De börjar upptäcka att åsikterna inte överensstämmer med verkligheten, bara för att de vill att de ska det. Vi visste att även det här skulle komma, men det gjorde inte dom. Kristallkulan förblev dimmig, och nu börjar de befara att deras karriärval inte var så idiotsäkra som de trodde. Många missade det där med att man aldrig ska lägga alla ägg i samma korg.

Aldrig anade de att nationalism skulle börja bli det nya politiskt korrekta.

Heinö skriver en på många sätt upplyst och bra artikel. Han exemplifierar ett av vänsterliberalernas äldsta falsarium:

“Om alla människor är lika värda, varför ska då bara svenska medborgare åtnjuta den svenska statens frukter?”

Om alla människor är lika värda, varför ska då inte alla människor bidra lika mycket till svenska statens frukter?
Förstå hur galet resonemanget är.
Det är helt obegripligt att så många fortfarande argumenterar utifrån detta.

Man kan lika gärna säga att: om statsministern verkligen står för allas lika värde, i den kontext som Heinö beskriver, så måste han ge oss alla lika hög lön som han själva har, helt oavsett vilka arbeten eller brist på dem vi har.
Om Sverige ska leva upp till “allas lika värde”, enligt samma modell, så ska Sverige alltså inte göra någon ekonomisk skillnad på någon i hela världen.
Varför måste man ens komma till Sverige för att ta del av svenska statens frukter, om alla har samma värde och därmed rättigheter till svensk välfärd?

Kom igen!
Att ha samma värde som människa betyder inte att alla har samma rätt till Sverige och att leva på den svenska befolkningens arbete. För det innebär i så fall att man explicit ger svenskarna ett mindre värde med bara skyldigheter – ett slaverivärde – som är andras rättigheter att utnyttja. Vilka har detta mervärde, om alla människor är lika värda?

Om alla är lika värda ska alla ta samma ansvar för sina egna liv och länder, på gott och ont, som vi själva gör.

Vi kan helt enkelt inte göra anspråk på andras länder, löner eller privata egendomar genom att åberopa allas lika värde.

Värdegrunden “allas lika värde” rasar alltså samman som det fuskbygge det är, om man bara tänker efter.

Gör en gång för alla upp med bluffen om alla människor lika värde-principen!

Man har gjort en hel värdegrund av något som är en svensk felöversättning av FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Aldrig har väl ett så litet misstag fått så enorma konsekvenser för ett helt folk, som just detta!

Vem är ansvarig för översättningarna?

I minst ett decennium har man inte kunnat diskutera en enda invandringsrelaterad fråga, utan att bli misstänkliggjord för att ha en dålig människosyn som inte respekterar “allas lika värde”: ”Så du menar att alla människor inte är lika mycket värda? Du är alltså rasist?”

Nej, är svaret. På båda frågorna.

Så här lyder aktuell mening i original. (Originalet är franska men den engelska översättningen är korrekt)

”All human beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in spirit of brotherhood.”

Dignity betyder värdighet. Men den svenska översättningen blev såhär:

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”

Värde och värdighet är olika begrepp.
Ett värde är föränderligt och är något du/andra ger eller sätter.  Det är ett pris, en vikt, kaliber mm. Det är alltid olika för alla och rörligt.
Men en värdighet är något du/andra känner eller har. Det är självaktning, stolthet, respekt. Det är alltid lika för alla och beständigt.

Att ha värde och värdighet är två helt olika saker. Undersöker man saken finns det inte en kotte som tycker att terrorister, våldtäktsmän och mördare är lika mycket värda som bäbisar och människor med rakt motsatt karaktär. Alla har ett egenvärde, men det betyder inte att det har ett överensstämmande värde för andra. Värdet ligger nämligen i varje människas handlingar och avsikter. Det är skillnad på illvilja och välvilja, och illvilja är värdelöst.

Översättaren till den svenska versionen skulle ha stryk. Den har skapat en myt genom att inte behärska språket tillräckligt. (Alternativet skulle väl vara konspiratoriskt.)

Men ansvaret ligger också på de politiserade övertolkarna som sett mellan fingrarna med en glasklar felöversättning som gett en artikel (som handlar om rättigheter och respekt för liv) en så felaktig innebörd, att det inte i praktiken spelar någon roll om man blir en god eller ond människa.