Kod 291

23 januari, 2016 BloggenJag tyckerSamhälle & politik  2 kommentarer

Facebooktwittermail

Kod 291 – censur och ett hot mot demokratin
Att en poliskommissarie– Håkan Nilsson – i ett land som ska föreställa en demokrati, kan fatta ett beslut om att mörka uppgifter som handlar om grov brottslighet men också om tiotals (eller mer) miljoner skattekronor är skrämmande och påminner om totalitära stater vi inte vill jämföras med. Och även inom polisen är kritiken hård. I en demokrati måste vi öppet kunna belysa och diskutera alla företeelser, vare sig de är positiva eller negativa. Vi kan inte låta bli att rapportera om brott bara för att de begås av en eller flera grupperingar. Dessutom har vi som skattebetalare rätt att få veta hur mycket olika polisiära insatser kostar i timmar och kronor, inte minst när polisen har prioriterat ner servicen till medborgarna till förmån för Alma-projektet.

Erfarenheten säger dessutom att när politiker och myndighetspersoner börjar tafsa på öppenhet och offentlighetsprinciper, så stannar det sällan vid en gång.
Kod 291 kommer att gå till historien som ett av de mörkaste besluten i svensk historia. Kod 291 kommer att följas av fler koder, fler mörkläggningar. Vi bör alla stå upp och protestera mot detta övergrepp mot svensk öppenhet.
Vi är illa ute nu och det räcker inte med att knyta handen i fickan längre.  (Dag Öhrlund)

 

dagDag Öhrlund, författaren, är en gammal bekant till mig, i den meningen det var flera decennier sedan som vi var bekanta. Rättare sagt; vi var ganska nära vänner under tio år. Vi förenades i mina tonår genom vårt gemensamma intresse för att skriva och likartade sätt att se på vår omvärld.  Mer än så var det inte.

Men, livet sliter i livet och drar de olika bitarna åt olika håll, särskilt i ungdomsåren, när vänskaper rinner ut i sanden och ersätts av nya.

Livet vill olika saker, eller ganska olika liv tvingas finna sig i olika fortsättningar. Man påverkas av människor när man bygger upp sin vuxna identitet och tillvaro. Innan den egna självbilden är färdigmålad är man ett lätt offer för andras åsikter, och är då dessa – i ens liv – viktiga personers åsikter helt olika varandra, så slits man mitt itu.

Ibland måste man välja sida, för att helt enkelt inte hamna i kläm, eller så väljer de olika sidorna åt en.

Människor skiljs åt i livet av alla möjliga skäl. På grund av avstånd, arbetssituationer, konflikter som aldrig reddes ut och bara blev jobbiga, missförstånd; man växer ur vänskaper, omvärderar och får nya sätt att se på tillvaron som man kanske inte delar med varandra längre,. Man kanske ångrar något som inte går att göra ogjort, eller så minns man inte ens hur det gick till att tappa bort en vänskap.

“Det bara blev så”.

Hur som helst: vi umgås eller brevväxlar inte längre. Det är minst 25 -30 år sedan.
Det är först under det senaste året som jag har gjorts uppmärksam på Dagges inlägg i debatterna och jag märker att jag känner igen honom så som jag minns honom, men någon förnyad kontakt har jag inte tagit. Jag vet inte varför, men det finns vissa initiativ som känns omöjliga att ta när det förflutit för lång tid och för mycket vatten mellan broarna.

Jag bara läser, alltså. För det mesta håller jag med. Som nu.

“Kod 291 kommer att följas av fler koder, fler mörkläggningar. “

Ja, de kommer säkert följas av fler. Men jag tror inte för ett ögonblick att kod 291 är den första  “koden” i ett fenomen som satts i ett system som vi inte sett tidigare. Det är en fortsättning på ett nytt maktfullkomligt bygge (kallat “mångkultur”) som råkade sippra ut, och jag tror inte all mörkläggning ens har särskild “kod”.

Hemlighetsmakeriet har legat som en brandfilt över hela invandringsdebatten, vilket i sin tur låst fria samtal och åsiktsbyten om praktiskt taget allt annat av intresse. Invandringen är så kopiös i sitt resursslöseri att den påverkar vartenda politiskt område i destruktiv riktning. Skola, vård, arbete, bostäder , jämlikhet, säkerhet, kriminalitet, relationer, lagar – allt står och faller med hur invandringen fungerar eller snarare: inte gör det.

Men orsaken till att ingenting fungerar längre ska man för sitt eget sociala välbefinnandes skull inte ha några ambitioner att göra någonting åt. Med ett finare ord kallas det “integration”; alla insatser handlar om att anpassa det svenska originalsamhället efter islamska påbud (islamisering) och därmed undvika assimilering som är det enda som kan fungera.  Skilda badtider för män och kvinnor, exempelvis, där enda effektiva åtgärden är att porta män som inte respekterar kvinnor.  (Läs Dick Erixson text)

Politik som vill reparera skadorna med att först erkänna dem, för att rationellt kunna ta itu med dem, ska vi ta avstånd från.

Vi som har befunnit oss i de svårindoktrinerade ytterkanterna i många år, och grävt där vi vi kunnat, och djupare, för att få fram det mesta möjliga av sanningen, har förstått hur läget sett ut länge.
Vi har lagt pussel i mörker.
Resultaten, den troligaste bilden, har man fördömt som “konspirationsteorier” men aldrig presenterat några mer sannolika förklaringsmodeller, eftersom inga finns.  Man har paranoidförklarat oss och skyllt oss för att vilja “skrämma”befolkningen med “förvridna verklighetsuppfattningar”, som när dessa väl blivit bekräftade, slår till och med våra egna värsta mardrömmar.

Hur nära “kod 291” vi var, det förstod vi redan när medierna började vitpixla utländska förövare, kalla dem “svenskar”; när polisen vägrade lämna korrekta signalement i sina efterlysningar (!), när BRÅ slutade göra statistik som berörde ursprung, etnicitet och religion, när man ….   ……

…..Och satte lagarna om hets mot folkgrupp, hatbrott och hela diskrimineringslagstiftningen ur spel med att godkänna utlänningarnas rasism, betala ut skattefinansierade skadestånd för viss gruppers kränkta känslor fast dessa saknade saklig rationell grund,  vände bort blicken inför allt hat mot vita, mot svenskar, mot män och heterosexuella – och godtog att till och med politiker deltog i hetsen.
När en depraverad statsministern går ut och fördömer våld som drabbat invandrare, men inte mot svenskar.  Tecknen på hur man vill undanhålla folket kunskap om ekonomiskt storbedrägeri, korruption och skadorna av det mångkulturella projektet – som folket inte fick rösta om de ville ha – har varit och är otaliga.

Allt kriminellt, våldsamt och hatiskt beteende godtas idag som föredömligt och riktigt, eller förminskas och förskönas, om det gynnar den pågående politikens kraftfulla destruktionsverktyg – invandring och islamisering.  Att nå dithän, vilket man av oklar anledning tror (i bästa fall) är av godo, förutsätter att ingen i tid avslöjar agendan.  Därför hatar man sverigedemokraterna och deras växande opinion – idag största partiet med 28,8 %.
Sverigedemokraterna är enda partiet som på allvar utmanar övriga partiers interna överenskommelse om att fördela samma maktfullkomliga, livsfarliga politik mellan sig att slå ihop käftarna om befolkningen.

“SD-riksdagsledamoten Thoralf Alfsson upptäcker i ett inlägg [i somras, min anm. ] på sin blogg att Migrationsverkets personal växer så det knakar på skattebetalarnas bekostnad. Vad som kanske är än allvarligare är att verkets nya policy är att anställa tidigare asylsökare som handläggare för att avgöra asylärenden. Den uppenbara jävssituationen tycks inte bekymra Migrationsverkets ledning.

Alfsson har tagit fram en alfabetisk lista över anställda handläggare på Migrationsverket och kan konstatera att den såväl i början som i slutet innehåller idel utomvästliga invandrarnamn, dvs personer som med största sannolikhet kommit som asylsökare till Sverige. Risken att detta inverkar menligt på objektiviteten i handläggningen av asylärenden torde vara uppenbar för de flesta, dock inte för Migrationsverkets ledning, såvida förstås det inte är en medveten policy i syfte att uppnå en så hög beviljandefrekvens som möjligt.”

kod

 

Jag tror vi skulle bli skrämda från vettet, och ännu mer rasande, om vi förstod omfattningen av den desinformation och det hemlighetsmakeri  som vi under lång tid utsatts för. Man vill hota människor från att ens försöka eller vilja förstå vad som händer. (Tobbes medieblogg nämner ett exempel här, men hela hans blogg är full av dem.)

Det är tur att allt färre bryr sig om löjliga vänstermänniskors ansträngningar att tvinga sig på nyckelfigurer i samhället för att “göra reklam” om fördelarna för dem med fortsatt förnekelse. Bara av att de hör av sig, ska man med all rätt betrakta som ett hot.  Poängen med det är att du ska visa allmänheten att du tar tillbaka och  inte står för sina åsikter, så att fler inte får för sig att följa samma exempel.

Somliga har integritet, omgivningstillit (litar på att folk dels tycker samma sak och dels kan tänka själva ) och självförtroende nog att be dem fara åt helvete, somliga andra törs inte – de ger efter för påtryckning. De har för mycket att förlora, säger de. De måste börja fråga sig: vad kommer det de uppnått och nu har vara värt om de fortsätter låter sig förtryckas?

Det skulle aldrig falla mig in att försvara att jag delar vilka informativa inlägg jag vill, beroende på var de publiceras.  Poängen med att dela med sig av alla sidor av ett mynt är att öppna en möjlighet för alla att få alla tillgängliga delar som de behöver för att själva bilda sig en egen uppfattning och dra egna slutsatser. Det är så demokrati fungerar.

“Hatsajter” är bara ett annat ord för informationskanaler som utmanar de traditionella mediernas sanningsmonopol och makt över folkets verklighetsbild.
“Rasister” är bara ett annat ord för människor som avslöjar vänsterkanternas orwellskt förvridna verklighetsuppfattning och kallar spade för en spade i invandringsdebatten.

Dick Erixon:

Svenska medier fortsätter att mörklägga och censurera om massofredanden. Vi måste gå till utländska medier för att få reda på vad som händer.[…]  Här ser vi hur rena anarkin sprider sig i Sverige. Ingen gör något.

Polisen tittar bort på för att inte gynna “fel” parti, som rikspolischefen “kräks” över. Feminister anklagar bara svenska män, de som sköter sig bäst i världen. Medier och politiker tiger.


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

2 kommentarer till Kod 291

  • pllay  säger:

    Vägen är lång, tillbaka går inte, framåt är det dimmigt och osäkert, och tiden står inte still, rörelsen är lagbundet framåt. Vi har så gott som 100 år av indoktrinering, merparten av befolkningen och hela etablissemanget som vill befolkningens och landets snabba förfall till u-land både materiellt och socialt, hur skall detta gå? Varför väntade vi så länge? Nu är det David mot Goliat, vi måste besegra besten!

  • Johan  säger:

    Mycket bra skrivet och förklarat om kod 291

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>