Vita får skulden för allt

Patrik Lundberg, Aftonbladet . Här har vi en som inte fattar att svenskarna inte flyr invandrartäta områden på grund av hudfärgen. Åtminstone ger han inte sken av att begripa att svenskarna flyr för att de vantrivs med den påtvingade och mångkriminella mångkulturen. Därför bidrar han till rasismen som SSU nu öppet skyltar med som en sorts livsstil.

Skulden för en genom massiv invandring framväxt rasism i Sverige läggs reflexmässigt på vita svenskar, liksom att vita svenskar försvårar “integrationen”, trots att svenskarna är de enda som inte har valt att leva i någon annan kultur än sin egen.  Segregationen beror magiskt nog, under inga omständigheter, på att invandrarna föredrar sin egen kultur i någon annan kulturs land.

Är det inte smått fantastiskt? Det tycker jag. Att trots att det är invandrarna som väljer land, så väljer de ett som de inte kan fungera i om inte landet ger efter och anpassar sig efter dem. Invandrarna görs inte ansvariga för att välja sig ett land som inte motsvarar vad de behöver för att trivas. Istället görs vi, som inte har valt några kulturella eller geografiska förändringar, ansvariga för att vårt land ska behaga andra.

Skada integrationen?

En obefintlig integration kan inte skadas. Rätten att inte integreras, får vi höra, är å andra sidan en mänsklig rättighet. Det främjar dessutom mångkulturen som bara de vill ha som inte tar konsekvenserna av den. Ändå förväntar man sig att integration ska bli resultatet av två motstridiga förväntningar:  det blir förvirring när politikens påbud å ena sidan uppmuntrar något (mångkultur) som å andra sidan är icke önskvärt att uppnå (integration)….därför att integration motarbetar mångkultur.
Om svenskar flyttar från mångkulturen är det dom som “skadar integrationen”, trots att en mångkultur förutsätter att ingen integreras. Men svenskar kan oavsett vilket inte flytta in för att ersätta “vit-bortfallet”, ens om de vill det, för regeringen har bestämt att migranter ska ha förtur.

Hur vita svenskar än vänder röven är det bara deras fel att allt blir eller inte blir som bara vita svenskar aldrig fått välja eller påverka. Det är aldrig migrationsunderlagets fel. Aldrig regeringens. Bara den redan välintegrerade befolkningens.    Vem har skadat den?

Vita flyr från invandrartäta områden och bär, enligt Lundberg, skulden för att migranter inte integreras. Fast de inte behöver eller vill. Är det vit flykt när migranter får förtur till bostäder som vita flyttar ifrån av olika skäl? Eller som vita vräks ifrån till förmån för migranter?  Där har Lundberg ansvaret som hans “vita flygare” har för situationen. I verkligheten.

Anklagelsen medger ytterligare tankegångar. Migranterna har gjort ett val som kommit hit. De har ensidigt ansvar för vad det innebär och de kulturella konsekvenserna. Har landets “vita” urbefolkning någonsin blivit tillfrågade om de har minsta lust att integreras med främmande kulturer trots att de inte har flyttat ifrån sitt land och gjort det valet?  Tvingande kulturbyte inom sitt eget land, alltså. Fast det är ett brott mot mänskliga rättigheter.

Idén att göra Sverige mångkulturellt hade aldrig någon folklig förankring och att skriva in den i grundlagen stred alltså mot de mänskliga rättigheterna och friheterna. Utan att fråga efter en enighet (folkomröstning) kring den experimentella visionen ville man beröva svenska folket fundamentet för sin nationella existens genom att förneka den och tvinga dem acceptera andras. Vilket ironiskt nog har kommit att bli anpassning till islamsk ideologi och livsstil, som inte medger mångkultur.

Det kan aldrig vara ett brott mot mänskliga rättigheter att uppmana invandrare att byta kultur när de aktivt har flyttat från sin egen och till en annan.
Det är ju vad integrationen rent praktiskt går ut på när koncentrationen av ständigt nya migranter trycks in i ett samhälle där svenskarna ensidigt ska ta hänsyn till allas rätt att bevara sina egna kulturer och värderingar, men göra avkall på sina egna.
Vad ska migranterna integreras med då?

Vi ska tala om assimilering, om vi ska komma någon vart alls, och den ska inte vara frivillig.  Till att börja med ska man sluta upp med att ge migranterna förtur till bostäder, för ska de kunna assimileras i landet ska de veta att här härskar turordning, köer, rättvisa, och lika villkor till och för allting som betalas med allmänna medel. Skatt.

Ju mer av våra resurser som slängs in i “integrationsprojekt” desto sämre går det, för man kan inte köpa en vilja att integreras i något man föraktar eller inte behöver integreras med om man förlorar på det. Integration ställer krav på ansvar för sitt eget liv och att göra rätt för sig, och att inordna sig i ett religionsfritt samhälle.  Alltså fungerar det inte. Se hur de är klädda och klär sin barn som fötts i Sverige! Integration?
Så länge vi betalar även när de vägrar integreras, kommer inget hända.
Inte minst uppmuntras skiten av alla våra självhatiska propagandaorgan som förödmjukar och skadar sitt eget djupt nedvärderade folk, som trots allt förväntas vilja och orka fungera som den bärande balken i väggen. Socialisterna förstör tidigare generationers hårda slit för att ge sina efterkommande landsmän en blomstrande framtid i arv.

Vad skulle vi ärva och förvalta?
Jämlikhet mellan könen. Frihet, ingen rädsla och inget kommunistiskt åsiktsangiveri. Framstående forskning, vård och medicin, bra skola, gott försvar och respekt för kunskap, lärare, äldre och räddnings- och säkerhetspersonal. Tryck- och yttrandefrihet för alla där det var en skam och straffbart att särbehandla, mobba, avskeda eller anställa med politisk eller ideologisk hänsyn.
Låg kriminalitet.
Ett djurskydd som utvecklades positivt.
Trygghet överallt, allt bättre och fler äldreboenden, psykiatriska kliniker, hög tillit till varandra, industri, självförsörjande gårdar, acceptabla löner och möjliga klassresor, myndigheter med mindre maktmissbruk över de enskildas liv, bra infrastruktur, god vägunderhållning, stark offentlig sektor, stort bistånd, fred, och bostäder och arbete åt alla där de befann sig och fantastiska sociala skyddsnät för dem som behövde.

Vad har vi kvar?
Vi känner inte igen vårt land. Om vi vaknat upp till det som dagligen sker i vårt land på 70-talet skulle vi ha tolkat det som ett krigsangrepp. Hemvärnet hade över natten fyllt våra närområden och kyrkklockorna skulle ha ringt.

Idag:

“Vad är svenskhet?”
“Vi har ingen egen kultur, allt kommer utifrån!”
“Sverige tillhör invandrarna”
“Vita män är värdelösa kräk!”
“Håll käften, du är vit och svensk!”

Inte en bråkdel av probleminvandringen skulle ha sökt sig till oss, eller stannat i vårt land, om vi ställt våra assimileringskrav mot deras utsikter att få permanent boende och medborgarskap här.

Eget försörjningssvar, gradvis kvalificering till medborgerliga sociala förmåner genom skötsamhet och laglydnad och acceptans för svenskt tålamodsprövande turordningssystem och respekt för infödda svenskarnas intressen och därför självklara förtur.

Vi har fått ett ansvarslöst land som inte ens uppfyller kraven för de grundläggande mänskliga rättigheterna, som bland annat är rätten till en egen bostad, mat för dagen och arbete, för sina egna medborgare. Det är dem som regeringen har skyldigheter mot, men överger och sviker.

Trots detta misslyckande tar de ansvariga emot hundratusentals migranter som ytterligare ska konkurrera om bristvaror och dessutom ges förturer.

Att stanna i områden som blir allt invandrartätare, och våldgästas av främmande kulturer, är att tvinga svenskarna att leva i ett annat land. Det övergreppet kan jag inte förlåta. 

Jag vill således berätta en sak för Lundberg: integrationen (läs: assimilationen) skulle ha skött sig själv om inte mottagandet under 20 år varit så intensiv och kopiös. Takten och volymen på invandringen, som gjorts mer eller mindre permanent, kan inte försvaras med att “vi har ett ansvar” för andra länders naturkatastrofer, krig och fattigdom. För att vara ansvarig måste man vara orsaken. Vi har ett ansvar för vår egen befolkning, men kan vara behjälpliga andra av humanitära skäl och i mån av resurser. Skillnaden däremellan är enorm.

“Inblandningen”, som Lundberg kallar det, i det svenska samhället och språkinlärningen skulle ha gått snabbt och effektivt genom naturlig samvaro, genom arbete, skola och likartade intressen och ett valbart utbud av bostäder där det fanns arbetskraftsefterfrågan, om inte landet översköljts av migranter utan en naturlig plats i samhället. Utan en önskan om att leva på det sätt som man faktiskt lever i vårt land. Eller inte.

Jag tror inte den riktiga rasismen kan göras tydligare, än när medieprofiler i våra största dagstidningar anstränger sig för att försvara den och alltid kommer undan med det.
Bara detta som Lundberg gör: anklaga vita för att skada integrationen, fast situationen skapas av en regering som prioriterar andra etniciteter och hudfärger.

Lundberg ser inte att samtidens socialistiska rasister skapar en hel subkultur i syfte att exkludera människor, till och med från samtalsaftnar, på grund av en hudfärg som är helt naturlig i Sverige. Hur kan man exkludera den utan att diskvalificera sig från Sverige? Detta sker alltså i ett politiskt statsbärande parti i Sverige år 2016, och det är inte vita svenskar som särbehandlar annorlunda färgade, utan tvärtom.

Lundberg funderar på om det inte snarare är rasism om invandrare behöver bo med pursvenskar:

“Kanske är det rasism, ­kanske ska man rent av tvinga folk att inordna sig bland pursvenskarna.”

Cynismen jäser ur texten. Det finns alltså pursvenskar?
Men har pursvenskarna framfört någon önskan om att tvinga färgade människor att invandra till Sverige för att tillsammans med SSU göra politik av att värdera människor efter hudfärger?

Vad har svenskarna rätt att förvänta sig av invandrare? Gör man det aktiva valet att flytta till ett annat land så gör man det för att anpassa sig till befolkningen som redan lever där och har byggt upp landet och förutsättningarna. Trivs man inte med hudfärgen på folket som tar emot en och ger en allt man behöver när man påstår sig ha flytt, eller värderar man inte då vad som gjort landet till vad det är, kan man faktiskt flyttatillbaka. Det är inte mer komplicerat än så.

Vi talar inte om en rasfixerad intresseklubb ute i marginalerna, en som om den ägnade sig åt omvänd rasdiskriminering (mörk hudfärg) utan tvekan skulle blivit åtalad och dödsdömd av mediernas domare och bödlar. Vi talar om det socialdemokratiska ungdomsförbundet och moderpartiet – ett statsbärande parti – som med sin egen historia i rasbiologiska institutet borde vakta grindarna bättre, men inte ens reagerar.
Varför?
Det är hos det här växande antalet rasister i landet som det socialdemokratiska partiet har sina väljare och de måste se mellan fingrarna med rasismen eller förlora röster. De väljer tydligen rasismen.

Visst är det ironiskt? Samtidigt som vår socialdemokratiska statsminister gör sig moraliskt skitviktig och håller sig långsint mot sverigedemokraterna, som åtminstone rensar ut extremister i samma takt som de avslöjas, ser han inga problem med att för egen del ha en rasbiologisk snabbförnyelse på tillväxt i sitt eget parti.

Resultatet:

“Det är vita flygare som skadar integrationen”.

Nej, jag är övertygad om att det är socialdemokraterna som gör det.

*** **

Vita utestängs från SSU:
“Oförändrat är att vita inte får delta, därför att de är vita. På sin hemsida skriver SSU Stockholm att det finns flera andra sätt att engagera sig i verksamheten om man definierar sig som ”vit”. “

Vad sägs om att det finns andra länder att bo i, om man nu är både intolerant och färgad och inte står ut med att den svenska majoritetsbefolkningen är vit?

”Vita – inte önskvärda här!”

“Jag vill börja med en fråga till statsminister Stefan Löfven: Är detta det Sverige vi ska ha?

Ett Sverige där ditt eget ungdomsförbund exkluderar folk baserat pigmentet på deras hud? Och där öppet rasistiska arrangemang inte bara ordnas av delar av ditt eget parti utan dessutom sanktioneras öppet genom att de hålls på ert partihögkvarter?”