Varför jag inte är “Ankara”

14 mars, 2016 BloggenJag tyckerSamhälle & politik  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail

Aftonbladet har postat ett facebookinlägg av Ankarabon James Taylor, som uppmanar alla som var New York och sedan Charlie, Paris och London efter de europeiska terrordåden att nu vara “Ankara”.

”Du var Charlie, du var Paris, kommer du att vara Ankara? De här människorna är inte annorlunda. De råkade bara vara turkar”.

????
Det handlar alltså om det vanvettiga terrordådet där 95 människor fick sätta livet till. En prokurdisk demonstration har varit målet för attentatet. Dådet är det värsta av sitt slag i Turkiets moderna historia, skriver DN om.  Turkiets president Erdogan fördömde attacken, som han sade var ett slag mot landets ”enhet och fred”.

Erdogan utövar även utpressning mot EU – han ska ha 26 eller 28 miljarder för att inte släppa igenom en ödeläggande invasion av fler flyktingar till Europa.  “Enhet och fred”?

Ingen vet var de har Turkiet från ena dagen till den andra. (Läs om Turkiets roll i asylkrisen och bäva!)

Taylor:
“I motsats till vad många tror, är inte Turkiet Mellanöstern. Ankara är inte en krigszon, det är en normal modern livlig stad, precis som alla andra europeiska huvudstäder”

teJag råkade bo i Turkiet under en period i mitt liv.
Men någon “precis som alla andra europeiska städer” är inte Ankara eller någon annan turkisk stad. Förklaras kanske av att Turkiet faktiskt inte ligger i Europa, och värderingarna och kulturen är vad mig anbelangar mer lik den i Mellanöstern än i Europa. Många av dem försökte framstå som sekulariserade och västerländskt kultiverade, men när det kommer till kritan funkade det liksom ….inte.

Det var bara att ta sitt  çay (te) och vänta…och vänta… på att ett manligt förkläde eller gammal kvinna hade tid med vallning/rastning utomhus.

Ok, frågan är ställd. “Kommer du att vara Ankara?”

Nej – jag är inte Ankara.
Jag är inte ens Turkiet. Jag är ingenting som den flaggan symboliserar.

Halvmånen och stjärnan (turkiska flaggan) har länge använts som symboler i Anatolien, även innan islam blev den dominerande religionen. Halvmånen och stjärnan representerar islam och med början i 1800-talet också “panislamismen”.
Panislamism är en mer eller mindre systematisk strävan att ena alla bekännare av islam och som även syftar till muslimernas frigörelse från varje beroende av Europas kristna nationer.

– Den turkiska identiteten är helt knuten till islam. (Jacob Zetterman)

“Turkisk nationalism har haft förödande effekt på landets kristna minoriteter. Rent historiskt har Turkiet varit en av de viktigaste länderna för kristendomens framväxt, och det måste ses som en historiens ironi att antalet kristna i dagsläget går att räkna i promille.
Ända sedan massmordet på armenierna (kristna) har olika kristna minoriteter antingen tvingats bort med våld, eller frivilligt flyttat från Turkiet. För hundra år sedan kunde antalet kristna räknas i miljontals, och de utgjorde drygt 20 procent av befolkningen. I dag finns det mindre än 100000 kristna kvar av en befolkning på 72 miljoner. ”

Det är inget land man som svensk automatiskt identifierar sig med.

“Den kristna minoriteten är som en fluga, den är liten men kan vara väldigt irriterande.” (Serkan Yolacan från den turkiska tankesmedjan Tesev.)
“Antalet kristna är väldigt få, men de underminerar hela idén om nationell tillhörighet”,menar Serkan Yolacan, som bara vill se muslimer i Turkiet.

Men:
“De här människorna är inte annorlunda,” säger alltså James Taylor.

Värderingarna är ju annorlunda, och den avgörande frågan i det här fallet är om terroristerna angrep värderingar som Europa (vi här) försvarar och identifierar oss med. I nuläget har ingen organisation tagit på sig attentatet och man vet inte varför attentatet skett. Men Taylor tycker att vi utan minsta aning om det ska känna att “vi är Ankara”?

Jag misstänker att han vill koppla alla som inte säger “jag är Ankara” till rasism, att man annars gör skillnad på människor, utan att själv ha förstått vad som krävs för att kunna säga det.

James Taylor missar alltså att den symboliska gesten och det symboliska uttrycket ifråga (“jag är”) handlar om betydligt mer än att visa solidaritet med terroroffren.

Je suis Charlie” (Jag är Charlie) betyder att identifiera sig med värderingarna som terrorismen vill komma åt och fördöma terrorismen som vill angripa ett fritt samhälle.  I Paris ville islamistisk terrorism komma åt det franska (europeiska) fria samhällets grundvärderingar.  Yttrandefriheten. Det demokratiska samhället.
Vad ville terroristerna i Ankara?
I skrivandets datum vet vi inte det.

Att vara “Ankara”, utan att vi vet bakgrunden, skulle i princip kunna vara att stödja inskränkt yttrandefrihet. Tvärtemot allt vi står för.  Turkiet myndigheter stängde ju efter attentatet i Ankara ned sociala medier i landet för att hindra nyhetsspridning.  Men vi ska gå all in med “jag är Turkiet” ändå?

Jag fördömer terrorattentat och dess förmåga att alltid drabba oskyldiga, oavsett var de än slår till, men något som är Turkiet, är jag ju inte.

turkiet2

JAG, UTANFÖR BANDIRMA, NARLI KÖYÜ 1988

 


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>