Utvandrarens visa

9 november, 2017 BloggenMusikPoesi  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail

“Utvandrarna”, som bygger på Wilhelm Mobergs roman. Foto Skånereportage

 

Nog svider mitt hjärta att lämna det land,
Som fädren ha odlat med möda.
Dock måste jag söka en räddande strand,
Där jag får behålla min gröda,
Där icke jag tvingas att bära min mat
Till fogde och länsman, till präst och soldat,
Som i Sverige.

Nog svider mitt hjärta att se på den lind.
Som susade öfver min stuga.
Dock måste jag följa med himmelens vind,
Då här det ej längre vill duga;
Ty annat bör arbete ge i behåll,
Än armod och bitterhet, afund och groll,
Som i Sverige.

Nog svider mitt hjärta att gå ur det hus,
Som själf med min fader jag timrat.
Hur ofta om kvällen dess vänliga ljus
Mot tröttade trälen har skimrat!
Nu ligger min fader i djupaste mull;
En handfull däraf vill jag gömma som gull,
Långt från Sverige.

Nog svider mitt hjärta att sälja min häst,
Som sorgligt sitt hufvud nu lutar.
Näst mig, det förstår sig, så slet han väl mest …
Gud vet i hvars händer han slutar!
Vi båda tillräckligt i skjuts ha fått gå;
Nu skola mig skjutsa de böljorna blå
Ifrån Sverige.

Gråt icke, min maka, ej gråten, I små!
Hvad båtar väl oss, att vi jämre?
Väl sant, att mot okända öden vi gå,
De kunna dock aldrig bli sämre!
För er skull allenast, och det är min tröst,
Jag skiljer mig nu, fast med blödande bröst,
Ifrån Sverige.

Källa: Visan trycktes i Carlshamn 1868 vid en tid då emigrationen från Sverige började få verkligt betydande omfattning.


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>