Tag Archives: Glasögon

Kortslutning i glasögonen.

Klev in i duschen i förrgår med full syn och klev ut 15 minuter senare med helt och hållet förändrad syn. Jag kontrollerade att jag verkligen hade satt på mig rätt glasögon igen, det vill säga: de nyaste från i april förra året. De nya progressiva fungerar även som terminalglasögon.
Jodå, det var rätt glasögon.
Distansavståndet var mjölkigt, grumligt, som om glasögonen var riktigt skitiga. Även nära håll var grumligt resten av dagen, men klarnade något påföljande dag.

Tredje dagen, idag, är synen på nära avstånd nästan acceptabel. Men absolut inte som det brukar vara. På avstånd fungerar glasögonen inte alls längre. Förbättringen på avstånd är så marginell att den knappt går att uppskatta på en skala. Det är fortfarande som att försöka se allt på avstånd genom en skitig flaskbotten. Exempelvis vägrar jag köra bil. Flera gånger har jag varit på väg ut genom grinden för att åka en sväng, men vänt i grinden och sparkat av mig stövlarna i hallen igen:
– Nävisstnä, jag ser ju för fan inget!

Det första som slog mig var förstås att jag fått ett nytt skov (MS), trots bromsbehandlingen, men det tyckte MS-teamet inte stämde. Ett skov lät inte särskilt sannolikt, dels för att jag går på bromsbehandling (som man åtminstone förutsätter fungerar) och dels för att synfelet uppstod alldeles för plötsligt och utan förvarning för att det skulle stämma.

Men, själv envisas jag med amatörmedicinsk tvekan: dagarna innan fick jag nämligen förändrade känselförnimmelser i pannan vänster öra och vänster fot.  Känsel fanns ju, men ytterst märklig sådan. Som om huden var uttorkad och stram och i princip konstgjord. Så började nämligen en halv ansiktsförlamning som satt i under ett helt halvår 2008.
Symptomen drog sig den här gången långsamt tillbaka efter bara ett drygt dygn, men istället kom det här med synen på båda ögonen. Så jag är faktiskt lite reserverad.

Haver nu fått tid hos läkare, eftersom det var vårdcentralen jag skulle kontakta i första hand. Jag får väl höra vad läkaren kommer fram till i morgon, för om jag ska lyssna mer på vad min moder har att säga om orsak och verkan, så skrattar jag snart ihjäl mig.

Det lustiga (nåja) är att mina nya progressiva glasögon (blott 11 månader) plötsligt bara fungerar som terminalglasögon. Med ansträngning! Allt på distans ser jag som om jag tittade genom en grumlig flaskbotten.  Värdelösa.
Men!
Jag testade att ta på mig mina gamla progressiva glasögon och dom ser jag betydligt bättre på avstånd i, men däremot inte alls på nära håll! Men det gjorde jag ju i och för sig inte förr heller, utan hade särskilda terminalglasögon. Men inga av dessa fungerar nu.  (Gissa om jag är förvirrad. )
Nu sliter jag av och på flera olika glasögon helt beroende på vad jag gör och vilka som funkar bäst för olika ändamål. Det har verkligen blivit kortslutning i glasögonen.

Jag ser såpass bra i mina gamla progressiva glas att jag skulle kunna köra till vårdcentralen själv, men för säkerhets skull har jag ordnat skjuts.

Mamma har ringt då och då sedan i förrgår och kommit med sporadiska förslag på vad som har kunnat påverka synen, allt från nya hudcremer till överansträngning vid datorn, men nyss ringde hon och tog förtroendepriset:

– Jo, jag satt och tänkte….(hon smackade som hon åt någonting)…du har väl inte druckit dåligt hembränt?

– Jovisst, mumlade jag, plötsligt blev jag sugen på en flaska rödsprit!

– Skratta inte. Jag bara frågar!

Har jag tur kan det bli billigt. Om jag kan hålla på att byta mellan nya och gamla glasögon vartannat år. Nästa år kanske det händer igen och då passar nog mina nya glasögon på nytt.
nej, ärligt talat ser jag inte tillräckligt bra i mina gamla glas heller, för att sitta och hoppas.

Jag är åtminstone glad för att höftröntgen inte påvisade någon artros. Det räcker med att ha det i händerna. Jag har, som jag säkert kunnat klaga på vid något tillfälle, gått i ett halvår med nästan olidliga smärtor i höft- och ljumskregionen. Strax efter röntgen (månaders väntetid) så blev jag förbannad och började med egen sjukgymnastik. Innan svar kommit.
Tänjande gymnastik.
Och då blev jag långsamt bättre.
Om det nu beror på det, eller om jag skulle blivit bra ändå, förtäljer inte historien. Men jag har i alla fall på helt egen hand kommit fram till att jag haft en sena- och/eller muskelinflammation. Den förklaringen är precis lika bra som ingen förklaring alls. För läkarna hade ju ingen.
Smärtan är inte helt borta, men på god väg. För att länge inte ha kunnat lyfta ena benet ens för i- och urstigning i en bil, eller trappsteg, så är jag riktigt atletisk nu.
Men jag föredrar faktiskt fel på benet än fel på ögonen, om det vore möjligt att välja. Nu gäller det bara att ha tålamod. Jag tror nämligen det långsamt kommer gå över.

1 maj och informationsfientliga glasögon

blek

Obs. Mina gamla terminalglasögon

Mina nya progressiva glasögon – båda paren – är ICA-fientliga!

Varje gång jag handlar i livsmedelsbutiker, så ballar de ur fullständigt. I affären finns miljoner olika avstånd….detaljer….överflöd av text i olika storlekar…och det blir kortslutning i glasen.

Jag ser inte tydligt på något håll alls, där inne.

När jag kommer ut i normala förhållanden igen, ser jag glasklart.   Jag vet inte vad det här beror på. Finns det någon som gör det?

Mina ”gamla” såg jag inte bra i någonstans eller över huvud taget, så det går inte jämföra. Jag måste alltså ansluta mig till teorin att glasögonen inte tål överskottsinformation.

Dock är jag oändligt lycklig över att båda mina nya glasögon fungerar ypperligt som terminalglasögon- också. Det gjorde inte mina jättedyra gamla, nej inte ens när de var splitternya. Jag minns hur förargad jag var över att behöva köpa särskilda glasögon bara till datorarbete.  De kunde jag använda till allt utom dator och läsning, fast ett par progressiva ska klara av det.

Alltså har jag nu en situation med ett par ”reservglasögon” med vinröda bågar som jag bara använder hemma och till datorarbete, och de dyrare av paret i ”silver”, som jag kostade på vidare synfält (freeform) med tanke på bilkörning, använder jag till just bilkörning och utomhusaktiviteter.  Hur kommer de fungera i skyttet? Det återstår att se.

Här skiner solen för första gången på nästan en månad och det ska bli vackert (om än blåsigt) i morgon också. Påstås det. Då planerar jag (vad annars) att åka till skyttebanan. Det är dags att komma igång med skjutövningarna nu.

Men än så länge är det 1 Maj. Folk demonstrerar över hela landet och jag är nyvaken efter att ha genomlidit ett smärre migränanfall.

I två veckor har jag  enbart druckit beskt gammalt billighetskaffe. Trodde jag gjorde ett kap som kom över 10 paket ”Hushållskaffe” för 29 kr/pkt, för det lät så hemtrevligt.
Men jösses….det måste ha sopats upp från fabriksgolvet.  Det smakar som om det vore blandat med torktumlarludd.

Nu har jag äntligen unnat mig riktigt kaffe och ser fram emot en kopp.
Jag ska spana efter ”mitt” rådjur.
jag är orolig för jag har inte sett henne på flera dagar.

Besviken

1465324_960x480_6_0_FFFFFFDet började inte bra idag.
Jag försov mig till ett möte med kommunstyrelsen som skulle börja kl 8 på morgonen, men hann dit med andan i halsen bara 8 minuter försenad. (Jag förvarnade styrelsen om en timmes försening, men jag fixade det ganska bra.)

Jag var hemma igen kl 13 för att ta in posten och överraskas att att mina nya terminalglasögon kommit.
Glädjen blev inte långvarig.

Jag såg inte ett skit. Eller: jodå, men inte datorskärmarna, det jag skulle ha dem till. Bara om jag böjde duktigt på nacken och kunde se i övre delen av glasögonen, men så kunde jag inte sitta hela dagarna.
Mittenfältet var suddigt på alla kortavstånd. Läsfältet längst ner kunde jag läsa i, men bara om jag höll text nära ansiktet – äshållning blev därför också onaturlig.

Hur fanken har de slipat de här, och efter vilken arbetssituation? Övre och nedre fälten var perfekta i styrka, men helt fel placerade – och mittenfältet helt oanvändbart, överlag, oavsett avstånd.

Retur.

Bara en kväll i april

suckKvällen avrundades med en hundpromenad genom grannskapet.
Små grusvägar, väldiga gärden.
Små lamm bräkte inuti grannbondens ladugård, men jag såg inga. Bara ett gäng tackor som flockades under ladugårdens stora utomhustak stack fram sina skallar och kollade in vilka som passerade.

Mina ganska nya sneakers klämde, så jag haltade när jag kom hem efter kvällens 3 km. Det var det enda som irriterade, men alla skodon behöver gås in, så det är bara att fortsätta fakirvandringen.

I morgon bitti ska jag upp i svinottan för att vara med på ett kommunstyrelsemöte. Aldrig tidigare har jag väl blivit kallad till kommunhuset klockan 8 på morgonen?
Det blir mitt första möte som -på eget initiativ- partilös, men det kommer inte påverka rutinerna.
Det finns ju bara en gångbar politik. Den behöver man inget medlemskap för.

Med mig i morgon tar jag ”utrustningen” för lerduvebanan. Det ska bli vackert väder även i morgon, så jag tänker passa på att skjuta ett par timmar under förmiddagen, innan jag far hem igen.

Just det. Favoptic meddelade under kvällen, alldeles nyss, att mina terminalglasögon är postade och på väg. Spännande!
Det gick snabbare än med de jag fick i fredags, kanske för att de är enklare att slipa, så de är nog framme redan i morgon.

Herregud, tänker ni….nu blir det ännu fler selfie-sessioner.

Nya perspektiv

jobbigt

Överansträngda ögon efter en bilfärd med fel glasögon

Tänk, att mina nya glasögon är en sådan källa till glädje.

De kom i fredags.  Helt fantastiskt är, att det är första progressiva glassögonen jag haft som fungerar till både dator, läsning och avstånd. Det är väl affärsidén med progressiva glas, men det har hittills aldrig fungerat så – för min del.  Jag har alltid behövt komplettera med tv-glasögon (enstrykeglas, avstånd) och terminalglasögon.

Inte ens med 11.000:-glasögonen från Synsam för knappt 3 år sedan, fungerade de till allt!  Det gör mig förbannad. Vad betalade jag för?

Nåja. Gjort är gjort. Liksom att jag var onödigt förutseende som även beställde nya terminalglasögon, som är på väg, eftersom jag trodde att de faktiskt behövdes.

Nya tv-glas kommer jag däremot hoppa över, men kommer så småningom investera i de billigaste progressiva glasögonen  att ha i handskfacket som reserv. (Ni kommer strax förstå varför sådana behövs)
De glasen jag har fått nu har den dyraste och bästa slipningen: FreeForm, men det bryr jag mig inte om på reservbrillorna.

Det är si och så med bilder på de nya Gorizia (bara 2.135:-), eftersom jag slösade bort en halvtimme på att ta en massa selfies där jag hade de gamla terminalglasögonen på mig.
Ja, skratta ni.
Jag såg alltså inte ens att jag hade fel glasögon, eftersom jag ju hade fel glasögon där jag såg utmärkt på kort selfie-håll med terminalglas. Och jag upptäckte det inte heller, utan avslutade fotosessionen så. Nöjd med förevigandet av – vad jag trodde – de nya glasögonen. Ett traditionsenligt måste så fort jag skaffat nya brillor.

Istället för att genomskåda självblamagen satte jag mig i bilen för att resa hem till min lilla mor, som gärna ville se ”de billiga miraklen som man ser kristallklart i”.
Sagt och gjort.  Jag hävde mig iväg.

Under bilfärden såg jag mig omkring med växande besvikelse, för när allt kom omkring såg jag inte ett dugg bättre än jag gjorde i de gamla, tyckte jag. Snarare tvärtom.  Det var en väldig skillnad på klarheten inomhus och utomhus.
Det skulle behöva bli retur, insåg jag. Desillusionerad.

Jag hann ända fram till brandstationen på orten, innan det slog mig att jag körde omkring med terminalglasögon. De nya låg hemma. Det var då jag förstod att jag hade suttit och fotat gamla fulglas som skulle i soporna.
Det här är i och för sig inget ovanligt fenomen, när det gäller mig – jag vet inte hur ofta jag kört iväg till jobbet eller någon annanstans, utan att komma ihåg att byta om från terminalglasögonen till mina ordinarie glasögon.
Av den här anledningen har jag ett par extra progressiva i handskfacket, för det är inte alltid jag hinner vända tillbaka för att byta glasögon. Det beror på hur lågt jag hunnit. Hade det inte varit för att ändamålet med den här resan var att visa upp de nya glasögonen, hade jag alltså aldrig brytt mig om att åka hem igen.

Jag vände
utanför brandstationen.

Där hemma satt maken och tömde digitalkameran på bilder. Mest rådjur och hundar strömmande fram. Men också min helt bortkastade selfiesession med terminalglasögon, där jag på varje bild lyckades se mäkta stolt ut över de gamla skitglasen.
Han hade noterat att jag hade fel bågar på bilderna, så han var inte förvånad över att jag kom tillbaka hem igen.

Maken var snäll som snabbt tog ett par kompenserande nya bilder på mig med de nya brillorna på, om än med mycket ansträngda, trötta ögon efter bilturen.
Det var faktiskt svårt hålla sig för skratt.
Men så här ser de alltså ut. Till slut.
Vi får väl se om jag får inspiration till att ta nya bilder, där det inte ser ut som jag först har groggat en hel kväll.

vww

Gorizia silver-large, FreeForm-slipade progressiva. Härliga vindrutor.

En paus

Några av er har undrat varför jag försvinner med olika långa mellanrum. Det beror på, att när jag får arbetsuppdrag så kommer alla på samma gång och däremellan har jag all tid i världen. Periodvis är jag alltså begravd i måsten och hård tidspress och har inte tid för vare sig Twitter, Facebook eller bloggen.
Dygnsrytmen under dessa veckor är knappast hälsosam – jag arbetar så länge jag orkar och det kan vara 2 dygn i sträck ibland.

Jag har egentligen inte tid att sitta här,  nu heller, men känner att jag måste få en paus och göra något annat än jobba och vårstäda. Inte minst min stackars handled kräver det.

I dessa dagar går jag och väntar som en äggsjuk höna på att mina nya glasögon ska bli klara. För bara 3 år sedan investerade jag i svindyra progressiva glasögon från Synsam, eftersom jag trodde på vad man sa om att min syn vid 50 skulle vara stabiliserad och inte förändrats på 8-10 år.
3 år, alltså, sedan blev jag livsfarlig i trafiken.

Mina gamla glasögon har 2.0 i styrka, mina nya kräver 2.75 . Av det förstår man att det inte är obetydliga förändringar. Det känns som jag kastade 11 000 på ett par glasögon i sjön.  Nu får jag (från Favoptic) ett par terminalprogressiva och ett par progressiva med dyraste slipningen Free Form med repskydd, tunna glas och antireflexbehandling för tillsammans 3470 kr.

Gorizia heter de dyraste (2100 kr), all around-glasögonen som kommer i början av nästa vecka. Så osynliga som möjligt.  Beställda 1/4. (Nedan)

1183243_960x480_6_0_FFFFFF

Gorizia

gorisai

Mina terminalglasögon heter Garda, matt silver. 1375 kr. Beställda idag 7/4. (Nedan)

1465324_960x480_6_0_FFFFFF

Gardia

garda
Om en månad, eller så, ska jag ha ett par standardprogressiva i reserv.
Det blir Volterra, 1500 kr. (Nedan)

4063630_310x413_6_0_FFFFFF

Volterra

5128319_960x480_6_0_FFFFFF

Volterra

Men det får dröja, som sagt.
Hur som helst blir det billigare med fyra-fem par glasögon (måste även ha nya progressiva solglasögon och tv-glasögon med tiden) på strax över 5000. Inte 13000 för ett enda par, som Synsam erbjöd. Som lägst 8000 om jag behöll mina gamla bågar.

Bågen till solglasögonen blir desamma som jag köpte ifjol (tyvärr bortkastade pengar redan) och som syns i presentationsuvudet högst upp i bloggen. Jag trivs skitbra med dom, så det finns ingen anledning att byta.