Svenskhet

10 oktober, 2017 BloggenJag tyckerSamhälle & politik  1 kommentar

Facebooktwittermail

De värst hatfyllda journalisterna, som Peter Wolodarski på DN, gör sådana lappkast i argumentationen att logiken inte hänger med alls.  Det viktigaste (som vanligt) är att utmåla i synnerhet sverigedemokraterna på ett vis att de inte ska te sig som ett valbart alternativ. För den missionen får ingen logik eller ödmjukhet stå i vägen.

För ett normalt riksdagsparti är det otänkbart att angripa människor baserat på deras utseende eller härkomst. I SD kommer den råa rasismen från partitoppen.

Vad är det där nu då? Ja, för att få grepp om det får man läsa alltihop. Då får man veta att Zlatan är född i Sverige och den främste blågule målgöraren genom tiderna, men att gruppledaren Mattias Karlsson inte upplever honom som svensk. Som om det var förbjudet.

Det klarar inte Wolodarski.
Han ser det som en kränkning av sådan dignitet att “den råa rasismen flödar”. För vanligt folk är det svårt att uppfatta det han citerar av Mattias som rasism i någon mening alls. Nämligen:

”Jag uppfattar inte honom som svensk, på det sätt han tänker, agerar och talar. Han har en attityd som på många sätt inte känns särskilt typiskt svensk. Han har ett kroppsspråk och ett språk i allmänhet som jag inte uppfattar som direkt svenskt.”

Notera att Karlsson inte i någon mening talar om hur Zlatan ser ut eller varifrån han kommer, utan hur han uppfattar honom som uppträdande, verbal och tänkande individ.

Länge uppfattade Zlatan sig själv som det svenska samhällets motsats. Trots att han är född här som andra generationens invandrare. Det skriver han i sin egen bok. Det var först när han fick en svenskfödd fru och barn, och blev dyrkad som en fotbollens nationalhjälte, som han säger att han kände sig mer svensk. “Mer svensk”.
Vore Zlatan svensk på riktigt skulle han inte uppfatta sig själv som svensk, eller fundera över den saken, men han tillhör helt klart den sortens ambitiösa individer som svenskar med tiden kan uppfatta som svensk. Hur det blir beror enbart på anpassning och attityd till Sverige och svenskarna.

En katt blir inte häst för att den fötts i stallet. Inte ens om katten tror den är en häst. Det säger ingenting om kattens eget värde. Inget om hästens heller.  Ingen kräver att katten behöver vara häst för att få bo i stallet, och ingen kräver att man måste vara svensk för att bo i Sverige. Det tror tydligen Wolodarski. Men vem har mest nationellt betingad människosyn; den som tvångsmässigt kallar alla som lever i Sverige för svenskar, fast de inte ens kan kommunicera svenska, eller den som anser att man kan leva i Sverige utan att vara svensk eller bli kallad svensk?

Att ha ett medborgarskap i ett land vars språk man ofta varken talar eller förstår, innebär inte att man upplevs eller upplever sig som svensk.  Teori och praktik är skilda saker. Så även juridik och den allmänna uppfattningen.
Att vara svensk medborgare är inte detsamma som att vara svensk på riktigt och sätta Sverige och det svenska folket före alla andras. Medborgarskapet säger bara något om i vilket land du har juridisk rätt att leva i, inte var du har dina rötter, din historia, eller något annat som identifierar dig som svensk.

Det är inte svenskarnas fel att makthavarna underlåtit knyta medborgarskapet till de krav och förväntningar som svenskar har på varandra.  Så länge myndigheter, politiker och journalister dessutom behandlar folk med utländskt ursprung annorlunda än svenskar, så kommer naturligtvis ingen svensk behandla eller uppfatta dem som svenskar, de heller.

Vad är svenskt?
Svenskar får svensk behandling av svenska myndigheter och journalister; de lever på svenska villkor, med svenska normer, och har likartade svenska anspråk på sin omgivning, nämligen lagom. Svenskar kan avläsa varandras sociala koder och tonfall och de har samma skyldigheter och rättigheter.
Svenskar har inget eget skyddsvärde i lagboken, de märker om de är svenskar. I juridisk mening kan svenskar inte utsättas för hatbrott och rasism även om deras vardag är genomsyrad av den sortens grova kränkningar och rena övergrepp. Svenskar – och i synnerhet sverigedemokratiska sådana – saknar sålunda det pretentiösa allas lika värde och det vet att utnyttjas. Risken att lagföras för diskriminering, förföljelse och rasism om offret är svenskt är nämligen obefintlig.

Svenskar köar, svenskar har samma badtider. Svenskar får ingen positiv särbehandling.  Ingen regel utan undantag, men svenskar har karaktärsdrag gemensamt som ofta saknas hos invandrade kulturer.
Svenskars identitet, betalningsförmåga, hälsa, politiska uppfattning och avsikter kontrolleras och ifrågasätts systematiskt i alla upptänkliga sammanhang.   Det tolereras bara av svenskar.

Men det har inte alltid varit så, märk väl; det har skett en tillitsförskjutning efter minst två decenniers kopiös invandring av människor med allt annat än svenskarnas förhållande till svenska lagar, oskrivna regler, sammanhållning och sitt gemensamma ursprung.
Svenskars normer, värderingar och önskningar om att inte ligga andra till last mer än nödvändigt, skapar inget våldssamhälle som kräver skottsäkra glas, vakter och personlarm på sjukhus eller absurda notor för samtliga välfärdstjänster.
Svenskar lämnar företräde och tar i regel inte strid för minsta oförrätt. Svenskar har självklara gemensamma traditioner och högtider i sina svenska almanackor och vill inte påtvingas nya i dem. Svenskar har svenska som modersmål. 

Således: så snart en av medievärldens alla Wolodarskis skriver artiklar där svenskheten ifrågasätts och där svenskars upplevelser av vem som är svensk kritiseras, underkänns eller hånas, då vet alla som verkligen är svenskar att ändamålet varken är ömsesidig förståelse, integration eller mångkultur.  Tillsammans tre oförenliga ting.

Invandrare kan bara integreras i det svenska samhället om det finns en svensk befolkning som fortsätter forma ett svenskt samhälle. Vill man inte erkänna svensk kultur och svenska folkets egna suveränitet, så finns heller ingen mångkulturell ambition i landet utan snarare kulturell självutplåning. Starkaste, aggressivaste kulturen kommer omsider dominera alla andra och ta över allt större landsutrymmen och slutligen behärska hela världen som ensam kultur.  Det ödet möter alla länder vars folk förvägras försvara sina egna länders kulturer.

Mångkultur är alltså det största bedrägeriet i mannaminne. Likaså de konstruerade, nya rasismdefinitionerna som utmålar varje inhemsk svensk, som försvarar sin egen nationalitet, egna behov och livsstil mot förintelseambitioner, som främlingsfientlig och ond.

Världen är redan en mångkultur där varje land med sin kultur bidrar till den. Den kan vara fantastisk för alla när den går att välja och välja bort och är tidsbegränsad. Förr eller senare kommer hemlängtan. Men om det inte längre finns ett hemland som du känner igen? Som bebos och kontrolleras av hela världen?
De enskilda länderna kan inte var för sig vara mångkulturer på samma sätt som världen är det. De är geografiskt för små för att tåla påfrestningen som inte ens hela världen står emot. De splittras i ännu fler och mindre tudelningar, segregationer och konflikter där människors kulturella och värderingsmässiga olikheter bokstavligen tvingas samman och livshotar varandra. Om du ser världen som ondskefull, krigisk och fientlig, så tänk på att det är mångkulturen du ser – i det stora sammanhanget. Vill du även ha den i det lilla, där hemma?

För den som inte vill assimileras finns ingen mening med att bo kvar i just Sverige. De kan lika gärna – för alla individers och kollektivs bästa – leva i ett annat land.
Och tro mig; Sverige som land är inget förstahandsval för så kallade nyanlända, landet väljs varken varken för svenska folkets, för klimatets, demokratins, jämlikhetens eller för kulturens skull.  Sverige är förstahandsvalet för majoriteten enbart för de förmånligaste bidragens skull. Ju förr man erkänner sambandet mellan generösa bidrag och hög invandring, desto bättre politik skulle genomföras till gagn för dem som landet och dess skattemedel skapats av.

Om bidragen drogs in i morgon och medborgarskapen knöts till aktiv assimilation på eget ansvar, skulle vi få se på en utvandring av de senast anlända som man bara får se motstycke till hos lämlar. Inte helt utan konflikter och plundringsvågor, men likväl.
Integration behöver inga mångmiljardsatsningar, endast krav på att var och en tar ansvar för den chans de fått att göra något av sina egna liv utan att begränsa eller ta andras.

Mångkultur och integration är två motstridiga målsättningar.  Den befolkning lever inte och har aldrig levt som frivilligt ger upp sin egen historia, identitet och sitt eget land.

Det är bara sämre att inte vara svensk i Sverige, i ett enda avseende, och det är när när man vill bli behandlad som en svensk av en svensk.  Du kan inte tvinga medmänniskor att uppfatta dig på ett sätt som du inte lever upp till.

 

Svenskhet, om man ska ta Karlsson på orden, var alltså inte en fråga om medborgarskap. Inte heller var det uttryck för de grundläggande värderingar om den ”enskilda människans frihet och värdighet”, så som formuleringen lyder i regeringsformen.

Fråga nästan vem som helst och du får veta att svenskhet sällan eller aldrig är en fråga om svenskt medborgarskap. Vem som helst kan få ett medborgarskap, men vem som helst kan inte bli svensk.

Antagligen är det bara Wolodarski som vet huruvida Karlsson gett uttryck för att inte vilja tillerkänna Zlatan “grundläggande värderingar om människans frihet och värdighet”genom att inte tycka att han inte är svensk?
Är det verkligen Karlsson som är “grov rasist”, som ju faktiskt i motsats till Wolodarski inte anser att man har mänsklig frihet och värdighet bara om man uppfattas som svensk?

“Att definiera ut människor är vid det här laget ett mönster, och något som sker från partiets absoluta ledning”, menar Wolodarski.

Det värsta som kan hända, Wolodarski, är inte att vara utlandsfödd och bli definierad som icke-svensk eller att inte få kravlös tillgång till just den svenska välfärden. Det värsta som kan hända är att vara svensk och tvingas både uppleva och läsa om hur både invandrare och landsmän vill beröva svenska folket både sin nationella identitet, kultur, sitt språk och det välstånd de byggt upp.

 

Länge har man lyckats manipulera, skuldbelägga och passivisera svensken genom att kalla honom “rasist och nazist”, om han inte underkastar sig den allt grövre etniska diskrimineringen mot sitt eget folk och kravet på att se alla som svenskar, även om de hatar svenskar och våldför sig på dem. Men den tiden är snart förbi.

Om inga andra befolkningar är rasister för att de vägrar anamma andras kulturer, språk och värderingar, varken i sitt eget hemland eller närde kommer till Sverige, så är knappast svenskarna det heller.  Lyckligtvis börjar det gå upp för svenskarna. Wolodarski är en av dem som hjälper dem förstå hur förtryckta de är under den konstgjorda agenda-rasismen.

 

“I ett normalt parti hade dessa uttalanden varit grund för uteslutning. I SD sipprar den råa rasismen ut från partitopparnas munnar.”

Nej. Vi lever i ett land där regeringsbärande partier kommer undan brott mot rikets säkerhet. De har ingen aning om vad en demokrati kräver av ett folkvalt parti.
I ett normalt land skulle alla partier värna sin egen befolknings intressen och behov före alla andras, och förvalta deras skattemedel med respekt och gott omdöme. Om så skett hade de sluppit det försummade folkets ilska som de motar med att göra saken ännu värre: genom att kalla dem rasister för allt som bara är normala uppfattningar i vartenda annat land.

Rå rasism kännetecknas inte av att ifrågasätta eller framföra adekvat kritik av illegala invandrare eller dess talespersoner, inte heller att råka förväxla dem med varandra, när nu talespersonerna själva är invandrare och varken beter sig som svenskar eller respekterar svenskarna och deras skattemedel mer än utvisningsbeslutade illegala invandrare som utan asylskäl stjäl resurser från bättre behövande. De missbrukar sina egna uppehållstillstånd och eventuella medborgarskap. Om de ens har sådana. De provocerar svenska folket genom att hota med att ta all makt över deras land och utmanar svensk lagstiftning.

”Vi kommer att protestera på skolor och sitta på golvet. Vi kommer att fortsätta sprida sittstrejken i landet, vi kommer att ta makten över hela Sverige.”

Polisen låter dem hållas, okänt på vems order, men inte heller vår ordningsmakt respekterar svensk lag och skyddar svenskarnas rättigheter.

Vem menar Wolodarski kränker vem?
 I en demokrati bestämmer inte den som skriker högst.  Så länge den enes rättigheter blir den andres skyldigheter måste man välja att skydda skattebetalarna.


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

En kommentar till Svenskhet

  • Stig Jansson  säger:

    Wolodarski är patetisk när han väljer grova formuleringar som ”den råa rasismen flödar” om Mattias Karlssons uppfattning om Zlatans svenskhet (eller snarare brist på det). Att en chefredaktör och ledarskribent i Sveriges största morgontidning drar till med så burleska överdrifterär mycket förvånande men förmodligen beror det på att han gravt underskattar läsarna. Hans burleska ordval för tankarna till nazistiska och kommunisiska agitatorers brist på nyanser i sin desperata propaganda. Som jude borde Wolodarski vara medveten vad som är “rå rasism” och dessutom försöka avstå från Goebbels-inspirerad retorik.
    Det är naturligtvis individuellt vem och vilka man uppfattar som svenskar men jag tror att de flesta av oss fäster oss vid den verbala förmågan och artikulationen. De som pratar usel svenska ser vi som invandrare och inte svenskar ovsett hur länge de har bott här. Eftersom en normalt utvecklad femåring artikulerar sig tydligare än Zlatan är det svårt att se Zlatan som riktigt svensk. Såvida man inte betraktar Rinkebysvenska som en dialekt…Varför inte bara kalla honom för “bosniensvensk” eller “kroatsvensk” (hans far är bosniak och modern är kroat).
    Man säger ju “svenskamerikaner” om svenskar som bott hela sitt liv i USA. Men boxaren Ingemar Johansson som bodde 20 år i Miami i Florida var alltid “svensk” i både journalisters, politikers och vanligt folks ögon. För att inte tala om “svenska” Greta Garbo som bodde i New York i 40 år och blev amerikansk medborgare 1951. Hon kanske missade att åka i New Yorks tunnelbana för i så fall hade hon i alla fall betraktats som amerikan av Åsa Romson…

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>