“Svenskar, ni kommer inte fixa kampen mot islam”

16 mars, 2018 BloggenJag tyckerSamhälle & politik  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail

Kommer någon ihåg när jag utsattes för ett mediedrev och vänsterns infantila klappjakt, när jag skrev en fånig men ärlig rad på Facebook för sex år sedan?
Jag skrev då att jag föredrog en vätebomb framför islam. Det gör jag fortfarande. Men det var alltså en spontan metafor för att en vätebomb åtminstone snabbt utplånar mänskligheten, medan islam långsamt förtär allt i sin väg och finns kvar lika länge som en islamtroende mänsklighet gör det.  Vad föredrar man?

Läs nu Bassam Al-Baghdady:

Dreven uteblir. Ja, det borde de göra; jag vill bara belysa hur det är skillnad på folk och folk i Sverige och vem som får säga vad.

Bassam twittrar:

”Böneutrop är faktiskt farligare än ett skott i nacken!

Böneutrop används idag i många länder som är ockuperade av islamism för att mobilisera, hetsa mot andra och skapa grogrund för terrorism mot andra religiösa och icke religiösa minoriteter. Så, du som inte ens förstår vad böneutrop går ut på: låt oss vara ifred från din extremism.

I Irak som är ockuperat av islamister sedan 632 används utrustningen för böneutrop för att ropa ut listor på vem ska halshuggas härnäst. Så, stoppa dessa galenskaper och terrorism som jagar oss här till den fristad som vi flydde till undan islamister och terrorister.

Den som tro sig vara sin tids Einstein och jämför den aggressiva och politiskt laddade böneutropen med klingande kyrkklockor brukar höra till en av två kategorier:
1. En okunnig som förmodligen inte ens förstår arabiska.
2. En islamist som lobbar för att proklamera islam över oss.
För den första sorten som jämför den aggressiva böneutrop med kyrkklockor säger jag: Snälla, läs på lite om vad böneutropet står för. Bespara oss som flydde islamism denna psykiska och intellektuella tortyr.

För islamister säger jag bara två ord: Håll käften! Tack.”

Bassam berättar på Medbloggen:

“Det är med tvång och hot vi tvingas välja att stödja en ideologi som har ockuperat hela Mellanöstern. Den som vågar påminna oss om denna ockupation stämplas som förrädare eller ännu värre som sekulär. Vi får egentligen inte välja att lyda under en svartsjuk, omoralisk och diktatorisk gudom som Allah, eller inte. Det är inget val vi gör och därmed grundar sig våra moraliska ställningstaganden på en omoralisk syn på människor. Där kommer den grundläggande förklaringen till sekulärfobi och occidentalism mot den som inte underkastar sig vår ideologi.

Sekulärfobi är en stark känsla av obehag och obefogad rädsla för den sekulära idén. Man förknippar sekularismen med antiteism och hat mot religion därför att man själv har växt upp med en stark känsla av överlägsenhet och hat mot andra religioner. Man har svårt att se att ens egen tro eller gudom inte har en särställning i samhället. Därav följer en strävan och vilja att skapa sina egna getton och förespråka särlagstiftning för att förhindra att ens religion eller gudom blir jämställd eller likabehandlad med andra ideologier eller religioner.”


Islamism vill islamisering.
Man kan därför dra paralleller mellan mycket negativt som sker i Sverige till islamism, eftersom man (vit och svensk) kan bli åtalad för att rikta kritik mot – eller avsky för – just islam. Kritik mot den egna religionen upprör muslimer.  Fr oss andra är det ingen rättighet att slippa bli upprörd eller kränkt.
De tar den personligt. Alltså har vi fått rena blasfemi-funktionella lagar, som faktiskt tillhör sharia, fast det är förbjudet. Man kringgår det förbudet genom att jämställa islam med folkgruppen muslimer.

Den sammanblandningen får lagen och muslimska representanter göra men inte en vanlig medborgare, för det råkar också straffbart för icke-muslimer; att inte göra skillnad på individen muslim och religionen islam. Och sedan att inte skilja på islam och islamism. Det är bara de själva som får blanda begreppen godtyckligt efter hur det gynnar dem bäst som som både individ och grupp.
För den vanliga medborgaren är “förväxlingar” snarare ett Moment 22, där den som kritiserar (vare sig det är muslimer, islamister eller islam) förutbestäms vara förloraren. Det är orimligt och djupt oetiskt.

Vi tvingas spela med och anpassa oss till detta islamiska synsätt på muslimerna som överlägsna och mer skyddsvärda än oss, för att inte bli avfärdade som rasister och islamofober – och till och med åtalade för hets mot folkgrupp.

Detta blir vi helt oavsett vad vi har utsatts för.
Läs om den 65-åriga kvinnan Kristina Alltihop till följd av att hon utsattes för misshandel av fyra ensamkommande 2016 som var nära att kosta henne livet. Hon fick men av skadorna. Men det är hon som understår sig reagera på detta som behandlas som förövare, inte offer.

En 65-årig kvinna åtalades på onsdagen för hets mot folkgrupp i Jönköpings tingsrätt för inlägg i Facebook. Hon nekar till brott, men är öppen med sin frustration över islamisering, massinvandringen och brott i dess spår. 

Under onsdagen framställde åklagaren åtta åtalspunkter om hets mot folkgrupp i Jönköpings tingsrätt. Två av formuleringarna som skrivits i Facebook lyder: ”Fortsätter det så här kommer intelligensen i Sverige att ligga på guldfisknivå” och ”Vägra allt som har med islam att göra”.”


Inget av det hetsar mot folkgrupp. Det är naturligtvis ingen trevlig ton, men ska man förvänta sig trevnad, förståelse och taktfullhet av en grovt misshandlad person?

Allt i vårt majoritetssamhälle kretsar runt muslimska särintressen trots att landet ska föreställa fritt och demokratiskt. För vem? Ett land som handlar om att både ge och ta, men där det bara är värdfolket som ska göra avkall och lämna företräde, även i ifråga om tro eller frånvaro av tro, är inte fritt. Inte heller demokratiskt.

För att vara ett fritt land för alla på lika villkor måste religion komma i sista hand. Det gjorde det innan vi påprackades islam. Religion var tidigare något ödmjukt och givande.  Den stötte inte bort den som sökte sig till den men trängde sig heller inte på eller krävde hänsyn och utrymme.
” Men Jehovas vittnen då, dörrknackarna!”
Jo, och vi hade rätten på vår sida att spy galla över dem för det också. Be dem dra åt helvete, om vi ville. Jämföra dem med precis vad vi ville. Även om de misstyckte och blev kränkta så ansågs de behöva tåla det och blev det aldrig åtal för hets mot folkgrupp eller klassades som hatbrott. Än mindre var det frågan om rasism. Men när det gäller islam och den religionens anhängare gäller helt andra regler och det finns inget som försvarar det.

Vi har två saker som hotar vår demokrati, här och nu: islam och ingrepp i medie- och yttrandefrihetsgrundlagarna. Det ena kliar den andras rygg, så som förslagen utformas. Det är absolut livsfarligt.

Allmänheten ska inte åläggas att via skattesedeln finansiera religiösa särintressen. I synnerhet inte religioner vars utövning och innebörd begränsar frihet för icke religiösa eller tillhörande andra trosuppfattningar. Hur kan det vara svårt att begripa en sådan sak?  Ingen religion är fri. Religion begär och förutsätter tro.  Den som tror på en övermäktig makt är inte fri. Om jag ska lämna vissa grupper företräde och visa särskild hänsyn till dem på min egen bekostnad, ska jag ha konkreta och rationella skäl för det och dit hör inte vad andra tror på.

Islam uttrycker just den intolerans, lättkränkthet, självtillräcklighet, förtryck och fördömande som gör att det är åtalbart för en person att framhärda en helt annan ideologisk och realistisk uppfattning och ta avstånd islam.

Religionsfrihet? För vem?
Finns den inte för värdfolket som byggt detta land så finns den inte för de invandrade heller, för vi kan inte erbjuda något vi inte har.

Jonas Andersson:
“Låt mig dock omgående påpeka att inte alla tyskar var nazister på trettiotalet, och att inte alla muslimer i västvärlden är islamister idag. Även om vi nog ogärna skulle prata om “moderata nationalsocialister”, så finns det alltid nyanser oavsett ideologi.

Att anhängarna till båda ideologierna avskyr judar är ingen hemlighet. Antisemitism är legio i stora delar av den muslimska världen idag, och målet för islamister är att utplåna staten Israel från världskartan. Men i övrigt då?

Nazismen var (är) förvisso en politisk ideologi, men var och en som sett arkivfilmer vet att nazistiska sammankomster tangerade närmast religiös väckelse. Islamismen är i grunden en religiös ideologi, men den har som mål att påverka alla delar av samhället vilket tveklöst gör den politisk.

Nazisterna utnyttjade den demokratiska processen och svagheterna i systemet för att avskaffa demokratin till förmån för den överordnade nationalsocialistiska idén, islamisterna ser demokratin som ett medel för att senare avskaffa den då sharia-lag är Guds egen och naturligtvis överordnad människans.

Nazisterna ville upprätta tredje riket, islamisternas mål är kalifatet. I båda dessa utopiska samhällen saknas viljan eller förmågan att acceptera oliktänkande. Dissidenter, kafirer, homosexuella, otrogna etc måste förtryckas, interneras eller helt enkelt avrättas. Västerländska ideal som åsiktsfrihet och yttrandefrihet beskärs och begränsas, avvikelser bestraffas.

Tredje riket eller islamisternas kalifat, är per definition inte tolerant, demokratiskt eller har ett i vår mening fungerande rättsystem. Hur man än vrider och vänder på det så medför dessa önskestater en teokratisk diktatur.

Varken nazister eller islamister uppfattar problemet med att de får finnas här, just tack vare den liberala sekulära demokratiska nationalstaten de strävar efter att avskaffa.

Att det är vår tolerans mot oliktänkande, vår yttrandefrihet, vår åsiktsfrihet, vår religionsfrihet och mötesfrihet som ger dem utrymmet att verka för sin sak. Att vi garanterar dem deras demokratiska rättigheter för att vi ser det demokratiska systemet som överlägset alla andra alternativ.

En sak är säker. De kommer inte att återgälda den tjänsten, skulle den dagen komma då de tar makten. System med totalitära ambitioner har inte utrymme för avvikelser.

Frågan är då, hur toleranta klarar vi som ett sekulärt demokratiskt samhälle att vara mot växande grupper som mer och mer aktivt kommer att arbeta för ett avskaffande av demokratin?

Är det exempelvis tolerant och demokratiskt att låta islamistiska stater finansiera byggen av wahhabistiska och salafistiska moskéer på svensk mark, eller bara dumdristigt?

Är det tolerant och demokratiskt att ge statligt stöd till religiösa rörelser som predikar att religiösa lagar trumfar dem i lagboken?

Om nazismen skulle kallas religion, hade vi lika ledigt tillåtit främmande makt att finansiera massiva byggen av samlingslokaler för tillbedjan av übermensch och lovprisande av Nürnberg-lagarna?

Är det tolerant och demokratiskt att tillåta hemkomna islamistiska terrorister att röra sig fritt på gator och torg? Eller att acceptera att det finns tiotusentals “papperslösa” som rör sig i ett skuggsamhälle där extremism och radikalisering frodas? Kan vi i den svenska demokratins namn acceptera icke-demokratiska partier som Hizb ut-Tahrir, vars mål är kalifatet?

Jag tvivlar.”


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>