Ständig avvaktan

Facebooktwittermail

Då var jag på sista läkarbedömningen av handleden igår.
Jag mörbultades med tester, vridningar och mätningar i över en timme. Läkaren konstaterade mindre rörlighet och förlust av styrka. Mer än jag uppskattade själv. Antagligen för att jag aldrig kommit mig för att jämföra vissa vridningar med min friska handled, även om jag märkt att jag inte klarar av samma saker som tidigare.

”Som högerhänt är man normalt starkare i höger”, invänder somliga.
Fel.
Min starka sida var vänster, den använde jag till allt som krävde kraft. Höger var finmotorik.

Handleden tog tvärstopp halvvägs. Det var tveklöst.
Vad fingrarna anbelangade var de vad han kallade för ”smärthämmade”. Jag höll  instinktivt tillbaka vissa fingerrörelser bara för att jag förväntade mig smärteffekt. Jag sa det själv, att: vissa rörelser kunde kan provocera fram med bättre resultat – men det skulle göra förbannat ont att göra det. Alltså avstod jag.
Hur jag än försökte kunde jag inte gå över smärtpunkten med ren viljeansträngning (självbevarelsedriften höll tillbaka), så i praktiken var brist på rörlighet i fingrar samma sak – även om inte fysiska hinder låg till grund i det fallet.  Resultatet blev ju det samma, men det påverkar inte kliniska råa fakta: utan smärta kan jag röra fingrarna nästan lika bra som förut.

Då blev min följdfråga:
”Skitbra, hur blir jag av med smärtan för att kunna använda fingrarna lika bra?”

Det var ju frågan.


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

Jag älskar kommentarer, men använd ett vårdat språk, fritt från invektiv.
Facebooktwittermail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *