Sopig soppolitik

Facebooktwittermail

Detta kom jag i funderingar om under juldagarna och mellandagarna, när sophämtning inte skedde på utsatt veckodag: vad händer om sophämtningen i landet brakar ihop?
Det är inte bara ”om strömmen går” och ”om inte vattenförsörjningen” funkar.
Bara en sådan sak: sopor!

Det går jävligt fort att sopa ihop ett samhälle och helt land till en ohygienisk, giftig, hälsovådlig och stinkande avskrädeshög. Inom en vecka kommer Sveriges landsbygder, för att inte tala om städer, se ut som Filippinska Smoky Mountain.

 

Varje tisdag kommer Ragn-Sell och tömmer våra soptunnor, här ute på landsbygden.  Men utan föregående varsel (som jag såg röken av) gav de fan i det i mellandagarna, fast det inte var röd dag tisdag den 27:e december.   Nu står det följaktligen 7 soppåsar i hallen, eftersom den väntande soptunnan ute vid vägen är så överfull att locket står rakt upp.

Man behöver ingen inlevelseförmåga för att räkna ut resultatet av ett sånt dåligt underbryggt beslut, efter en jul med förmodligen årets dominerande dagar med just avfall för papper, snöre, kartonger och mängder av julmiddagars hushållsavfall.
Papper och skit klarade vedspisen av, eftersom vi är en av de allt färre (även här ute på landsbygden) som har en.  Man räknar säkert med att folk själva kan köra julpappren till den lokala återvinningsplatsen där papper, plast och glas ska sorteras i containrar. Det gör de också, för de har ju inget val – trots att de betalar höga avgifter för hämtning varje vecka.

Vi känner igen det där från mycket annat i landet; först betalar man avgifter för att saker och ting ska fungera och ge oss god service i vardagen, men när det gäller får man (godtyckligt beslutat) betala en gång till – eller göra en egen insats – för att standarden ska upprätthållas.
Även om man har både bil, kraft och lust, så undrar man vart i helvete man ska göra av allt som stinker och som inte är sorteringsbart i papper-plast- glas- och elavfallscontainrarna!

Vi står lik förbannat med stinkande soppåsar i hallen. Det finns inte en jävel som sorterar kaffesump från kaffefilter, hushållspapper från matrester som sköljts av i diskhon och tagits upp med detta, kapsyler och fimpar, och som sedan gräver ner sorterade matrester i komposten. Något man dessutom måste anmäla att man ägnar sig åt för att få det godkänt av kommunen.  ”Kompostgodkännande.”  Är ni på riktigt?
Glöm det.
Gamla grönsaker och potatisskal slänger jag resolut över staketet och in på gärdet, för där kommer naturens egna sophämtare och äter upp det. De är borta och återvunna på ett ögonblick. Rävar och rådjur.

Men alltså: vart ska folk göra av stinkande hushållssopor som inte kan sorteras, ätas upp av rådjur och rävar, eller göras av med i containers på lokal uppsamlingsplats ? När inte ens kommunal soptipp tar emot de vanliga äckliga soppåsarna? Där är det för övrigt egen sopsortering till förbannelse, alla avgifter till trots, men det finns ingenting för vanligt hushållsavfall.

Vi sopsorterar inte här ute. Eller: det gör vi ju. Men vi sorterar inte olika sopor i olika påsar och kastar dem i olika hål i väggen, för det finns ingen sådan sophämtning här ute. Inga vägghål.
Vi har en tunna för all in, där med basta.
Och när sopbilen – som i dessa dagar och veckor – inte kommer så står vi med soppåsar i långa rader i hallen och mår illa.

Hur ser den förebyggande soppolitiken ut, vill jag veta. Jag har redan nu en försmak på vilket stinkande och sanitärt kaos det kan bli.


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

Jag älskar kommentarer, men använd ett vårdat språk, fritt från invektiv.
Facebooktwittermail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *