Snart dags för behandling

13 september, 2017 BloggenHälsa  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail

Då har jag fått ny kallelse till min tredje Mabthera-behandling. Den 9:e november. Som vanligt ska jag lämna in en hoper blodprover veckan innan. Normalt ska jag också genomgå en ny MR, för att kontrollera om fler lesioner uppstått eller inte, men än har jag i inte fått någon kallelse. Den kommer nog.

Hur ska man annars veta om fler lesioner uppstått, om bromsmedicinen fungerar fortfarande? Ganska många har behövt byta typbehandling, även om jag inte vet hur hur många som har behövt byta från mabthera till något annat.

Just på grund av synrubbningarna (nya symptom för min del) i våras, misstänker jag själv att det faktiskt kan synas lesion på en ny MR. Det är inte omöjligt, menar jag, för behandling är ingen garanti. Jag har fått så himla bra stöd och tips på vitaminer och alternativa extra-behandlingar, vid sidan om, av en bloggläsare, vars syster lider också av MS.
Jag har tack vare honom fullt upp med att utprova nya rön, bland annat gurkmeja, men ett som jag vet verkligen har positiv effekt (inte minst vid MS närmast klassiska nedstämdhet) är D-vitamin. I riktigt rejäla dagsdoser, alltså tre -sex ggr så höga, mot rekommenderat normalt intag. D-vitamin får förresten stöd av en MS-sköterska som också rekommenderat det. “Off the record”.

Eller så befinner jag mig i en sparplan vad gäller MR. “Sverigemodellen”. Insorterad under: “kan anstå”. 

Tiden går rasande fort, det är redan över ett år sedan jag fick diagnosen. Kommer på mig själv med att fortfarande smälta det hela, eller snarare: låta bli att tänka på det. Större delen känner jag det som att det liksom inte är mig det handlat om.  Långa perioder – eller för det mesta- går det bra att låtsas att allt är som vanligt, för dels vänjer man sig vid att inte fungera optimalt och dels behöver man inte stå ansikte mot ansikte med faktum, förrän skoven inträder och då det inte går att låtsas.
Men de går över.
Och mabthera-behandlingen är till för att göra skoven både färre och lindrigare, samt skjuta upp allvarligare funktionsförsämringar på framtiden med 10-15 år. Jag vet inte vad som händer sedan, vill inte direkt tänka på det, men jag behöver kanske inte uppleva det. Forskningen på området går väldigt fort nu.

Men jag tror nog det är helt rätt med behandling halvårsvis. Just nu känner jag mig dödligt trött, närmast kraftlös. Jag sover ofta och länge, men känner mig ändå inte utvilad. Blir fort uttröttad. Pigg när jag vaknar men efter 2 timmar känns det som om jag inte sovit på 24 timmar. Inte normalt, alltså.
Lättdistraherad och har svårt att koncentrera mig. Får svindel eller yrsel för minsta lägesförändring igen. Inga fler domningar, förlamningar, elektriska ilsningsförnimmelser eller synrubbningar, men jag känner mig stel och fumlig.  Snubblar, tappar saker och har usel balans. Har för mig att jag upplevde det ungefär likadant tiden strax före föregående behandling, men å andra sidan har jag ganska ofta sådana här övergående “svackor”. Bara att anpassa sig.

Jag är inte säker på om det jag upplever nu kan betraktas som skov, inte direkt, utan de är väl snarare en följd av de skador som uppstått innan behandlingen sattes in och som gör sig mer eller mindre regelbundet påminda. Så kallade restsymptom.
Tillförsikt!


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>