Så mycket smärta

16 oktober, 2019 BloggenHundar  2 kommentarer

Facebooktwittermail

Det var fruktansvärt länge sedan jag bloggade. Mycket har hänt sedan sist. Allt kan jag naturligtvis inte berätta om; det finns inte ens tid till att skriva/komma i kapp, men det mesta intresserar er knappast.  Jag måste ändå börja någonstans, även om det inte sker i någon kronologiska ordning:

Den 18 juni fick min älskade Maja somna in. Hon blev 11,3 år gammal och led sedan ett drygt år tillbaka av juvertumörer. Jag vägrade operera henne, i den åldern. Mitt beslut att låta henne stanna kvar och njuta av sin sista tid i livet, så länge hon mådde bra och var pigg, är något jag inte ångrar. Hon mådde verkligen bra och var hur pigg som helst, fram till sina sista 3 dagar, då jag förstod att hon även fått livmoderinflammation.

Om Maja kan jag skriva hur mycket som helst och jag repar mig nog aldrig från förlusten av min allra bästa vän. Det blir inte ett dugg bättre med tiden, men jag lär mig leva med tomheten utan att gråta precis hela tiden. Saknaden och sorgen är fortfarande lika obegriplig som grepplös. Att hon inte finns längre, det kan väl knappast vara verklighet?

På fredag – i morgon – har det gått 4 månader, men det känns som i förrgår.

Bara 6 dagar före Majas död, så försvann vår gamla, gamla katt Orvar. Han var bara skuggan av sitt forna, bastanta jag. Bara skinn och ben – och mycket trött. Vi vet exakt varför han plötsligt var så angelägen om att gå ut, och då försvann, och han har (naturligtvis) inte kommit tillbaka. Vi vet inte exakt hur gammal han var. Han bara kom och flyttade in hos oss, när han var i sina bästa år. Vi gjorde efterforskningar för att finna ägaren i minst ett år, utan att lyckas. Efter detta betraktade vi honom som vår och åkte till veterinären för kastrering och id-märkning.

Ingen ny valp, ingen ny katt, blir samma sak; ingen av dem kan någonsin ersätta varandra. Det hjälper alltså inte att jag har tre hundar kvar, för de fyller inte tomheten efter varandra. De fyller sin egen plats och ingen annans. Om jag så skaffade hundra nya valpar, eller kattungar, så skulle ändå inte den stora tomheten efter just Maja fyllas ut.

Däremot kan nya familjemedlemmar skingra tankarna och vara bra på att avleda tankarna. Kattungar! Under sommaren tingade vi två stycken som vi kunde hämta i Jönköping 27 september. Kritvita, slanka med rosa öron. De är födda 1 juni i år och heter Ivar och Åskar.
Jag återkommer till dem.

 


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

2 kommentarer till Så mycket smärta

  • Edward Ulfertz  säger:

    Åh, vad gött att du skriver igen.
    Jag har änna varit lite orolig!

    • Victoria Wärmler  säger:

      – Tackar!
      ja, man måste börja någonstans. 🙂

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>