Tvillingsystrar

Långt mellan utandningarna

Ja, jag vet. Ursäkta.
Efter nyår har jag varit mer frånvarande än närvarande här på bloggen. Det enda som hela tiden uppdateras är mitt privatliv. Januari har varit extremt på många sätt och jag har inte haft tid. När jag har haft tid, så har jag inte haft något att säga. Eller som det oftare brukar vara: jag har för mycket att säga för att orka skriva ner det.

Jag har håravfall. Efter lite googlande blev jag varse att det beror på Mabthera-behandlingen, något jag måste ta upp med MS-teamet. I flera veckor har jag med dämpad fascination noterat hur luggen blivit allt tunnare, för att senare kunna konstatera att det faktiskt gäller hela kalufsen. En ovan känsla. Snoddarna kanar ur håret i brist på fäste.
– Jag som hade så tjockt hår! Vad ska jag nu färga till våren?

Jag står sällan framför spegeln och fixar håret, så första tecknen på begynnande skallighet var upptäckten att jag plötsligt började få så jävla mycket långa hårstrån i sängen!  Hela tiden! Ny sort klåda i hårbottnen har också irriterat mig i några veckor, men den har jag sonika avfärdat med diverse kringgående förklaringsmodeller. Exempelvis med en mycket lång och dryg förkylning, just sådant som man blir extra mottaglig för efter påbörjad behandling. En annan handlade om fel sorts schampo. (Hur nu Barnängens någonsin kan bli fel.)

Och hår i kläderna.
Hår på smörgåsen. (Vafan?)
Nu lagar jag mat med badmössa. Det ser absolut inte riktigt klokt ut, så jag ser en poäng i att införhandla mig ett läckert hårnät.  Jag är lite osäker på huruvida det kommer se klokare ut, men gissar att det klassar ut plisserad plastmössa med volanger i knallrosa med vita prästkragar på.

Men, så kom jag till slut att hamna framför spegeln, där jag planerade göra något så ovanligt som att föna håret och använda hårspray.
Jag blev bara stående och stirrade.
– Vilken lugg ska jag ha hårspray i?

Jag plockade bland pinalerna i badrumsskåpet. Där fastnade blicken på en tendens till tandkrämsprepping. Eftersom jag alltid glömmer bort att jag redan köpt den där tandkrämen ”som nästan är slut” så köper jag hem en till. Igen. varje gång. En halv hylla upptagen av tandkräm. Därmed var tankarna genast på väg åt ett helt annat håll, så jag engagerade mig inte så mycket i håret. Hur det var fatt med minnet föreföll betydligt allvarligare.
Jag hade, på något sätt, redan anslutit mig till en förklaring som handlade om att jag måste byta schampo, för jag fick klåda av det jag hade, och håret blev så platt och livlöst. Dessutom hade jag varit klåfingrig igen och klippt mig själv. Någon annan orsak reflekterade jag inte över.

En klocka borde kanske ha ringt av bara vetskapen om att Mabthera är en sorts cancerbehandling, men klockan ringde alltså inte förrän jag insåg att jag inte hade något att ha hårspary i. Hårspray är väl det enda jag har konsumerat mängder av genom åren.
Mina kunskaper om Mabthera har tydligen varit begränsade i fråga om vilka biverkningar som finns.
Jag har liksom inte velat ta reda på något.  Jag är en sådan där som genast får de biverkningar och symptom som jag läser om, om jag gör det, så jag har aktivt undvikit läsa mer än nödvändigt.
Men håravfall är ju rätt så svårt att intala sig att man har. Det drar om öronen. Jag känner mig… genomskinlig.

Det var allt, just nu. Jag står i begrepp att åka till stan. Utan både hårspray och hår.

 

Spegeltricket och demokratin

Nu: vänsterkantade politiker och journalister går bananas på grund av att M samtalar med SD. De kallar det ”mörker” och ”skämmes ta mej fan” (Lindberg, AB), samt säger ”hur kan de samtala med ett rasistiskt parti med rötter i nazismen? – Och annonserar det på Förintelsens dag?”
Värst är sossarna.
Hycklarna Big Time.
De talar om andras ”historielöshet”, men minns tydligen inte sitt eget ”rasistiska parti med rötter i nazismen” – på riktigt!

Källa: SR

Dags nu, att socialdemokraterna kniper käft och börjar ta ansvar för vad de ställer till med. De är de värsta rasisterna och mobbarna i mannaminne, som kör med spegeltricket.

Det går inte undvika dra paralleller till det djupt missbrukade begreppet demokrati. Man har jobbat i 3 decennier på att ge detta styrelseskick en helt annan innebörd, än vad det har.
Sorgligt!
Idag förväxlar många demokrati med allas lika rättigheter/värde och med (gränslös) solidaritet. Ännu fler förväxlar tydligen demokrati med med konstellationer av minoritetsstyre; att skyldighetsbefriade och rättighetskrävande minoriteter och små självutnämnda makteliter har ett slags rätt att sätta agendan för- och hunsa majoriteten. (Annars kallar de det förtryck. Vilket är ren utpressning och därmed ett omvänt förtryck – av majoriteten.)

Till och med riksdagens hemsida blandar ihop demokrati med sin hemmasnickrade värdegrund, som bygger på en feläversättning av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:

Demokrati handlar om alla människors lika värde och rättigheter och om möjligheten att vara med och bestämma.

Bara sista slängen om möjlighet att vara med och bestämma är korrekt!
Demokrati är vad majoriteten vill, en majoritet som bör ha respekt för (ta hänsyn till) minoriteter.
Ordet demokrati kommer från grekiskan och betyder ungefär ”folkstyre”.  Det betyder tammejfan inte ett påhittat ”allas lika värde för svenskarnas pengar”, ett ensidigt och påtvingat utnyttjande som kränker vad deklarationen om de mänskliga rättigheterna faktiskt betyder: allas rätt till värdighet.
Och värdighet är något som var och en bara kan skaffa sig själv. Värdighet varken visar eller känner man genom att tvinga ett annat lands medborgare försörja sig och sin släkt, eller genom att kräva att ens egen befolkning ska låta sig utnyttjas av andras befolkningar.  Vilken och vems värdighet? – Ingens!

I Sverige finns rättigheterna angivna i grundlagen. Där står det att all offentlig makt utgår från folket och att riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagen är på så sätt en mycket viktig del i den svenska demokratin.

Hur lever de svenska partierna och regeringen upp till detta faktum?  Hur toleransen ser ut, kan vi skåda exempel på i dessa dagar, när moderaterna vill öppna upp för sverigedemokraterna.

Maktmarinerade, korrumperade politiker, statstjänstemän (och medieprofiler) är så fruktansvärt rädda för sitt eget folks vilja, att de bryter mot grundlagen så ofta de kan och hinner för att kväsa motståndet mot dem.

De svek folket som valt dem för ett politiskt fair play (demokratiskt arbete), genom att skapa decemberöverenskommelsen (DÖ) vars enda mål och mening var att isolera ett folkvalt parti från inflytande och medbestämmande!
En mer antidemokratisk framförhållning får man leta i diktaturer efter. Att tro sig ha monopol på makten.
Partier och medier (som egentligen diskvalificerat sig själva från ett demokratiskt system) har ägnat sig åt hatiska demoniserings- och mobbningskampanjer mot både enskilda medborgare och ett parti.  De har fördömt folk som bara har velat ha sitt trygga land tillbaka, och på den vägen har de också förstört alla demokratiska principer.

Ungdomar i gemen vet inte vad demokrati är för något! De vet inte ens vad Sverige var och hur det såg ut innan nedmonteringen av de värderingar som byggde upp vad folket saknar och sörjer, för de har aldrig upplevt det. De är laboratorieråttor som försvarar burarna de är födda i, för de har aldrig sett ängarna och friheten utanför.
Vilket betyg ska vi ge uppfostrarna av dessa förtappade generationer? De står och skämmer ut sig på torgen utklädda till fittor och förväxlar demokrati med att rätten för allt fler i hela världen att bo i just Sverige och försörjas av allt färre svenskar och med att hata alla som tycker annorlunda. Demokrati, tror de, är öppna gränser, hat mot vita människor, allt åt alla, fler förbud och begränsade livsrum för de laglydiga och inga straff för kriminella. Demokrati är antrasism genom egen rasism, HBTQ, sharia, terrorism, kommunism och tammejfan rätten att bekämpa naturlagarna!

Jag faller med pannan mot skrivbordet.

okänd källa

Folket vill ha tillbaka respekten för en klok och förutseende stat som tar ansvar för sina gärningar och befolkning. Respekt och makt förtjänar man, den tilltvingar man sig inte genom hot om sociala repressalier för enskildas tillvaratagna grundlagsrättigheter eller genom skattemedelsmissbruk och vanstyre.

Allt som händer nu har maktens korridorer, som tillhör socialdemokraterna, bäddat för. De begriper inte att om man spottar sitt eget folk i ansiktet för att hellre gynna andras  – så kan man lika gärna leva mot naturen; bränna skogar, förorena vatten, och förvänta sig klara källor och blomstrande ängar tillbaka. Naturen funkar inte så, naturen tar hämnd. Det gör ett försummat folk som man kränkt och hotat i 30 år också.

Regeringen vi har (och har haft) lyssnar inte på det folk som de är skyldiga att lyssna på, skydda och försörja, om de ens ska ha rätten att beskatta dem!  Man kan inte upphöra leverera och ge till samma folk, som man vill fortsätta kunna ta utav.

Folket har man behandlat som viljelösa boskap och piskat in dem i sina egna led genom att bland annat frångå allt vad grundlagens diskrimineringsförbud heter. Så länge detta övergrepp skedde i de självgoda partiernas eget intresse så var alla ”undantag” och ”särbehandlingar” helt i sin ordning. Det kallar man godhet, rättvisa, solidaritet och humanitet, fast raka motsatsen är resultatet. Vi lever mitt i en skit som man inte trodde var möjlig att skapa i en demokrati.
Så här går det, när man tror att man vet bättre än folket och lever mot det och inte med det. Man förlorar all självaktning och drar på sig fittmössor, när horder av män från våldtäktskulturer drar in över landet.

Man får kalla kårar.

Ordmissbruk

Det finns språkliga trender som varje journalist snappar upp och sedan överanvänder tills de förlorat all dynamisk mening. Nu är högsta mode att skriva att man ”hyllar” någon eller något. Ordet praktiseras för den simplaste insats eller åsikt för att beskriva minsta lilla ”gillande” av ett begränsat antal supportrar, givet att de står på rätt sida i åsiktskorridoren och håller hårt i ledstången. Jag är skittrött på alla av journalister vanemässiga ordmissbruk.

Tidigare gick man kollektivt in för att förstöra innebörden i ordet ”tvinga”. Om man tvingas till något betyder det att man inte har något val.  Men hur många val folk än har, så nog hette det att ”de tvingades”.

Behöver man förstärka ett tips värde med att tala om att folk har tryckt på gilla på Facebook, så kan man fundera. (Om man inte vill fundera över vilka riktiga nyheter man utesluter för att få plats med Malin.)  På Facebook trycker alla på gilla, om inte annat så enligt principen ”jag har läst och förstått.”  Tipset ifråga är dessutom av ett problemlösande slag som varje människa med normal slutledningsförmåga kommer fram till.  Vad ”hyllades” hon för? Hon använde en mjöltetra som shaker till smeten.

Artikeln förmedlar ett slag patetiskt tillstånd, där man ger en bild av ungdomar som handfallna om de inte har en elvisp. ”Hur skulle hon få ihop en smet utan elvisp?”  Nu måste hjärncellerna arbeta. Hon befann sig tydligen i ett hushåll som även saknade handvisp, tillbringare eller shaker.
Det går upplysningsvis bra med vilket gaffelredskap som helst, om man sitter illa till, men är beredd på att lägger ner lite mer tid och energi. Att använda en tom mjölktetra som shaker – förmodligen i brist på även gaffel – är väl knappast en idé utöver det vanliga? Principen är redan uppfunnen.
Men i slutet kommer vi till den miljövänliga sensmoralen: ”pappkartongen går att återvinna…”   Som om den inte hade gjort det, utan att användas som shaker… Som om inte köksredskap går att både diska och återanvända hur många gånger som helst. Som om inte det miljövänligaste av allt vore att ge fan i spisen och göra upp en eld istället, utan gaständare. Först nu börjar vi närma oss behovet av innovativa lösningar.

Det här är generationen som ”hyllas” om de kommer på idén att tända ett stearinljus när strömmen går…

Vad jag vill komma fram till är att det är irriterande att läsa överord om saker som inte på något sätt lever upp till ordens innebörd. Vi har givetvis fler missbrukade ordexempel i ”populist”, ”rasist” och så vidare.  Samma journalister (och vänsterfolk, som ju befolkar nästan all media) lägger dock på locket och gör raka motsatsen, när invandringsrelaterade beteenden kommer i fokus.
Fullvuxna män blir ”barn”, grov mordbrand blir ”bus”.

Vad håller Sveriges starkaste nyhetstidningar på med? Veckotidningstrams!

 

2 vårtecken

Det finns två saker jag gör varje vår: Jag bleker håret (lägger slingor) och bleker tänderna. Vi vet alla hur stor inverkan som just hår och tänder har på omgivningens första intryck av en, vare sig vi vill verka ytliga eller ej. Har man välskött, snyggt hår och fräscha tänder, så vinner man fördelar långt innan man får etablera personliga intryck- hur ogärna man än vill medge det. Inte minst när man söker arbeten. Kanske har det med självkänslan att göra; man utstrålar naturligtvis större självförtroende och välbefinnande om man upplever sig fräsch. Kombinationen kan göra underverk i det social livet på en mängd plan!

I maj ska jag göra samma procedur igen och tänker använda mig av samma blekningsmetod som de senaste 2 åren – Brilliant Smile. Den är klart bäst och varar längst. Bor du i Stockholm med omnejd kan du besöka specialisterna hos Aqua Dental, men misströsta inte om du bor utkastad i andra delar av landet – det finns förstås tandläkare med estetisk inriktning (bland annat tandimplantat, porslin och skalfasader) runt om i landet som använder samma blekningsmetod.

För fyra år sedan blekte jag tänderna efter en tandoperation. Jag var svullen av själva operationen, men skitnöjd med blekningen. (©)

För fyra år sedan blekte jag tänderna efter en tandoperation. Jag var svullen av själva operationen, men skitnöjd med blekningen. (©)

För några år sedan gjorde jag en blekning på klinik som kostade omkring 4000 kronor och inkluderade medföljande material för några dagars efterbehandling med hemmablekning. Det tog ett par timmar på kliniken och var egentligen lite dyrt, för min plånbok, men efter detta kunde jag underhålla fräschören på tänderna med enbart hemmablekning för halva priset!
Det går naturligtvis bra att hoppa över klinikblekningen och välja enbart hemmablekning, till en billigare penning, även om jag själv började från grunden med klinikblekning. Det är en fråga om storlek på plånbok, tid och motivation, givetvis.

De billigare alternativen ute på marknaden sällan är lika bra. Tro mig, jag har provat de flesta. Vi har egen vattenkälla som är rik på järn och koppar, vilket missfärgar allt i sin väg – porslinet i diskhon, toaletten, och även emaljen på tänderna. Det betyder även porslinskronor och komposit, så jag får ligga i för att ”hålla färgen”. Det säger jag i den meningen, att inte ens skalfasader klarar av vattnet här hemma utan underhåll och jag inbillar mig inte att jag är ensam.

Jag har alltid ett kit hemma i kylskåpet. Vill jag ibland fräscha upp mig lite extra inför speciella tillfällen, så gör jag bara en snabb hemmablekning med tandskena på några minuter, och – voilà!

Snälla!

”Har du något emot utlänningar?”

 

”Fyrverkeribranschens Erik Nilsson vill förbjuda sina egna affärer att sälja raketer? Läs det igen! När ingen vågar säga ifrån och berätta sanningen, verkar en hel bransch frivilligt ta död på sig själv.”

När Nilsson konfronteras för att svara på detta, så är det enda han har att säga:

”Har du något emot utlänningar?”
Vilken jävla fråga! Kom inte med den.
Är ”utlänningar” livsfarliga och inte kan eller vill hantera medborgerliga friheter, utan att missbruka dem mot, och inte visar någon hänsyn eller respekt för andra, så nog fan har i princip alla emot utlänningar! Dessa utlänningar!

Nedan finns exempel på en ”utlänning” som ingen har minsta bekymmer med. Han är välkommen.


Hur förbannat svårt
ska det vara att förstå det? Det är lika lätt att begripa som att folk i gemene man inte heller vill se några etniska medborgare fria på gatorna, om de inte går att lita på, med den lilla delikata skillnaden att svenska skitstövlar har vi medborgerligt ansvar för och är tvungna att hantera, men det ansvaret har vi inte för utlänningar och vi behöver följaktligen inte hantera det på något annat sätt än att slänga ut dem ur landet!

Men bara för att de är utlänningar ska de alltså få bete sig precis hur som helst, mot alla regler som inte inbegriper någon annan alls, för annars ska man få höra detta: ”har du något emot utlänningar?”
Dra åt helvete.
Utvisa dem på stående fot! Dra in bidragen, som borde gå till omsorg om våra medborgare och för att stärka en ordningsmakt i fritt fall, och tvinga dem att lämna landet av ekonomiska skäl istället för raka motsatsen, lås in dom – gör  n å g o n t i n g!

Jag är stenförbannad!
Varför ställer man över huvud taget den här frågan? För att man själv inte har svaret och vill komma undan med att lägga någon slags skuld för det på någon annan? En känsla hos någon annan av att om man är en god människa så förväntas det att man accepterar vad som helst, bara för att det handlar om utlänningar? Att man är beredd att begränsa sin egen frihet, för att ett införande av förbud av olika slag är det enda som kan hindra utlänningar från att skada andra.

Det finns inget rationellt skäl till att omskära svenskarna med förbud av olika slag, därför att regeringen helt okontrollerat släppt in horder folk som inte kan eller vill leva som vi gör. Som inte är här för skydd men skapar oss behov av skydd. För att ociviliserat patrask utan asylskäl som ska kunna vandra fritt på våra gator, som ingen annan längre törs gå på.
Det finns faktiskt något man kan göra för att återställa ordningen, allas frihet och tryggheten, och det är det enda man inte gör – skickar hem dem igen. Utvisar dem som inte sköter sig. Går de inte frivilligt, så tvinga dem av ekonomiska skäl. Fungerar det åt ett håll så fungerar det åt det andra, så sätt för fan igång och jobba!

Jag vet exakt vem det är som är rasist, och det är frågeställaren: de låga förväntningarnas rasism. Man förväntar sig onaturlig tolerans och odelat gillande hos svenskar men tamejfan inte ens ordinär hänsyn från utlänningar. Tvi vale, säger jag bara!

”Har du något emot utlänningar?”

Vilket osannolikt hån, efter allt de ställer till med!

Det är som att fråga mig om jag har något emot hundar, om jag skäller ut en hundägare som vägrar ha munkorg på en illa uppfostrad hund som upprepade gånger går till attack mot folk och andra hundar. ”Har du något emot hundar?” Ja, det kan du ge dig fan på att har! Dessa hundar!  Och det säger jag som både stor djurvän, själv hundägare och särskilt stor hundälskare. Men det finns gränser för allt, precis allt, och den gäller både för hundar och utlänningar.

När klev den här sortens invandrare (oavsett generationsvarv) av sin mänsklighet? Vad, exakt, är vår skyldighet mot kräk som behandlar oss illa och ofta motiverar det med att vi är svenskar (i vårt eget förbannade land!) och alltså är rasisterna i fråga? Som kommer hit och är främlingsfientliga mot ett folk de faktiskt inte behöver vare sig gästa eller befatta sig med; bara hålla sig långt härifrån.  Vilket val har vi? Inget!

I Nilsson märker vi alltså essensen av vad svenskar som tvingats ner på knä med inbillad värdegrund blir: självutplånanade och kräver samma sak av sin omgivning. Och till förmån för vem och vad? Till en bortgiven rätt för utlänningar att göra och behandla oss som de behagar?
Hur är man funtad som går med på något liknande och tycker det är en fråga om vad någon annan ”har emot utlänningar”?
Vad har han emot svenskar och en normal tillvaro? Men framförallt undrar jag: vad får han betalt, och av vem, för att strypa sin egen födkrok och kasta ansvaret på begränsad valfrihet och eget ansvar på ett oskyldigt folk, som inte är problemet?
Vilket jävla förräderi.

Jag kan leva utan raketer och fyrverkerier, jag har aldrig gillat dem, och det kan säkert många djur göra också. Det är inte problemet eller poängen.  Det är symtomet – ännu ett i raden av dem alla – på att utlänningar får komma hit och sätta ribban för hur vår demokrati och valfrihet ska se ut, eftersom de varken tål den eller kan hantera den.

 

Baby-ugglor