Glad Midsommar!

Midsommarafton! Ha en trevlig och glad sådan, alla mina vänner! 
Här hemma är det så mörkt, att man måste ha lamporna tända inomhus. Det börjar nog regna, snart. Trots detta, har jag krupit runt i dikena och plockat ihop en bukett sommarblomster till köksbordet.
Nu ska maten börja lagas.
Det blir enda behållningen.
Ingen nubbe.
Bara mat och sockerdricka.

Retro

Och alla mina inredningsdetaljer……Förstås. Retro, shabby chic, lantligt, fransk romantik.

Min radio! (Går att koppla mobiltelefonen till den och spela upp musik från den; gillar verkligen modern Bluetooth-teknik i ”gamla” skal. (Från Ginza)

 

Min nya galet snygga och lika effektiva mikrovågsugn, med grill. Kommer från Retrodesign

 

Min ägglocka, lantlig stil. (Den är skitbra, för övrigt!) Kommer från Inwhite4you

Diskstället som jag är dödligt förtjust i. Kommer från Åhléns.

Diskstället är alltid fullt! Har man fyra hundar så är det alltid hundassietter på tork.  De bruna assietterna och blåmönstrade kaffefaten är alltså hundarnas och kattens. De har fått de udda porslin som kasserats. Jag har bara behållit assietterna och faten; resten har gått till tippen – urfult.  Själva har vi behagligt gräddvitt porslin.

Avlastningsbordet med nya brödrosten. Russel Hobbs, precis som nya kaffebryggare.  (Jag fick tag på mina hos Ellos) Och midsommaraftonens gräslök i ett glas.

 

Väggklocka, retrostil, ovanför köksbordet. Minns inte var jag fick den ifrån, fast jag fick den i måndags.

 

Andra köksklockan som hänger på ett klassiskt ställe: ovanför en av dörröppningarna, så man ser den från spisen. *Tydlig*

 

Nytt kök

Så blev då köket äntligen klart, lagom till midsommar, och jag är helnöjd.
Hyllorna var det sista jag hade kvar och de hämtade jag i tisdags. De fanns i Värmlandsbro, utanför Säffle, i en liten lantlig heminredningsbutik som heter ”Vackert Hemma”.

 

En ljuvlig cremefärgad, virkad gardinkappa.

 

 

Olyckligtvis visade sig den bredaste franska hyllan vara fraktförstörd vid uppackning och kontroll, och det var den sista de hade i lager, men det fungerade ändå. Jag tror det blev bättre utan den, så ödet ryckte kanske in.

Jo, en sak är kvar: kakeldekor. Det beror på att jag inte kan bestämma mig, annars hade det varit gjort för länge sedan. Men eftersom det gamla vita kaklet inte stör, precis, så tänker jag inte förhasta mig.

Luckor och lådor:

 

Maja provsover de nya mattorna på nya golvet. Hon fann sig tillrätta direkt. Klart bättre än en gammal snusbrun, utsliten korkmatta från tidigt 70-tal, eller hur?

Bilderna på luckor och lådfronter är tagna i lite olika ljus, så färgerna skiljer sig, men de ska föreställa antikvita. Väggarna fick en varm gräddvit nyans och golvet blev i ”vit ek”.  De lantliga beslagen skickade jag efter.

 

Fortfarande rörigt och i här syns inte nya arbetsbänken som tillkom efter bidlerna, men så gott som klart! Postar fler bilder senare.

Huset var rörigt, så länge renoveringen pågick. I åtminstone två veckor levde vi i princip på bara mackor, för spisen och fläkten var övertäckt. Senare blev det ännu rörigare och det frestade mig inte att laga mat med spisen och kylskåpet utdragna mitt på golvet.

Jag gick ner 5 kg under renoveringstiden, vilket förstås kan uppfattas som två flugor i en smäll, men det håller jag på att ta igen nu. Jag har fått paj-dille!  Jag har lagat mellan två och fyra olika pajer i två dygn nu. Plus en korvgryta.

 

Skink-och ostpaj och en mussle-dill och champiinjonpaj. (Här skymtar förresten nya arbetsbänken i klarlackad furu – gav köket en varm ton)

Korvgryta.

 

Men nu!
Nu väntar midsommarmaten på att förberedas.

Flugsommar och dysestesier

Ja, jag vet. Det har varit dåligt med uppdateringar här på bloggen. Länge.
Vad som är nytt på det medicinska planet, är kanske att jag fått min andra Mabthera-behandling. 12 maj. Efter det har jag – trots allt – fått ett lindrigt skov, som den här gången innehållit trötthet och nya symptom inslag: en känsla av att ha en mycket tajt bh på mig. Flera gånger har jag varit på väg att knäppa av mig en obefintlig bh, som stramar och spänner över ryggen.

Jag har även en ordentligt svidande, överkänsligt område i hårfästet (stort som en handflata), som om någon länge försökt kamma luggen i fel riktning. Detta har jag upplevt tidigare på varierande kroppsområden, men inte själva ”bh-fenomenet”. Detta lär vara vanligt i MS och kan drabba vilket område på kroppen som helst; runt eller över ett lår, en arm, eller buken. Jag fick det alltså under skulderbladen rakt över ryggen. Det är på väg tillbaka efter 2 veckor, men jag har fortfarande strama förnimmelser. jag sitter och ruskar på mig, då och då, som om det gick att skaka av sig känslan.

En annan sak är att jag länge funderat över varför någon av hundarna fryser, när vi gått och lagt oss. Sängen vibrerar svagt, precis som när en hund ligger och fryser nere i fotänden.
En kväll insåg jag att samma vibrationer fanns, trots att jag var ensam i sängen. Jag kunde snart konstatera att det var mina egna underben som ”vibrerade” och inte sängen. Känslan sitter kvar i ungefär en timme, innan det försvinner.

Annars har jag haft en sällsynt frisk period, så jag klagar inte. Jag känner mig ganska stadig; inga större problem med balansen, heller. Det är egentligen bara de här uppräknade onormala känselsymptomen som är vansinnigt irriterande, men inte begränsande eller smärtsamma. Alltihop hör väl till symtomkategorin känselrubbningar.  Dysestesier. 

Flugor.
Sommaren har kommit med mestadels dåligt väder och hela fluginvasioner!  Och getingar. De är överallt. Det sägs att ett hus är demoniskt, hemsökt av negativa energier från onda andar, om där finns mycket flugor.  Men här finns inga demoner, inte ens den minsta hemsökelse. Tyvärr, vill jag säga.
Det hade varit intressant att uppleva spöken.  Men de trivs väl inte i mitt nyrenoverade kök. Fy fan vad det har kostat mig. Nu är jag väl skuldsatt för åratal framöver, med utgifter som är de dubbla mot vad jag månadsvis får in. Här behövs ett ekonomiskt trolleri.

Jag har skaffat allt nytt. Allt. Till och med diskstället, som jag – efter många om och men – lyckades finna på Åhléns.  Sött och sirligt.

Linslus

Nu mer än någonsin behövs fräscha linser och välputsade glasögon. Har man renoverat köket och börjat få det som man vill ha det, så ska man se resultatet ordentligt. Man vill se köket ordentligt. Det ville man fan inte tidigare; det var så nedslitet och missfärgat efter 30 år, att man fick skämmas.
Det har ju gått framåt med lins-utvecklingen, sedan jag började med glasögon därför att jag blankt avböjde linser, så nu är linser plötsligt ett alternativ. Det skulle jag vetat för 15 år sedan, när jag behövde mina första glasögon, så kanske jag hade varit tidigare med att hålla mig a jour med utvecklingen och lära mig mer om dem.

Jag hade en väninna i grundskolan som bar linser och hon fungerade nog som ett tidigt avskräckande exempel. På linsernas stenålder. Det var ett ständigt tvättande av dem i en särskild manick och de skulle ut och in ur ögonen på morgonen och kvällen. Jag bävade för att behöva stå och peta in saker i ögonen och fattade inte att hon vågade! Hon var dessutom ständigt röd och irriterad i ögonen, vilket gjorde det ännu enklare för mig att välja glasögon långt senare i livet. Glasögon, på skoltiden för fyrtio år sedan, ville man ju bara inte ha!
Men tänk om linserna försvann in- och bakom ögonhålorna? Det fanns inga gränser för mina fördomar om linser, vilket har betytt att jag vägrat lyssna på försynta förslag från mina optiker om att välja dem istället. Bland annat vore det ju oslagbart att ha sådana vid lerduveskyttet!

Men som sagt, fördomar har en förmåga att bita sig fast tills man är beredd att lära sig mer, och det har jag gjort nu. Nu, när jag känner mig naken utan glasögon. Fler än en gång har jag drabbats av lätt panik av att upptäcka att glasögonen saknas på näsan, tills jag i nästa sekund erinrat mig att jag faktiskt bär linser och inte har glasögon över huvud taget. Nu handlar det alltså mer om att bryta en vana. Att åter vänja sig vid ett liv utan glasögon; att inte få panik när man inte har dem på sig. Att inte känna sig naken. Det är lättare sagt än gjort.
Jag tycker jag ser konstig ut utan glasögon, precis som när jag en gång i tiden tyckte jag såg konstig ut med glasögon. Det är ju alltihop bara en fråga om vana. Som med smink, som jag tidigare berätta om! Har man vant sig vid att vara osminkad, så tycker man att man ser skrämmande ut när man får på sig minsta lilla. Motsatta känslor uppstår, förstås, om man är van att se sig med smink och plötsligt är helt utan. Man ser sjuk ut.

Idag då?
Det finns linser som är för ålderseende, vilket inte var möjligt på den tiden när jag tog mig för att undersöka alternativet. Man säger åtminstone så om bifocala linser. Det betyder (krasst) att man ser olika på både långt och kort håll.
Men så har jag haft det sedan jag fyllde 40. Det räknar man väl inte som ”äldre”, eller är bara uppfattningen om att 40 inte räknas som ”äldre”, ett tecken på motsatsen?

Hur som helst är linser sköna att variera med. Speciellt praktiskt är det när man tränar, skjuter och – som sagt – renoverar. Jag har naturligtvis förstört ett par glasögon med målarfärg under de gångna 2 veckorna, så den här renoveringen blev dyrare än jag räknade med.
Jag har dessutom haft glasögon så länge att jag fått märken efter näskuddarna på sidan av näsroten. Det märks nu, när jag varierar mig med linser som man kan ha 2 veckor i taget utan att byta dem.
De är rätt dyra, men absolut omistliga.
Tänk er en semester i vilken man slipper släpa med sig både reservglasögon, linskoppar och linsvätska? Att åka på en skyttetävling utan att oroa sig för seendet i två veckor? Ja, det kan övertyga vem som helst.

Före och under tiden

Terrorattentaten i Europa står som spön i backen. Detta dygn med inte mindre är tre stycken i London, och vad gör jag?
Renoverar köket.
Målar tak, väggar, skåpluckor och snickerier.
Farsgubben hjälper till och tar stundtals helt över med sina gamla byggnadssnickarerfarenheter. Maken drar ny el och jag drar på mig skulder för livet.

Investerar även en penning på ett nytt kaffehörn, ny bryggare, ny burk till strösockret och en ny kaffeburk, samt ny kaffefilterhållare. Den senare tittar fram bakom burkarna och ska så småningom upp på väggen över kaffebryggaren. Shabby Chic-stil för hela slanten.
”Kaffealtare”, som någon sa.

Idag ska golvet läggas. Vit ek.

 

köksbänkarna ska gå i samma stil, fast de är i furu som ska gråvitbetsas och förhärdas/lackas.   Det tar nog någon vecka till.

 

 

I´m too old för this shit

Då var det dags att göra en vända i pressen igen.

”Peter Kuhlman är suppleant i kommunstyrelsen men säger till NWT att han inte kände till att Värmler hade lämnat Sverigedemokraterna. De två umgås inte med varandra.

– Jag kör taxi i Sälen på vinterhalvåret, säger han. Men nu är jag hemma igen och kan återigen gå på möten.

Inte heller länsordföranden, riksdagsledamot Runar Filper, kände till att partiets ledande politiker i Grums inte längre var medlem:

– Nej, det visste jag inte.”

Vad är det här för baktal?
Journalisten var i kontakt med mig och kunde hur enkelt som helst ha fått en dementi på skitsnacket, innan det gick i tryck. De kände visst till det!
Jag underrättade dem båda direkt. Att de hävdar motsatsen gör mig förvånad och förbannat grinig.

Varför förnekade de detta? På vilket sätt skulle någon anse att de borda kunna förutse eller påverka att jag lämnat partiet? De kunde oavsett vilket inte klandras för att känna till något som de ändå inte kunde påverka. Det här är alltså inte klokt, det är absurt. För deras del är det ju faktiskt värre för dem att förneka all kännedom, eftersom det infantiliserar hela länet. När de förnekade detta ger de ju det dåliga intrycket av att ha nollkoll på läget, när det inte är så!  Varför målar de in sig i det hörnet, frivilligt? De skadar både mig och sig själva av att inte hålla sig till fakta.

Runar Filper har dessutom gett mig anledning att påminna om min status. Det skedde bl.a. när det var mig man ville engagera till en kommunförening i Grums, trots att jag frånträtt medlemskapet. För en sådan sak skulle jag behöva bli medlem en tredje gång, menade jag, men utsikten för det förenade jag med vissa villkor.

Nedanstående svar är skickat från mitt privata konto, eftersom frågan kom dit på grund av jag naturligtvis inte längre hade tillgång till mitt mejlkonto på sverigedemokraterna i maj 2016.

2016-05-25:

Hej, Runar!

Om xxx xxxx  tar en större roll i sverigedemokraterna Grums, så kan jag tänka mig att gå in som aktiv medlem igen och även återaktualisera kandidatförsäkran / intresseanmälan till nästa val.  [bla-bla-bla]
Jag är fortfarande aktiv i kf och ks och driver sd:s politik (är  absolut ingen vilde i den bemärkelsen), men det blev svårt för mig att se någon framkomlig väg och mening med någonting. Xxxxx kan vara lösningen på mycket.

Vänliga hälsningar:

Victoria


Så låg det till med det ”okända avhoppet”. 

Berättat har jag också gjort helt öppet på både Facebook och i min blogg. Det har alltså varit vidkänt länge, till och med för obehöriga.  Men så verkar det ju inte, när båda två förnekar det – i media. Den här spelade”ovetskapen” (vad den nu ska tjäna till ) får mig att framstå som ett oansvarigt jävla praktarsle som inte ens hållit dem underrättade.
Det kan inte vara felaktigare, men tack vare dem kan den falska uppgiften ligga mig till last i andra sammanhang ändå.  Att de ljuger framgår ju inte av artikeln, eftersom jag inte fick bemöta uppgifterna.

Till råga på allt skriver journalisten:

”Men värre ändå är kanske att Victoria Värmler ännu en gång har lämnat Sverigedemokraterna .”

Vad är värre?
Värre är väl rimligtvis att lämna partiet och använda SD-mandatet till något annat partis politik? Eller ljuga, som andra gör? Jag har lämnat partiet men använder mandatet till sverigedemokratisk politik, så någon praktisk skillnad finns ju inte. För sverigedemokraterna är det väl knappast värre utan snarare det bästa som kunde hända.  

När jag tecknade nytt medlemskap några månader före valet 2014 hade jag inga planer på att bli politiskt aktiv igen.
Jag gjorde alltså partiet en tjänst när det stod klart att att det stod mellan det eller att få in ett nazistiskt parti på sverigedemokratiskt mandat i fullmäktige.  Med mig skulle i alla fall sverigedemokraternas politik respekteras och företrädas.   Att jag senare lämnade partiet förändrade inte den saken.

Efter innevarande års sommaruppehåll var min plan att fullfölja uppdraget hela mandatperioden ut, eftersom jag mår bättre efter behandlingarna, men det kan de glömma nu. Baktalar de mig, är jag inte ett dugg intresserad av att ställa upp mer utan kommer prioritera andra aktiviteter som gynnar mig och min hälsa bättre än att hålla garden uppe för ett parti som ljuger om mig i gengäld.

Första året var jag på plats praktiskt taget varje möte. Sedan fick jag som bekant hälsoproblem som efterhand förklarades av diagnosen MS. Det var då som jag själv behövde en ersättare, men det var också först då jag fick veta att den befann sig i Sälen. ”Han är tillbaka nu”, säger han i media – lagom till fullmäktiges sommaruppehåll.
Fantastiskt.

Fler än en gång under förra året har man försökt övertala mig att vara med om att bygga upp en kommunförening, men jag har avböjt med en erinran om att jag faktiskt inte är medlem och kan göra det och att jag i övrigt inte känner mig särskilt intresserad så som situationen sett ut i Grums.
Filper och Kuhlman har av bara den anledningen blivit påminda upprepade gånger om min status, varför det inte är så lite fräckt att påstå att de inte visste om den. Slutsatsen som en läsare av artikeln drar blir ju att jag har underlåtit att informera dem, vilket vore oursäktligt, men det är alltså falskt.

Så. Nu tycker jag att de båda herrarna bör vakna till.
För ett par veckor sedan kontaktades jag av två stycken som är intresserad av politiska uppdrag i Grums efter valet.  Jag hänvisade dem till en representant som är politiskt aktiv i kommunen och fortfarande medlem: Kuhlman.  Alternativt riksdagsledamot och distriktets ordförande Runar Filper, men de avböjde.

Att de rent ut sa sig föredra att bli informerad av mig, måste tas som underbetyg på hur de andra uppfattas.
Det beror givetvis på någonting att politiskt intresserade hellre vänder sig till mig, än till veteranerna som har det politiska ansvaret för att vägleda och informera.   

”Kör taxi i Sälen.”
Låter som ett utmärkt val under den delen av året som fullmäktige är aktiv, utan att ens få journalistens följdfrågor på det. (Apropå vad som kan vara ”värre” än att lämna partiet men närvara ändå.)
Det frånvaroskälet kommer för övrigt från den som inte ens körde sin egen bil utan istället bad mig om hämtning och skjuts till och från varenda möte istället. Inklusive omvägar för att få uträtta privata ärenden. Alltihop utan att erbjuda ersättning för det, inte en enda gång. (Jag körde tydligen gratis taxi i Grums.)

Nu skiter jag i alla som hugger första bästa kollega i ryggen om det behövs för att själv framstå i bättre dager.  Jag blir åter påmind om vilket dålig civilkurage och bedräglig moralkultur som fostras i politiska kretsar  (verkar lika överallt) och jag tänker för egen del både renovera köket och mina illusioner –  och ta sommar.
Jag vägrar förpesta min omgivning med människor som utnyttjar min välvilja, baktalar mig eller på annat sätt behandlar mig på sätt som jag inte förtjänar.

I´m too old för this shit.

 

När majvärmen äntligen kom

Bilen var nedsmetad i frömjöl…

Idag är det strålande sommarväder, men det blåser  så hårt att man får hålla i brallorna. Försökte sola en stund på förmiddagen, men stod bara ut i 7 minuter innan jag fick fly inomhus till min klimatväxlare. Efter det var yr och trött resten av dagen.
Det blir väl en ny blek sommar, misstänker jag.

Jag hade inte samma tur som förra gången jag gick igenom Mabthera-behandlingen. Då blev jag euforisk och smärtfri i ett par dagar. Slump? Den här gången har jag bara varit tung och trött, men det är bara att stå ut.

Igår var det ännu varmare. Vi tog en längre biltur genom Glasskogen och vidare hem genom Årjäng. Framme i Arvika tog vi en hamburgare och åkte sedan hem igen.  Det tog fem timmar.

Jag lyckades få några bilder på en ormvråk som landade med en orm, en massa älskade vita kossor på sommarbete på Björnö och ett rådjur som flydde in in i Glasskogens naturreservat.  Än är allt nyvaket ljusgrönt och sommaren har inte vaknat riktigt till liv än. Allt är lite blekt om nosen, inte bara jag.

Hit ska vi fler gånger, men med full utrustning.