Om det nappar, skiter jag på mig!

24 juli, 2016 BloggenDiverseJakt & skytteKrönikorTexter  2 kommentarer

Facebooktwittermail

Som jag skrev om för några dagar sedan, har ekan kommit i sjön. Jag planerar ro i all tysthet jämte strand och vass, för att meta med helt vanligt flöte. Jag måste ta reda på vart ruggarna finns, nu för tiden. Finna mig aktuella napp-ställen.

df250Men det finns motor till båten, om man ids kånka ner en 25 kg (?) sådan och fräsa runt öarna i Värmeln och hitta sig bra ställen där man kan använda kastspö.

Att jag drar mig för att använda motor, beror på att den inte går att lämna kvar på plats – som förr i världen. Förr behövde man inte ens låsa den, bara dra en skyddshuva över den och gå hem.
Nu är det ett helt företag att gå hem för egen del, ensam och oantastad. Man kan faktiskt bli stulen själv.

Numera blir alltså motorerna stulna, även om man fullständigt draperar den i kedjor och lås, och även i våra trakter. Tjuvarna har bultsax och verktyg med sig. Till allt. Och arbetar tyst. Ofta kommer de in från sjösidan och gör sitt knäck blixtsnabbt och obemärkta.

Det blev min far varse, som för några år sedan skulle hålla motorvakt, efter flera båtmotorstölder på kort tid i vår vik. Båtägare turades om med vakthållningen varsina kvällar och nätter.
Nå, farsgubben satt på fel ställe. Han satt lutad på baksidan mot ett gammalt fallfärdigt skjul på väg in mot båtplatsen, lade patiens och drack kaffe ur termos. Gömd, trodde han, liksom han trodde att de nödvändigtvis kom med släp eller pickup och parkerade i närheten. Ingen såg fadern  vare sig från vägen eller stigen. Han skulle minsann ta dem med fingrarna i syltburken!

båtar

Den som blev överraskad, var pappsen. Två motorer, inklusive hans egen, hade försvunnit bakom ryggen på honom, när han gick kontrollrundan på morgonen innan han skulle gå hem. Han hade inte sett till en levande själ, där han satt, för tjuvarna hade glidit in med egen båt från sjön. Inte kommit traskande från vägen, med sina bultsaxar och onda avsikter.

Det är detta som göra att jag föredrar att ro. För motorn måste med hem igen varenda jävla gång. Orka!

Man ska flå abborrar nu, har jag hört. Flå? Det är ju inte harar, vi pratar om.
”På min tid” (ni hör hur länge sedan det var jag fiskade, va?) så fjällade vi bara av abborrarna, skar av huvud (till kräftburarna) och fenor, benade ur det som gick, och stekte.
I höst ska jag gå en styckkurs (inte för abborre ) som jag innerligt hoppas slippa använda kunskaperna från, men som sorgligt nog är ett måste att kunna – om det kniper.

Ja, för tänk:
Jag är den självsvåldiga sorten (”sjärsvallig” -sjåpig och gråtmild) som metar med majskorn och tuggat vetebröd. Vill desperat ogärna sticka krok genom en mask eller maggot. Hur skulle jag orka skjuta mot ett rådjur, och stycka det? Jag som brukar väja, med risk för eget liv, för uppflaxande skator och köra långsam zig-zag mellan små bleka regngrodor i vägbanan för att slippa köra ihjäl dem.

Om det nappar, skiter jag antagligen på mig. Kommer jag klara av att sticka tummen i gapet på en abborre som kämpar efter luft och stirrar mig försvarslös i ögonen? För att svara med bryta nacken av den?

Jag var tuffare som barn. Överlag. Jag bröt nacken av en abborre utan att tveka, och trädde maskar på krok med samma förbehållslösa brist på utvecklat samvete. Jag kastade mig även utför hustak med paraply i blind övertro på att Mary Poppins krafter stod högt över jordens dragningskraft.
Idag skulle jag gruva mig både för det ena och det andra. Frågan är: vågar jag skära upp grönsaker? Enda skillnaden kanske är att de inte har ögon eller en röst att skrika ut sin smärta med.


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

2 kommentarer till Om det nappar, skiter jag på mig!

  • Edward Ulfertz  säger:

    Hej,
    Jag följer din blogg med stort nöje.
    Det är en fröjd att se att inte landets alla kvinnor är intelligensbefriade ”fjortisar”,
    utan att det fortfarande finns svenska kvinnor med sunt förnuft.

    Idag blev jag lite konfunderad.
    Din blogg pryds av en bild på en rykande bössa, och du skriver att du ska gå en styckkurs, som du hoppas slippa använda kunskaperna från.
    Och du kan inte vrida nacken av en abborre.
    Då började jag undra vad du ska skjuta med din bössa om du inte vill stycka själv.
    Är det något som ambulansmännen får ta hand om?

    Men så läste jag under fliken ”Om” att dina projekt är viltvård och eftersök,
    så då behöver jag inte kontakta SÄPO.
    Ha det bra
    Edward

    • Victoria Wärmler  säger:

      Haha,även jag skjuter nog det jag måste, om nöden kräver. För mat. Man klarar mer än vad man tror, men man måste ha rätt verktyg till allting här i världen, och kunskap om lite om det mesta är överlägsna verktyg. Det är så jag ser det.
      Japp, viltvård och eftersök, är min grej.
      Men jag kan också göra en lång historia kort och glasklar:
      Sportskytte är min största hobby, i huvudsak lerduveskytte. 🙂

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>