Nu går klockorna

15 oktober, 2017 BloggenDelicastyleTexter  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail

Nu går alla klockorna. Fotsteg som tickar.
Det är snart måndag igen. Här är frukostäggen kronjuveler och det stekta lammet långt från att få sitt bibliska blod struket på var mans dörrpost.

Lindarna doftar ännu skummande öl och de barska höststormarna är som de första ivriga fjärilarna runt tussilagon. Sömniga videung mellan fingertopparna. Silverspinnen som gäspar.
De har små drömmar.
Små fäbodar.
Klättrande som österrikiska bergsgetter i granbeklädda värmlandshöjder, ner mot Värmelns strand. Stretande höjder och utsikter där framtiden går i sömnen.
Barfota. Spår som kallnar.

Saltsten och törst.

Det röda vinet som slogs ut över gårdagens festduk åderlåter den tjocka sötman i tygets törstiga fibrer. Minnesfullt. Kontrastfullt. Bortom tunna vårgardiner som inte längre beslöjar fönsterputsens landområde, finns en oupphörlig ensamhet. En begagnad, en repriserad och bekant.

Höstbrytet är ju här.
Jag går runt i mina färgade rum, ger mitt namn – Seger – åt det frihetslängtande lejonet som kysser sina galler. Årstidskänning i tavelbilden. Instängdhet.  Jag tolkar den mot fingertopparna, en blindskrift om censurerade samtal om allt som skulle bli sagt men som aldrig blev sagda.

Lägger om höstgardinernas obstinata veck, acklimatiserar dem till nya kombinationer av fall och fantasifulla lager och ojämna längder. De finner sig i. De tar fönstren som de kommer.
Vackerheten som genomlyser det sjätte sinnet.
En suck som sällskap.

Jag har skuggor som glasunderlägg.


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>