När man var fri

28 september, 2017 BloggenJag tyckerSamhälle & politik  10 kommentarer

Facebooktwittermail

När allt vi hade är borta. Vem ska då berätta att det funnits?

Redan när jag drog igång bloggen uttalade jag ett mål med den att skildra och avbilda så mycket jag kunde; med kamera, med text.
För precis som hos Jenni Martén, grävde en djup förtvivlan in sina mörka fingrar i mellangärdet på mig när jag tänkte: Vem ska berätta om ett annat Sverige när min generation inte längre finns?

Vi märker redan nu att det finns hela generationer som inte känner till ett annat Sverige. De tror att Sverige alltid varit så här. När var det annorlunda?

När även barn kunde gå eller cykla flera kilometer genom skogspartier, på landsbygdsvägar och genom städer och komma tillbaka hem igen helskinnade.
När man neg (eller bockade), när man presenterades för en äldre människa.
När man neg (eller bockade), tog av sig mössa och tog i hand, när man fick någonting.
När man steg upp och erbjöd platsen till en gammal och respekterad människa på bussen.
När man höll upp dörrar för äldre människor och erbjöd sig hjälpa bära.
När man gick hem till äldre människor och hjälpte dem trä sytråd genom nålsögon, uträttade små ärenden.

När ett mord var sensationellt och man kunde läsa om fallet i dagstidningar i fler månader och år efteråt.
När man kunde lita på att ambulansen kom när man ringde 90 000.
När det fanns god vård, eftervård och gott om plats BB på närmaste sjukhus.
När det inte fanns några moskéer. (Nasirmoskén i Göteborg var den första och invigdes 1976.)

När man åkte på språkresor till England och Londons gator bevandrades av engelsmän och européer.
När man inte trodde sina ögon om man såg färgade människor, när man reste till en storstad. (På landsbygden existerade de inte.)
När teorrism handlade om irländska IRA och tyska Baader-Meinhof-ligan.

När stök i skolan handlade om att kasta papperssvalor eller köra med mopeden på skolgården
När man använde omslagspapper på sina skolböcker och kunde lämna dem kvar i egen skolbänk.
När man hade välskrivning och lärde sig skriva skrivstil.
När man hade ordningsmän i klassen med ansvar för städning och andras beteende
När det var förbjudet att ha mössa på sig inomhus
När det fanns telefonkiosker överallt.

När man såg höhässjor i landskapen och bärgade hö med hästskrindor.
När falukorv smakade falukorv
När grädde var riktigt grädde
När cancer kallades kräfta
När hela familjen kunde leva gott på en lön.
När det inte fanns internet.

När man fick prata och skämta om precis allting. Även om kulturer, nationaliteter och hudfärger.
När man inte blev avskedad eller attackerad för politiska åsikter. (Sådant renderade i sparken/omplacering/tillsägelse för felaktig myndighetsutövning)
När ingen brydde sig om vilket parti man röstade på, alla partier hade likvärdiga demokratiska värden.
När det inte fanns en lag om Hets mot folkgrupp.
När politik och meningskiljaktigheter handlade om bättre välstånd för alla medborgare. (När man inte behövde understryka att det handlade om ”svenska”)
När ingen ifrågasatte varför Lucia var vit och blond.
När rasism var riktig rasism: apartheid och uppfattningen att färgade människor var sämre än vita.

När ADHD hette ”inte skolmogen”, ”dålig uppfostran” och ”överskottsenergi”.
När feminism handlade om kvinnlighet och kunna klara sig själv.
När det var ok att vara hemmafru.
När man bara ansvarade för sina egna handlingar och åsikter, inte kollektivets eller grannens.
När kvinnor gick i kortkort och linne i städerna utan att antastas.
När tiggarna var få, föstes bort från gatorna och var svenskar.
När det första man såg när man kom in i en ort var svenskar.
När det fanns ängar överallt.

När städer var rena och prydliga.
När mörkret betydde skydd och säkerhet.
När det var ovanligt med knark och bara jägare och polis hade vapen.
När barn och ungdomar hade respekt för alla som var äldre, polis, lärare, föräldrar och åtlydde tillsägelser.
När man kunde sova med olåst dörr.
När ungdomarna gick på festivaler och till Folkets Park utan att vara rädda för övergrepp.
När man kunde glömma sin handväska eller cykel och de stod kvar, när man hämtade dem.

När Sverige låg i utvecklingens framkant och man var stolt över att vara svensk.

När man var fri och aldrig ifrågasatte att detta någonsin kunde ändras. För vem skulle vilja ha det annorlunda, och vem skulle tillåta det?
– Inte vi…


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

10 kommentarer till När man var fri

  • Lennar Jensen  säger:

    Tänkvärt!

    Så var det på den tiden.

    • Jan strid  säger:

      Fan Victoria! Jag trodde jag var ”ensam” Stenåldern, brukar jag höra som kommentar. Det är redan suddat i Historieboken? Jag träffar många unga o äldre men vi De verkar helt indoktrinerade, varför? Tror inte att De läser en bok, tidning eller nyheter, totalt hjärndöda. Kramis.

      • Victoria Wärmler  säger:

        Vi måste akta oss för vad som sker just nu: historierevidering. Glömska.

    • Victoria Wärmler  säger:

      Jepp. Men så fort folk glömmer.
      Allt var inte bra, men det var helt klart bättre än nu. Jag byter gärna det sämsta med hur det var för c:a 40 år sedan mot det sämsta av idag…Om jag fick välja.

  • Lisen Persson  säger:

    Känner igen mej och kan bara känna sorg. En ung människa/ barn är så sårbar, att växa upp och tvingas gå i de skolor som är dagens verklighet – mitt hjärta blöder!

    • Victoria Wärmler  säger:

      Vilken makt har vi? Folkstyre, säger man är demokrati – hänsyn till väljarna – men det är det sista man bryr sig om. har man väl vunnit makten kör man sina personliga agendor. Det borde finnas ett slags väljargaranti. Att partier tvingas hålla löften, eller uppenbart visa sig försöka hålla dem, om de inte ska diskvalificeras och avsättas.

  • Ralf Hjälte  säger:

    Ruggigt hur mycket man glömt och hur mycket som försvunnit. Fast det värsta är så snabbt man accepterat att det har försvunnit.
    För alltid?

    • Victoria Wärmler  säger:

      Accepterar, vet jag inte om folk har gjort. (åtminstone inte jag och dem jag känner.) Det är ju bara det att man inte har haft något val.
      Det var länge sedan det spelade någon roll vad svensken tycker. Jag är säker på att det inte var det här de röstat för i flera decennier, men det är vad de fått – på grund av att politikerna dels fört dem bakom ljuset och dels för att väljarna inte insett konsekvenserna av vissa beslut.
      Många beslut fattas över huvudet på väljarna när de väl kommit till makten. Då behöver de varken väljarna eller deras godkännande längre och kör i princip sitt eget race.

  • Lite  säger:

    Tack Wärmler!
    Det var en trevlig tidsresa Du bjöd på! Landade i Enköping runt år 1960 och kom på en händelse som inträffade då; Min kloka storasyster förstod att informera mig om en låda som satt utanför ett fönster på nedre botten vid en av stadens mindre gator. En skvallerspegel! Innehavaren hade full koll på vad som hände utefter hela gatan. Nyttig info till en busig lillebror!
    Vem/vilka tog bort skvallerspeglarna?

  • Hans Karlsson  säger:

    Jag vill gärna lägga till . .

    När rektorer INTE bestämde mot föräldrarnas vilja att skolbarnens avslutningarna inför jul- och sommarlov inte skulle hållas i kyrkan.

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>