Linslus

6 juni, 2017 BloggenDiverse  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail

Nu mer än någonsin behövs fräscha linser och välputsade glasögon. Har man renoverat köket och börjat få det som man vill ha det, så ska man se resultatet ordentligt. Man vill se köket ordentligt. Det ville man fan inte tidigare; det var så nedslitet och missfärgat efter 30 år, att man fick skämmas.
Det har ju gått framåt med lins-utvecklingen, sedan jag började med glasögon därför att jag blankt avböjde linser, så nu är linser plötsligt ett alternativ. Det skulle jag vetat för 15 år sedan, när jag behövde mina första glasögon, så kanske jag hade varit tidigare med att hålla mig a jour med utvecklingen och lära mig mer om dem.

Jag hade en väninna i grundskolan som bar linser och hon fungerade nog som ett tidigt avskräckande exempel. På linsernas stenålder. Det var ett ständigt tvättande av dem i en särskild manick och de skulle ut och in ur ögonen på morgonen och kvällen. Jag bävade för att behöva stå och peta in saker i ögonen och fattade inte att hon vågade! Hon var dessutom ständigt röd och irriterad i ögonen, vilket gjorde det ännu enklare för mig att välja glasögon långt senare i livet. Glasögon, på skoltiden för fyrtio år sedan, ville man ju bara inte ha!
Men tänk om linserna försvann in- och bakom ögonhålorna? Det fanns inga gränser för mina fördomar om linser, vilket har betytt att jag vägrat lyssna på försynta förslag från mina optiker om att välja dem istället. Bland annat vore det ju oslagbart att ha sådana vid lerduveskyttet!

Men som sagt, fördomar har en förmåga att bita sig fast tills man är beredd att lära sig mer, och det har jag gjort nu. Nu, när jag känner mig naken utan glasögon. Fler än en gång har jag drabbats av lätt panik av att upptäcka att glasögonen saknas på näsan, tills jag i nästa sekund erinrat mig att jag faktiskt bär linser och inte har glasögon över huvud taget. Nu handlar det alltså mer om att bryta en vana. Att åter vänja sig vid ett liv utan glasögon; att inte få panik när man inte har dem på sig. Att inte känna sig naken. Det är lättare sagt än gjort.
Jag tycker jag ser konstig ut utan glasögon, precis som när jag en gång i tiden tyckte jag såg konstig ut med glasögon. Det är ju alltihop bara en fråga om vana. Som med smink, som jag tidigare berätta om! Har man vant sig vid att vara osminkad, så tycker man att man ser skrämmande ut när man får på sig minsta lilla. Motsatta känslor uppstår, förstås, om man är van att se sig med smink och plötsligt är helt utan. Man ser sjuk ut.

Idag då?
Det finns linser som är för ålderseende, vilket inte var möjligt på den tiden när jag tog mig för att undersöka alternativet. Man säger åtminstone så om bifocala linser. Det betyder (krasst) att man ser olika på både långt och kort håll.
Men så har jag haft det sedan jag fyllde 40. Det räknar man väl inte som “äldre”, eller är bara uppfattningen om att 40 inte räknas som “äldre”, ett tecken på motsatsen?

Hur som helst är linser sköna att variera med. Speciellt praktiskt är det när man tränar, skjuter och – som sagt – renoverar. Jag har naturligtvis förstört ett par glasögon med målarfärg under de gångna 2 veckorna, så den här renoveringen blev dyrare än jag räknade med.
Jag har dessutom haft glasögon så länge att jag fått märken efter näskuddarna på sidan av näsroten. Det märks nu, när jag varierar mig med linser som man kan ha 2 veckor i taget utan att byta dem.
De är rätt dyra, men absolut omistliga.
Tänk er en semester i vilken man slipper släpa med sig både reservglasögon, linskoppar och linsvätska? Att åka på en skyttetävling utan att oroa sig för seendet i två veckor? Ja, det kan övertyga vem som helst.


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>