Låt traditionalisterna vara ifred

14 december, 2016 BloggenJag tyckerSamhälle & politik  1 kommentar

Facebooktwittermail

Av någon anledning läser jag Lars Lindström i Expressen. Det är han som tror sig älska mångkultur, invandring och framför sina teser med poetiska rader som sällan får kontakt med hans ämnen. Kanske för att det är omöjliga kombinationer.
Den här gången skriver han, förstås, om vad han kallar “Den svenska julen – en skön multikultifest“. Vad annars kan provocera lagom mycket veckan före jul?

Julen existerar med anledning av Jesus födelse, där Lucia har kommit symbolisera inledningen på det årliga julfirandet. Den svenska julen har till sin natur ingen anledning att gå med på påtvingade kompromisser för att med nödvändighet inkludera muslimer eller andra som inte vill ens fira just jul, om den inte också betyder en massa annat.
Svensk jul hyr inte i första hand ut rum till mångkuturella spektakel och identitetspolitiskt fester, som man kan boka in vilken annan tid på året som helst och då även slippa reta upp sig på att den kallas “svensk jul”.

Mitt förslag till multikulti-förälskade är att de hittar på en högtid som de kan kalla vafan de behagar och inkludera vad de vill i, för julen är inte avsedd att inkludera andra än dem som faktiskt vill fira Jesu födelse – julen – på det sätt de alltid gjort. I Sverige har vi en svensk variant.
Det faktum att traditioner (utom muslimska) utvecklas över tid och absorberar intryck och idéer till firandet från andra sekulära länder, precis som julen gör överallt i världen, bekräftar inte att svensk jul inte är svensk. Vad är det att reta upp sig på, om man nu dessutom säger sig gilla mångkultur? Hur kan fullständig frihet att välja bort ett firande och hitta på ett annat, vara “intolerant”?

Lars Lindström har en irriterande förmåga att beskriva sina högst personliga singular-uppfattningar om julfirande i plural: “vi“.
Kultur är vad vi gör den till.
Snart kan vi äntligen fira vår sköna multikultifest: den svenska julen.
Han radar upp en massa “vi” i artikeln som är “vi” med förmdligen de flesta utom de vanliga läsarna av svenska tidningar. 

Viss självdistans har han dock. Redan i textens inledande rader förekommer han  faran för missförstånd med att tala om att “till en början vill jag påpeka att detta inte är satir.”

Han ägnar många rader åt att betona hur julen är vad var och en gör den till, att julen är “öppen och inkluderande”, men han har tydligen gränser för detta – vilket styrker att även hans idé om julen exkluderar vissa, men i hans fall dem som vekligen vill fira den på traditionellt svenskt sätt. För delar man inte Lindströms multikultibeskrivning av jultraditionerna, så tillhör man:

“En liten historielös men högröstad grupp av konservativa, intoleranta och rasistiska människor som har gjort det till en egen tradition att med dårars envishet försvara den riktiga svenska julen när någonting rubbas.”

Det är alltså historielöst och intolerant att vilja försvara den “riktiga svenska julen” mot påtvingade rubbningar som inte har den frivillighet och alla åratal på sig som förutsätter traditioners utveckling i samklang med folkviljan?  Tvingas en tradition åt ett håll som inte svenska befolkningen har något gemensamt med, så får man räkna med att folk fortsätter som de är vana med, med eller utan multikultisabotörerna. Är det inte tvärtom den som inte respektera det, som är intoerant?  Som stämplar traditionsförvarare med fula egenskapsnamn?

Men visst är det genom inlåning och utlåning i ständig växelverkan som kultur fungerar, även traditioner, men man får vara medveten om hur många hundra år det tagit svenskarna att fira julen som den firas idag.  Det beror inte enbart på ett utbyte mellan andra kristna länder, utan på energi- och teknisk utveckling.

Historielöst är det väl att inte se på vilka grunder tradtionsförändringar sker. USA (som han nämner) har influenser från svenskt firande genom invandringen från mitten av 1800-talet till tidigt 1920-tal av ungefär 1,5 miljoner svenskar. Det är faktiskt det jämförelsevis mycket yngre USA som lånat in det mesta från andra.
Hur traditioner och svensk kultur ska se ut, för att matcha den extrema och snabba invandringstakten, kan inte etablisemanget styra. Det avgör folket. I en påstådd mångkultur, där all kultur, tradition eller tro ska bejakas och respekteras, är det anmärkningsvärt att inte ens svenska traditionalister får vara ifred.

Det är sällan jag har lagt märke till att de lars-lindströmska “rasistiska, konservativa människorna” har lagt sig i hur folk firar sina jular, så länge deras egen lämnas ifred. Särskilt skiter de i den saken i egenskap av “högröstade grupper”. Till dem brukar associeras helt andra grupper. Vi ska snart kika på några i den stor mängden.

Jag tycker sverigedemokratiska ungdomsförbundet bjöd till med tolerans igår, när de hälsade alla en glad lucia på detta sätt:

“Grattis och trevlig Lucia Muhammed!

Nyligen har vi fått lära oss att alla kan vara Lucia. Vi har därför valt att gratulera profeten Muhammed på hens födelsedag genom att publicera denna normkritiska bild på hen och hens fru på en julfest” (FB)


Så här tolerant blev de bemötta:


Men detta vägrar media ta upp. Förmodligen är det inte vad de klassar som intolerans, hatstorm, rasism, exkludering och till och med ombhot, utan mysig multikulti-festligt?

Det är rätt otacksamt att försöka vara ömsesidigt multikulti och inkluderande. Då är toleransen och behovet av normbrytning som bortblåst.
Det är de traditionella svenskarna som exempelvis tycker att Lucia ska vara blond och kvinnlig, som Lars Lindström avser, när han beskriver deras 200 invändningar mot Åhléns normbrytningar och inte ovanstående mordhot:

“Det ska folkstormas, och det räcker med att ett ord, en hudfärg, en tidpunkt, ett kön eller en sång under december månad inte motsvarar deras förväntningar om att varje jul ska vara en genetisk kopia av en inbillat oförändrad festhögtid.”

-Kom igen!

Enstaka kommentarer om hyckleriet kring våra traditioner och hatet mot Mohammed-Lucian:

“Med tanke på vissa av kommentarerna “vi pissar på dom tillsammans” till exempel, och det faktum att man blir upprörd och ska “knulla folks mammor” pga en bild på en figur som ingen egentligen vet hur han såg ut, säger rätt så mycket.
Jag är inte förvånad över att det är ständiga krig i Mellanöstern och att demokrati inte är möjligt där”

“1000 kommentarer kring en tecknad bild förklarar Islam rätt väl. Tror debatten kan avslutas.”

Tråkigt att tredjevärlden- folket inte kan förstå att alla kan vara Lucia, jävla rasister asså.

“Var är artiklarna i Aftonbladet och Nyheter24 om de näthatande lättkränkta muslimerna? Var är #jagärhär med sina ““?”

“Kul. Så fort en vit gör nåt så är det rasistiskt och när nån mörk gör det så är det synd om dom..”

“Intressant att kommentaren om att SDU borde gasas som judarna, fick mest likes av alla hatkommentarerna. Säger en hel del.”

Som sagt; man måste vara tolerant själv om man ska inkluderas i svensk traditioner.

Vill man i olika avseenden och på gott och ont vara nostalgisk, kan man se snutt av Fanny & Alexander (Ingmar Bergman)

Ur: Fanny & Alexander


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

En kommentar till Låt traditionalisterna vara ifred

  • Roger  säger:

    Du satte ord på hur jag tänkte når jag såg Lindströms “artikel”
    Många kloka tankar från dig, tack.

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>