Långt mellan utandningarna

28 januari, 2017 BloggenFåfängaHälsa  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail

Ja, jag vet. Ursäkta.
Efter nyår har jag varit mer frånvarande än närvarande här på bloggen. Det enda som hela tiden uppdateras är mitt privatliv. Januari har varit extremt på många sätt och jag har inte haft tid. När jag har haft tid, så har jag inte haft något att säga. Eller som det oftare brukar vara: jag har för mycket att säga för att orka skriva ner det.

Jag har håravfall. Efter lite googlande blev jag varse att det beror på Mabthera-behandlingen, något jag måste ta upp med MS-teamet. I flera veckor har jag med dämpad fascination noterat hur luggen blivit allt tunnare, för att senare kunna konstatera att det faktiskt gäller hela kalufsen. En ovan känsla. Snoddarna kanar ur håret i brist på fäste.
– Jag som hade så tjockt hår! Vad ska jag nu färga till våren?

Jag står sällan framför spegeln och fixar håret, så första tecknen på begynnande skallighet var upptäckten att jag plötsligt började få så jävla mycket långa hårstrån i sängen!  Hela tiden! Ny sort klåda i hårbottnen har också irriterat mig i några veckor, men den har jag sonika avfärdat med diverse kringgående förklaringsmodeller. Exempelvis med en mycket lång och dryg förkylning, just sådant som man blir extra mottaglig för efter påbörjad behandling. En annan handlade om fel sorts schampo. (Hur nu Barnängens någonsin kan bli fel.)

Och hår i kläderna.
Hår på smörgåsen. (Vafan?)
Nu lagar jag mat med badmössa. Det ser absolut inte riktigt klokt ut, så jag ser en poäng i att införhandla mig ett läckert hårnät.  Jag är lite osäker på huruvida det kommer se klokare ut, men gissar att det klassar ut plisserad plastmössa med volanger i knallrosa med vita prästkragar på.

Men, så kom jag till slut att hamna framför spegeln, där jag planerade göra något så ovanligt som att föna håret och använda hårspray.
Jag blev bara stående och stirrade.
– Vilken lugg ska jag ha hårspray i?

Jag plockade bland pinalerna i badrumsskåpet. Där fastnade blicken på en tendens till tandkrämsprepping. Eftersom jag alltid glömmer bort att jag redan köpt den där tandkrämen “som nästan är slut” så köper jag hem en till. Igen. varje gång. En halv hylla upptagen av tandkräm. Därmed var tankarna genast på väg åt ett helt annat håll, så jag engagerade mig inte så mycket i håret. Hur det var fatt med minnet föreföll betydligt allvarligare.
Jag hade, på något sätt, redan anslutit mig till en förklaring som handlade om att jag måste byta schampo, för jag fick klåda av det jag hade, och håret blev så platt och livlöst. Dessutom hade jag varit klåfingrig igen och klippt mig själv. Någon annan orsak reflekterade jag inte över.

En klocka borde kanske ha ringt av bara vetskapen om att Mabthera är en sorts cancerbehandling, men klockan ringde alltså inte förrän jag insåg att jag inte hade något att ha hårspary i. Hårspray är väl det enda jag har konsumerat mängder av genom åren.
Mina kunskaper om Mabthera har tydligen varit begränsade i fråga om vilka biverkningar som finns.
Jag har liksom inte velat ta reda på något.  Jag är en sådan där som genast får de biverkningar och symptom som jag läser om, om jag gör det, så jag har aktivt undvikit läsa mer än nödvändigt.
Men håravfall är ju rätt så svårt att intala sig att man har. Det drar om öronen. Jag känner mig… genomskinlig.

Det var allt, just nu. Jag står i begrepp att åka till stan. Utan både hårspray och hår.

 


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>