Journalist till sverigevänner: ”Hej töntar”

Facebooktwittermail

”Hej, töntar!”
Så föraktfullt skriver Johanna Hagtröm i GP.  ”Bara skaffa er något vettigt att göra”

Hon vänder sig till upprörda svenskar, som har misstyckt till att Melodifestivalen förvandlats till ett mångkulturellt storspektakel. Dessutom hade det skattefinansierade SVT förfjantat landets Nationalsång med ett i det närmaste upphovsrättsligt intrång i texten. De bytte ut ”Norden” mot ”jorden”.  På tal om utanförskap…. Svenskar ska alltså skaffa sig något annat att göra, än att samlas till sitt lands traditionella festlighet?

”I Gävle tog Melodifestivalen ett modigt steg och manifesterade allas lika värde i en mellanakt som i all sin enkelhet var både värmande och vass,” anser Johanna som i nästa sekund agiterar mot sin egen bedömning om vad som är ”mod”:
”Egentligen är det helt galet. Att det ska krävas mod för att slå fast något så grundläggande, men där har vi hamnat.”

Galet, sa Bull. Det är inte mod. Det är övergrepp. Folkförakt av de här dimensionerna kan knappast vara något annat.

Vidare existerar inte något ”allas lika värde”. Detta ger Julia Caesar en utmärkt förklaring till:

caesar

”Däremellan sjöng Sarah Dawn Finer en bit ur Till Österland vill jag fara på hebreiska och Gina Dirawi sjöng Jag vet en dejlig rosa på arabiska. Språkvalen har stor betydelse för dem då Dirawi har palestinska rötter och Sarah Dawn Finer är judinna.”

Kommentar: var inte det här ”hela Sveriges fest”?
Det är inte meningen att ”språkvalen” ska ha någon stor betydelse för två personer som förväntas presentera något helt annat än sig själva. Hur hyllar man alltså Sverige, eller för den delen en svensk fest med att – för det första – låta konferenciererna använda en svensk folkfest för en narcissistisk hyllning av sina egna ursprung?

529107_448898231810886_2070625012_nDen största björntjänst vi kan göra mot alla ”nya svenskars” integration (i den mån man är uppriktigt intresserad av det) är att byta ut vårt språk mot deras. Förvirringen blir snart total bland invandrare och ursinnet monumental bland svenskar.

Johanna visar att hon inte skiljer på konferencierernas och artisternas olika roller, när hon skriver:

”Allt för att visa på hur Melodifestivalen fortfarande är den där enande faktorn som samlar gammal och ung framför tv:n och som på senare år har gett plats för artister med olika ursprung och låtar framförda på olika språk. Senast förra veckan gick ett bidrag delvis framfört på swahili vidare.”

Här fortsätter hon med några ord om hur en ”brun våg började rulla” i sociala medier när en kvällstidning missuppfattat att Nationalsången skulle sjungas på arabiska, eftersom det bruna inte lät sig hejdas av en rättelse. Det är oss hon menar. Det är vi som rullar brunt.  Jag vet vad hon borde göra med sitt bruna och det är något som innebär att det hamnar där det hör hemma, men det kan vi lämna därhän.

Tro mig; jag reagerade på årets festival helt förutan missuppfattningen i fråga. Min kritik – liksom de flesta andras – handlar inte ens (egentligen) om vare sig Sarah Dawn Finer eller Gina Dirawi, de är bara propagandaredskap som ser sina karriärer i att inte ha några invändningar mot hur de utnyttjas. Vet de ens om att de utnyttjas?
Det krävs verklighetsförankring för att reflektera över den självgoda propagandainitierade rasismen hos Public Service.

”För att vara väldigt tydlig: Mellanakten var en lisa för ögon, öron och själ och en fullständigt självklar hyllning till det mångkulturella musik-Sverige som är en förutsättning för Melodifestivalens framtid. ”

Självklar? Eftersom svenska folket inte har godkänt ett mångkulturellt Sverige, och de flesta faktiskt inte vill ha det, anser jag att man kan lägga ner Melodifestivalen i den form den antagit.  Den är snarare en skam för Sverige.
Svenska festivalen (jag vet inte hur det är med andra länders dito) har spårat ur för länge sedan och alltihop började, i min mening, med när man släppte kraven på att alla texter skulle framföras på landets eget modersmål. Fram till år 2001 var alla bidrag som tävlade i Melodifestivalen tvungna att framföras helt på svenska.

Jag har egentligen inte tittat aktivt på festivalerna sedan Tommy Körberg framförde ”Stad i ljus”, så det var länge sedan jag brydde mig om den frånsprungna traditionen. Vad jag däremot bryr mig om är hur skattefinansierade organisationer och aktörer på marknaden infiltrerar och förstör alla nationella begivenheter och tvingar på befolkningen en mångkultur som de faktiskt betackar sig.

Det är faktiskt inte svårt att förstå hur svenska folket som var med på den gamla goda tiden upplever dagens festivaler! Sverige började delta 1958. Men alla som var med när allt började, och sett alla negativa förändringar (inte bara av Melodifestivalen) räknas kanske inte till ”hela Sverige”? Vi är töntar. Säkert bruna också.

”Och till er töntar som gnäller på att sista strofen i mellanakten var utbytt från ”dö i Norden” till ”dö på jorden”: Bara skaffa er något vettigt att göra.”

Det var Johannas enda argument. Jag hade flera i föregående inlägg, vilket i princip borde vara av den digniteten att det är SVT som borde skaffa sig något annat att göra än att kränka dels svenskas folkets nationella stolthet och invandrares val att invandra till Norden.

Till Johanna vill jag bara säga: det är du och SVT som är töntar.
Ni lär bli varse, ty toleransen med sådana som er är på god väg att gå över.

****  **
Nostalgi:
Alice Babs var var första deltagare 1958

 


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

Jag älskar kommentarer, men använd ett vårdat språk, fritt från invektiv.
Facebooktwittermail

One Response to Journalist till sverigevänner: ”Hej töntar”

  1. Edward Ulfertz skriver:

    Om man ska visa olika kulturer i Mello, borde man då inte ha med lite av gammelsvensk ursprungskultur.
    Hur fint skulle det inte sitta med en svensk född 1952?
    Tag till exempel Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren, han kunde ju sjunga Margareta Kjellbergs Hottentottvisa
    ”Långt ner i mörka Afrika vid floden Chikahdoa
    där bodde det en negergrabb som hette HoaHoa.”
    Det är ju fint med olika språk, det är bara synd att många gamla fina ursvenska ord har blivit tabu (streng verboten).

    Texten ”jag vill dö på jorden”; finns det något alternativ?
    Med tanke på skottlossningar och bråk mellan turkar och kurder,
    så för mig får de gärna ”dö på jorden”, men helst inte i Norden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *