Januariupplevelse

30 januari, 2018 BloggenHälsa  3 kommentarer

Facebooktwittermail

Jaha, och där stack resåren i mina sista vettiga underbrallor.  Här sitter jag alltså med både bakmaskin, köks-ö, eltandborste, nya madrass, och en Moccmaster, men är bar om röven.

Det slutar alltid så. Jag upptäcker att direkta nödvändigheter behöver införskaffas eller bytas ut, men då är pengarna slut.
Det här kvartalet ligger jag back så det visslar om det.

Då känns det lagom att tvingas iväg till tandläkaren.  Det brukar inte vara billigt.
Dit var jag igår och lagade en tand, den allra längst in i ena överkäken. Tanden har varit så trasig i minst två år, att den började få den äckliga funktionen av skafferi. Allt samlades i de trasiga skrymslena. Jag hade omfattande övningar med min nya fräscha el-tandborste flera gånger om dagen för att hålla rent, och jag lyckades ganska bra.

Kariesangreppet hade helt avstannat sedan jag var där sist, konstaterade tandläkaren med en blick på sina bilder. Dessvärre hjälpte det inte, för den var ju fortfarande mycket trasig. Halva tanden hade trasat bort.  Jag hade inte ont i den, peppar-peppar, men däremot var de trasiga kanterna såpass vassa att jag fick blåsor och småsår på insidan kinden där kanterna skavde. Den skulle endera lagas eller ryckas ut, men tandläkaren ansåg att det gick att laga den. Så vi körde på det.
Det tog 70 minuter.

Jag kände inte ett smack. Däremot kändes det, om än bara som myggbett, längs hela ena sidan av tandköttsraden när han gick in med laser under tandköttet runt om tänderna och dödade eventuell förekomst av bakterier. Där fanns ingen bedövning. Proceduren skulle förebygga tandlossning, något som i min ålder är en ofrånkomlig utveckling. Går det bromsa, är det bra.
Det var praktiskt taget smärtfritt. Ja,själva behandlingen, alltså. Men efter några timmar reagerade tandköttet på misshandeln. Det sved och blev svullet och extremt ömt längs hela övre tandraden.
Det där med “ät inte på en timme” behövde han inte rekommendera, för det blev bara soppa resten av dygnet.

Jag stod framför spegeln, hungrig, innan jag skulle lägga mig och grubblade över hur faen jag skulle kunna borsta tänderna! Jag lyfte på överläppen och började nästan gråta. Jag blödde. Tandköttet var djuprött, svampigt och fruktansvärt irriterat. Den elektriska tandborsten kunde jag bara glömma. Istället tog jag fram en liten helt ny mjuk barntandborste ur en plastförpackning som jag hade kvar från en annan misshandel flera år tidigare, och det var fullt tillräckligt. Jag spottade blod.
Någon grundlig tandborstning blev det inte, men desto mer tandskölj.
Idag känns det dock bättre.

Men det intressanta med tandläkarbesöket var egentligen ingenting av den här “bonusrapporten”, utan vad som hände framme vid kassan. Ni vet, där man alltid står efter en behandling – kallsvettig med med hjärtat i halsgropen och väntar på dödsdomen: kostnaden!  Man är lika nervös varje gång.
Dock inte lika mycket nu, som tidigare år, för nu har min tandläkare (gud välsigne honom) anslutit sig till ett faktura och delbetalningssystem, så man kan – om man vill – bara betala 10% av summan varje månad tills hela skulden är reglerad. Man behöver alltså inte stå där, stel av skräck för om pengarna ska räcka, och om de gör det: vad ska man leva av på obestämd framtid?  Men där stod jag med växande obehag i alla fall och väntade på summan.
Och väntade.
Och väntade.
För nu hade tandläkaren installerat ett nytt system åt personalen som de inte hunnit bekanta sig med riktigt, så det blev telefonsamtal till supporten och krångel, och till slut:

– Ja, jag skickar helt enkelt kopia på fakturan till dig på posten, så du slipper så här och vänta.
– Vad kostar det?
– 4.414 kronor, står det här., svarade hon dröjande.
– Hjälp.
Hon såg tveksam ut.
– Jag måste skicka underlaget till dig, för det är något som inte stämmer här som jag inte blir klok på.
Hon lyfte luren för att ringa igen. Hon hade inte tid att trösta mig.
Jag gick.

En bit på väg hem ringde hon mig på mobilen.
– Nu har jag blivit klok på systemet, meddelade hon, och kostnaden blev inte alls 4.414, den blev 2.207 kronor. Billigare, va?
Jag började skratta med mitt misshandlade tandkött.
Ja, med tanke på att jag godtagit och hunnit smälta att behandlingen faktiskt kostade det dubbla, så  var det goda nyheter! Tandvård är så dyrt idag att jag inte reflekterade över det dubbla påslaget.

Men vänta bara, 7 mars ska jag dit igen och laga en tandfraktur. För jag har lyckats bita av en tand. Jag kommer upp i den först meddelade kostnaden, i alla fall.

 


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail
Tags:  

3 kommentarer till Januariupplevelse

  • s nilsson  säger:

    Stackars… (tandläkarbesöket alltså )

  • Blodsven  säger:

    Ja, tandläkarbesöken kostar skjortan numera om du är svensk. Är du “flykting” eller tiggarzigge så kostar det 50 spänn, vilket de troligen inte heller tänker betala. “Man kan inte ställa grupp mot grupp”, har jag hört våra korrupta politiker säga…

  • Bosse J  säger:

    Akta så du inte förkyler dig! Med tanke på din bara rumpa vill säga 🙂

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>