Jag brände ut mig och mina ljus

26 september, 2016 BloggenFotonJag tyckerSamhälle & politik  3 kommentarer

Facebooktwittermail
(c) V. Wärmler

(c) V. Wärmler

Det var ett herrans liv i trädgården, häromdagen.
Det tjattrade, smackade och rasslade och ramlade ner en massa “bös” ur tallar, almar och björkar. Efter en stund lyckades jag fokusera en av de skyldiga gynnarna, som frös till is på grenen – mitt i flykten.
Min närvaro störde arbetet med matinsamling före vintern.

korris2

korris3

 

2016-09-19_222046

 

Jag var på väg till Folkets Demonstration i förrgår.
“Vad kan behövas?”
Det behövdes en kameraväska och vad jag själv betecknar som “snabba brallor och boots”. Som barn var jag noga med att känna in nya tennisskor, innan mamma fick köpa dem.
Jag provsprang dem och kände efter att de inte gled mot underlaget när jag tog sats.
– De här är nog snabba, mamma!

Och snabba brallor. Som inte sitter åt.
Det kan behövas på en demo där omgivningen är så hatisk, utan att de själva har realistisk koll på varför, att man misstänker att det är med livet som insats man deltar.

Jag orkar inte med den kroniska fientligheten från motdemonstrerande vänsterextremister. Jag är så trött på att de befolkar varje livsrum med sin skvatta galenskap, att jag förlorar livslusten. Därför är jag extra elegant när jag sittstrejkar genom ännu en snabbspolad ångest som far genom jerseybyxan ner i de nonchalant öppna stövelskaften.

Jag brände ut mig och mina ljus redan 2012. Organisation och demonstration. Stress. Det äter mer energi än man tror. Jag skriver “jag” eftersom jag skriver om min egen delaktighet som temporär “ordförande”, men vi var förstås några förbannade till på de anekdotiska barrikaderna. Då. Vi fanns både i hemkommunen för att värna invånarnas rätt att slippa vräkas från sina hem till förmån för flyktingboende (ingen annan hade kuraget, eller vågade ha det), samt några demonstrationer i Stockholm med exakt samma budskap som Folkets Demonstration har idag.

Jag tror inte jag självläker. Inget möte med Expo är helande.
Därför kommer jag alltid av mig när jag är på väg.
Inte av feghet, utan för en förlorad lust att kämpa för värden som redan är frånslitna. Skändade. Jag ifrågasätter meningen med alltihop och drabbas av den där depressionen som gör att man fryser till is, precis som en ekorre, som inte vill fastna på bild.

Just nu läser jag Julia Caesars söndagskrönika på Snaphanen, om Kjell Albin Abrahamson som avled häromdagen, och tänker att han beskriver min anledning att paralyseras i avgörande ögonblick, utan att jag behöver göra egna ansatser.

“Det intoleranta debattklimatet i Sverige skyller jag på vulgärvänstern som spelar en överdrivet stor roll i opinionsbildningen. Att klistra etiketten fascist på alla meningsmotståndare har sina rötter i intoleranta ideologier som fascism och kommunism.”

Och:

”Med tanke på den svenska journalistkårens politiska sympatier är det föga förvånande att ämnet kommunism lyser med sin frånvaro. I Sveriges Television har det hackats lök i fler timmar än det visats dokumentärprogram om kommunismens folkmord och förtryck.”

Hatisk svensk media – och kommunister (inte helt sällan sak samma) – har tappat allt mellan värdighet och mänsklighet.
Det är helt otroligt hur alla som förlorat sin självaktning siktar in sig på medelålders och pensionärer i demonstrationen och tilldelar dem fientliga roller som placerar dem på den “onda” sidan.
Pensionärer som önskar rättvisa pensioner är “fascister” och de svartklädda hatarna bakom kravallstaketet som skriker ut sitt vansinne som giftig gas mot alla andra är “de goda”.  Polisen tvingas släpa bort ett 30-tal av de där “goda”.
Jag vill inte vara i närheten. Jag tror mer av själen kommer vissna då.

 

Bild: Roger "Salle" Sahlström, Folkets Demonstration

Bild: Roger “Salle” Sahlström, Folkets Demonstration

Vi kräver rättvisa!
Vi kräver demokrati!
Vi kräver ansvar!
Avgå regeringen!

Dessa budskap översätts i medierna till “främlingsfientliga”. I sedvanlig ordning syr folkilskna tidningar efter varje demonstration ihop artiklar om “huliganer” som angriper “flyktingar”, vilka man hoppas ska kopplas ihop med demonstranterna, och illustrerar dessa med eldhav.
Seriöst?

"Personerna på bilden har inget med artikeln att göra". Jag vill mena att bilden inte har något med artikeln att göra eller dem de vill tillskriva dem.

“Personerna på bilden har inget med artikeln att göra”. (vilka personer? )  Jag vill mena, att inte ens bilden har något med artikeln att göra.

Skuldfrågan måste alltid förskjutas.
Inte sällan är händelserna påhittade alibin från medievänstern som till varje pris måste dämpa intrycket av hur SD går framåt i opinionsmätningarna eller överrösta alla kriminella gärningar som helt andra grupper i samhället gör sig skyldiga till. Regeringen, inte minst.  Skottlossningar på en akut i Malmö, en “av kulturella skäl” misshandlad kvinna som bar ett kors (i Sverige), fyra andra skadade i andra skottlossningar i Malmö….bilbränder och en socialdemokrati som fördärvar livet för arbetarklassen och den landsbygd som större delen av Sverige består av.
Det här är mord, tänker jag.
Nu höjer de drivmedelsprisen för tredje gången på två år, efter ett heligt vallöfte om att inte höja det över huvud taget.

S pratar inte om klassklyftor längre och inte heller om helt nya sorters utanförskap, som de skapar. Bara genom att höja drivmedelsskatterna för landsbygdens folk som i allt högre grad totalt isoleras med sina långa avstånd till all social medverkan och service, skapar de isolering och utanförskap.

Rik i Sverige = ha råd att tanka bil och kunna förflytta sig. För att inte tala om morden på näringsliv, jordbruk och fraktförsörjning, när konsekvenserna syns i skenande priser på allt i övrigt.  Orsak-verkan.
Drivmedelsförlusterna hämnas på matvaror som ska fraktas till högre priser. Posten som ska köras ut, marker som ska gödslas, avverkas, skolskjutsar och taxi…och för länge sedan nedlagda allmänna kommunikationsmedel. Som ändå ingen har råd att köpa biljetterna till. Ingen verkar begripa sambanden. Faller en faller alla.

Vi har de högsta skatterna i världen men tvingas köpa oss den välfärd vi redan betalat för – igen – om vi ska få någon. Sjukvårdsförsäkringar, som bara de välavlönade har råd med, därför att vården skänks bort till allt fler som inte betalar för den. Jag stannar där, för jag tror inte svenska folket har några planer på att finns sig i det här och har ingen lust att gå in på hur den framtiden kommer gestalta sig.

Och jag trodde faktiskt att vänstern som en gång solidariserade sig med arbetarklassen hade en mission här, men de har fullt upp med sina hudfärger och allt annat ytligt trams som ingen som dör i en vårdkö frågar efter.

“En människa som har försvurit sig åt politiken tillhör icke längre sig själv och måste lyda andra lagar än sin naturs heliga bud.”

Ja, så har jag känt de senaste åren. Jag kommer väl aldrig sluta tycka och skriva om det, men jag driver ingen eldig partipolitisk linje, som jag gjorde förr. Den farten har jag tappat och det kan bero på att mina skor inte är lika snabba, eller på att jag blivit bättre på att sortera viktigt från oviktigt.

Jag konstaterar att det inte bara är ekorrarna som är särskilt många i år, som samlar inför vintern. En del är snabbare än andra, eftersom många av dem blivit äldre.
Hela min trädgård är uppdelad i ekorrzoner, där fyra äldre ekorrar bor längst ner i trädgården där barrträden är som tätast. De två yngsta håller till i trädgårdens övre domäner, närmast huset, och bland lövträden.

De äldre vet tydligen vad som behöver göras. Var. Och framförallt när.

73466_158266217540757_8053878_n


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

3 kommentarer till Jag brände ut mig och mina ljus

  • Lars Lindström  säger:

    Du är så jäkla go Vickar. Och alltid kloka ord. Till skillnad mot våra flodkelsprutande politiker och journalister. Stå på dig.

  • Bertil Sundin  säger:

    Det är med stort vemod jag läser dina ord och känner att du tråkigt nog har så rätt i så mycket. Att kämpa vid din sida skulle jag uppleva som hedrande. Jag har en önskan och en bön: Sluta inte ! …?

    • Victoria Wärmler  säger:

      Tack. Jag gör så gott jag kan, med de små medel som finns.

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>