Intervju: den svenska journalistkåren

Facebooktwittermail

Lyssna på den här intervjun, den är så fantastiskt bra!
Man talar bland annat om åsiktskorridoren och om att våra stå-up-komiker inte är ett dugg roliga längre, de är mångmiljonärer som är stå-upp-aktivister som försöker vänsteruppfostra folket och leker en av folket. Folk betalar en biljett för att bli inpiskade i värdegrunder och ”var inte rädda”; dagens så kallade komiker har helt slutat sparka uppåt och vet inte vad satir är.

Intervjuare är Det Goda Samhällets Patrik Engelau. Gäst hos honom är författaren och frilansjournalisten Jens Ganman.

Det finns bara en sak som jag vänder mig emot, och det är diskussionen om att vi (”vi” definierade som folk i allmänhet) låter journalisterna bete sig som de gör.
Jag kan inte se att vi (”vi” definierade som folk i allmänhet) verkligen gör det, för hur ska vi göra för att visa att vi inte alls tillåter dem? Det är dessutom på grund av att ”vi” motsätter oss deras agenda-journalistik  och ständiga nedvärderingar som journalisterna bekrigar oss och (därmed) sina egna läsare: därför att vi inte längre tillåter dem, ställer dem mot väggen och ifrågasätter vad de håller på med, och med vilken legitimitet.

Vi tar små men viktiga medborgarinitiativ. Exempel på dem är den här samhällskritiska bloggen liksom många andra regim- och mediekritiska bloggar. Sådana är också alla alternativa medier så som Nyheter Idag, Avpixlat, Fria Tider, Julia Caesar på Snaphanen.dk  och Nya Tider, samt styrkesamlande Folkets Demonstration och konfronterande Granskning Sverige. Det finns fler och vi är många!

Vad mer kan vi som vanliga medborgare utan tillgång till rikstäckande plattformar göra för att visa att vi faktiskt inte låter dem bete sig som de vill?
Vi kan göra saker som att säga upp prenumerationer och TV-licenser och gå ur svenska kyrkan. Allt sådant som inte längre tjänar vårt eget arv, värnar vår kultur eller tillvaratar våra intressen. Det är där vi har vår makt.
Makten ligger i våra aktiva val att inte längre vara försörjande konsumenter av alla dessa självutnämnda men tunga uppfostringssäten som statskontrollerade journalister i skattefinansierade tidningar, radio och tv som verkar skriva för varandra och underhålla sina gelikar vars omkrets bara blir snävare och snävare och snart självantänder och exploderar av sin egen propaganda.
Och makten ligger i att vi istället donerar en slant till modiga och idoga initiativtagare som drar dubbla lass där och när vi personligen varken vågar eller orkar. Istället för att lägga pengarna på propaganda-aktörer.

Vi lever i en masspsykos, talar Ganman om, och det är det vi sagt länge nu. Debatterna är sinnessjuka. Han jämför journalisterna med alkoholister och oss andra som medberoende; att vi möjliggör för dem att bara hålla på och fortsätta. Det är helt sant. Eller nästan.
För fortfarande: vad kan vi göra? Vad får vi göra?
Medberoende har makten att påverka en alkoholist genom att ha vad alkoholisten behöver för att kunna fortsätta sitt missbruk men en vacker dag vägra ställa upp mer. Villkorslös kärlek, skjuts, pengar och ordnade förhållande. Allt rasar för missbrukaren om den medberoende inte längre ställer sig till förfogande.

Vid en intervention talar man om för missbrukaren att man inte tillåter sig utnyttjas längre.  Den måste endera ändra sig eller också gå mot botten – ensam.
Men hur gör man med missbrukare som betalas med med skattemedel, som vi saknar medbestämmande över vad de används till? Som vi blir åtalade som skatteförbrytare om vi vägrar betala? Medge att villkoren inte ser likadana ut eller kan jämföras med en missbrukare-medberoende-relation.
Vi kan inte ställa ultimatum, så länge vi saknar makt över våra egna skattemedels användningsområden. Och detta vet de så förbannat väl.

 


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

Jag älskar kommentarer, men använd ett vårdat språk, fritt från invektiv.
Facebooktwittermail

One Response to Intervju: den svenska journalistkåren

  1. Slobodan skriver:

    Ganmans satiriska pajdiagram är fantastiska men jag kan förstå att häxjägarna vittrar blod, för de saknar helt humor.

    Själv var jag frestad att dela dessa (inte Ganman) men vågade inte, pga det höga pris Ganman betalar:
    http://forumbilder.se/G80NK/carbecue300
    http://forumbilder.se/G80NK/stenkast300

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *