Inga stekta sparvar flög åt mitt håll

Facebooktwittermail
Har alltid undrat över varför folk tar selfies när de ligger ner. Beslöt mig för att ta reda på fördelarna med det och kom på det: nästan all ålder ramlar ner i kudden. 
Till och med glasögonen försvann. Vilket innebar att jag inte såg ett skit och blev vindögd.
Även pattarna ramlade ner i armhålorna, men de kom som tur var inte med på bild.
Idag blev det pumphagel och lerduvor.
Vilken skitdag jag hade! Okoncentrerad, grinig och orolig för allt, vilket smittade av sig på skjutningen. Det gick med andra ord inte alls bra idag. Idag var det däremot makens dag. Det får jag ge honom, för förra gången var det han som hade en skitdag. Missade fler duvor än han träffade.  Idag: min tur.
Som synes är jag, som man gammeldags säger: redigt uppgifen.

Skillnaden mellan honom och mig är att han peppar mig, när det går dåligt för mig, men själv tråkar jag honom och känner mig öferlägsen. Han är inte värdig stå på samma bana som jag, anser jag då.

Kära dagbok: är jag en ond människa?

 

 


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

Jag älskar kommentarer, men använd ett vårdat språk, fritt från invektiv.
Facebooktwittermail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *