I´m too old för this shit

25 maj, 2017 BloggenJag tyckerSamhälle & politik  3 kommentarer

Facebooktwittermail

Då var det dags att göra en vända i pressen igen.

”Peter Kuhlman är suppleant i kommunstyrelsen men säger till NWT att han inte kände till att Värmler hade lämnat Sverigedemokraterna. De två umgås inte med varandra.

– Jag kör taxi i Sälen på vinterhalvåret, säger han. Men nu är jag hemma igen och kan återigen gå på möten.

Inte heller länsordföranden, riksdagsledamot Runar Filper, kände till att partiets ledande politiker i Grums inte längre var medlem:

– Nej, det visste jag inte.”

Vad är det här för baktal?
Journalisten var i kontakt med mig och kunde hur enkelt som helst ha fått en dementi på skitsnacket, innan det gick i tryck. De kände visst till det!
Jag underrättade dem båda direkt. Att de hävdar motsatsen gör mig förvånad och förbannat grinig.

Varför förnekade de detta? På vilket sätt skulle någon anse att de borda kunna förutse eller påverka att jag lämnat partiet? De kunde oavsett vilket inte klandras för att känna till något som de ändå inte kunde påverka. Det här är alltså inte klokt, det är absurt. För deras del är det ju faktiskt värre för dem att förneka all kännedom, eftersom det infantiliserar hela länet. När de förnekade detta ger de ju det dåliga intrycket av att ha nollkoll på läget, när det inte är så!  Varför målar de in sig i det hörnet, frivilligt? De skadar både mig och sig själva av att inte hålla sig till fakta.

Runar Filper har dessutom gett mig anledning att påminna om min status. Det skedde bl.a. när det var mig man ville engagera till en kommunförening i Grums, trots att jag frånträtt medlemskapet. För en sådan sak skulle jag behöva bli medlem en tredje gång, menade jag, men utsikten för det förenade jag med vissa villkor.

Nedanstående svar är skickat från mitt privata konto, eftersom frågan kom dit på grund av jag naturligtvis inte längre hade tillgång till mitt mejlkonto på sverigedemokraterna i maj 2016.

2016-05-25:

Hej, Runar!

Om xxx xxxx  tar en större roll i sverigedemokraterna Grums, så kan jag tänka mig att gå in som aktiv medlem igen och även återaktualisera kandidatförsäkran / intresseanmälan till nästa val.  [bla-bla-bla]
Jag är fortfarande aktiv i kf och ks och driver sd:s politik (är  absolut ingen vilde i den bemärkelsen), men det blev svårt för mig att se någon framkomlig väg och mening med någonting. Xxxxx kan vara lösningen på mycket.

Vänliga hälsningar:

Victoria


Så låg det till med det ”okända avhoppet”. 

Berättat har jag också gjort helt öppet på både Facebook och i min blogg. Det har alltså varit vidkänt länge, till och med för obehöriga.  Men så verkar det ju inte, när båda två förnekar det – i media. Den här spelade”ovetskapen” (vad den nu ska tjäna till ) får mig att framstå som ett oansvarigt jävla praktarsle som inte ens hållit dem underrättade.
Det kan inte vara felaktigare, men tack vare dem kan den falska uppgiften ligga mig till last i andra sammanhang ändå.  Att de ljuger framgår ju inte av artikeln, eftersom jag inte fick bemöta uppgifterna.

Till råga på allt skriver journalisten:

”Men värre ändå är kanske att Victoria Värmler ännu en gång har lämnat Sverigedemokraterna .”

Vad är värre?
Värre är väl rimligtvis att lämna partiet och använda SD-mandatet till något annat partis politik? Eller ljuga, som andra gör? Jag har lämnat partiet men använder mandatet till sverigedemokratisk politik, så någon praktisk skillnad finns ju inte. För sverigedemokraterna är det väl knappast värre utan snarare det bästa som kunde hända.  

När jag tecknade nytt medlemskap några månader före valet 2014 hade jag inga planer på att bli politiskt aktiv igen.
Jag gjorde alltså partiet en tjänst när det stod klart att att det stod mellan det eller att få in ett nazistiskt parti på sverigedemokratiskt mandat i fullmäktige.  Med mig skulle i alla fall sverigedemokraternas politik respekteras och företrädas.   Att jag senare lämnade partiet förändrade inte den saken.

Efter innevarande års sommaruppehåll var min plan att fullfölja uppdraget hela mandatperioden ut, eftersom jag mår bättre efter behandlingarna, men det kan de glömma nu. Baktalar de mig, är jag inte ett dugg intresserad av att ställa upp mer utan kommer prioritera andra aktiviteter som gynnar mig och min hälsa bättre än att hålla garden uppe för ett parti som ljuger om mig i gengäld.

Första året var jag på plats praktiskt taget varje möte. Sedan fick jag som bekant hälsoproblem som efterhand förklarades av diagnosen MS. Det var då som jag själv behövde en ersättare, men det var också först då jag fick veta att den befann sig i Sälen. ”Han är tillbaka nu”, säger han i media – lagom till fullmäktiges sommaruppehåll.
Fantastiskt.

Fler än en gång under förra året har man försökt övertala mig att vara med om att bygga upp en kommunförening, men jag har avböjt med en erinran om att jag faktiskt inte är medlem och kan göra det och att jag i övrigt inte känner mig särskilt intresserad så som situationen sett ut i Grums.
Filper och Kuhlman har av bara den anledningen blivit påminda upprepade gånger om min status, varför det inte är så lite fräckt att påstå att de inte visste om den. Slutsatsen som en läsare av artikeln drar blir ju att jag har underlåtit att informera dem, vilket vore oursäktligt, men det är alltså falskt.

Så. Nu tycker jag att de båda herrarna bör vakna till.
För ett par veckor sedan kontaktades jag av två stycken som är intresserad av politiska uppdrag i Grums efter valet.  Jag hänvisade dem till en representant som är politiskt aktiv i kommunen och fortfarande medlem: Kuhlman.  Alternativt riksdagsledamot och distriktets ordförande Runar Filper, men de avböjde.

Att de rent ut sa sig föredra att bli informerad av mig, måste tas som underbetyg på hur de andra uppfattas.
Det beror givetvis på någonting att politiskt intresserade hellre vänder sig till mig, än till veteranerna som har det politiska ansvaret för att vägleda och informera.   

”Kör taxi i Sälen.”
Låter som ett utmärkt val under den delen av året som fullmäktige är aktiv, utan att ens få journalistens följdfrågor på det. (Apropå vad som kan vara ”värre” än att lämna partiet men närvara ändå.)
Det frånvaroskälet kommer för övrigt från den som inte ens körde sin egen bil utan istället bad mig om hämtning och skjuts till och från varenda möte istället. Inklusive omvägar för att få uträtta privata ärenden. Alltihop utan att erbjuda ersättning för det, inte en enda gång. (Jag körde tydligen gratis taxi i Grums.)

Nu skiter jag i alla som hugger första bästa kollega i ryggen om det behövs för att själv framstå i bättre dager.  Jag blir åter påmind om vilket dålig civilkurage och bedräglig moralkultur som fostras i politiska kretsar  (verkar lika överallt) och jag tänker för egen del både renovera köket och mina illusioner –  och ta sommar.
Jag vägrar förpesta min omgivning med människor som utnyttjar min välvilja, baktalar mig eller på annat sätt behandlar mig på sätt som jag inte förtjänar.

I´m too old för this shit.

 


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

3 kommentarer till I´m too old för this shit

  • Martin  säger:

    Det hade varit bättre att lämna och ge NMR ett mandat till. SD-slöddret behöver konkurrens från ett mer nationalistiskt håll, annars kommer de bara fortsätta liberaliseringen. Varför är du lojal mot såna som inte förtjänar det?

    • Victoria Wärmler  säger:

      Som jag skrev, är det slut med ensidigheten i relationerna nu. Det är tillräckligt nedslående att vara den som hela tiden försöker ställa upp, rädda ansikten åt andra, försvara andra och allt möjligt – och sedan få skit för det tillbaka.
      Ingen har eller har haft samma inställning, när det gäller mig. Var är dem jag försvarat när jag ska försvaras? Var är ersättare för mig när jag själv behöver ersättare?
      Jag har utvecklat väldigt låg toleranströskel mot ensidighet, efter alla år.

      Så fort det blåser lite så är alla snabba att undandra sig själva negativ uppmärksamhet och det får ske på bekostnad av vem annan som helst. bara de själva kommer undan med ”hedern” i behåll.
      Hamnar man i knipa av att ha sagt eller begått ett misstag, så är man ensam.
      Den saken är klar. Men det tror man inte i början. Då tror man att alla i den underbara gemenskapen kommer rusa fram till ens sköld med samma självklarhet som man själv har gjort det för dem.

      Jag menar; hur kunde det skada någon av herrarna att tala sanning? ”ja, det vet vi, än sen?” För det är ju inte mer med det. Förnekar eller ljuger man reflexmässigt precis vad som helst, eller vad är det frågan om? Jag såg verkligen inte detta komma! Inga av journalistens frågor till mig antydde detta. Men även om han sagt att han explicit skulle fråga herrarna om de kände till att jag inte var medlem, så hade jag bara viftat med handen – ”ja gör det” – för jag hade fortfarande inte sett det komma. Att de skulle förneka en sådan sak. Det behovet övergår nämligen min fantasi. Det fanns ju ingen anledning att förneka det, så varför? Jag läste artikeln och blev SÅ PAFF att jag tappade smörgåsen: ”vad fan säger dom?”

      Det är så politiker gör mot varandra till frukost. Jag kommer aldrig acceptera det. Jag kommer antagligen fortsätta försvara både sverigedemokrater och andra mot en orättvis omvärld och felaktiga omdömen, för jag tar de utsattas parti i alla lägen. Jag uppfostrades så.
      Men när samma personer jag försvarat förnekar kännedom om ett förhållande som inte spelar någon större roll för dem eller partiet men som då däremot målar fram en karaktär hos mig som opålitlig (vilket skadar mig i andra sammanhang) – då ifrågasätter jag allt vad lojalitetsvärdet heter. Då ger jag igen till slut; för värnar och respekterar man inte mig, så förlorar jag all känsla för detsamma.

      Allt måste vårdas ömsesidigt, annars kan det kvitta. Jag är också en människa som förtjänar lojalitet, åtminstone förtjänar jag inte att bli beljugen. Det har jag blivit nu.

    • Victoria Wärmler  säger:

      På vilket sätt hade NMR/SVP varit bättre i fullmäktige?
      Har jag förstått NMR rätt så tillhör till och med jag dem som de vill förvisa ut ur landet – inte ens många generationer i landet tryggar folk? Vallonskt arv på båda sidor, invandrade släktingar, bruna ögon osv. Adopterade medborgare? Utan land och språk att utvisas till. DET är extremt. Hur är ytterligheter (extrema tillhörighetstolkningar) bättre? Hur ska NMR nånsin få igenom en politik som motarbetar existensen hos de flesta nu levande svenskar? Det är ju ett annats slags självskadebeteende, än det som råder nu, där vem som helst ska erkännas och erkänna sig själva som svenskar utan att ens prata svenska eller ha ambition att anpassa sig för att bevara och föra vidare landets egen kulturella särprägel.

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>