Ha tråkigt

14 november, 2017 Bloggen  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail

Det var meningen att jag skulle haft min tredje Mabthera-behandling under förra veckan, men den blev inställd. Behandlingen slår ut en del av immunförsvaret så det var direkt olämpligt under min pågående förkylning.
Istället lämnade jag mina förberedande blodprover i förrgår och har har fått behandlingen framflyttad till den 22:a. Så jag har fortfarande en av årets två tråkigaste dagar framför mig.
Lyckligtvis sitter jag aldrig mer påkopplad från 7 på morgonen till 16:30 på eftermiddagen, som allra första gången, men det är tillräckligt skittrist att fördriva tiden tre-fyra timmar, som det tar numera. Det är inget att se fram emot.

Man kan naturligtvis företa sig med att surfa med mobilen. Men jag avskyr att hantera ordinarie aktiviteter på exempelvis Twitter eller diskussionsforumen på det lilla utrymmet. Att skriva meddelanden på mobilen istället för på ett tangentbord är ett gissel. Knapparna är så små att man hela tiden träffar fel bokstäver, får radera, göra om, eller råkar skicka iväg halva meningar innan man skrivit klart.  Jag begränsar mig till att trycka på några “gilla” och att bli frustrerad av att det är alltför besvärligt att slänga iväg kvicka kommentarer eller svar. När jag kommit hem igen är det mesta inaktuellt.

Jag har redan fått upp adventsstaken i köksfönstret, men inte tänt den än…

Det provocerar mig också att sitta inaktiv när jag vet att jag har så mycket att göra hemma, som borde göras.  Det kryper i mig att inte kunna dra fram dammsugaren och fixa till hallen eller få undan allt som man inte vill komma hem till, men som man ju lämnar när man måste iväg direkt på morgonen.  Disk, inte minst.

Jag skulle vilja ha ha en schemalagd storstädning ett par gånger i månaden som kom och underlättade livet för mig. Riktiga städproffs som tog tag i allt för jag själv inte hinner eller riktigt orkar med längre. De skulle komma när jag satt uppkopplad på sjukhuset eller for iväg för att handla i stan. Bor man mitt ute i ingenstans så tar det en hel dag – inklusive restiderna – att få någonting uträttat.  Just för att det är så långt till och från allt, så samlar man sina ärenden och gör allt på samma resa. Åtminstone det mesta, det som kan planeras. Jag rör mig dessutom så förbannat långsamt och osäkert numera, i alla fall periodvis, så det tar tid att bara gå genom butiksbyggnaderna som bara blir större och större för varje decennium. Det är inomhuspromenader på hela kvarter vi talar om.

Tänk att regelbundet få komma hem till skinande rena ytor och kanske fräscha fruktkorgar och friska växter, istället för avsparkade skor (jag har många!) på golvet och klädombyten utslängda över möblerna. Inga plastväxter att diska under varmvattenkranen. Någon som tog reda på allt mjöl åt mig, alla sandiga hundtassar, hundhår, och hundarnas förmåga att dra iväg med mat ur skålarna för att äta den någon annanstans. På mattorna. Det är en daglig grej att råka trampa ner hundmat i mattorna, så här behövs mattvätt varje månad. Ja, det är väl tankar jag kan spara till sjukhusvistelsen så jag har något att göra. Istället för att städa.

 

 


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>