Det drar sig mot jul

28 oktober, 2018 BloggenDiverse  1 kommentar

Facebooktwittermail

….och då börjar man minnas saker. Och minns man en sak, så minns man plötsligt något annat i anslutning till det första. Rena dominoeffekten.

Kommer ni ihåg “änglahåret” som vi hade förr? Vi lade det som duttar runt ljusen i julgranen. Hemma var farsgubben så ambitiös att han stod i timmar och placerade ut en tunn, skir hinna över hela julgranen – den sista handen som lades efter att granen var färdigklädd – så allting tindrande trolskt inuti.

Men fy satan var det kliade! Det där stiftade man bekantskap med en gång och höll sig sedan på behörigt avstånd, minns jag. Vad bestod det av? Glasfiber?
Apropå glasfiber: glömmer aldrig när jag gick i första klass och mamsen tvättade mina underkläder tillsammans med glasfibergardinerna. Och sedan tvingade hon mig att gå på julavslutning i skolan med ett par sådana underbyxor på mig….
– Det sticks och det kliar! grinade jag.
– Sjåpa dig inte nu. Julavslutning som är så roligt!?

Vilket jävla barndomstrauma. 
När jag kom hem den dagen var jag illröd och hade vätskefyllda blåsor i hela röva. Jag hade ett stort helvete; första och värsta julavslutningen ever!
Men hon anade faktiskt inte, hon trodde verkligen att jag bara gjorde mig till och okänd anledning bara ville slippa julavslutningen. 

Lite stämningsfullt är det allt, med Majsan och kaminen.  Det är en dekorationsbrasa som jag fick av min mor alldeles nyligen. Den fungerar även som kamin och det gillar naturligtvis Maja.

 


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

En kommentar till Det drar sig mot jul

  • Ralf T  säger:

    Så trevligt att du är tillbaka med ditt underhållande berättande i ord och bild.
    Och visst är det mysigt med minnen och traditioner när det lackar mot jul. Traditioner som dessvärre nu är hotade från flera håll. Inte minst från en viss ideologi som vill kväva allt som inte behagar dem i sin framfart i landet som tagit emot dem.
    Av delvis andra skäl för nu den fina traditionen Lucia en alltmer tynande tillvaro. En tradition helt unik i världen som bara finns i Sverige och delar av Finland vad jag förstår.
    I min hemkommun som länge stretat emot utvecklingen har man i år tvingats lägga ned luciafirandet på obestämd tid sedan det visat sig vara alltför få kandidater för att bilda ett luciatåg. Så trist, inte minst för våra gamla på olika inrättningar som nu går miste om detta vackra och traditionsrika ljus-/musikevenemang i vintermörkret.

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>