Det är ingen lek längre

17 februari, 2018 BloggenJag tyckerSamhälle & politik  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail

 

Böneutrop. Nu är det på tapeten igen. I Växsjö.
Jag demonstrerade ihärdigt mot böneutrop när det första var aktuellt i Fittja 2013.  “Undantaget”, som det kallades då. “Hur kan man uppleva det hotfullt om det förekommer böneutrop på en enda plats i Sverige, kom igen!?”
Ja, kom igen, ja. Hur rätt hade jag inte?
Ger man lillfingret så åker inte bara handen utan hela armen. Det är så det går till. Ordnar man prejudikat kommer det snart bli praxis. Det är vad det rent juridiskt innebär och det är så det muslimska kollektivet framflyttar sina positioner.

Jag har väl ända sedan i mitten på 90-talet varit aktiv motståndare till att Sverige ska tillåta moskéer över huvud taget, bland annat med detta i åtanke.
Islamiseringen skruvar sig in i våra liv och vårt samhälle med samma ovillkorliga beslutsamhet som man drar åt en mutter i en furumöbel. Tills virket flisas. (Det är vi som är virket)

Mitt argument när det gällde Fittja bestod i all korthet av: om det blir tillåtet där, så kommer det snart resas anspråk på att det ska få förekomma här och där också – för “rättvisans” skull. Och snart finns det överallt.  Böneutopen förekommer nu alltså både i Fittja och Landskrona. Snart även i Växsjö, om jag förstår turerna rätt. Ingen vågar sätta ner foten och säga stopp.
Och Svenska Kyrkan och våra förment kristna biskopar “välkomnar” utvecklingen. Man tar sig för pannan!

Själva är vi upprörande, i vårt eget jävla land, om vi bär halssmycken med kors. Hur vi än lever och gör så kränker vi hitflyttade människor som däremot inte behöver ägna en tanke åt på vilket sätt deras beteende religioner och livsstil kränker oss – eller snarare: inkräktar på hela vårt livsutrymme och vårt sätt att leva. Integration in my ass!

Vi är upprörande om vi så bara vill ha den grundlagsfästa religionsfriheten. Inte bara på papper utan också i praktiken. Det vill säga slippa världens alla religioner, i synnerhet de krävande och dominanta, som breder ut sig i offentligheten.

Det strömmar in protester från hela landet till Växsjö och Borås: stoppa islamiseringen!
Det kommer vara verkningslöst, tro mig. Våra åsikter betyder ingenting. I Sverige övertolkar riktigt idioter religionsfriheten så den övertrumfar allt annat och på bekostnad av alla andra och vad annat som helst.  Trots att vi är en stor majoritet som inte vill ha det här och gjorde det klart för 20-30 år sedan. I en demokrati bestämmer majoriteten och man följer majoritetens viljeyttringar. Men inte i Sverige. Är vi således en demokrati längre? Jag tycker inte det.

Det strömmar just nu in protester via mejl och pappersbrev till Växjö samt Borås kommun, med anledning av att det blivit känt att det finns planer på böneutrop, samt att en muslimsk friskola med extremistiska förtecken getts tillstånd att starta i Borås.  En av dem som säger ifrån är Mia, 31, från Halland, som skrivit ett argt mejl till båda kommunerna. “Jag är upprörd, rädd och stridslysten”, säger hon. Jag känner inte igen mitt Sverige. Jag hoppas att vi, folket, kan höja vår röst så att vansinnet hinner stoppas innan det är för sent.” Nu skapas protestaktioner överallt i Sverige. “Folk är rasande”, säger Lars, 53, i ett mejl till Katerina Magasin. “Vi har fått nog”.

 

“Böneutrop strider mot vår rätt att slippa religion på offentlig plats”, skriver Katerina och Bianca.

Låt oss ta en titt på religionsfrihetslagen (1951:680). Där står så här:
Om religionsfrihet:
1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.

Solklart är ju att det väcker den breda allmänhetens förargelse och att böneutrop är störande. På flera plan. Ideologiskt och rumsligt. Jag bodde ett halvår i Turkiet, ca 40 meter från en minaret, och väcktes i tid och otid av ca 5-10 minuter långa alla-lallaaaaa-halla-utrop med jämna mellanrum, dygnet runt. Till en början var det hela ett kulinariskt inslag som gav kulturell omväxling, men tro mig: fascineringen går över. Utropen skär genom märg och ben, för det är inte meningen att man ska gå miste om budskapen.
Jag vet alltså vad det här innebär och att man inte kan jämföra det med “en glassbil” – som jag för övrigt också stör mig på, men vars enformiga glada trudelutt åtminstone saknar all form av religiös påverkansgrad.

“Det är således stor skillnad på att utöva sin religion privat och offentligt. Något biskopen glömmer bort är just medborgarnas rätt till religionsfrihet, vilket innebär rätten att vara fri från religion om man vill. Rätten att välja är viktigast i termer av frihet.”

Det finns mycket att kommentera kring detta, precis som med resten av konsekvenserna av en alldeles för hög muslimsk invandring till ett pyttelitet nordiskt land byggt på och präglat med västerländska, kristna värderingar. Men jag orkar bara inte mer, just nu.

Jag har just fått besked om att jag – ånyo – fått magsår och har alltså fullt upp med att undvika orsaken: stress, ångest. bitterhet och kronisk besvikelse. Roten till det onda och min ohälsa ligger alltså helt utom min möjlighet att kunna påverka.  Får att återvinna min hälsa måste jag alltså förändra det enda jag inte kan – stoppa den samhällsfarliga utvecklingen. Måtte alla som förstört Sverige till oigenkännlighet och får sitt eget folk att förlora båda livslust, framtidshopp och även sin hälsa brinna i helvetet.

 


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>