Den goda stunden

Facebooktwittermail

Orvar har en favoritplats på gärdet intill huset.

orvar1

orvar

 

Han trivs bra med att vara ensam herre i huset.
Det är bara han kvar, efter att syskonen Plupp och Mysan är borta. De blev gamla, 17 respektive 19 år.

Det är 2 månader sedan Mysan försvann, kvällen innan vi tänkte åka till veterinären för att avsluta hennes gamla dagar. Hon var i uselt skick, så mager att hon bara var skelett och päls – en päls så tunn att man såg huden igenom. Hon tillgodogjorde sig inte maten längre. Hon var väldigt svag och vi tror hon hade en stroke ett halvår tidigare.

Hon ramlade ner från byrån och blev liggande med vindlande ögon, som om hon tittade på snabb ping-pong. Efter någon dag kvicknade hon till igen, men balansen var inte som den skulle längre.
Det gick fort utför.

Orvar är siste man kvar. Han kom till oss som hittekatt en sen höst. Blöt, uthungrad och frusen stod han utanför kattluckan och tittade in.
Vi tror inte han varit en sommarkatt, för han var säkert fyra-fem år när han flyttade in. Han var van vid hundar och kunde även katt- och hundluckan, så vi tror att han kom från ett dödsbo. Han blev antagligen bortglömd där.

Pälsen var fet och tovig och öronen skabbiga. Grannar och människor från trakten säger att de sett honom stryka omkring och tigga under ett par år, så han hade levt ett hård uteliv på egen hand.
Vi tog honom till veterinär, där de kastrerade honom, rakade rygg och svans fri från tovor, ID-märkte honom och behandlade hans skabb. Idag är han fin, mullig och stark.
Han har levt hos oss i ungefär 4 år nu och vi gissar att han är c:a 8-9 år.


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

Jag älskar kommentarer, men använd ett vårdat språk, fritt från invektiv.
Facebooktwittermail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *