De skyddade mot de oskyddade

18 februari, 2017 BloggenJag tyckerSamhälle & politik  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail
Britta Svensson:
“Det jag undrar när jag läser detta är: varför bli journalist om man inte är nyfiken?
Om man vill vara åsiktspolis, förtryckare eller grindvakt när det gäller “fel” delar av verkligheten är det väl lämpligare att gå in i en sekt, praktisera en väldigt trångsynt religion eller flytta till en diktatur.”

Det är väl precis vad journalistkåren gjort, blivit ett eget skrå vars ena driv är att omvända massorna, utan att det hindrar den från att kalla sig journalister. Många av dem klarar inte ens av att var trevliga i en normal kontakt mot läsarna längre, utan bemöter dem som motståndare. Och det är de väl i viss mån, för journalisterna tjänar inte folkets intressen utan maktens.

Journalisterna lägger all energi på massframföra en agenda som man vill ska vara sann, tills den blir en självuppfyllande profetia. Om än på falska grunder. Precis likadant som man behandlat SD och migrationspolitiken, behandlar medierna presidenten Trump idag. I koordinerade angrepp matar medierna ut sitt hat och negativa åsikter om Trump och hans avsikter som högtrycksmaskiner, för att få läsarna att tro på sin bild.

De intervjuar enbart missnöjda och hatiska väljare som inte kan acceptera ett demokratiskt valresultat och alltså är ett hot mot demokratin. Missnöje, rena lögner, kaos och domedagsprofetior är det enda läsarna får veta.  Vi läser om att Trumps “hemliga bunker” har avslöjats, dit han kommer ta sin tillflykt efter att ha startat krig med världen och utrotat mänskligheten. Meningen är att vi ska associera Trump med Hitler.  “Bunkern” är alltså de obligatoriska skyddsrum som varenda president före honom haft tillgång till och frånvaro av en sådan för ett lands ledare vore betydligt märkligare.

Man betonar också gärna och ofta att “motståndet är massivt” och att “protesterna många”, men skriver aldrig en rad om att stödet för Trump är massivare och frånvaron av protester fler. Det var ju därför han vann valet. Tror inte journalister att folk kan tänka själva?

Mediernas favorit ärHillary Clinton, varför det vi läser om Trump idag är hämndskriverier i ett försök att förändra valets utgång och få honom avsatt genom avancerade karaktärsmord. Allt av ondo eller värt att kritisera som föregående presidenter gjort i sina ämbeten, utan medieuppmärksamhet eller kritik, får Trump istället skit för.
All media har enats i sitt hat om att han är världens fiende och de sätter upp en faktaresistens mur mot alla invändningar och påpekanden som förändrar bilden helt.
– Muren, som George Bush började bygga för att stoppa illegal invandring från Mexico, den får Trump skit för att vilja färdigställa och kallas främlingsfientlig. Känner vi igen det hemifrån? Allt som etablerade partier kan föreslå och säga, som är karbonkopior av sverigedemokraternas politik, beskriver journalister som efter omständigheterna naturliga, men kallar det hat och rasism som sverigedemokraterna gör det.

Obama fick Nobels Fredspris så fort han tillträtt som president och trots att han skulle komma att initiera flera krig under sin tid, men Trump anklagar man redan första dagen som president för att vilja starta krig. För vad fick Obama, en färsk president, som ännu inte visat vad han ville med sitt presidentskap, fredspris kan man undra? Världen jublade för att han var USA:s första svarta presidenten, så man kan alltså dra slutsatsen att han inte behöver upprätthålla, eftersträva eller ens skapa fred för att få fredspris. Det räckte med att ha rätt hudfärg. Obama måste skratta än idag åt jubelidioterna i Nobel- kommittén, samma kommitté som vägrar bjuda in Jimmie Åkesson, ledare för ett demokratiskt valt riksdagsparti, till nobelmiddag, men bjuder in ledare för världens värsta diktaturer som inte kan stava till mänskliga rättigheter och har dagliga avrättningar för brott som i demokratier inte ens är brott: homosexualitet, äktenskapsbrott, avvikande klädsel med mera.
Soros valfusk till Hillarys fördel skrev ingen om, men Trump blev anklagad för att ha vunnit genom valfusk när han uppmärksammade “demokraternas” valfusk.

Och så vidare.

Ju fler som mobiliseras av de lögnaktiga och vinklade skriverierna, det riktiga hatet, desto troligare tror man det blir att man lyckas tvinga sin politiska vilja igenom. Varför?
Trump kryper inte för journalister för att fiska efter välvilliga skriverier, han hatar korruption och orättvisor, han är motståndare till globalism, hög invandring och öppna gränser. Han är alltså motståndare till allt som idag faktiskt driver journalisternas utsikter att göra karriärer.
Det är så medierna fungerar: som vänsterpolitiska aktivister, som tror att “populism” är ett skällsord att jämställa med “onda avsikter”. Den lilla propagandaeliten kan med sina resurser, som överröstar allt annat och mörklägger all opposition, ge intrycket av att vara majoritetens megafoner.  “Den tysta majoritetens” åsikter försvinner i den ensidiga propagandan som hackas in i allmänhetens bark.

Vänstern älskar att skrika: “90% tycker inte som Åkesson! Alltså är vi majoriteten!”  De glömmer att vänstern är ännu mindre än Åkesson och att majoriteten med vänsterns egen logik i så fall tycker mer som Åkesson än som  Jonas Sjöstedt.

När läsare och allmänheten (vars enda intresse är sanningen helt oavsett vilken politik som gynnas av den) reagerar, så är det i protest mot den politiserade, tillrättalagda och monopolbesuttna verklighetsbeskrivningen. Vi ser då alternativa medier som Nyheter Idag, Fria Tider, Nya Tider, Ledarsidorna och Avpixlat växa fram. De skildrar vad allmänheten ser, vet och upplever och därför vill läsa om, men också vad de behöver veta och känna till för att bilda sig en egen uppfattning.

Vi ser medborgarinitiativ som Granskning Sverige, som ringer upp och ställer journalister och prestigedrivna beslutsfattare mot väggen. De utkräver sanning där en sund och rättvis politik istället hade utkrävt ekonomiskt och personligt ansvar – ett tjänstemannaansvar och på så vis trängt tillbaka behovet av de här initiativen. De folkliga initiativen är dock som resurslösa David mot jätten Goliat. De har bara sin växande mängd att lita till.
De ådrar de sig rena rama Trump-effekten i de etablerade Goliatsmedierna, som genast känner sina privilegier hotade: genast kickstartar en journalistisk hämndaktion (“Vi granskar Granskning Sverige” – alltså gör de vad deär vana vid) med bestraffande, misskrediterande artikelserier som är ämnade att undergräva intiativtagarnas förtroende och trovärdighet.  Detta för att medborgarna använder deras egna metoder mot dem själva, men det är först då de känner vad de utsätter andra för och detta kallar de:

Trollfabrik”, “hatsajter”, och… till och med kriminella.  Allt detta som de själva står för och verkar inom ramarna för. Det är alltså vanligt folk, sina egna läsare de kallar “trollfabrik” med olika variationer på temat, där de beklagar sig för att bli utsatta för vad de utsätter andra för och därför hamnat i sin sits. “De sprider sitt hat mot betalning”.  Vad gör mediejättarna?
Bättre sätt att illustrera “bit inte den hand som föder dig” hos journalisterna kan knappast finnas. Utan läsare tynar deras maktfullkomliga arbetsgivare bort. Makten utgår alltså från folket och folket börjar använda sig av den.

Att läsa första artikeln räcker. Det enda läsaren behöver göra för att få rätt perspektiv, är att kasta om rollerna. De som man framhåller som offer är i själva verket förövarna, som får smaka sin egen medicin.

Media + politik+ majoritetsförtryck= självförgörande ond cirkel.

De oskyddade gör uppror mot de skyddade, skrev Peggy NooanFredrik Haage beskriver exakt det som pågår i  Europa och väst nu och som vi på olika sätt med små eller inga medel försöker nå ut med upplysningar om. 
“De oskyddade är de som lever i den faktiska verklighet som påverkas av “de skyddade”, makthavarna. Dessa lever just skyddade från konsekvenserna av sina beslut, främst inom rättsväsende, migrationspolicys och utbildning.”

”Jag vet inte om de skyddade inser hur betydande det här skeendet är, eller deras egen roll i det. […] Det är de som sitter högst uppe i hierarkierna och tar självklar plats i fonder, styrelser och stiftelser. De åker kors och tvärs över jorden och träffas på kongresser, konferenser, årsmöten och event. De njuter globaliseringens alla fördelar ekonomiskt och kulturellt och har ungefär samma värderingar även om de själva inte skulle medge det. Mönstret är inte nytt.[…]

Men idag, då eliten dels inte vill kännas vid att den är en elit och dels inte vill kännas vid ett band till något specifikt samhälle – nation – som den skulle ha en förpliktelse emot, då har den lösgjort sig från vanliga människors verklighet.
Eliten vill till exempel inte höra talas om hårda tag mot brott. Istället repeterar den att kriminalitet måste bekämpas förebyggande och eftervårdande. Man vill inte smutsa ned händerna med sådana sjaskigheter som tuffa polisingripanden och kännbara fängelsestraff. Det solkar på ett störande sätt bilden att samhället alltid blir tryggare med progressiva reformer.

Man vill heller inte höra att viss brottslighet skulle vara etniskt diversifierad, för det bryter mot idén om det rena bladets individ, den på vilket det liberala samhällskontraktets bläck alltid förutsätts vara det första som torkar in.

Eliten ser på folket med distans, men i värsta fall med förakt. Tydligt fick det uttryck än när Hillary Clinton leende kallade sin motkandidat Trumps sympatisörer för ”deplorables” (ung. beklagliga, bedrövliga). Detta alltså från den kandidat som skulle företräda amerikansk arbetarklass. Hon bad sedan om ursäkt men skadan var gjord.

Det är i det ljuset man skall se Stefan Löfvens drag att strunta i årets Almedalsvecka. Den är lite för… elitistisk.

Någon talade om det lyckliga äktenskapet som är mellan den klassiska arbetarvänstern och den moderna kulturradikala vänstern. Snarare har relationen varit av skräckfilmskaraktär: En politiskt korrekt vänster som hållit arbetarna inlåsta i källaren och leende fortsatt att språkas vid över det rättvisemärkta vinet utan att låtsas om de dova ljuden där nedifrån.

I och med Brexit, i och med Trump, i och med politiska omskakningar i en mängd europeiska länder, bryter sig nu det här källarfolket fritt. Det är inte på gott humör och inte upplagda för finstämda samtal. De tar sin revansch i politiken, men sannerligen inte på det sätt den etablerade vänstern har tänkt sig.”

Vi ser inte det fascistiska trettiotalet upprepas, som svenska journalister – som valt att bli en del av eliten mot folkets intressen – trumpetar om. Vi ser hur all den makt som ska utgå från folket (demokrati) sätta sig i rättviserörelse för att stabilisera det vänstern förstört. Det tar längre tid, som bekant, än att undergräva och förstöra.  Vi ser Brexit, Trump, Orban, Marine Le Penn och sverigedemokraterna “white flight” från överinvandrade områden och länder. Och kanske ser vi också ett “Nya” Moderaterna som kommer göra skäl för sitt tillägg och bli en del av det nya, reparativa och sunda mönstret.


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>