Category Archives: Videoklipp

Situationen i landet: faller en faller alla

 

Läs Cornucopia

Tabata

Det sket sig med ombyggnaden av hemsidan. Precis när jag kom på den idén att bygga om, så bestämde sig någon kul figur för att uppdatera servern med några nya skyddsfunktioner, så jag kunde varken ändra länkar, posta inlägg, eller ett dugg annat.
Tvärstopp.

Jag nöjer mig med en ljusare bakgrund för säsongen, för nu orkar jag inte mer. Hela dagen har gått åt till att överlista och lösa ett problem som inte skulle funnits om jag bara blivit förinformerad.
Det tog evigheter bara att komma på vad som strulade. Jag fick ta maken till hjälp och han löser det mesta. Men vid det här  laget är jag så trött på alltihop att jag väljer att ta tag i förnyelserna senare.
Jag behöver bland annat ett bättre kommentarsfält och det fixar nog bara ett helt nytt tema. Är inte på humör för att gå in och mixtra med php-filer. Det gjorde jag utan att blinka förr, istället för att byta hela teman, men numera räcker inte mitt tålamod till för pill med detaljer.

Under tiden som jag väntar på humör för nya ombyggnadstider, kan jag ju alltid berätta om saker som säkert inte intresserar någon. (Jag gör mitt bästa för att slippa tänka på hur hela landet rasar samman i importerat våld, bedrägerier, urspårade samhällsfunktioner, politikers folkförräderi och skitsnack om värdegrunder.)

I torsdags började jag med Tabata! (Hälsosidor)

Nedan finns videoexempel på hög/lågintensiv Tabataträning. Lita på att det känns i muskler du inte anade att du hade. Jag skrattade första gången jag såg övningarna. ”Vad är det där för trams, det leder väl aldrig någonvart?” Men det ser enklare ut än vad det är, i synnerhet om du har fått balanssinnet sabbat av MS, som jag har.  Jag får ta stöd mot väggarna i flera övningar. Dagen efter ett pass med flax och blandade småhopp har du en träningsvärk från helvetet.
I fredags kröp jag upp i behandlingsstolen på sjukhuset och förkunnade att jag nyss börjat träna Tabata, när min MS-sköterska såg orolig ut. Jag rörde långsamt på mig som en helt ned- och ledbruten människa.

38 minuter!  Det kändes som jag hade blivit överkörd av en tröskmaskin.

Först idag har träningsvärken börjat lägga sig; alltså borde jag tvinga mig till ett nytt pass. På egen hand. Det fina med Tabata är att man kan lära sig ett schema och rörelser och träna hemma mellan passen. Man kan hitta på egna rörelser också.
Jag kom till första grupppasset i gymnastiksalen utan större pejling på när-var-hur man tränade Tabata, här i byn. Det var av en ren ingivelse att jag hoppade med i gruppen.
Jag lyckades alltså gå med näst sista gången, före sommaruppehållet!  Det gjorde mig besviken.  På torsdag är det sista gången, sedan är jag hänvisad till egna blandade skutt på egen hand, ända fram till hösten.

 

Självklart har jag handlat sportbag, yoga-matta och hopprep. Vikter har jag redan.  Skitbilligt på Lesara, 56 spänn för hopprepet och och 179 spänn för sportväskan.  Den rosa mattan skaffade jag på Sportamore, för den ingick såklart inte.   Jag insåg nämligen att nästan ingenting av det jag hade med mig fick plats i någon av mina väskor. Skorna stack halvvägs upp och ramlade ur. En plastkasse hade helt säkert dugt, men det kändes utfattigt. I och för sig är jag utfattig, men jag vill inte skylta med det.

       

På Lesara fick jag även tag på jättebilliga, elastiska och bekväma gymnastikskor för inomhusbruk . De har kostat 699 kr men nu  bara 259 spänn. Perfekt.
Jag har dammsugit nätet efter billiga, nedsatta träningskläder och fått ihop ett antal ombyten tights, linnen, sportbh:ar och tshirtar för ändamålet.
Jag är verkligen utrustad och rubbet har inte kostat mig mer än en 1000-lapp. Totalt.  Det kan man tydligen få ge för bara ett par märkes-tights, men riktigt så noga med mitt intryck blir jag aldrig. Det ska vara funktionellt och det ska matcha, sedan skiter jag egentligen i resten och ju billigare jag kommer undan, desto bättre.

Här finns en massa Tabata workout-musik, som man kan använda.

Det är bra för sjukdomen att vara aktiv, så jag ska försöka vara det i så hög grad jag kan. Tabata får jag väl köra igång med på allvar till hösten och fuska själv hemma under sommaren.
Jag ska ju även simma, så fort isen släpper i sjön (fy fan vad kallt det är, fortfarande i mitten av maj!) och har fått lilla mor att gå med på promenader varannan kväll.

Det gör även lilla modern gott, plus att vi får en hel del kvalitetstid tillsammans. Jag blir 54 i morgon och hon 74 i augusti, varför det känns angeläget att utnyttja tiden som finns kvar. Man vet aldrig hur länge livet varar, eller hur länge man har ett aktivt liv kvar av tiden som återstår. Det där gäller ju egentligen oavsett ålder, för man vet aldrig när livet tar slut, men känns ju mer realistisk bråttom ju högre upp i åldern man själv och anhöriga kommer.   Jag är ju också innerligt medveten om att min MS inte kan botas, bara bromsas en begränsad tid. Får jag 10 år? kanske 15?
Ingen vet.
Modern ”opererades” för den våra formen av AMD (gula fläcken) i torsdags och kan idag äntligen börja läsa lite med det sjuka ögat. Härligt!

Mediahoror

Så är det dags igen för en politisk kampanj.
Mångmiljonärer som ska uppfostra oss att i flock gå rakt över stupen, till mer och mer förmån för folk som minst behöver det, för det är ju inte kändisarna som blir lidande på det. De är ju mångmiljonärer som när som helst kan köpa sig fria från konsekvenserna av sin politiska godhet.
Det är så teatraliskt arrangerat att jag spyr.
Drar de någonsin ut på sin ihåliga lilla barrikad för att kampanja om att flyktingmottagandet ska överföras till bistånd till riktiga humanitära insatser i världen? Nej, för Sverige ska gå under, till varje pris som helst. Så ingen, minst av allt vi själva, kan leva i vårt land heller. Pinsamt!

Känslosåsen börjar genast med….”spröda rötter som just börjat få fäste” i Sverige.

”35 kända svenskar i upprop: Utvisningarna måste stoppas.” (Aftonbladet, såklart) Kändisarna är som ett Big Brother-gäng, instängda året runt i sin verklighetsfrånvända bubbla.

”Man ska komma ihåg att internationellt skydd enligt utlänningslagen inte är detsamma som att garantera alla människor ett likadant liv som till exempel i Finland, utan att ge skydd åt människor som i sina hemländer är utsatta för personlig förföljelse. I många länder, som i Afghanistan, finns problem som bristen på framtidsutsikter hos den unga befolkningen liksom fattigdom och ekonomiska svårigheter, en dessa problem utgör inte grund för att beviljas internationellt skydd.”  (Merit Wager.)


 

Min storebror har inga ben ingen hjärna
Han är cyklop och han ska få mig till stjärna
Vi har aldrig träffats men vi känner varann ganska bra
Helt grymt!

Radera ut slå bort och depronisera
Dra bort lägg till och sedan återmontera

Jag är en Media Hora ingen vill ha mig
Gör vad som helst om nån vill komma och ta mig
Med på bild och i tv så alla kan se när jag raserar min cv
Och visar den sell-out jag är.

È du mè?

Där mjuk blir hård och intelligent blir en nolla
En stark blir svag mus och en man blir en fjolla
På våra BB här föds inga söta små barn
Big no no!

Gör om stäng av och spräng ditt ego i bitar
Sen plocka skal och sätt ihop de med nitar

Ja vi är Media Horor ingen vill ha oss
Gör vad som helst om nån vill komma och ta oss
Med på bild och i tv så alla kan se
När vi raserar vår cv och visar dom sell-outs vi är
Du è me!

Ohhjj förlåt!

Det är ett experiment där okänt blir känt
Nio dårar i ett hus hundra dar
Sen ska angnana sållas till vetet är kvar
Till slut vill vinnaren haaaaaar…
Fan faaaaar…

Du är en Media Hora ingen vill ha dig
Gör vad som helst om nån vill komma och ta dig
Med på bild och i tv så alla kan se när du raserar din cv
Och visar den sell-out du är

Alla är Media Horor, Ingen vill ha oss
Gör vad som helst om nån vill komma och ta oss
Med på bild och i tv så alla kan se när vi raserar vår cv
Och visar dom sell-outs vi är.

Skål!

Nej, nu vill jag åka hem!

 

Text

Tvillingsystrar

Ingen kommer undan politiken

Ingen kommer undan politiken
för att man är servil och snäll,

Inte ger man fan i polemiken,
fast man är trött varenda kväll

 

 

Läslov!

Pentatonix

Makalös vacker version av Halleluja.

Mobiler, fest och spotify

2016-10-06_183022

Plånbok och mobil

Jag  har haft min mobil nästan två veckor, men kunde använda den först igår.  Orsak: Telia. Eller PostNord. De skickade aldrig sim-kortet. Jag gjorde en påstötning i måndags och en i onsdags, och först då kläcker dom att jag kan åka 10 mil tur-retur till Karlstad, till en Telia-butik i Bergvik, och fixa kortet själv. För antagligen ”har sim-kortet kommit bort i posthanteringen”.  Inte undra på att folk är rasande på PostNord.
Två veckor åt helvete.
Och 10 mil i bensin.
För ett sketet litet kort.

Men det var tur att jag körde iväg och fixade det där i går, för trots tre (!) beställningar, så har kortet fortfarande inte kommit. Och när det äntligen gör det, och om det gör det, är det för att kasta det.

I övrigt har nästan all kringutrustning hunnit komma under tiden jag väntat. Ett gudomligt praktiskt, brunt flip-fodral som jag stortrivs med. Även 64-GB-minneskort. Det flytande skärmskyddet, som jag varmt kan rekommendera. Förbered er bara på att inte kunna använda telefonen på 12 timmar efter att displayen preparerats.  Det hade ju inte jag minsta problem med, för vad skulle jag använda telefonen till utan kort, när jag tittat klart på den och undersökt allt?
Inte ens Spotify.
Visserligen skulle jag kunna ladda ner Spotify, men då skulle det hamna i min gamla telefon och jag skulle behöva göra om alltihop igen. Jag har verkligen suttit på nålar.
Det enda som saknas nu är mina stereohörlurar, kombinerade med bluetooth. Kommer först nästa vecka, från England. Märkligt nog säljs de inte här. Än.

2016-10-06_182926
Men. Inget ont utan att det har något gott med sig. Jag har fått gott om tid att bekanta mig med alla andra funktioner och till att ordna spellistorna för musiken. Jag har döpt mappar i musikmappen; en för naturpromenader, en för bilen, en för jul (!), en för nostalgi (gamla godingar) och… en för fest.

Varför ”fest”? Jag är ju aldrig på fest. Jag går inte ens på restaurang och dricker citronvatten.
Maken och jag är hemkära. Vi kan på vår höjd dela på en bag-in-box vitt vin och 6 öl en gång i kvartalet. Eller  i halvåret. Men då tänder vi stämningsfulla ljus och spelar bakgrundsmusik och sitter och pratar, uppkrupna i varsin fåtölj, och bara myser och känner att det är speciellt.

Vi kopplar bort telefoner och internet. Allt. Bara vi två. Och hundarna. De älskar de där tillfällena, när de får särskilt mycket uppmärksamhet och kramar; får sitta med som en hel samlad flock och får särskilt mycket godis – eftersom vi blir särskilt givmilda och särskilt kärleksfulla efter ett par glas vin. Det behöver inte vara en helg, det kan vara vilken dag som helst, när ledigheten sammanfaller. Vad spelar dagen för roll, när ingen har ett 7-16 jobb?
Jag frilansar (och jobbade dessförinnan som springvikarierande undersköterska) och han lagar datorer. För att klara sig på landsbygden krävs (ofta) att man kan jobba hemifrån eller har endera form av pension. Internet/bredband/fiber. Och bil.   Bussar finns inte. Glöm tåg. Glöm promenadavstånd till någonting.

Nu har jag alltså överarbetat musikmapparna. ”Fest”. Det var säkert 20 år sedan som jag var på fest, eller gick på konsert, folkpark eller bara en vanlig krog.  Vad underhåller man sig med här ute, där det krävs taxi 10 mil tur-retur till allt socialt umgänge? Ingen har råd.

Kanske om vi slår ihop oss och hyr en rejäl anläggning och har en privat bonnfestival i en vecka ute på en åker. Med tält att övernatta i. Vart gör man annars av alla vänner i behov av övernattning, om ingen vill agera chaufför de enstaka gånger man kan träffas? På vintern?

”Fest-mapp”. Tjena. Det är inte bra med för mycket tid över, heller.

Jag tänker på Yrrol och skriver ”silly” istället för ”fest”.