Category Archives: Träning

Tabata

Det sket sig med ombyggnaden av hemsidan. Precis när jag kom på den idén att bygga om, så bestämde sig någon kul figur för att uppdatera servern med några nya skyddsfunktioner, så jag kunde varken ändra länkar, posta inlägg, eller ett dugg annat.
Tvärstopp.

Jag nöjer mig med en ljusare bakgrund för säsongen, för nu orkar jag inte mer. Hela dagen har gått åt till att överlista och lösa ett problem som inte skulle funnits om jag bara blivit förinformerad.
Det tog evigheter bara att komma på vad som strulade. Jag fick ta maken till hjälp och han löser det mesta. Men vid det här  laget är jag så trött på alltihop att jag väljer att ta tag i förnyelserna senare.
Jag behöver bland annat ett bättre kommentarsfält och det fixar nog bara ett helt nytt tema. Är inte på humör för att gå in och mixtra med php-filer. Det gjorde jag utan att blinka förr, istället för att byta hela teman, men numera räcker inte mitt tålamod till för pill med detaljer.

Under tiden som jag väntar på humör för nya ombyggnadstider, kan jag ju alltid berätta om saker som säkert inte intresserar någon. (Jag gör mitt bästa för att slippa tänka på hur hela landet rasar samman i importerat våld, bedrägerier, urspårade samhällsfunktioner, politikers folkförräderi och skitsnack om värdegrunder.)

I torsdags började jag med Tabata! (Hälsosidor)

Nedan finns videoexempel på hög/lågintensiv Tabataträning. Lita på att det känns i muskler du inte anade att du hade. Jag skrattade första gången jag såg övningarna. ”Vad är det där för trams, det leder väl aldrig någonvart?” Men det ser enklare ut än vad det är, i synnerhet om du har fått balanssinnet sabbat av MS, som jag har.  Jag får ta stöd mot väggarna i flera övningar. Dagen efter ett pass med flax och blandade småhopp har du en träningsvärk från helvetet.
I fredags kröp jag upp i behandlingsstolen på sjukhuset och förkunnade att jag nyss börjat träna Tabata, när min MS-sköterska såg orolig ut. Jag rörde långsamt på mig som en helt ned- och ledbruten människa.

38 minuter!  Det kändes som jag hade blivit överkörd av en tröskmaskin.

Först idag har träningsvärken börjat lägga sig; alltså borde jag tvinga mig till ett nytt pass. På egen hand. Det fina med Tabata är att man kan lära sig ett schema och rörelser och träna hemma mellan passen. Man kan hitta på egna rörelser också.
Jag kom till första grupppasset i gymnastiksalen utan större pejling på när-var-hur man tränade Tabata, här i byn. Det var av en ren ingivelse att jag hoppade med i gruppen.
Jag lyckades alltså gå med näst sista gången, före sommaruppehållet!  Det gjorde mig besviken.  På torsdag är det sista gången, sedan är jag hänvisad till egna blandade skutt på egen hand, ända fram till hösten.

 

Självklart har jag handlat sportbag, yoga-matta och hopprep. Vikter har jag redan.  Skitbilligt på Lesara, 56 spänn för hopprepet och och 179 spänn för sportväskan.  Den rosa mattan skaffade jag på Sportamore, för den ingick såklart inte.   Jag insåg nämligen att nästan ingenting av det jag hade med mig fick plats i någon av mina väskor. Skorna stack halvvägs upp och ramlade ur. En plastkasse hade helt säkert dugt, men det kändes utfattigt. I och för sig är jag utfattig, men jag vill inte skylta med det.

       

På Lesara fick jag även tag på jättebilliga, elastiska och bekväma gymnastikskor för inomhusbruk . De har kostat 699 kr men nu  bara 259 spänn. Perfekt.
Jag har dammsugit nätet efter billiga, nedsatta träningskläder och fått ihop ett antal ombyten tights, linnen, sportbh:ar och tshirtar för ändamålet.
Jag är verkligen utrustad och rubbet har inte kostat mig mer än en 1000-lapp. Totalt.  Det kan man tydligen få ge för bara ett par märkes-tights, men riktigt så noga med mitt intryck blir jag aldrig. Det ska vara funktionellt och det ska matcha, sedan skiter jag egentligen i resten och ju billigare jag kommer undan, desto bättre.

Här finns en massa Tabata workout-musik, som man kan använda.

Det är bra för sjukdomen att vara aktiv, så jag ska försöka vara det i så hög grad jag kan. Tabata får jag väl köra igång med på allvar till hösten och fuska själv hemma under sommaren.
Jag ska ju även simma, så fort isen släpper i sjön (fy fan vad kallt det är, fortfarande i mitten av maj!) och har fått lilla mor att gå med på promenader varannan kväll.

Det gör även lilla modern gott, plus att vi får en hel del kvalitetstid tillsammans. Jag blir 54 i morgon och hon 74 i augusti, varför det känns angeläget att utnyttja tiden som finns kvar. Man vet aldrig hur länge livet varar, eller hur länge man har ett aktivt liv kvar av tiden som återstår. Det där gäller ju egentligen oavsett ålder, för man vet aldrig när livet tar slut, men känns ju mer realistisk bråttom ju högre upp i åldern man själv och anhöriga kommer.   Jag är ju också innerligt medveten om att min MS inte kan botas, bara bromsas en begränsad tid. Får jag 10 år? kanske 15?
Ingen vet.
Modern ”opererades” för den våra formen av AMD (gula fläcken) i torsdags och kan idag äntligen börja läsa lite med det sjuka ögat. Härligt!

Krav Maga på G

protectivegear

Då har jag äntligen kommit mig för att börja träna Krav Maga, ett effektivt självförsvarssystem, för med den här samhällsutvecklingen tar jag ingenting för givet längre.  ”Varnad är förvarnad”, som det heter. Jag har anmält mig och börjar i april.
Tills dess måste jag ha skaffat mig tandskydd, benskydd och tillåtna skor för deras träningsmattor, brottarskor. Har man inte med sig detta får man inte träna.

Krav Maga” betyder direkt översatt från hebreiska ”närkamp”: Krav – kamp och Maga – nära/kontakt. Krav Maga är ett praktiskt och taktiskt system som lär dig hur du förebygger, hanterar och övervinner alla typer av hot och våld. Essensen i systemet är effektivt självförsvar och närkamp, där utövaren tränas i att försvara sig själv och/eller andra mot en eller flera beväpnade eller obeväpnade angripare.

Krav Maga kännetecknas av att det är enkelt, naturligt och effektivt och betraktas som nutidens mest effektiva och lösningsorienterade självförsvarsystem.
Krav Maga är utvecklat i Israel av Imi Lichtenfeld under realistiska former och i skarpa situationer. Detta betyder att det inte finns något hokus pokus – bara självförsvar.

 

Här blir en israelisk tjej trakasserad, men hon kan Krav Maga. (Krav Maga är ett självförsvarssystem som bygger på att använda kroppens egna reflexer som självförsvar. )
– Ha! Där får dom så dom tiger!

 

Nystart

nystartNu är jag igång igen med min trampmaskin. Jag tog en paus under jul, trodde jag, men kom rent faktiskt inte igång igen. Men nu lossnar det. Vad som är bra med trampmaskinen är att man övar balansen, får bättre benstyrka och kondition. Jag har också börjat tänka mer på vad jag äter. Det känns som en nystart. Medan jag trampade (under tiden som morgonkaffet puttrade klart) funderade jag på om inköp av tält till sommaren vore en bra idé?

Tanken var att kunna befinna mig på klubbens skjutbana hela dagarna utan att behöva åka hem flera mil, däremellan. Nu får man förstås bara skjuta mellan 9-21, så det finns gott om tid att åka hem däremellan, men man sparar bensin om man övernattar. Faktiskt.

Men så slog det mig: jag har ju tillgång till klubbhuset, där det är torrt, finns kylskåp, spis och allt. Varför gå över ån efter vatten, med att dra med sig tält, spridtlök och skit?
Ja, det skulle väl vara för att det är användbart i andra sammanhang då. Jag har ju fått fullständiga rättigheter – inklusive jakt -, arrende i princip, på mycket skog i närheten. Där får jag även ta så mycket träd jag behöver och även anvisats en plats (kalhygge) där jag kan skjuta hur mycket lerduvor jag vill. (Jag behöver alltså även en lerduvekastare)

Jag misstänker att jag kommer tillbringa mycket tid där med ett naturprojekt som tog form under vintern, ett bygge helt enkelt, som jag kommer berätta mer om senare.
Kontenta: tält kunde vara bra att ha där och då. (Där finns fan inget klubbhus.)

Medan jag trampar vidare funderar jag också hela den här preppers-prylen. Hur mycket pengar behöver man egentligen ha för att ha råd att bygga upp ett försvarligt förråd?
Jag gissar att det blir mycket själv-är-bäste-dräng även i det fallet, då det gäller att att ta reda på så mycket svamp, bär, frukt och kött som möjligt och själv konservera och torka. För det ändamålet köpte jag en livsmedelstork i fjol, som jag inte testat än. Jag har inte varit motiverad, men nu kör jag!

Stand by-läge

fyDet dåliga samvetet som väller in, när en butik med träningsredskap skickar mejl: ”Hur går det med nyårslöftet?”

Bh-jakten är äntligen förbi

Formpressad bh 2-Pack – Äntligen!
Nu har jag för första gången i mitt gamla liv funnit en perfekt bh- hos Cellbes. Den är framknäppt med enkel dragkedja och har brottarrygg.  Jag har letar febrilt efter en avlastande bh (B 85) där man slipper hyskorna i ryggen och obekväma, skavande bh-band som aldrig stämmer i längden, hur man än justerar dem. Den här bh:n har egenskaper som liknar dem hos en sport-bh.
Precis det jag sökte.
Tiden för riktigt ärtiga underkläder är förbi, för min del. Nu är det bara bekvämlighet och det mest praktiska som gäller, och den här bh:n tycker jag levde upp till alla mina krav.

Jag vet inte hur många sport-bh jag har skickat efter de 2 senaste veckorna, bland annat hos Sportamore, men där jag tvingats returnera alla utom en enda. ”Stay In Place”behöll jag. Det var den enda modellen som satt bra, hade mjukt och behagligt tyg, och som i övrigt hade just de kompressionsegenskaper som jag sökte efter – men detta explicit för lerduveskyttet. I det avseendet är den perfekt.
Det är nämligen hopplöst att göra en bra anläggning utan att fastna, när man har en byst som alltid är i vägen.  Det är också hopplöst att finna en kompressions-bh som är bekväm nog för att stå ut i under de timmar man är på banan. Den här var det. Men det är ingenting man plågar sig själv med till vardags.

Alltså: Cellbes vann i sin kategori. I alla fall om tanken är att ha bh:n till vardags och inte längta ut ur den, så fort man kommit hem från klubben. Nu har jag en bh för varje ändamål jag behöver.

Att vara eller bli

Så såg det ut i mobilen i morse

Så såg det ut i mobilen i morse

Jag har gått ner ett halvt kilo, sedan jag skaffade mini steppern för en vecka sedan. Jag har inte gjort någon förändring i övriga levnadsvanor, vilket är lite pinsamt, men det visar ju att steppern gör någon nytta. Man kan tycka att viktnedgången går oändligt långsamt, om man vill. Men det bryr jag mig inte om, eftersom jag inte eftersträvar någon viktminskning. Jag tittar på vågen och förstår att jag borde, men dithän har jag inte kommit än. Jag har fullt upp med att träna upp min uthållighet, och det går faktiskt bra.

Första dagen pallade jag ca 25 steg på steppern, för den är ganska trögtrampad. 25 steg vid olika tidpunkter, förstås. Knäna tog stryk, kände jag, och det var av den anledningen jag sålde mig cykel för 10 år sedan. Konditionen fanns, men knäna sved som eld och det blev bara värre ju mer jag cyklade.
Men idag stepper-trampar jag iväg 120 steg, flera gånger om dagen, beroende på vad jag har att göra i övrigt. Steppern gnäller och gnisslar inte så förbannat längre, som den gjorde i början. Maken smörjde den på dag 2, när jag klagade på att jag skulle behöva ta mina hörselskydd till gevärsskyttet på mig. om jag skulle stå ut med oljudet.

Det blev inte ett dugg bättre av smörjning. Gnället fortsatte.
Min far, i lägenheten vägg i vägg, kom och knackade på en sen kväll och undrade vem av hundarna som spydde!

För ett par dagar sedan upphörde uffandet och gnället, så antagligen behövde smörjningen trampas in så det hamnade rätt. Nu suckar den bara lite.

Lila hantlar!

hantlar1Gomorron!
Det första jag gör efter att ha tjatat till mig 1,5 kg hantlar i julklapp av gubben, och före morronkaffet kl 7, är att tappa den ena på foten. Avsikten är att försöka öva upp styrkan i den brutna handleden, men nu har jag säkert brutit en tå istället. Det hjälpte inte mycket då, att de här är belagda med skumgummi för bättre grepp.

Nu är det ett år sedan senaste operationen. (Ärret syns vagare och vagare) Jag har gett mig fan på att ha god kondition och tillräcklig styrka för att känna mig obesvärad på skjutbanan till nästa vår. Det störde mig i somras. Om jag lyckas, kan jag utan att vara både fysiskt och mentalt distraherad av gevärens tyngder och minimal uthållighet helfokusera på svingen.

– Har ni dem inte i mörkgrönt eller pastellgult? undrade jag.

Jag fick en armbåge i sidan av gubben, som ansåg att jag gjorde bort mig, men han har ingen förståelse för hur viktigt det är för trivseln med rätt färger. Jag tror inte jag ogillar några färger så mycket som toklila, skräckorange och äckliga lime-gröna kulörer.
Och här hade vi alltså toklila. Det borde gå att fixa på något sätt, menade jag.

– Vi har kettlebells…12 kg, med handtag, i gult… och 10 kg, med handtag, i grönt, svarade biträdet med halvslutna ögonlock.
Han var en sekund från att börja gäspa.
Han lutade sig mot väggen med en hand. ”Skulle jag ha hantlarna eller inte?”

12 och 10 kg? För att få rätt färg?

– Nä, sa jag, det räcker med 1,5 kg.  Vad är det för färg på 3 kg, för det ska jag ha senare….?

– Lägg av, bad maken. Ska du ha 3 kg så får du lyfta båda 1,5 kg samtidigt, jag har inte råd.

– Med 199 kr?

– Jag vet inte färgen, avbröt biträdet det begynnande grälet, fortfarande loj, för vi har dem bara på 1 kg och 1,5.

När jag godtog båda svaren, så undrade biträdet om han skulle packa in hantlarna som julklapp med fem varv silvertejp i olika riktningar? Det skulle ta mig en hel kvälls träning att bara packa upp klappen. Plötsligt log han för första gången, i en idé om att han faktiskt var rolig.

Väl ute tände maken en cigarett och omgav sig av några belåtna röksignaler.
Jag insåg först när vi var på väg till bilen, att jag hade betalat hantlarna själv i kassan.

Målbilder och fokus

Christina Bengtsson är före detta skytt på elitnivå. Här berättar hon om målbilder, koncentration och om konsten att gå från ofokuserad till fokuserad.  Den mentala träningen är minst lika viktig, som kondition och styrketräning. Kanske det viktigaste.
15 minuter mycket intressant föredrag.