Category Archives: Foton

150 stycken

 

Äntligen! Äntligen är jag i form igen. 150 lerduvor på raken, med kaffepaus emellan, men inte en enda missad.
Här sätter jag en guldstjärna i min egen marginal.

 

 

 

Valborg!

Mitt eget valborgsyrverkeri.

Spana in skjutmålen….

 

Min Svage Varmint träffar rätt och går som ett klockspel efter vinterdvalan

Ny garderob


Här har jag suttit skitlänge och väntat in alla nya vapenfodral, innan jag fotograferade dem tillsammans – och skrev.  Jag hade redan ett gäng fodral som var inköpta för billig penning (jag har ju haft fem gevär att klä) som jag ansåg dels var för klent vadderade för att utgöra ett fullgott skydd och dels hade allihop så förbannat tråkiga färger.
Murriga camo-färger eller militärgröna. Ställde man dem ifrån sig någonstans bland andras på banan, så fick man fel vapen med sig tillbaka hem. Allas vapenfodral såg likadana ut. I mina ögon.

Jag bestämde mig alltså för att köpa nya med roligare färger till mina fyra gevär, som min vapengarderob består av idag. Jag hade fem, men har sålt två och köpt ett nytt.
Ett fodral fattas! Efter en månad ställer jag en fråga till Vildsvin (vanligtvis rappa i leveransen) om vart sista fodralet tagit vägen? Det tar flera dagar för dem att svara att de tagit fodralet ur sortimentet och inte planerar köpa hem fler.
Kunde de inte hört av sig omgående om det?  Varför skulle jag behöva vänta en hel månad, hinna tröttna och själv fråga? En månad till spillo.
Nu får jag börja leta igen. Och det är ingen lek, ska jag säga er, för i Sverige verkar man snöat in på gröna fodral. Svarta eller snusbruna. Och finns det fodral som är lite gladare i fasonen, så nog fan är det för kort eller för långt.

Vilket fodral blev det som uteblev? Det till mitt nya hagelvapen som inga kläder hade, vad annars? Winchester sxp Field. Ett pumphagel. Låååång pipa. Det passar inte i ett enda av mina gamla fodral, ens tills vidare, för att pipan är för lång och jag vill slippa skruva ner den varje gång jag ska ha med det ut och hem igen.
Det var så det började. Och då menar jag idén om att göra slag i saken och samtidigt köpa helt nya fodral, till allihop.

Maken får hålla till godo med de gamla. Och det gör han. Liksom han blev spekulant på min halvautomatiska 22:a Ruger och tog över det. Jag köpte en 22:a Savage Varmint istället. (Det ligger på det rosa vapenfodralet) Han kallar mig fåfäng som fäster mig vid oväsentliga detaljer som färger, och det har han helt rätt i.
Än sen?
Om jag blir gladare och känner större trivsel med andra färger, så är det väl inte hela världen, det heller? Så jävla länge lever vi faktiskt inte, att vi kan låta bli att unna oss vad som finns.

Allihop har namn också. Ladde (Ladygun classic, hagel), Brunte (Browning x-bolt, klass 1), Savve (savage varmint, 22:a) och nu också Ian.

– Ian? sa grannen, som inte såg något som helst logiskt smeknamn krypa fram ur Winchester-märket, som förde tanken till namnet Ian.
Jo, för varje gång jag skulle berätta om vad det var för gevär, så envisades jag med att kalla det Wachtmeister istället för Winchester. Det blev Ian. För pipan är väldigt lång, också.

Om ni funderar över vart jag gjort av mitt halvautomatiska ATA-gevär, som jag står med på bilder här på bloggen, så har jag sålt det. Ja, jag vet att jag skröt om det, men har ändå sålt det. Det var ett fantastiskt gevär, jag missade inte en enda duva med det. Men! Att ladda det var mord på mina för små tummars nagelband.
Jag fastnade inne i loppet, vid en vass kant, när jag skulle dra tillbaka tummen. Blodet rann och jag gick med plåster hela sommaren. Det gjorde svinont. Därför drog jag mig för att använda geväret, vilket givetvis var slöseri med gevär och pengar. Så jag sålde det och köpte detta istället: Winchester.
Men han är alltså helt nakis och har inget fodral.
Det gör mig jevvla sur.

Gone shooting

ladda-ned
2016-11-29_114824

dur11

 

 

00701

11

 

image4bw

 

p1010735

SM-kval i Nordisk Trap

sarahlundströmLång dag. Grått, rått och kallt.
Kom hem vid 17-tiden efter SM-kvalet i nordisk Trap. (Lerduva)

En kvinna, Mia Gustavsson från Tranås kom 2:a. Hon har firat stora framgångar i nordisk trap under åren. Det är 18:e året som Mia är landslagsskytt och hon har blivit skandinavisk mästare tidigare.

Vinnare idag blev Ronnie Andersson-Vest och 3:a Fredik Palm.

För min favorit, Sarah Lundström, Forshaga, ville det sig inte riktigt för idag.

Är rätt trött nu, efter att ha redigerat bilder från tävlingen hela kvällen. Ska slå på en kopp kaffe och ta en smörgås. Slå av redigeringsprogrammet och sätta mig på paus tills i morron.

Åkte hem som ny sekreterare i min skytteklubbstyrelse. Det förtroendet tackar jag för.

 

 

 

 

Mia och Sarah

Mia och Sarah

Ronnie Palm, vinnare

Ronnie Palm, vinnare

startfält3

startfält10

Full pott

80 meter med Svagae Varmint 22 lr. Första omgången efter en lång vinter.

En riktig solskensdag 14 grader varmt.
Har våren kommit, eller är det en bluffstart?
pott

 

skott

mars16d1red

 

Efterlängtad taktisk vapenryggsäck

bag5

Då har min efterlängtade taktiska vapenryggsäck, som jag skrev mer om här, också kommit. Swedteams Backbone camo, heter den, från Outdoor Experten.
Superskön.
Om kepsen ramlar av har jag ett durkslag (bakgrunden) att tillgå. Det här är väl inte världens bästa bakgrund, men det blir så med överraskningar – en helt osminkad verklighet – när man dokumenterar något som man precis packat upp och inte hinner arrangera någon lämplig omgivning åt.
Ni får ta det som det är.
bag7Världens fulaste och största tröja har jag på mig också, men den är varm – helt perfekt för en dagstur i skogen om hösten. På bilderna är jag nyss inkommen efter en snabbtur med hundarna och blev anmodad att hänga på mig munderingen för att föreviga Kvinnodagen, 8 mars 2016.

I vapendelen av ryggsäcken vilar min Classic Lady Gun, ett av hagelgevären.

Jag är fruktansvärt förtjust. Alla remmarna är justerbara på längden, bredden och tvären så man kan anpassa ryggsäcken perfekt efter sin egen kropp. Det gör den oerhört bekväm.

Ryggsäcken är värd vartenda öre, och den och jag är helt överens.

bag1

Brixton fiddler har anlänt

FA15-PF-FIDDLER-03– Vad tycks om mitt nyförvärv? skrev jag i förrgår.

Här är den nu, min nya keps, som jag planerar använda istället för min värdelösa jaktkeps som blåser av om jag inte står i lä, eller ramlar av och ner i backen om jag böjer efter patronerna.

Om ni funderar över varför jag ser så stel ut, beror det på att jag har nackspärr (fortfarande) och inte rör på varken huvud eller överkropp i onödan.

Det är robotstilen i dessa dagar.

Det är så här jag går, sitter och står…med armarna i kors och lätt framåtlutad. Blicken plågad.  Går det utläsa det minsta annat, är det rena rama teatern.

 

 

fiddle1h

 

h

 

synd

Mars1 029x