Category Archives: Samhälle & politik

Tiden är förbi för etablissemanget

”….jag är övertygad om att det finns andra, och bättre, lösningar på de problem som invandringen skapat än de som SD levererar ”  (Stigmatisering som en framgångssaga, Anne Heberlein – länk här)
Jättebra. Det finns alltså ännu ”bättre lösningar”.
– Varsågod och berätta. 😊
 
I övrigt en mycket klarsynt artikel. Hon förstår verkligen kraften bakom orsak och verkan.
 
Synd bara att hon markerar samma (låtsade) motstånd till SD som hon beskriver är kontraproduktivt när andra partier gör det. Utan att leverera alternativ.
 

Hon har nyligen tillkännagivit att hon vill kandidera för moderaterna, men säger och visar att hon för har full förståelse till varför väljarna väljer SD och vet varför de växer.  Fler bland de mer frisinnade debattörerna har valt det greppet. För det får inte hända, att man genom sitt visade förnuft blir förväxlad med sverigedemokratiska sympatier.

 

Lik förbaskat kläms alltså dessa brasklappar in, a ”....jag är övertygad om att det finns andra, och bättre, lösningar på de problem som invandringen skapat än de som SD levererar ”, som hon (som alla andra) dels inte beskriver vilka de skulle vara, och dels (som alla andra) inte besvarar med de bättre lösningar som hon är så övertygad om finns.

 

En övertygelse kräver full orientering i alternativ, som inte borde vara så svåra att kontra med. Om de finns.
För det är ju detta aber som övriga partier rids av; de har förlorat all trovärdighet på att bara döma ut sverigedemokraternas lösningar, utan att kunna presentera hållbara egna alternativ som klart och tydligt visar på vilket sätt det egna/andra partiers lösningar är bättre än deras. Eller så har de sonika snott delar av sverigedemokratiska lösningar och kallat dessa lösningar bättre, bara på den grund att det är andra partinamn på de sverigedemokratiska lösningarna.
Har även gällt problemformuleringarna.
 

Gå över ån efter vatten, kallas detta.  Eller hyckleri light.

Varför inte bara erkänna att sverigedemokraterna haft rätt hela tiden och att deras lösningar är de enda gångbara alternativen med utsikter att ge resultat? Förklara sig villiga till seriöst samarbete?

Vill man knäcka ”SD-koden”, så är det här vad man behöver göra. Man behöver prata mer för sin egen politik än mot sverigedemokraterna, för man vinner inga val på en politik som bygger på att hata och exkludera åsiktsmotståndare samtidigt som man talar vacker om tolerans och öppenhet.

Man glömmer tydligen att sverigedemokraterna faktiskt inte är något annat än vad folket vill. En allt större del av folket, visar det sig. Folket finner sig inte i att hållas utan rättmätigt inflytande och kallas för en massa vedervärdiga saker.
Innan övriga partier tar sverigedemokraterna på allvar, erkänner dem och därmed folkets oro, och visar dem samma respekt som de själva förväntar sig tillbaka, kommer man fortsätta rasa i opinionsundersökningarna.
Nu har sverigedemokraterna befäst sin position som Sveriges näst största parti och är överlägset största parti bland arbetare, i LO.

Vill man marginalisera sverigedemokraterna, är det hög tid att leverera ”bättre lösningar” och få folkets förtroende för att dessa är bättre och för att lösningarna faktiskt kommer sättas i arbete.  Kopierade sverigedemokratiska linjer, men bara fram till valet, duger inte längre, för det finns ett liv efter valet där man måste leva upp till förväntningarna och bevisa att man tänker genomför vad man lovat.

Jag är osäker på om folket vill riskera att bli lurade en gång till, genom att både socialdemokraterna och moderaterna efter valet  gör överenskommelser med extremistiska miljöpartiet – igen. För att ha en målvakt, en samarbetspartner, som folket inte röstade på, att skylla på, för att förklara varför deras vallöften inte genomförs.

Den tiden är förbi.

I´m too old för this shit

Då var det dags att göra en vända i pressen igen.

”Peter Kuhlman är suppleant i kommunstyrelsen men säger till NWT att han inte kände till att Värmler hade lämnat Sverigedemokraterna. De två umgås inte med varandra.

– Jag kör taxi i Sälen på vinterhalvåret, säger han. Men nu är jag hemma igen och kan återigen gå på möten.

Inte heller länsordföranden, riksdagsledamot Runar Filper, kände till att partiets ledande politiker i Grums inte längre var medlem:

– Nej, det visste jag inte.”

Vad är det här för baktal?
Journalisten var i kontakt med mig och kunde hur enkelt som helst ha fått en dementi på skitsnacket, innan det gick i tryck. De kände visst till det!
Jag underrättade dem båda direkt. Att de hävdar motsatsen gör mig förvånad och förbannat grinig.

Varför förnekade de detta? På vilket sätt skulle någon anse att de borda kunna förutse eller påverka att jag lämnat partiet? De kunde oavsett vilket inte klandras för att känna till något som de ändå inte kunde påverka. Det här är alltså inte klokt, det är absurt. För deras del är det ju faktiskt värre för dem att förneka all kännedom, eftersom det infantiliserar hela länet. När de förnekade detta ger de ju det dåliga intrycket av att ha nollkoll på läget, när det inte är så!  Varför målar de in sig i det hörnet, frivilligt? De skadar både mig och sig själva av att inte hålla sig till fakta.

Runar Filper har dessutom gett mig anledning att påminna om min status. Det skedde bl.a. när det var mig man ville engagera till en kommunförening i Grums, trots att jag frånträtt medlemskapet. För en sådan sak skulle jag behöva bli medlem en tredje gång, menade jag, men utsikten för det förenade jag med vissa villkor.

Nedanstående svar är skickat från mitt privata konto, eftersom frågan kom dit på grund av jag naturligtvis inte längre hade tillgång till mitt mejlkonto på sverigedemokraterna i maj 2016.

2016-05-25:

Hej, Runar!

Om xxx xxxx  tar en större roll i sverigedemokraterna Grums, så kan jag tänka mig att gå in som aktiv medlem igen och även återaktualisera kandidatförsäkran / intresseanmälan till nästa val.  [bla-bla-bla]
Jag är fortfarande aktiv i kf och ks och driver sd:s politik (är  absolut ingen vilde i den bemärkelsen), men det blev svårt för mig att se någon framkomlig väg och mening med någonting. Xxxxx kan vara lösningen på mycket.

Vänliga hälsningar:

Victoria


Så låg det till med det ”okända avhoppet”. 

Berättat har jag också gjort helt öppet på både Facebook och i min blogg. Det har alltså varit vidkänt länge, till och med för obehöriga.  Men så verkar det ju inte, när båda två förnekar det – i media. Den här spelade”ovetskapen” (vad den nu ska tjäna till ) får mig att framstå som ett oansvarigt jävla praktarsle som inte ens hållit dem underrättade.
Det kan inte vara felaktigare, men tack vare dem kan den falska uppgiften ligga mig till last i andra sammanhang ändå.  Att de ljuger framgår ju inte av artikeln, eftersom jag inte fick bemöta uppgifterna.

Till råga på allt skriver journalisten:

”Men värre ändå är kanske att Victoria Värmler ännu en gång har lämnat Sverigedemokraterna .”

Vad är värre?
Värre är väl rimligtvis att lämna partiet och använda SD-mandatet till något annat partis politik? Eller ljuga, som andra gör? Jag har lämnat partiet men använder mandatet till sverigedemokratisk politik, så någon praktisk skillnad finns ju inte. För sverigedemokraterna är det väl knappast värre utan snarare det bästa som kunde hända.  

När jag tecknade nytt medlemskap några månader före valet 2014 hade jag inga planer på att bli politiskt aktiv igen.
Jag gjorde alltså partiet en tjänst när det stod klart att att det stod mellan det eller att få in ett nazistiskt parti på sverigedemokratiskt mandat i fullmäktige.  Med mig skulle i alla fall sverigedemokraternas politik respekteras och företrädas.   Att jag senare lämnade partiet förändrade inte den saken.

Efter innevarande års sommaruppehåll var min plan att fullfölja uppdraget hela mandatperioden ut, eftersom jag mår bättre efter behandlingarna, men det kan de glömma nu. Baktalar de mig, är jag inte ett dugg intresserad av att ställa upp mer utan kommer prioritera andra aktiviteter som gynnar mig och min hälsa bättre än att hålla garden uppe för ett parti som ljuger om mig i gengäld.

Första året var jag på plats praktiskt taget varje möte. Sedan fick jag som bekant hälsoproblem som efterhand förklarades av diagnosen MS. Det var då som jag själv behövde en ersättare, men det var också först då jag fick veta att den befann sig i Sälen. ”Han är tillbaka nu”, säger han i media – lagom till fullmäktiges sommaruppehåll.
Fantastiskt.

Fler än en gång under förra året har man försökt övertala mig att vara med om att bygga upp en kommunförening, men jag har avböjt med en erinran om att jag faktiskt inte är medlem och kan göra det och att jag i övrigt inte känner mig särskilt intresserad så som situationen sett ut i Grums.
Filper och Kuhlman har av bara den anledningen blivit påminda upprepade gånger om min status, varför det inte är så lite fräckt att påstå att de inte visste om den. Slutsatsen som en läsare av artikeln drar blir ju att jag har underlåtit att informera dem, vilket vore oursäktligt, men det är alltså falskt.

Så. Nu tycker jag att de båda herrarna bör vakna till.
För ett par veckor sedan kontaktades jag av två stycken som är intresserad av politiska uppdrag i Grums efter valet.  Jag hänvisade dem till en representant som är politiskt aktiv i kommunen och fortfarande medlem: Kuhlman.  Alternativt riksdagsledamot och distriktets ordförande Runar Filper, men de avböjde.

Att de rent ut sa sig föredra att bli informerad av mig, måste tas som underbetyg på hur de andra uppfattas.
Det beror givetvis på någonting att politiskt intresserade hellre vänder sig till mig, än till veteranerna som har det politiska ansvaret för att vägleda och informera.   

”Kör taxi i Sälen.”
Låter som ett utmärkt val under den delen av året som fullmäktige är aktiv, utan att ens få journalistens följdfrågor på det. (Apropå vad som kan vara ”värre” än att lämna partiet men närvara ändå.)
Det frånvaroskälet kommer för övrigt från den som inte ens körde sin egen bil utan istället bad mig om hämtning och skjuts till och från varenda möte istället. Inklusive omvägar för att få uträtta privata ärenden. Alltihop utan att erbjuda ersättning för det, inte en enda gång. (Jag körde tydligen gratis taxi i Grums.)

Nu skiter jag i alla som hugger första bästa kollega i ryggen om det behövs för att själv framstå i bättre dager.  Jag blir åter påmind om vilket dålig civilkurage och bedräglig moralkultur som fostras i politiska kretsar  (verkar lika överallt) och jag tänker för egen del både renovera köket och mina illusioner –  och ta sommar.
Jag vägrar förpesta min omgivning med människor som utnyttjar min välvilja, baktalar mig eller på annat sätt behandlar mig på sätt som jag inte förtjänar.

I´m too old för this shit.

 

Åsiktsregistrering


”Eftersom åsiktsregistrering är förbjuden enligt lag kontaktar Nya Tider företagets vd Pierre Gudmundsson som berättar att allt sker med den sökandes tillåtelse och fulla insyn.”

Har man inga anställningsintervjuer, nu för tiden, där man rent ut kan fråga om sådana saker?
Är det relevant för tjänsten?

Nästa steg blir väl att begära ut sjukjournaler. ”Med den sökandes tillåtelse.”
De vet så jävla väl, att den som vill ha ett jobb knappast kan neka utan att det skulle vändas emot den sökande som något suspekt.  Hotet ligger outtalade men glasklara mellan raderna.
”Tillåt oss ta reda på vilka politiska åsikter du har annars stryker vi din ansökan.”

SRI (Scandinavian Recruitment Intelligence), kallar sig företaget, och närmare STASI kommer vi knappast. Vilka kallade sig Sveriges STASI? Researchgruppen. Figurerna därbakom är väl ganska brända till sina namn, men rekryterna är det inte. Jag anar våldsamma ugglor i mossan.

Kartläggning är inget nytt. Arbetsgivare har väl googlat på arbetssökandens namn så länge internet funnits. Det enda nya är att man har gjort en företagsidé av åsiktsregistreringar, där arbetsgivare av tidsskäl eller helt enkelt otillräckliga kunskaper i vad och hur mans ska leta effektivt ska kunna anlita proffs.
Sättet att betvinga befolkningen ändra åsikter eller bestraffas med att förlora försörjningsmöjligheter, är rena DDR. Det skulle alltså inte förvåna mig det minsta om predatorer inom Researchgruppen och Expo ligger bakom konceptet.  Delvis skattefinansierat integritetssvineri. Här krävs ett ambitiöst gräv, för jag litar inte det minsta på den respektingivande självpresentationen. Den är som gjord för att avskräcka alla försök att gå för nära: tidigare anställda inom försvarsmakten och polis.  How about that?  Det strider säkert mot en speciell värdegrund redan att misstänkliggöra dem.

Vid sidan av detta undrar man inte längre varför folk vill vara anonyma på nätet. Trots att anonymitet är en skyddad rättighet, precis som åsiktsfrihet utan repressalier, riskerar vanligt människor (som vill skydda sina anställningar och familjer) uthängningar av och i tidningar som Expressen.

Till Nya Tider förklarar ”företaget” att de inte kartlägger åsikter, vilket är förbjudet, utan värderingar. ”Skillnaden menar han ligger i att en värdering är generell medan en åsikt specifik.”
Vilket nonsens! Vilka värderingar du har bestämmer dina politiska åsikter.

”En person som söker jobb som busschaufför behöver inte oroa sig över att SRI kommer att lägga så stor vikt vid beteende i sociala medier, försäkrar Gudmundsson, men däremot om personen ifråga förlorat körkortet vid ett eller flera tillfällen och av vilken orsak.”

Det  framgår av belastningsregistren och är det enda som en arbetsgivare kan ha relevant intresse av: att den anställde inte är brottsling av det slag som är olämpligt för anställningens art. Vad affärsidén snarare är behjälplig med är att vaska fram A och B-människor. Dit har vi kommit med socialdemokraternas ”värdegrundsarbete”.

”När rapporten slutligen är klar, får den granskade individen läsa igenom den. Då måste den berörde också godkänna om rapporten ska förmedlas till arbetsgivaren. Om samtycke inte finns, raderas rapporten.”

Medvetna om att den saken knappast kan kontrolleras av individen, lika lite som att rapporten redan innan är underlag för om han/hon gått vidare i anställningsproceduren. Vad händer med rätten att granska medsökandens ansökningar? Om man begär det, ska den rätten enligt lag finnas för att den sökande ska kunna bedöma på vilka grunder vederbörande blivit bortvald framför den som fått arbetet. Den rätten upphör i så fall, eller så saknar arbetssökanden all insyn i de dokument som avgör han/hennes karriär och därmed kontroll över sitt liv.

Är det så här man ska kunna kringgå lagen? Då har vi ingen nytta av den. Inte heller av att personuppgiftslagen (PuL) ersätts av Europas strängare motsvarighet GDPR (General Data Protection Regulation) år 2018.  För går man inte med på att ens integritet kränks så står man utan arbete. Så enkelt är det.

 

 

”Genom att analysera data från flera olika öppna plattformar, såsom chatthistorik, uppladdade bilder och kommentarer i sociala medier ska personer som utgör en ”säkerhetsrisk” avslöjas.” (Dagensanalys.se)

”En bakgrundskontroll är inte framtagen för att vara anklagande eller ”sätta dit någon”, syftet är att det ska vara ett beslutsunderlag inför en rekrytering eller en intervju”.  (Securityworldhotel)

Säg det till den som nekas arbete efter kontrollen.
All makt kan missbrukas och all information till den som betalar tillräckligt bra för den, kan säljas. Vid första anblicken slås man av hur bra det här kan vara för att avslöja terrorister och psykopater, men den politiska utvecklingen ger vid hand att det inte är dem man försöker komma åt. Det är det vanliga folket man vill skrämma till tystnad.

Men förändrar det här människors åsikter, eller: ”värdegrund”? är det vad man uppnår, och sedan är Sverige ett kärleksland? nej, naturligtvis inte. Det enda som händer är att folk går helt under jord med vad de tänker och tycker. De försvinner inte bara för att de tiger öppet om åsikterna.  De växer.

Mediahoror

Så är det dags igen för en politisk kampanj.
Mångmiljonärer som ska uppfostra oss att i flock gå rakt över stupen, till mer och mer förmån för folk som minst behöver det, för det är ju inte kändisarna som blir lidande på det. De är ju mångmiljonärer som när som helst kan köpa sig fria från konsekvenserna av sin politiska godhet.
Det är så teatraliskt arrangerat att jag spyr.
Drar de någonsin ut på sin ihåliga lilla barrikad för att kampanja om att flyktingmottagandet ska överföras till bistånd till riktiga humanitära insatser i världen? Nej, för Sverige ska gå under, till varje pris som helst. Så ingen, minst av allt vi själva, kan leva i vårt land heller. Pinsamt!

Känslosåsen börjar genast med….”spröda rötter som just börjat få fäste” i Sverige.

”35 kända svenskar i upprop: Utvisningarna måste stoppas.” (Aftonbladet, såklart) Kändisarna är som ett Big Brother-gäng, instängda året runt i sin verklighetsfrånvända bubbla.

”Man ska komma ihåg att internationellt skydd enligt utlänningslagen inte är detsamma som att garantera alla människor ett likadant liv som till exempel i Finland, utan att ge skydd åt människor som i sina hemländer är utsatta för personlig förföljelse. I många länder, som i Afghanistan, finns problem som bristen på framtidsutsikter hos den unga befolkningen liksom fattigdom och ekonomiska svårigheter, en dessa problem utgör inte grund för att beviljas internationellt skydd.”  (Merit Wager.)


 

Min storebror har inga ben ingen hjärna
Han är cyklop och han ska få mig till stjärna
Vi har aldrig träffats men vi känner varann ganska bra
Helt grymt!

Radera ut slå bort och depronisera
Dra bort lägg till och sedan återmontera

Jag är en Media Hora ingen vill ha mig
Gör vad som helst om nån vill komma och ta mig
Med på bild och i tv så alla kan se när jag raserar min cv
Och visar den sell-out jag är.

È du mè?

Där mjuk blir hård och intelligent blir en nolla
En stark blir svag mus och en man blir en fjolla
På våra BB här föds inga söta små barn
Big no no!

Gör om stäng av och spräng ditt ego i bitar
Sen plocka skal och sätt ihop de med nitar

Ja vi är Media Horor ingen vill ha oss
Gör vad som helst om nån vill komma och ta oss
Med på bild och i tv så alla kan se
När vi raserar vår cv och visar dom sell-outs vi är
Du è me!

Ohhjj förlåt!

Det är ett experiment där okänt blir känt
Nio dårar i ett hus hundra dar
Sen ska angnana sållas till vetet är kvar
Till slut vill vinnaren haaaaaar…
Fan faaaaar…

Du är en Media Hora ingen vill ha dig
Gör vad som helst om nån vill komma och ta dig
Med på bild och i tv så alla kan se när du raserar din cv
Och visar den sell-out du är

Alla är Media Horor, Ingen vill ha oss
Gör vad som helst om nån vill komma och ta oss
Med på bild och i tv så alla kan se när vi raserar vår cv
Och visar dom sell-outs vi är.

Skål!

Nej, nu vill jag åka hem!

 

Text

Intervju: den svenska journalistkåren

Lyssna på den här intervjun, den är så fantastiskt bra!
Man talar bland annat om åsiktskorridoren och om att våra stå-up-komiker inte är ett dugg roliga längre, de är mångmiljonärer som är stå-upp-aktivister som försöker vänsteruppfostra folket och leker en av folket. Folk betalar en biljett för att bli inpiskade i värdegrunder och ”var inte rädda”; dagens så kallade komiker har helt slutat sparka uppåt och vet inte vad satir är.

Intervjuare är Det Goda Samhällets Patrik Engelau. Gäst hos honom är författaren och frilansjournalisten Jens Ganman.

Det finns bara en sak som jag vänder mig emot, och det är diskussionen om att vi (”vi” definierade som folk i allmänhet) låter journalisterna bete sig som de gör.
Jag kan inte se att vi (”vi” definierade som folk i allmänhet) verkligen gör det, för hur ska vi göra för att visa att vi inte alls tillåter dem? Det är dessutom på grund av att ”vi” motsätter oss deras agenda-journalistik  och ständiga nedvärderingar som journalisterna bekrigar oss och (därmed) sina egna läsare: därför att vi inte längre tillåter dem, ställer dem mot väggen och ifrågasätter vad de håller på med, och med vilken legitimitet.

Vi tar små men viktiga medborgarinitiativ. Exempel på dem är den här samhällskritiska bloggen liksom många andra regim- och mediekritiska bloggar. Sådana är också alla alternativa medier så som Nyheter Idag, Avpixlat, Fria Tider, Julia Caesar på Snaphanen.dk  och Nya Tider, samt styrkesamlande Folkets Demonstration och konfronterande Granskning Sverige. Det finns fler och vi är många!

Vad mer kan vi som vanliga medborgare utan tillgång till rikstäckande plattformar göra för att visa att vi faktiskt inte låter dem bete sig som de vill?
Vi kan göra saker som att säga upp prenumerationer och TV-licenser och gå ur svenska kyrkan. Allt sådant som inte längre tjänar vårt eget arv, värnar vår kultur eller tillvaratar våra intressen. Det är där vi har vår makt.
Makten ligger i våra aktiva val att inte längre vara försörjande konsumenter av alla dessa självutnämnda men tunga uppfostringssäten som statskontrollerade journalister i skattefinansierade tidningar, radio och tv som verkar skriva för varandra och underhålla sina gelikar vars omkrets bara blir snävare och snävare och snart självantänder och exploderar av sin egen propaganda.
Och makten ligger i att vi istället donerar en slant till modiga och idoga initiativtagare som drar dubbla lass där och när vi personligen varken vågar eller orkar. Istället för att lägga pengarna på propaganda-aktörer.

Vi lever i en masspsykos, talar Ganman om, och det är det vi sagt länge nu. Debatterna är sinnessjuka. Han jämför journalisterna med alkoholister och oss andra som medberoende; att vi möjliggör för dem att bara hålla på och fortsätta. Det är helt sant. Eller nästan.
För fortfarande: vad kan vi göra? Vad får vi göra?
Medberoende har makten att påverka en alkoholist genom att ha vad alkoholisten behöver för att kunna fortsätta sitt missbruk men en vacker dag vägra ställa upp mer. Villkorslös kärlek, skjuts, pengar och ordnade förhållande. Allt rasar för missbrukaren om den medberoende inte längre ställer sig till förfogande.

Vid en intervention talar man om för missbrukaren att man inte tillåter sig utnyttjas längre.  Den måste endera ändra sig eller också gå mot botten – ensam.
Men hur gör man med missbrukare som betalas med med skattemedel, som vi saknar medbestämmande över vad de används till? Som vi blir åtalade som skatteförbrytare om vi vägrar betala? Medge att villkoren inte ser likadana ut eller kan jämföras med en missbrukare-medberoende-relation.
Vi kan inte ställa ultimatum, så länge vi saknar makt över våra egna skattemedels användningsområden. Och detta vet de så förbannat väl.

 

”Det här blir en bra story,” Expressen!

Jag myser. Rätt-åt-dig-glädjen är den enda sanna glädjen.

Bara några ord i förbifarten.
Hur kommer det sig att Expressen, som så gärna hänger ut ”rasister” och tar strid för sin rätt att göra det, inte har hängt ut sin egen Eric Erfors?  I honom övergår till och med ord i handling.
 

”Eric Erfors anställdes redan 1991 av familjen Bonniers uthängningstidning Expressen och gjorde sig snabbt känd för sitt antirasistiska engagemang och sin kamp mot Sverigedemokraterna…”

Erfors antirasistiska engagemang visade sig inte sträcka sig inte längre än till att själv utropa: ”Jävla invandrare!” ”You will burn!”

Fria Tiders grävgrupp har nu avslöjat att Expressens egen ledarskribent sedan 25 år tillbaka har lämnat sin tjänst med anledning av att ha dömts till fängelse för beskrivna mängdbrott som ”grovt rattfylleri, våldsamt motstånd och för hemfridsbrott mot två araber”, med vad man kallar ”rasistiska förtecken”.
Jag vet inte vad Expressen hade kallat något liknande om det bara varit Nisse. Antagligen något med järnrör och hets mot folkgrupp. Och på bilden skulle en yrvaken Nisse överraskningsfotograferas i sin dörröppning med barnen leksaker på trappan. Men inte Erfors.

Expressens medarbetare spelar i en annan division än vi andra gör, som på vår höjd avreagerar vår smärta i små kommentarfält, som bara Expressen och Expo läser, och inte heller låtsas ha andra åsikter än vi har.  Vi, som behöver, har inget som helst skydd mot mediedrev.
Men det privilegiet åtnjuter Eric Erfors, som tydligen får ha en antirasismpreparerad åsikt på jobbet och en – uppenbarligen – helt annan privat. I fred.
Här väljer Expressen att kompensera sina polares ras och skalv med att förstöra livet för några Nisse i Hökarängen istället. Den ”antirasismen”ger jag inte en spänn för.

– Jävla invandrare! Jag vill veta från vilket jävla håll i världen ni har kommit hit ifrån, vrålade Expressen-profilen, berättar flyktingen enligt polisens förhörsprotokoll som Fria Tiders grävgrupp tagit del av.

[..]

Erfors, som enligt polisens vittnesmål uppvisade ”en synnerligen överlägsen attityd mot omgivningen”, hotade också flyktingarna och poliserna – som han kallade ”idioter” och ”snutjävlar” – med att hänga ut dem i tidningen.

– Det här blir en bra story, jag får en superstory! Proklamerade han enligt en av polismännen som var på plats.

Eric Erfors blev bara mer och mer aggressiv och ska bland annat ha ropat ”You will burn!” till flyktingarna. Polismännen bedömde att det fanns en ”stor risk” att Erfors skulle angripa flyktingarna om han inte fördes bort från platsen med våld.


Nyheter Idag:

”Erfors har tidigare varnat för att Sverigedemokrater tillåts sitta som nämndemän, eftersom de enligt Erfors gett uttryck för islamofobi och rasism.”

Det här slår väl det mesta i kategorin hyckleri med hittills kända hästlängder. I de lugnaste vattnen går de största gäddorna, så det är bara att gratulera Expressen till att ha fått napp 25 år i rad i de grumligaste av alla vatten som de skrivit om.

Det som uppdagats visar väl nu att Expressen projicerar på andra vad de själva är. Förtroendet för den skenheliga blaskan, med ett helt batteri kriminella medarbetare , är definitivt förbrukat. Chefredaktören själv (Thomas Mattson) är dömd för vapenbrott, i likhet med Diamant Salihu som nyligen trakasserade Granskning Sveriges Fabian Fjälling aka Erik Johansson.

Vanligt inom psykiatrin, är att försöka rentvätta sitt eget namn genom att smutskasta andras. Alla extrema uthängningar av (i jämförelse) människors normala vardagsåsikter, är bara avledande trick för att höja sig själva över all misstanke.

Jag frågar mig: skulle kunskap om detta förhållande ha förändrat utgången i målet mellan Jim Olsson och Thomas Mattsson/Expressen? Jag menar; vad som är ”uppenbart invandringskritiskt” skrivet på nätet kan knappast trumfa Expressens uppenbart rasistiska aggressivitet i verkligheten.

Det finns många bra ordspråk som beskriver egen skuld, och som stämmer bra överens med Expressens journalistik:

  • Den som skriker högst är mest skyldig
  • Envis fräckhet är skuldens sista tillflyktsort.
  • Ge mig sex rader skrivna av den hederligaste man som finns och jag ska hitta en förevändning i dem att hänga honom.
  • Du känner andra genom dig själv

 

Läs gärna Katerina Janouch, om hur medier kan förstöra en karriär för vem de vill: Dem du möter på väg ner var dem du sparkade på när du klättrade mot toppen”

”Jag har de sista månaderna översköljts av vittnesmål från helt vanliga människor i hela Sverige som förlorat arbete, vänner och till och med familj på grund av sina åsikter”, berättar Katerina Janouch i en krönika om hur medier kan förstöra en karriär över en natt. Vi är många som nickar igenkännande.
Vi är också många som är rasande, för detta händer oss på grund av förföljelsemaskiner som Expressen, som nu avslöjats med att vara värst i klassen. Vi är inte intresserade av att förekomma i deras självförhärligande propagandablad. Då vill vi ha betalt. Som Eric Erfors.

Måtte den hycklartidningen sjunka mot Hornavans botten!

”Det som en gång gällde för folkvalda politiker som får lönen finansierad av våra skattepengar, har spillt över på privatpersoner vars tillvaro många gånger är allt annat än trygg. Det kan vara musiker, författare eller forskare. Bibliotekarier, lärare, socialarbetare eller varför inte poliser.
[…] Det handlar förstås om åsikter. Om ”fel” slags åsikter, som man absolut inte bör ha. Och om man nu mot förmodan hyser dessa, bör man få allvarliga konsekvenser. Helst en synlig, kollektiv bestraffning där det smärtar mest. En konkret åtgärd är att se till att rebellen blir socialt stigmatiserad och förlorar sin försörjning. Tidningen som moraldomstol är här ett ovärderligt verktyg. Med braskande rubrikers hjälp kan man få den mest hårdhudade på knä.
[…] Problemet idag är att många kölhalas offentligt för minsta struntsak.”

På ett lysande sätt berättar Janouch hur mediala moraldomstolarna som Expressen vill vältra sig i publika bestraffningar:

”Man uppmanar människor att vara goda samtidigt som man själv beter sig på det svinigaste vis. Det är ett slags social rättegång där den uthängde är dömd på förhand och saknar privilegiet av försvarsadvokat. Än sen om anklagelserna är orättvisa och kanske felaktiga, skadan är redan skedd.” Läs resten.

Det är här vi står med liberale Eric Erfors, en av dem som tände häxbål under sverigedemokrater. Undrar hur bra han själv tål värme? Hur som helst är det inte han som kommer parfymera Expressens tidningslik. Han har efter sitt nedtystade fiasko tagit skydd på Gotland, som den ”etniske gotlänning” han är, eller som han åtminstone kallar sig på Twitter.

Hur kan Expressen låta bli denna ”superstory”?

 

 

Journalisterna i landet skruvar upp volymen på hatet

Journalisterna i landet skruvar upp volymen på hatet. Jag får anledning att göra ett nytt inpass.

”Örebropolisen Springare är sedan någon månad en hjälte bland nazister, rasister och annat löst folk i nätets träskmarker.”  (AB)

 

Oisin Cantwell, mina damer och herrar. Han kan inte heller läsa innantill, så han gör som alla andra kollegor gör, utan närmare eftertanke. Han ger sig in i en inbördes tävling om att vara största journalistiska pottan i landet med att bre på så mycket, att läsarna loggar ut. Förhoppningsvis för gott.

Han har en stor fanclub med över 200 000 medlemmar i en grupp på Facebook där det dagligen spys ut hat mot invandrare, journalister och i princip alla som befinner sig till vänster om Jimmie Åkesson.

Vad har en facebookgrupp som Springare själv inte skapat eller administrerar, med hans omdöme att göra? 

Vi tar er inte på större allvar för att ni kallar oss brunråttor, rasister och löst folk i träskmarker. Har ni aldrig läst så mycket som ett förord till en grundläggande psykologibok?
Det är hög tid att kultureliten och journalistkåren med sitt självutnämnda åsiktsmonopol börjar ta sig en rejäl titt i spegeln och ägna sig åt självrannsakan.
Därefter kan vi diskutera varifrån hatet kommer och hur det börjar. Och tidningsdödens oundviklighet. Journalisterna bekrigar sina egna läsare. 

Det är alltså samma sorts journalister som förra året uttryckte nedanstående viljeförklaring om folk som vågade ha en annan mening, än de själva:
”Hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?”

Journalisterna anser sig stå över alla andra i den sociala hierarkin och det är dags att ta ner dem på jorden.
Medan gammelmedierna grottar ner sig i avskyvärda epitet på sina medmänniskor går de en osäker framtid till möter. Vinnarna är alternativa medier och en av dem är Nyheter Idag som fiskar upp intressanta begåvningar som övrig media ratar eller talar illa om.
Varken framtidens undersökande journalister eller alternativ media idag använder avskräckande retorik utan skriver direkt från den verklighet vi lever med och i.
Direkt från hjärtat. Det räcker.
För vi är så jävla trötta.
Peter Springare och Katerina Janouch tillhör skribenterna som alltså har framtiden för sig. De är kanske Expressen och Aftonbladets självöverskattande fördummade plattformsvärmare ett stor tack skyldiga.

Stafettpinnen är överlämnad.
– Spring, Springare, spring!

 

**

Jag kan naturligtvis inte undanhålla en uppdatering, med hänvisning till mitt föregående inlägg.


Jag ska inte gå in på Hanif Balis (M) metafor för ”vätebomb som möter ett glastak”, för jag har mycket dålig erfarenhet av just vätebombsmetaforer i sociala medier.
Istället går jag raskt vidare till vad han syftar på; att Schulman har gjort en praktfull variant på att skita i det blå skåpet:

Jag kunde bara inte låta bli:

 


Jag tror inte det finns någon utöver Aftonbladets Anders Lindberg som har gjort bort sig lika mycket, som just Alex Schulman. Så det låg väl en i det närmaste poetisk rättvisa i om det blev Schulman som fick smaka samma på skosula som han är snabb att önska att andra åker på som bestraffning.
För det är just typiskt den den där skadliga extremvänstern inom mediekåren, som Springare syftar på borde kunna förintas, att slå mot sina åsiktsmotståndares försörjning – vilja att de ska förlora sina jobb. Och sätter igång skoningslösa, överdrivna och förljugna mediedrev som ser till att det blir så. Arbetsgivarna pressas mot väggen och tvingas välja mellan att få sina verksamheter dragna i smutsen eller avskeda den de använder för ändamålet.
Så ser solidariteten och medmänskligheten ut hos svenska vänsterextrema journalister, gott folk.

Hur vore det om de fick smaka på sin egen medicin?

Det Peter Springare skrev som får journalisterna vädra blod:

”Mitt motiv är just detta att försöka göra Sverige bättre att leva och utvecklas i för alla, både infödda ‘svenskar’ och invandrare. Och därigenom också förinta alla de vänsterextrema journalister som förpestar debatten med sina abnorma agendor”.

 

Nu kommenterar Peter Springare mediedrevet i sin första krönika på Nyheter Idag. ”Misstolkning i syfte att sprida hat och misskreditering”

 

Jag kan inte annat än bli bestört över den vantolkning som vissa journalister och debattörer gjort över mitt inlägg om vänsterextrema journalister med abnorma agendor. Man har ifrågasatt om jag kan vara polis. Man har förfasat sig över mitt mandat att använda våld i samhället.

 

Vad är skillnaden mellan psykopater och svenska journalister?

Vilket mörker! Journalister vränger och vrider på ord och meningar hos de personer som de kollektivt bestämt sig för att förstöra livet för, på ett eller annat sätt, och kränger sina förvrängda uppfattningar som cykeltjuvar. Ingenting är heligt när det gäller att trycka ner folkopinionen, som Peter Springare ofrivilligt kommit att symbolisera.

Vad är det nu då?
Journalisterna släpper inte taget om den snart pensionerade polisen Peter Springare i Örebro så lätt. Han berättar saker för folket som journalisterna inte tycker att de ska få veta, därför hatar de honom för att han kör över deras heltidsjobb med att mörka så mycket som möjligt.
Om ett hatobjekt, trots journalistiska ansträngningar, inte blir fälld för anmälda hittepå-brott, så gör de som psykopaterna gör: lägger ner för stunden men återkommer med förnyad styrka senare när offret för den ovälkomna uppvaktningen minst anar det.

De bara väntar på en möjlighet att rycka en mening ur sitt sammanhang, som de med groteska överdrifter och genomskinligt medvetna misstolkningar tycker rättfärdigar att de låter sina rabieslöddriga käftar hugga efter strupen igen.

Den 8 mars skrev Peter Springare på sin Facebook ett långt inlägg, bland annat detta:

På Twitter hetsar journalister, som tar åt sig av samhällsförstörelsen som de aktivt medverkar till, till koordinerad attack på den som rycker ner deras brallor och lyser dem i röven.

 

I Expressen, hatbladens flaggskepp, tycker Alex Schulman apropå detta: ”Dags att låta Springare bli en vanlig bitter rasist”.

”För tio dagar sedan skrev han ett inlägg i vilket han ville ”förinta alla de vänsterextrema journalister som förpestar debatten med sina abnorma agendor.” Då tänkte jag nog att nu är loppet kört för konstapel Springare. Det säger sig ju självt, att vi inte kan ha en polis i Sverige som pratar om att utplåna andra människor.
Jag hade gärna sett honom stå till svars för sina uttalanden, för fanns ju en del saker man var nyfiken på, man ville ha förtydliganden från Springare här: Vilka är dessa vänsterextrema journalister du pratar om? Och på vilket sätt ska du förinta dem?”

Är det jag eller Schulman som inte kan läsa innantill? 

”På vilket sätt ska du förinta dem?”

Det är ju det han förklarar: ”genom att göra Sverige bättre att leva och utvecklas i för alla, både infödda svenskar och invandrare.”
-Ni bidrar inte till det!

Vilka ska ni kunna ljuga fulla, om vettigt och hederligt folk från alla sociala läger, partitillhörigheter och rötter faktiskt samlar sig med det gemensamma målet att diskutera fakta öppet med varandra? För att det bara är så man får rätt verktyg till förändringar som varken politiker eller journalister visar tillstymmelse till intresse för?

Springare lyckas bättre med det ni själva misslyckas med, trots era privilegierade men missbrukade rikstäckande plattformar – vida överlägsna Springares enkla sociala medier där folket faktiskt håller till.  Ni borde uppmuntra hans ansatser, sprida hans budskap, men istället vill ni ödelägga hans ansträngningar att försöka skapa ett enat och bättre land för alla genom att först och främst sprida fakta och insikt. Man måste se och erkänna problemen och vilka som skapar dem för att kunna gör något åt dem.  Ni vill inte och det är skadligt.

Med andra ord säger han att journalisterna utplånar behovet av sig själva när de mörkar och hittar på anledningar eller ”nyheter” som ligger inom deras intresse för sina  offentliga trakasserier av åsiktsmotståndare, dvs alla som inte vill läsa mer propaganda om invandringens förljugna förträfflighet. Rasister är personer som hatar invandrare för att de är invandrare, av annan etnicitet, men hur många svenskar gör det och är rasister? Vad resten är, är ett normalt folk som helt har utmattats psykiskt, fysiskt och mentalt; tröttnat fullständigt på allt fler kriminella och våldsamma invandrare, och på att regeringen inte gör något åt det, gör för lite och försent.

Det här är den sortens Fake News, med varianter på ”Springare vill utplåna journalister” och ”Springare är bitter rasist”, som kommer sänka all gammelmedia som går arm i arm med skattefinansierade förföljelsemaskiner som vänsterextrema Expo. Ni är era egna värsta fiender.

Besviken Schulman:

”Men inget hände. Några reagerade starkt på Twitter, men skandalen uteblev. Det är faktiskt ett mysterium att Peter Springare har kvar sitt jobb idag.”

Det finns ingen skandal och är inget mysterium. Det finns ett rättspatos och en klarsyn hos honom som journalisterna saknar och inte vill att andra ska få ha heller. Och det är av politiska skäl och därmed är det en extrem journalistisk agenda. Kanske ”hände inget” för att folk i motsats till Schulman faktiskt kan läsa innantill?  Har förståelsevilja?
Varje läskunnig människa med verklighetsuppfattningen i behåll finner inte inlägget det minsta anmärkningsvärt utan snarare förstår de exakt vad han menar.
Vill ni skriva för folket så får ni resonera som folket gör, annars är era tidningar bara till för kulturelitens och er egen självbekräftelse…och det har folk ingen lust att läsa längre. Inte heller hur ni förolämpar alla som tycker annorlunda som rasister, fascister, nazister och lägre stående varelser.
Vi ser igenom er. Ni har själva blivit för folket som ni är helt upptagen av att beskylla dem för: extremister och politiska aktivister.

Det vänder sig i magen på mig när propagandister som Schulman rycker ut för att fiska sympatier åt sina kollegor på falska, självömkande grunder. Ingen önskar livet ur dem. De är inte hotade av en polis. De är uppläxade för att de skadar förtroendet för både polisen, media och hoppet för landet.
Det är inte Springare som är bitter, utan journalisterna – och de har all anledning när åsiktsmonopolet glider dem ur händerna. Men det är självförvållat i högsta grad. Och hos det svenska folket, era läsare för helvete, som ni rasistförklarar för minsta invändning mot era häxjakter, har ni inga sympatier att hämta. Och ni har er själva att skylla.

Detta är anledning till att gammelmedierna går allt sämre, precis som landet. Journalisterna gräver sin egen försörjnings grav med att spotta på folk som bara älskar sitt land och vill göra sitt bästa för att få Sverige värt att leva i igen.

** **
Konsekvens: