Kategori Krönikor

Det var 2009

8 juli, 2016 BloggenDiverseKrönikorTexter  2 kommentarer

fuckitVi valde EU-moppen för att ta oss till hembygdsgården den 1:a maj, där en jättelik rishög vid Värmelns strandkant hade arrangerats.

Val av fordon visade sig vara ett klokt beslut, eftersom det inte fanns parkeringsmöjligheter för en enda bil till.

Alla mina hundar fick för en gångs skull inte följa med. De skulle ha fått intressespader i folksamlingen och hälsat omkull varenda 1-åring som raglade förbi vuxna ben och sittvagnar som kortväxta fyllon i rosa luvor.

Hundarna blev kvar hemma och fick i uppgift att vakta mina 3 nya sommarskor i hallen, en uppgift de tog på stort...

Läs vidare...

Ingenting är gratis

8 juli, 2016 BloggenInköpKrönikorTexter  6 kommentarer

tveksamOförutsedda utgifter förstör budgeten. Alltid. Hur man än anstränger sig i sina försök att vara kalkylerande och förutseende, så kommer de alltid lika oväntat. Det hör till deras natur.

Det är aldrig samma sak med inkomsterna. Om man jobbar på frilansbasis, kommer dom inte ens när man räknar med det. I varje fall kommer de sällan i tid, eller när de behövs mest.

Men, när extra pengar trillar in, och jag samtidigt inbillar mig att jag får behålla dom, då blir jag shoppinggalen. Då vill jag ha allt som jag behövt avstå från tidigare.

Ögonen får liv i sina tärda h...

Läs vidare...

Till minne av de i koleran döda

8 juli, 2016 BloggenJag tyckerKrönikorSamhälle & politikTexter  8 kommentarer

Minnesvården, Kolerakyrkogården Värmskog

Minnesvården, Kolerakyrkogården Värmskog

I Värmskog har vi en kolerakyrkogård. Den besökte gubben och jag under gårdagens båtutflykt, eftersom det är så härligt där.

“Härligt.”
Det låter kanske makabert, men det är det inte. Kyrkogården, ett minnesmonument mer än en kyrkogård, ligger i ett mycket vackert naturområde, precis invid Värmelns strand. Kyrkogården tillhör (jämte L.M. Ericssongården, Silvergruvorna och Liljenäs berömda räksmörgåscafé), lilla Värmskogs turistattraktioner.

– En turistattraktion utan turister, konstaterade gubben.
Fåglarna kvittrade.
Kvä...

Läs vidare...

Skogstokig

31 maj, 2016 BloggenDiverseJakt & skytteKrönikorTexter  2 kommentarer

skogen
Du milde.

Idag ränslade vi på oss våra vapenryggsäckar – med gevär och hela kånkarongen på c:a 15-20 kg- och beslöt oss för att traska till skogs för att kolla upp hur länge och långt vi skulle orka. Otränade.

Terrängen var.…hm…kuperad, kan man säga, om man vill välja bort “hemsk”. Dåligt val, värsta sorten.
Stubbig, brant, snårig, mossig och bitvis sank…och ofta krävdes ihärdig klättervilja för att komma över omkullblåsta träd. Jag ville sätta mig ner och vila på vartenda ett.

byxaJag lyckades trampa ner genom förrädisk gungfly-mossa och sjönk ner till ena knäet i ...

Läs vidare...

Idag har det varit en dag

28 augusti, 2015 BloggenHundarKrönikor  Inga kommentarer än

73466_158266217540757_8053878_nIdag har det varit en dag jag inte vill ha med att göra.
Den började svintidigt med att jag var tvungen att gå upp klockan halv sex. Det är faktiskt en utmaning, när man inte kommit i säng förrän fyra på morronen och inte lyckats somna förrän tjugo minuter innan mobilen börjar larma.

I regel jobbar jag om kvällar och nätter, och om det ska vara noga så jobbar jag även om dagarna, så jag vet egentligen inte när jag sover…men en gång vaknade jag när jag stod med pannan lutad mot kylskåpet och hade en falukorv i näven. Det var en stund av så kallad plötslig microsömn.
“...

Läs vidare...

Kortaste minnet i stan

28 augusti, 2015 BloggenKrönikor  Inga kommentarer än

Pia ringde igår och upplyste mig om att jag hade glömt bort hennes 50-årsdag. I bakgrunden var det oväsen, skrän och hallaballo.
– Du vill ju inte avslöja när du du fyller år, upplyste jag sakligt, om än något stött. Men grattis i efterskott !

Pia berättade hon hade blivit bjuden på restaurang i Sunne, där hon senare hade blivit utkastad för störande beteende. Allt var sig alltså likt...

Läs vidare...

3:e juli

5 juli, 2015 BloggenKrönikor  Inga kommentarer än

färdOch så fick jag ett SMS som ingen inte väntar sig.

“Jörgen är död”

76 år. Jörgen.
Vad tänkte jag i det ögonblicket som mamma skrev mig det sms:et? Att i många år hade Jörgen varit hjärtsjuk och överlevt på operationer och mediciner och att han klagade på smärtor och att livskvaliteten blev bara sämre och sämre. Han levde ensam i sitt hus på samma gata som mamma levde ensam i sitt eget hus.

Det är så många äldre som lever ensamma, fast de egentligen inte behöver, men jag tror att kraven på samlevnad ökar med åren när det inte finns mycket framtid kvar som är delbar mellan egen tid, egna behov och andras. Sista delen i livet vill man nog få det precis som man själv vill ha det, för det är sällan livsresan bjudit på något liknande, och det gäller att hitta någon som fungerar efter exakt likadana mönster. Där ingenting skär sig. Där hjulen snurrar smorda och inte rullar omvägar, som det inte finns tid och tålamod kvar till.
Men på mammas gata har de i alla fall samhörigheten, grannsämjan och den uppsökbara flersamheten.

Jörgen är död, och jag ringde givetvis upp för att ta reda på mer om hur hans hjärta givit upp till sist. Han klagade på att dagarna fylldes av prover och tester, men att inga av dessa tidskrävande livsupprätthållare någonsin skulle göra honom friskare.

“I förmiddags sköt han sig i sitt garage.”

Det här var absolut inte en väntad avrundning. Förklaringen till dödsfallet slog ner som en handgranat i vardagsrummet och bildade en krater av lösa frågetecken. Alla på gatan var chockade. Trots att Jörgen under de närmaste dagarna hade sagt till flera stycken, apropå sin hälsa nu för tiden, att om det blir för outhärdligt så går jag och skjuter mig. Men det är ju sådant man bara säger och alla uppfattade planen som en metafor för hur han upplevde sin situation. Samma uttryck hade han använt i många år.
Men så gjorde han exakt det.
Det är fortfarande taggigt att samla tankarna runt vad som hänt, för det är väldigt svårt att föreställa sig ett mående som leder fram till beslutet att sätta sig i ett mörkt, kyligt garage och skjuta sig i munnen så att inget ansikte finns kvar att identifiera.
Inte ens det finns kvar.

Läs vidare...