Category Archives: Inköp

Retro

Och alla mina inredningsdetaljer……Förstås. Retro, shabby chic, lantligt, fransk romantik.

Min radio! (Går att koppla mobiltelefonen till den och spela upp musik från den; gillar verkligen modern Bluetooth-teknik i ”gamla” skal. (Från Ginza)

 

Min nya galet snygga och lika effektiva mikrovågsugn, med grill. Kommer från Retrodesign

 

Min ägglocka, lantlig stil. (Den är skitbra, för övrigt!) Kommer från Inwhite4you

Diskstället som jag är dödligt förtjust i. Kommer från Åhléns.

Diskstället är alltid fullt! Har man fyra hundar så är det alltid hundassietter på tork.  De bruna assietterna och blåmönstrade kaffefaten är alltså hundarnas och kattens. De har fått de udda porslin som kasserats. Jag har bara behållit assietterna och faten; resten har gått till tippen – urfult.  Själva har vi behagligt gräddvitt porslin.

Avlastningsbordet med nya brödrosten. Russel Hobbs, precis som nya kaffebryggare.  (Jag fick tag på mina hos Ellos) Och midsommaraftonens gräslök i ett glas.

 

Väggklocka, retrostil, ovanför köksbordet. Minns inte var jag fick den ifrån, fast jag fick den i måndags.

 

Andra köksklockan som hänger på ett klassiskt ställe: ovanför en av dörröppningarna, så man ser den från spisen. *Tydlig*

 

Nytt kök

Så blev då köket äntligen klart, lagom till midsommar, och jag är helnöjd.
Hyllorna var det sista jag hade kvar och de hämtade jag i tisdags. De fanns i Värmlandsbro, utanför Säffle, i en liten lantlig heminredningsbutik som heter ”Vackert Hemma”.

 

En ljuvlig cremefärgad, virkad gardinkappa.

 

 

Olyckligtvis visade sig den bredaste franska hyllan vara fraktförstörd vid uppackning och kontroll, och det var den sista de hade i lager, men det fungerade ändå. Jag tror det blev bättre utan den, så ödet ryckte kanske in.

Jo, en sak är kvar: kakeldekor. Det beror på att jag inte kan bestämma mig, annars hade det varit gjort för länge sedan. Men eftersom det gamla vita kaklet inte stör, precis, så tänker jag inte förhasta mig.

Luckor och lådor:

 

Maja provsover de nya mattorna på nya golvet. Hon fann sig tillrätta direkt. Klart bättre än en gammal snusbrun, utsliten korkmatta från tidigt 70-tal, eller hur?

Bilderna på luckor och lådfronter är tagna i lite olika ljus, så färgerna skiljer sig, men de ska föreställa antikvita. Väggarna fick en varm gräddvit nyans och golvet blev i ”vit ek”.  De lantliga beslagen skickade jag efter.

 

Fortfarande rörigt och i här syns inte nya arbetsbänken som tillkom efter bidlerna, men så gott som klart! Postar fler bilder senare.

Huset var rörigt, så länge renoveringen pågick. I åtminstone två veckor levde vi i princip på bara mackor, för spisen och fläkten var övertäckt. Senare blev det ännu rörigare och det frestade mig inte att laga mat med spisen och kylskåpet utdragna mitt på golvet.

Jag gick ner 5 kg under renoveringstiden, vilket förstås kan uppfattas som två flugor i en smäll, men det håller jag på att ta igen nu. Jag har fått paj-dille!  Jag har lagat mellan två och fyra olika pajer i två dygn nu. Plus en korvgryta.

 

Skink-och ostpaj och en mussle-dill och champiinjonpaj. (Här skymtar förresten nya arbetsbänken i klarlackad furu – gav köket en varm ton)

Korvgryta.

 

Men nu!
Nu väntar midsommarmaten på att förberedas.

Före och under tiden

Terrorattentaten i Europa står som spön i backen. Detta dygn med inte mindre är tre stycken i London, och vad gör jag?
Renoverar köket.
Målar tak, väggar, skåpluckor och snickerier.
Farsgubben hjälper till och tar stundtals helt över med sina gamla byggnadssnickarerfarenheter. Maken drar ny el och jag drar på mig skulder för livet.

Investerar även en penning på ett nytt kaffehörn, ny bryggare, ny burk till strösockret och en ny kaffeburk, samt ny kaffefilterhållare. Den senare tittar fram bakom burkarna och ska så småningom upp på väggen över kaffebryggaren. Shabby Chic-stil för hela slanten.
”Kaffealtare”, som någon sa.

Idag ska golvet läggas. Vit ek.

 

köksbänkarna ska gå i samma stil, fast de är i furu som ska gråvitbetsas och förhärdas/lackas.   Det tar nog någon vecka till.

 

 

Kristaller till droppet

Men jag har förberett mig på 5 timmars droppbehandling. MabThera. Den påminner så mycket om cancer-behandling, att jag frågat läkaren flera gånger om de undanhåller något för mig. Samma behandling används nämligen för tumörer.

Jag har försäkrats om att det är en effektiv MS-behandling, där enda allvarliga biverkningen är så sällsynt att ingen fått den än – PLM, en hjärnskada genom allvarlig infektion som är dödlig.  Och då tror jag alltid, att jag blir först.

chakraDock; sådant gör mig andlig till mods.  Detaljen var ett skrämselskott.
Fast jag inte hade råd, köpte jag 2 kristallsmycken på Sunangel.  Jag tror på sånt, och ni får kalla det vad ni vill. Det är lite med det här som med viktminskningspreparat, att det kanske inte har någon verkan, men det gör ingen skada heller. Och tron försätter berg. Förhoppningsvis.

Ett unikt (jag lade tydligen beslag på enda exemplaret) chakra-halsband för 799 kr och två armband för 249 kr respt 219 kr. Halsbandet heter Chakra Harmony och  är ett diskret men ljuvligt chakra-halsband laddat med kraft, balans, energi, kärlek, beskydd, harmoni och glädje.

Det ser inte lika leksaksaktigt ut, som andra modeller som jag sett, och därför avstått, utan det här kan faktiskt fungera att bära till vardags. Det beror på dominansen av bergskristall.

Halsbandet är – alltså – gjort av bergkristall och har enstaka stenar av granat, turkos, rosenkvarts, ametist, jade, karneol – representerande 7 chakra. Inte en lång radda ilsket färgglada stenar, som direkt från söndagsskolan, som de flesta andra chakrasmycken.  Detta är verkligen annorlunda.

Här kan man läsa mer om stenarnas egenskaper, eller snarare vilka energier de alstrar, som jag har respekt för.

Själv tänkte jag bära dem under behandlingen. Det är ju inga festjuveler, precis. Jag har svårt att annars finna tillfällen att använda sådana här smycken, så jag har aldrig köpt några.  Ska jag vara ärlig, köper jag aldrig vanliga smycken heller. Det har aldrig varit min grej. Det fulaste jag ser, är kvinnor som går omkring med örhängen, stora som kvarstenar.  Eller långa och tunga som grillspett.
Jag har ett enda (komplett) par silverörhängen liggandes någonstans. Små. Sällan använda. Mig blir ingen guldsmed rik på.
Det är med smycken som med smink; det är roligt som omväxling – ibland.

Nåväl.

Ena armbandet (bild) är av japis och onyx och står för Beskydd – Hälsa – Harmoni.  Jag har alltså valt efter behov, inte utseende.
46983819-origpic-6d34d7

Japis verkar – i all korthet – vid långvarig sjukdom eller sjukhusvistelser och den vitaliserar kroppen.
Onyx är en otroligt kraftfull sten. Den är beskyddande, ger stöd och ger lindring vid svåra situationer och dämpar rädsla.

Andra armbandet (nedom) är med dalmatinerjaspis och lavasten.

Dalmatinerjapis ger stöd under perioder av stress och den skänker lugn och helhet. Gynnar mentala processer och skyddar från farliga eller ogynnsamma önskningar eller beslut. Ökar telepatisk kommunikation med alla djur, speciellt hundar. Fungerar mot allergier. (Flera biverkningar av behandlingen är just allergiska reaktioner och jag är känslig för allergier redan innan.)

Lavasten ger mig elden och kraften tillbaka, den stärker när man går igenom förändringar och behöver släppa taget om det gamla och ta emot det nya med ett öppet sinne; när du vill bli av med depressiva och och andra destruktiva beteenden.  Så står det.

Det är vad jag behöver nu.

Det andra är att leta upp avslappnande musik till Spotify och 27284586-origpic-1358fdbra ljudböcker till Storytel. Det gäller att fördriva tiden, den dagen.

Men det är gratis, åtminstone fram till i december, då Telias prova-på-månader går ut.
Vi får väl se hur jag gör med fortsättningen av Spotify. Storytel struntar jag i.

Strumpor

strumpor

Några av strumporna

Ok, jag erkänner: jag älskar strumpor. Bara Lindex egna strumpor.
Hemma-strumpor. Mys-strumpor. Mjuka, lagom tjocka och varma.
Jag klipper upp paketen och tömmer ut ett trettiotal nya strumpor på golvet. Flerpack med mysiga strumpor i alla de färger att ha hemma i vinter.
Idag kom en sändning som från ovan.

Det är ju så, att man måste ha mjuka, tjocka strumpor på kalla brädgolv. Jag bor på landet. Jag är landet.
Trasmattorna blir mer lättrampade.
Rejält tjocka 37:or med förstärkta hälar som bonar golven samtidigt som jag går. Eller hasar. Det beror på humöret.

strumpor2
När jag går och lägger mig på kvällarna, hänger jag dem på en stolsrygg vänd mot vedspisen i köket. Perfekt uppvärmda, när man vaknar om morgnarna och har vägen förbi mot badrummet.

strumpor1
Ja, vad
fan tror ni?
Det finns inte mycket annat att roa sig med, än med strumpuppmuntring som själavård, när man har brutna revben och några dagar gammal MS-diagnos med pågående skov.
Stel som en lerkruka.
Låter kanske värre än det är, för idag har jag faktiskt dammsugit. Inte utan grimaser, men det har gått.
Jag behöver dock all tröst jag kan få.
Strumpor.
Snabba strumpor.
Jag trampar ner i dem och laddar om.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbehörsnoja (Honor 8)

När man väl har investerat i en ny smartphone (Huawei Honor 8) , så börjar tillbehörsnojan.
Hos mig.
En del är nödvändiga för att skydda telefonen, men en del annat är rena bekvämlighets- och nöjesförlängare.

Dessa är på ingång nu. Bekväma Oxilar X1 Bluetooth stereo-hörlurar. Det går att vika ihop dem så de tar ingen plats att  bära med sig och de går att ha på sig hur man vill.

2016-09-28_213802

De har fått skitbra kundrecensioner, men säljs inte på många håll!  Jag fick tag i mina hos MobileFun.  Till slut!  Jag avskyr alla trådiga hörsnäckor som ska petas in i öronen och gör ont. Jag har små öron, så jag får inte fast dem ordentligt utan att de trillar ut. Och får jag fast dem, så sitter de verkligen fast och gör svinont.
Jag är old school, så jag vill inte ha mikrofon på kinden och hängare på öronen.

Det här är perfekt, en kompromiss mellan bluetooth och stereo/musikhörlurar, för lurarna är ganska små.

229 kr, så det är ju inga pengar att tala om.

d

Nästa grej, som är absolut nödvändig för mobilens livslängd: displayskydd. Det är också på ingång, enligt leveransbeskedet  Flytande skärmskydd!

 

2016-09-29_133628

Jag visste inte ens att det fanns. Man slipper luftbubblor mellan skyddet och skärmen och det här härdar skärmglaset och gör det resistent mot repor, feta fingeravtryck, smuts, stänk och allt skumt.
84 spänn. Helt taget.

mofi-rui-flip-case-for-huawei-honor-8-brown-20092016-1-tMen så kommer även ett flip-skydd (man viker upp framsidan som en bok), men jag vet inte näääär. Det fanns inte på lager, så det kan ta 14-18 dagar. Sådant där irritera mig, när det inte informeras hur lagerstatus ser ut förväg. Man beställer, börjar tindra föväntansfullt….och så får man mejl som beklagar sorgen. ”Kommer när det kommer….”

Jag verkligen avskyr alla de där moderna, otympliga plånboksfodralen. Det ska vara enkelt att slå upp och komma åt mobilens alla funktioner, men också skydda.

Det matchar både kameraväskan och plånboken.  Ja, jag vet – fåfänga – men om det finns så är man väl inte dummare än att man väljer en färg man vill ha och av vilken anledning man vill.

På väg är också sleeve-fodralet med nack/halsrem. Även till min gamla Samsung Galaxy hade jag variationer för olika tillfällen. Bara 49 spänn.
sleeve

2016-09-29_194202På väg är också 64 GB microSDXC ultra.  (Minneskort)  199 spänn.
Jag tror jag hinner få vartenda dugg innan jag får nanoSIM-kortet från Telia. Det enda som behövs för att kunna ringa….

Lustigt; jag beställde min nya Honor 8 genom Telia på söndag eftermiddag och hade den dagen därpå, i måndags. Det var då jag upptäckte att mitt gamla SIM inte passade, varför jag ringde direkt och beställde ett nytt.
Borde inte det gå minst lika fort? Bara ett brev i lådan,  i princip, men nej då.

Nu hoppas jag att SIM-kortet kommer i morgon, för sedan är det helg. Då händer det ingenting förrän tidigast måndag, och då har jag haft min nya mobil i en vecka – utan att ha kunnat använda den.

Men jag stortrivs med den. Jag behandlar den som en juvel.
Gud ska veta att jag är svårtflirtad, när det gäller mobiler. Ända sedan jag bestals på min lilla Ericsson-mobil med fliplucka 2004, så har jag aldrig funnit någon ny som jag trivts med. Förrän nu.

Som ni förstår, har jag haft gott om tid att undersöka den. Allting är logiskt och därmed enkelt…. i funktioner, organisation och användning. Inställningarna är gjorda nu, apparna jag vill ha finns på plats (via Wi-fi), kameran är överraskande suverän för en mobil, ljudet är avlyssnat och godkänt och – ja- den är lättälskad.
Rekommenderas!
Om du nu händelsevis vill ha en ny smartphone, litar på mitt omdöme (nåja)  och inte vet vad du ska välja.

Naturligtvis finns det fler saker som jag vill ha, som dockningsstation-laddare och bil-mobilhållare, men det är inget som jag har panik med. Det är ju egentligen de mest elementära tillbehören jag beställt nu, om man frånser att det kanske inte var så jävla akut med två fodral.

Men håll med om att Sleeve-fodralet kommer som en alternativ räddande ängel i morgon, med tanke på att flip-fodralet (som ska vara standard) tänker ta mellan 14-18 dagar på sig innan leverans.  (Besvikelse)
Om sleeve-foralet inte kommit praktiskt taget genast, så hade jag inte vågat ha mobilen med mig på en hel månad, i rädsla för att kanske repa den.

honor8x

 

Jaha, nu ska vi se hur länge jag behåller den här. Jag är ingen storköpare av mobiler, utan brukar köra slut på dem – eller: de brukar hinna gå ur tiden, innan dess, och då finns det inga förbrukningsvaror kvar på marknaden till dem som passar.
Det var drygt fyra år sedan jag köpte mobil innan den här. Då förstår ni, kanske, för en mobil uppfattas som modern i max ett år, numera.
Jag minns min första mobil.
En Motorola, tung och klumpig som tegelsten  (1997, tror jag). Den saknade täckning på landsbygden, och det var ju praktiskt, med tanke på att det var där jag levde. Inga sms, för det fanns inte än.. Men det en helt annan historia

Tidig julklapp

Det är snart jul igen. Det låter som en klyscha och det är den också. Den låter inte särskilt lockande när jag flänger runt och försöker fånga in höstlöven i min mest älskade årstid, med kameran, men i egentligen är det väl bara bra om man är ute i god tid och slipper stressa i sista minuten.

Jag vet ingen månad som är mer upptagen än december. Jag vet ingen månad som är så nervös för olika kommuner i landet när det gäller hur de ska lyckas boka in julbord som inte kostar lika blygsamt som resten av årets alla hembredda och ekonomimedvetna paussmörgåsar. Det rings och det bokas. Planeras. Alla vill bli boka in någon minnesvärd upplevelse av något slag, bli omtalade efteråt, och alla vill av den anledningen lyckas.
Utan att det kostar skattebetalarna skjortan.
Stadskommuner brukar vilja hålla julbord i lantliga miljöer och landsbygdskommuner vill göra det motsatta. Jag vet inte vart min egen kommun tog vägen i fjol, för jag var inte med, men i år kan jag åtminstone bidra med Stockholm och Norra Latin, med cirkus, som förslag.  Jag gissar att de inte vill betala min julklapp…

honor82I år har jag nämligen (redan) köpt julklappen till mig själv. I den här familjen gör vi så. Vi byter i princip penningkuvert, gärna när vi är på julbord. Innehållet i kuverten brukar naturligtvis sällan räcka till vad man faktiskt köpt åt sig, men det blir i alla fall ett välkommet bidrag.

Och det är ju tanken som räknas.

Min tanke kom igår. Den borde egentligen ha kommit för länge sedan, för jag har inte köpt ny mobil sedan 2012. Det säger en del i dessa tider, när en modell är inaktuell redan månaden efter inköpet.

De flesta har ju inte råd att stup i kvarten byta till senaste modellen. (Hur många modeller finns det?) Inte heller tid, för med en ny mobil måste ju allt installeras om, överföras och läras in på nytt igen. Det är skittråkigt. Det är till förtjusning för den tekniskt intresserade och begåvade, men riktigt, riktigt hårslitande för oss andra amatörer.

Min gamla Samsung Galaxy Note gick alltså till smartphone-himlen igår. Frid vare med den.
Den var så seg i reaktionen och behövde stå på laddning mest hela tiden, att den – ja, jag erkänner – åkte i väggen. The Final Countdown. ”Svep med fingret så låser den upp” – jo, kyss mig.
Jag svepte fingrarna skavsåriga på den där oinställsamma jäveln. Den bara kluckade hemtrevligt, men förblev svart och låst.

Min gamla mobil och jag hade ett komplicerat förhållande, redan när det var nytt. Förälskelsen infann sig aldrig, inte det där ”klicket”. Vi har varit osams – på avbetalning – i princip alla år sedan inköpet.

För det första kom jag aldrig över att den kostade över 7000 kronor. Då! Det är ju ett halvt hagelgevär!

honor8x

Inte heller hade jag alls samma logik som mobilen, när det gällde att ta bort, installera och framförallt hitta funktioner. Jag drog mig för att ringa någonstans, för jag listade aldrig ut hur jag skulle stänga av högtalarfunktionen. Bara det. Det var pinsamt att behöva svara eller ringa, när man var ute bland folk. Jag stod och skrek åt en platta i handen och alla hörde vad plattan svarade, det vill säga: det lyckligt omedvetna samtalsoffret.

Jag har varit strängt upptagen med min nya mobil och inte ägnat första valdebatten mellan Clinton Och Trump en tanke. Inget Twitter utan twitter-app, liksom. När jag köper ny mobiltelefon förstör det alltså flera sociala dagar för mig.

Det värsta var ju att inte en kotte informerade mig om (tack för det, Telia) att jag behövde köpa nytt minneskort och beställa ett nano (!) SIM-kort till den här ”blå safiren”. Det har jag aldrig varit med om förr. Det var inte bara att flytta över mitt SIM-kort och minneskort från den gamla till den nya, om det var det jag trodde var modernt fortfarande.
Jag sitter alltså här och väntar på att kunna ta den nya mobilen i bruk, och det blir när allt tillhörande plotter behagar levereras. Displayskydd ingår inte nu för tiden, inte passande fodral för att skydda hela mobilen heller. Och alltså inte minneskort. Jag fick surfa iväg och beställa ett 64 MB och ett displayskydd. Dessa elementära saker kunde de ha varit hyggliga att skicka med mobilen, som är tillräckligt dyr i sig, men åtminstone kunde de väl ha informerat om vad man behövde behövde skaffa. Det hade inte sparat pengar, men tid. Säkert en vecka.

Jag valde med magkänslan, den här gången, och en hel del med ekonomin i åtanke. På avbetalning.

Det blev en blå (färg är skitviktigt) Huawei Honor 8.  Jag får återkomma med recensioner, när jag kan använda den.  Vem vet, det kanske dröjer ända till jul?

honor8

Kameraremmar

Vad som mera kom, var remmen till kameran.

Det här är faktiskt lustigt.  Det är egentligen en läderrem tillhörande en mobilväska på utförsäljning…. för 29 kr!
Jag verkligen hatar breda, stela, skitlånga och otympliga kameraremmar. Dessutom är de som ser något ut för världen oftast oskäligt dyra. Det följde med kameran (som tillbehör) var en bred, stel, svart nylonsak till kameran, som jag genast blev osams med.

Jag beslöt mig för att tänka lite utanför boxen och det ångrar jag inte för en sekund.
Jag fick tag på en smal, mjuk skinnrem som matchade kameran perfekt!  Den lilla mobilväskan kastade jag över axeln; det var remmen jag ville ha.
Som hittat.

2016-09-06_235608
Det är mitt tips till dig, som söker smala kameraremmar. Leta efter mobilväskor med remmen i karbinhakar istället!
Jag var beredd att köpa läderband i mjukt skinn, nappa, eller mockaimitation för att fläta (de måste bli hållbara) mina egna kameraremmar, som blev precis som jag ville ha dem i bredd, följsamhet och längd, men jag kom på att det blev samma pris i slutänden. Plus en massa pyssel. Fördelen är ju att man får en unik rem.

Finns det något fulare än kameraremmar som är så låååånga att de når ner till knäna och är handledsbreda? På en liten, nätt kamera och hängande på en kort liten fotograf?
Den här remmen är bara 1 cm bred och c:a 45 cm lång.
Perfekt.
Kolla bara så att remmen är och känns stabil och är hållbar. Det är inget vidare om inte remmen eller fästena klarar kamerans tyngd och slår i backen.