Category Archives: Diverse

Stockholm, stad i världen

Det är dags att åka till Stockholm igen. Där har jag inte varit sedan manifestationerna på Mynttorget 2013, så det är dag att åka dit men för att göra något helt annat.

Den här gången ska det inte bli ett gästspel på några timmar, fram och tillbaka samma dag, utan den här gången jag ska undersöka var det finns bra hotell för en rimlig penning.
Det finns mycket jag skulle vilja ströva runt och fotografera utifrån mitt perspektiv.

Gamla stan.
Stockholms äldsta torg, Stortorget, och från det torget: Stockholms äldsta gata, Köpmangatan, som beskrevs redan på 1300-talet.  Jag gillar historia och kulturarv. På något sätt känns det som att det är bråttom att dokumentera sin samtid, och det som är kvar av dåtid, innan allt utplånas.  Jag ska leta efter en bra utgångspunkt för detta och kommer återkomma i häst, kan jag tro, med bilder som skildrar vad jag finner intressant.
Det är riktigt synd att den teknik som finns idag inte fanns när jag var barn och växte upp.  Vi hade blixtkuber och 24-36 bilder på negativrulle att skicka in för framkallning. Två veckor senare var det spännande, när man gick iväg och hämtade ut de framkallade bilderna. Fanns det en enda lyckad bild från det där tillfället som aldrig skulle komma tillbaka?
Tveksamt. Särskilt med de instamatic-kameror som fanns att tillgå för vanligt folk med normal plånbok. Kommer ni ihåg dem?

Ambitiösa hobbyfotografer hade egna mörkrum i källaren, minns jag. Min mors fd sambo hade ett brinnande fotointresse och framkallade sina bilder själv. Han älskade svartvita bilder och tyckte de var mest uttrycksfulla. Jag minns hur han blaskade fotoark i bad med framkallningsvätska och hängde fast bilder på tork i klypor längs med väggar och under tak.  Rena trolleriet att se när bilderna växte fram.

När polaroid kom, gick det ännu fortare. Dom bilderna gulnade, eller blektes ur snabbt, varför jag inte gillade polaroidkameror. Det gjorde inte han heller. På den tiden reste han runt mycket, tog in på hotell med sina kameraväskor runt om i landet, och gjorde sig ett namn i fotvärlden.
På varenda mätbar fläck av Sverige blev han igenkänd, då han tog nästan samma rutter genom landet år efter år för att dokumentera förändringarna i trender hos olika lokalinnevånare och olika stads- och bymiljöer.
Kanske blir det min tur? I alla fall en variant på det.
Jag gillar inte att resa runt, däremot att hamna på olika platser, och en bra början är väl just Stockholm, jag har ju trots allt ett förflutet där.

 

Linslus

Nu mer än någonsin behövs fräscha linser och välputsade glasögon. Har man renoverat köket och börjat få det som man vill ha det, så ska man se resultatet ordentligt. Man vill se köket ordentligt. Det ville man fan inte tidigare; det var så nedslitet och missfärgat efter 30 år, att man fick skämmas.
Det har ju gått framåt med lins-utvecklingen, sedan jag började med glasögon därför att jag blankt avböjde linser, så nu är linser plötsligt ett alternativ. Det skulle jag vetat för 15 år sedan, när jag behövde mina första glasögon, så kanske jag hade varit tidigare med att hålla mig a jour med utvecklingen och lära mig mer om dem.

Jag hade en väninna i grundskolan som bar linser och hon fungerade nog som ett tidigt avskräckande exempel. På linsernas stenålder. Det var ett ständigt tvättande av dem i en särskild manick och de skulle ut och in ur ögonen på morgonen och kvällen. Jag bävade för att behöva stå och peta in saker i ögonen och fattade inte att hon vågade! Hon var dessutom ständigt röd och irriterad i ögonen, vilket gjorde det ännu enklare för mig att välja glasögon långt senare i livet. Glasögon, på skoltiden för fyrtio år sedan, ville man ju bara inte ha!
Men tänk om linserna försvann in- och bakom ögonhålorna? Det fanns inga gränser för mina fördomar om linser, vilket har betytt att jag vägrat lyssna på försynta förslag från mina optiker om att välja dem istället. Bland annat vore det ju oslagbart att ha sådana vid lerduveskyttet!

Men som sagt, fördomar har en förmåga att bita sig fast tills man är beredd att lära sig mer, och det har jag gjort nu. Nu, när jag känner mig naken utan glasögon. Fler än en gång har jag drabbats av lätt panik av att upptäcka att glasögonen saknas på näsan, tills jag i nästa sekund erinrat mig att jag faktiskt bär linser och inte har glasögon över huvud taget. Nu handlar det alltså mer om att bryta en vana. Att åter vänja sig vid ett liv utan glasögon; att inte få panik när man inte har dem på sig. Att inte känna sig naken. Det är lättare sagt än gjort.
Jag tycker jag ser konstig ut utan glasögon, precis som när jag en gång i tiden tyckte jag såg konstig ut med glasögon. Det är ju alltihop bara en fråga om vana. Som med smink, som jag tidigare berätta om! Har man vant sig vid att vara osminkad, så tycker man att man ser skrämmande ut när man får på sig minsta lilla. Motsatta känslor uppstår, förstås, om man är van att se sig med smink och plötsligt är helt utan. Man ser sjuk ut.

Idag då?
Det finns linser som är för ålderseende, vilket inte var möjligt på den tiden när jag tog mig för att undersöka alternativet. Man säger åtminstone så om bifocala linser. Det betyder (krasst) att man ser olika på både långt och kort håll.
Men så har jag haft det sedan jag fyllde 40. Det räknar man väl inte som ”äldre”, eller är bara uppfattningen om att 40 inte räknas som ”äldre”, ett tecken på motsatsen?

Hur som helst är linser sköna att variera med. Speciellt praktiskt är det när man tränar, skjuter och – som sagt – renoverar. Jag har naturligtvis förstört ett par glasögon med målarfärg under de gångna 2 veckorna, så den här renoveringen blev dyrare än jag räknade med.
Jag har dessutom haft glasögon så länge att jag fått märken efter näskuddarna på sidan av näsroten. Det märks nu, när jag varierar mig med linser som man kan ha 2 veckor i taget utan att byta dem.
De är rätt dyra, men absolut omistliga.
Tänk er en semester i vilken man slipper släpa med sig både reservglasögon, linskoppar och linsvätska? Att åka på en skyttetävling utan att oroa sig för seendet i två veckor? Ja, det kan övertyga vem som helst.

Äntligen, nya solglas

Då kom slutligen de progressiva solglasögonen, så jag kan köra bil igen. Utan att bländas av vassa solreflexer från sjöar och asfalt. Det är ganska jobbigt, eftersom jag gärna vill se skådespelet av det dyrbara gnistret sticka i vågorna – det är så outgrundligt vackert!

Melerade svart-röda – mina färger. Nu är jag väldigt förväntansfull inför skytteglasögonen, som också ska komma när som helst. I övrigt håller jag på och vänjer mig vid min korta frisyr, och det är först nu jag börjar förlika mig med den. Det tog tid.
Klippningen gjordes i början av januari.
Från början var håret så fruktansvärt kort att det inte ens var någon idé att över huvud taget kamma det. Där stod jag med ett badrumsskåp fullt i hårborstar och hårsnoddar och grämde mig, men nu är det bara skönt.

Jag gjorde några försök att tona det ljusare, men misslyckades två gånger i rad! Tredje gången gillt, alltså, innan jag började känna igen mig själv. Jag avskyr stora förändringar, som det tamdjur jag är.

Snart ska jag tillbaka och klippa mig igen, så jag kan styra upp frisyren precis som jag vill ha den och hade tänkt mig den. Håravfallet har gudskelov upphört, så jag börjar bli intresserad av att påverka det lite mer än för att bara försöka göra tappet mindre synligt.
Den här gången får frisörskan  låta bli längden i nacken. Enda stället där jag ville ha lite längd kvar, i axelhöjd, var just i nacken. Men när jag väl satt där blev det en miss i kommunikationen, varför håret i nacken blev som kortast. Precis tvärtom.
Det är fortfarande alldeles för kort i nacken, men i övrigt är jag helt nöjd.
The Show Must Go On.

Håller mig jämn och fin

På väg att sätta på vattenkokaren. Te!


I morron har jag och mitt håravfall till tunna hår fått tid hos frissan. Håll tummarna.

– Vad menar du med att du vill ha en ”typ prinsessan Diana-frisyr”? Samtidigt som du säger du att du inte har något att göra lugg av? Och kort vid öronen, när du säger att det redan drar där?

Ja, nu blir det ju hennes problem att lösa.
Det var bara ett önskemål. Om det går.  Jag misstänker att det kräver mer hår än jag har kvar för att få till en liknande frisyr. Det skulle jag ha tänkt på tidigare, men då var jag å andra sidan inte intresserad av korta frisyrer. Inte av frisyrer över huvud taget, för att vara exakt. Nu känns det däremot viktigt, eftersom jag begriper att korta frisyrer ser fylligare ut.
Vem vet? Diana hade kanske inte så tjockt hår, som frisyren ger en illusion om.
Det tänker jag ta reda på i morgon.

 

Har varit på Ikea i helgen med mamsen, som ville ha bordslampor till köket. Vet inte hur många kilometer vi travade vilse där inne, på jakt efter belysning.
Jag gnällig, som en treåring, vid hennes sida. Detta pga av mitt nyupptäckta håravfall, som vi valde att skämta om, även om jag märkte att mamma våndades – hon är ju min oroliga mamma, även om jag så blir äldre än hon.

Vi passerade barnavdelningen där en gigantisk golvkorg lockade med roliga mössor att dra ner till öronen, föreställande grönsaker.
– Här du, Vicky, har vi lösningen!
Hon plockade upp en stor blomkålsmössa med blast och allt.
Så nu vet vi.
Det finns hopp!

Tvillingsystrar

2 vårtecken

Det finns två saker jag gör varje vår: Jag bleker håret (lägger slingor) och bleker tänderna. Vi vet alla hur stor inverkan som just hår och tänder har på omgivningens första intryck av en, vare sig vi vill verka ytliga eller ej. Har man välskött, snyggt hår och fräscha tänder, så vinner man fördelar långt innan man får etablera personliga intryck- hur ogärna man än vill medge det. Inte minst när man söker arbeten. Kanske har det med självkänslan att göra; man utstrålar naturligtvis större självförtroende och välbefinnande om man upplever sig fräsch. Kombinationen kan göra underverk i det social livet på en mängd plan!

I maj ska jag göra samma procedur igen och tänker använda mig av samma blekningsmetod som de senaste 2 åren – Brilliant Smile. Den är klart bäst och varar längst. Bor du i Stockholm med omnejd kan du besöka specialisterna hos Aqua Dental, men misströsta inte om du bor utkastad i andra delar av landet – det finns förstås tandläkare med estetisk inriktning (bland annat tandimplantat, porslin och skalfasader) runt om i landet som använder samma blekningsmetod.

För fyra år sedan blekte jag tänderna efter en tandoperation. Jag var svullen av själva operationen, men skitnöjd med blekningen. (©)

För fyra år sedan blekte jag tänderna efter en tandoperation. Jag var svullen av själva operationen, men skitnöjd med blekningen. (©)

För några år sedan gjorde jag en blekning på klinik som kostade omkring 4000 kronor och inkluderade medföljande material för några dagars efterbehandling med hemmablekning. Det tog ett par timmar på kliniken och var egentligen lite dyrt, för min plånbok, men efter detta kunde jag underhålla fräschören på tänderna med enbart hemmablekning för halva priset!
Det går naturligtvis bra att hoppa över klinikblekningen och välja enbart hemmablekning, till en billigare penning, även om jag själv började från grunden med klinikblekning. Det är en fråga om storlek på plånbok, tid och motivation, givetvis.

De billigare alternativen ute på marknaden sällan är lika bra. Tro mig, jag har provat de flesta. Vi har egen vattenkälla som är rik på järn och koppar, vilket missfärgar allt i sin väg – porslinet i diskhon, toaletten, och även emaljen på tänderna. Det betyder även porslinskronor och komposit, så jag får ligga i för att ”hålla färgen”. Det säger jag i den meningen, att inte ens skalfasader klarar av vattnet här hemma utan underhåll och jag inbillar mig inte att jag är ensam.

Jag har alltid ett kit hemma i kylskåpet. Vill jag ibland fräscha upp mig lite extra inför speciella tillfällen, så gör jag bara en snabb hemmablekning med tandskena på några minuter, och – voilà!

Snälla!

Baby-ugglor