Category Archives: Jag tycker

När började journalisterna bekriga sitt eget folk? (Del 1)

Rubriken är en stulen rad ur Julia Caesars krönika ”Mardrömmen.” Den som fortfarande inte har läst den, bör göra det för att förstå vad som händer i de medier (för ögonblicket Eskilstuna Kuriren) som har beslutat sig för att tysta ”Granskning Sverige” med samma metoder som de försökte tysta henne.
Det här är vad dagens journalistik går ut på för de har inget vettigare för sig i ett land i kaos där enbart våldtäktsstatistiken där chockar omvärlden.
Att sitta med skattefinansierat övertag och ge sig på de resurslösa är svensk medias svar på hur dåligt de hanterar det faktum att de håller på att förlora sitt självutnämnda privilegium till vanliga människor i alternativa medier som många gånger gör jobbet bättre. Skriver bättre. Och i flesta fall är försiktigare med hur de väljer begreppen som ska betygsätta sina åsiktsavvikande medmänniskor. Bättre för att de måste vara det. De har inga stora mediehus med resurser i ryggen, så som avlönade journalister har, men som trots det är likgiltiga för de ojämna villkor som de påstår sig vilja utjämna.

 

Twittret har inte med de aktörer jag skriver om att göra, men belyser ämnet.


Vad har hänt?

Helt kort: det är Eskilstuna Kuriren och Mattias Ståhle som känt sig föranledd att sticka ut hakan och har dragit igång spektaklet. Nedan är vad de skrapat ihop av 4 månaders undercover-arbete, som de beskriver som en livsfarlig operation för att prenumeranterna inte ska känna sig blåsta på vad de använder arbetstiden till.

Jag ämnar inte gå i svaromål istället för en rörelse som jag inte är involverad i, men jag har som många andra de senaste åren lyssnat mig till en uppfattning om Granskning Sverige som jag kan delge. Min uppfattning är att de konfronterar profiler (gärna journalister) som utan att blinka springer den kapitalt misslyckade mångkulturella projektets ärenden. Skattefinansierade krafter som mörkar, som ljuger och fabulerar, som drar långsökta paralleller som bara någon på Expo orkar nysta fram och sedan orka få någon utanför sin egen vänsterkrets intresserade av; som hotar ringa arbetsgivare (och även gör det), som ringer från hemliga nummer, gör hembesök…Allt.

Inget pris är för högt för att skrämma dem de uppfattar som politiska åsiktsmotståndare, vilka (tragiskt nog) numera omfattar vanliga medelsvensson och pensionärer till tystnad om vad de tycker och vet.  Vilka de ger sig på berättar om desperationens storlek. De är helt enkelt livrädda för vad de själva har skapat.

Flertalet tidningar i vårt land har vi sett förvandlats till obehagliga vänsteraktivister. Eskilstuna Kuriren är en av dem. Med på tåget har de den politiske redaktören Alex Voronov, så frågan är om de inte också är islamister, eftersom de försvarar honom i en artikel om när han gör Rabiatecknet i sociala medier.
I samma artikel säger förresten chefredaktören Eva Burman att ”ibland måste man vara provokativ för att väcka debatt”. Det är alltså i det ljuset vi ska se vad Eskilstuna Kuriren håller på med.

Kort sagt:
Det är landets tidningsredaktioner som är de verkliga trollfabrikerna!


Granskning Sverige
 finns inte för att bli populära hos de journalister som i ett politiskt oberoende rättssamhälle skulle förekomma i var och varannan förtalsutredning.  Granskning Sverige finns snarare för att de försöker besvara ett allmänt behov av att få veta det som aldrig framkommer i vanlig media. Det är inte provokationer, av det slag Bjurman själv säger att hon ägnar sig åt, men de upplever det som provocerande. Så klart. Deras egna metoder är obehagliga.
Hur beskriver man eskilstuna Kuriren nu då? Så här, kanske: den som exempelvis skriver artiklar om angelägna ämnen utan att ställa kritiska eller konsekvensneutrala följdfrågor, därför att de inte vill höra svaren som ofta spolierar propagandaplanen för dem. Eller snarare: för att de inte vill att allmänheten ska kunna dra egna slutsatser.

Granskning Sverige, som de presenterar de sig själva, är ett demokratiskt medborgarinitiativ, vars syfte är att uppmuntra vanliga människor att utöva sin demokratiska rätt och medborgerliga skyldighet att bevaka etablissemangets politiker, journalister och tjänstemän och ifrågasätta deras agendor. Eftersom yrkesjournalisterna inte gör det de ska. GS uppmuntrar allmänheten att ringa upp och ställa frågor vars svar de kan förmedla till andra.

Metoderna är egentligen desamma som medieeliten själva använder mot åsiktsstarka medborgare. Är det rätt åt ett håll så är det rätt också åt det andra. Men det är som bekant en sak att vara förövare (ha kontrollen över andra) och på att vara offer (förlora kontrollen till andra).
Att journalister faller offer för sina egna metoder är en pikant detalj som de ännu inte tycks ha genomskådat, vilket gör att deras artiklar om Granskning Sverige blir utomordentligt självavslöjande och i stort bekräftar Granskning Sveriges syfte med sina kontakter.  Eskilstuna Kuriren missar varenda chans att vinna sympatier utanför den egna ryggdunkarklubben, när de framställer sig själva som offer för den föraktade medborgaren som de förstört livet för.
Det blir, som vi läst, långa snyftartiklar om stackars journalister som ”bara skriver det som ligger i allmänhetens intresse”. Om de verkligen gjorde det och hade samma uppfattning om det som sina läsare, skulle deras upplagor inte sjunka och Granskning Sverige inte finnas. Och sådana som jag skulle antagligen ha mindre att blogga om.  De begriper inte det grundläggande i att  ”som du ropar i skogen får du svar”.

Grattis till reklamen, kan jag bara säga till Granskning Sverige, som på sätt och vis nått målet att omtalas överallt i rikstäckande medier, utan att betala en spänn för det. Även dålig reklam är som bekant bra reklam och många nyfikna undersöker nu vilka Granskning Sverige är, donerar och lyssnar på deras inspelade inslag.
Min personliga favorit är ”Johan”, som med sin behagliga och eftertänksamma stämma är skicklig på intervjuer och är uppriktigt intresserad av de samtal han ringer. Samtalen är ofta genomtänkta. Där upphör mitt, och förmodligen de flestas intresse för (exempelvis) vad ”Johan” heter på riktigt och vem han är.

Eskilstuna Kuriren har bestämt sig för att kasta om rollerna, som ju redan är omkastade av Granskning Sveriges existens, och de ska istället granska (läs: smutskasta) Granskning Sverige.
Granskning Sverige kallas systematiskt för ”trollfabrik” och har längst ner i  flera artikar små grå faktarutor med förklaringar till vad de tror att läsare undrar över. Läsarna undrar över förstås annat, som vanligt, och det är därför Granskning Sverige finns.  Att Eskilstunakurirens granskning inte är seriös utan på en fjortonårings retoriska vendetta-nivå, framgår redan i rubrikerna. Texterna fortsätter i bästa folkföraktande mobbingstil med idel tillmälen och förklenande omdömen. Samtidigt som de anklagar andra för att producera och publicera ”hat”.

Jag har roat mig med att reflektera över de så kallade faktarutorna.

 

Först: ”trollen”.
Är människor med titlar som chefredaktör och strateg, som IrenaPozar, personer som ska använda sig av beteckningar som halva befolkningen inte vet vad de betyder och andra hälften förväxlar med yttrandefrihetligt sabotage? Här avhumaniseras hur som helst all opposition för att nedgraderas till väsen med lömska avsikter, som det ska förfalla tillämpligt att vidta åtgärder mot.

Internettroll eller nättroll, oftast bara kallade troll, är personer som skriver på internetfora och liknande (termen uppstod på på Usenet) i mål och mening att provocera fram känslomässiga självförsvar mot påhittade angrepp, gräl eller ologiska diskussioner som inte leder någon vart.
Nättroll förväxlas i regel med näthatare och nätmobbare, vars agenda är att åsamka skada, rädsla och förolämpa snarare än att provocera fram en psudostrid. Eskilstuna Kurirens Eva Bjurman säger att provokationer behövs för att väcka debatt, så då frågar jag mig vem som är trollet i den här överdramatiserade artikelserien?

Troll vill ha uppmärksamhet för att förstora spridningen (och obehaget) med sina förtal och misskrediteringar. De njuter av att förfära på andras bekostnad. Är det bara jag som tycker det här beskriver vad Eskilstuna Kuriren håller på med?
Endera kallar Eskilstunakuriren Granskning Sverige troll för att ingen ska fästa tilltro till uppgifterna som deras frågor lockat fram,  eller för att höja sig själva över all misstanke. Det är oavsett vilket helt obegripligt att en förment seriös tidning ägnar sig åt detta låga dravel istället för att ta reda på hur Stefan Löfvén tänker rädda Sverige ur den kris han försatt landet i.

Om trollrådgivaren IrenaPozar visste något om ”troll” skulle hon inse att hela artikelserien i hennes tidning i så fall bara ”matar trollen”, det vill säga: ger dem all uppmärksamhet de vill ha. Det är löjligt ironiskt.

1) Låt dig inte provoceras. Den som ringer vill att du ska brusa upp.

Den som ringer från Granskning Sverige vill garanterat ha svar på sina frågor, inget annat. Är motreaktionen att brusa upp för den skull handlar det inte om Granskning Sveriges intentioner utan om att ta reda på varför det är så svårt att svara på frågor.

2) Be dem återkomma på mejl om de provocerar.

Frågor som man inte kan besvara rationellt är per automatik provocerande. I allmänhet för frågeställaren och i synnerhet för den som inte kan svara. Särskilt journalister kritiserar intervjuobjekt som vill ha frågorna mejlade i förväg, det är ”fusk”, just för att man då går miste om spontaniteten och lämnar över kontrollen till den som ska intervjuas. Här rekommenderar snarare en trollrådgivare sina kollegor att bete sig på ett sätt som de i omvänd situation inte finner förenligt med god journalistik. Dubbelmoral, alltså. Hyckleri.

3) Det är helt okej att upprepa samma svar.

Nej, det är att utöva härskarteknik mot den som har frågor på det du skrivit och ger dessutom ger det ett enfaldigt och skyldigt intryck.
Här är det enkelt: har man sagt A men inte B i en artikel är man svaret skyldig.  Det är inte en rebus-tidning folk köper.

3 fort.) Det är inte dig det är fel på om du fortsätter säga ”inga kommentarer” utan den som ställer frågorna.

Skuldöverföring. När en journalist inte kan svara på frågor är det frågeställaren, Nisse i Hökarängen, det är fel på?
Det här ”rådet” kommer alltså från ansvarig för hela Bonnierkoncernens tidskrifters sociala medier-strategi, vid sidan av jobbet som chefredaktör för en skvallertidning (Vecko-Revyn). Rådet utgår från en föreställning om att journalister får påstå vad de vill utan att behöva bli motsagda.

4) Hänvisa uppåt till din närmaste chef.

Naturligtvis, personligt ansvar vet ingen makthavare vad det är längre. På en vanlig arbetsplats eller i det normala sociala umgänget svarar var och en för sig. Högre upp i hierarkierna fungerar det annorlunda, för de har alla fingrarna i samma syltburk locket hålls bäst på plats av den som uppfattas som avskräckande auktoritet. I värsta fall har man en diffus ”policy” att hänvisa till, som (om man faktiskt läser den) får ännu fler frågor på.

5) Var artig och våga lägga på. Ett sånt där samtal kan stjäla en halvtimme av din arbetsdag.

Att svara på prenumeranters och läsarfrågor är en del av journalisters arbetsdag. Artighet skadar inte, men att lägga på luren bara för att man inte vill erkänna att man inte kan fullfölja eller stå för vad man påbörjat genom en artikel, är det fegaste (och oartigaste) man kan göra, och det vet alla. Det vet trollrådgivaren också. En journalist som känner sig hotad av frågor på det han/hon publicerat, har helt enkelt inte seriöst mjöl i påsen och det skadar mer än det gör nytta att läsarna inte får veta varför.

I sin ambition att utmåla anonyma människor som ifrågasätter dem som ”hatare” och ”troll”, lyckas de förkroppsliga alltihop själva. Jag vill passa på att påpeka att många ledare som publiceras i Eskilstuna Kuriren (och annorstädes) är anonyma.  Vem har tex. skrivit den här anonyma ledaren? ”Trolltider, Trumptider, Putintider, bruna tider” Jag kan väl sammanfatta min reaktion på det här sättet: om jag skrivit den där uppenbara vänsterpolitiska propaganda på ledarplats, skulle jag också vilja vara anonym.

Men nu: Jag skulle exempelvis bara vilja fråga artikelskribenten om hur han/hon lyckas beskylla sverigedemokraterna för att vara ”putinsympatisörer” intresserade av att ”spridning av rysk regimpropaganda”?  Den Gordiska knuten? En anomali?  Det förefaller snarare som svensk media har större likheter med Putins propagandaapparat än något annat och det är inget som  Sverigedemokraterna stödjer, lika lite som svensk media stödjer Sverigedemokraterna.

När journalister själva råkar ut för namnlösa utsagor får de spader, men de förväntar sig att andra ska reagera med jämnmod på deras anonyma ledare vars konspiratoriska anklagelseakter ingen behöver eller vill ta ansvar för, trots att ledare ska spegla hela redaktionens allmänna hållning.

Del 2 här.

Vid pennan:
Signe Signum

Klimathysterin drivs av en grupp globalister

Nedanstående avsnitt behöver alla se!
Mycket intressant och lärorik intervju med Lars Bern, teknologie doktor. Han bekräftar  att klimathotet är bara bluff, precis som jag misstänkt länge.

”Lars Bern har gedigen erfarenhet inom klimatforskning sedan 40 år.
Han berättar att klimathysterin drivs av en grupp globalister som vill skapa överstatliga organisationer och regelverk.
De drar sig inte för att hitta på överdrifter för att skrämma folk så att de ska acceptera åtgärderna.
Han berättar att det finns naturliga klimatförändringar och att vi troligen kommer få ett kallare väder. Han förklarar också varför.

Förra veckan hade vi en intervju med Peter Stilbs (Del 1) som är professor emeritus inom fysikalisk kemi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Dessa två experter är pensionerade och kan tala fritt utan risk för karriär och ekonomi.
De ger båda det chockande beskedet att klimatlarmen är fullständigt överdrivna och drivs av politiska och ekonomiska skäl snarare än omsorg om vår framtid.”

De skyddade mot de oskyddade

Britta Svensson:
”Det jag undrar när jag läser detta är: varför bli journalist om man inte är nyfiken?
Om man vill vara åsiktspolis, förtryckare eller grindvakt när det gäller ”fel” delar av verkligheten är det väl lämpligare att gå in i en sekt, praktisera en väldigt trångsynt religion eller flytta till en diktatur.”

Det är väl precis vad journalistkåren gjort, blivit ett eget skrå vars ena driv är att omvända massorna, utan att det hindrar den från att kalla sig journalister. Många av dem klarar inte ens av att var trevliga i en normal kontakt mot läsarna längre, utan bemöter dem som motståndare. Och det är de väl i viss mån, för journalisterna tjänar inte folkets intressen utan maktens.

Journalisterna lägger all energi på massframföra en agenda som man vill ska vara sann, tills den blir en självuppfyllande profetia. Om än på falska grunder. Precis likadant som man behandlat SD och migrationspolitiken, behandlar medierna presidenten Trump idag. I koordinerade angrepp matar medierna ut sitt hat och negativa åsikter om Trump och hans avsikter som högtrycksmaskiner, för att få läsarna att tro på sin bild.

De intervjuar enbart missnöjda och hatiska väljare som inte kan acceptera ett demokratiskt valresultat och alltså är ett hot mot demokratin. Missnöje, rena lögner, kaos och domedagsprofetior är det enda läsarna får veta.  Vi läser om att Trumps ”hemliga bunker” har avslöjats, dit han kommer ta sin tillflykt efter att ha startat krig med världen och utrotat mänskligheten. Meningen är att vi ska associera Trump med Hitler.  ”Bunkern” är alltså de obligatoriska skyddsrum som varenda president före honom haft tillgång till och frånvaro av en sådan för ett lands ledare vore betydligt märkligare.

Man betonar också gärna och ofta att ”motståndet är massivt” och att ”protesterna många”, men skriver aldrig en rad om att stödet för Trump är massivare och frånvaron av protester fler. Det var ju därför han vann valet. Tror inte journalister att folk kan tänka själva?

Mediernas favorit ärHillary Clinton, varför det vi läser om Trump idag är hämndskriverier i ett försök att förändra valets utgång och få honom avsatt genom avancerade karaktärsmord. Allt av ondo eller värt att kritisera som föregående presidenter gjort i sina ämbeten, utan medieuppmärksamhet eller kritik, får Trump istället skit för.
All media har enats i sitt hat om att han är världens fiende och de sätter upp en faktaresistens mur mot alla invändningar och påpekanden som förändrar bilden helt.
– Muren, som George Bush började bygga för att stoppa illegal invandring från Mexico, den får Trump skit för att vilja färdigställa och kallas främlingsfientlig. Känner vi igen det hemifrån? Allt som etablerade partier kan föreslå och säga, som är karbonkopior av sverigedemokraternas politik, beskriver journalister som efter omständigheterna naturliga, men kallar det hat och rasism som sverigedemokraterna gör det.

Obama fick Nobels Fredspris så fort han tillträtt som president och trots att han skulle komma att initiera flera krig under sin tid, men Trump anklagar man redan första dagen som president för att vilja starta krig. För vad fick Obama, en färsk president, som ännu inte visat vad han ville med sitt presidentskap, fredspris kan man undra? Världen jublade för att han var USA:s första svarta presidenten, så man kan alltså dra slutsatsen att han inte behöver upprätthålla, eftersträva eller ens skapa fred för att få fredspris. Det räckte med att ha rätt hudfärg. Obama måste skratta än idag åt jubelidioterna i Nobel- kommittén, samma kommitté som vägrar bjuda in Jimmie Åkesson, ledare för ett demokratiskt valt riksdagsparti, till nobelmiddag, men bjuder in ledare för världens värsta diktaturer som inte kan stava till mänskliga rättigheter och har dagliga avrättningar för brott som i demokratier inte ens är brott: homosexualitet, äktenskapsbrott, avvikande klädsel med mera.
Soros valfusk till Hillarys fördel skrev ingen om, men Trump blev anklagad för att ha vunnit genom valfusk när han uppmärksammade ”demokraternas” valfusk.

Och så vidare.

Ju fler som mobiliseras av de lögnaktiga och vinklade skriverierna, det riktiga hatet, desto troligare tror man det blir att man lyckas tvinga sin politiska vilja igenom. Varför?
Trump kryper inte för journalister för att fiska efter välvilliga skriverier, han hatar korruption och orättvisor, han är motståndare till globalism, hög invandring och öppna gränser. Han är alltså motståndare till allt som idag faktiskt driver journalisternas utsikter att göra karriärer.
Det är så medierna fungerar: som vänsterpolitiska aktivister, som tror att ”populism” är ett skällsord att jämställa med ”onda avsikter”. Den lilla propagandaeliten kan med sina resurser, som överröstar allt annat och mörklägger all opposition, ge intrycket av att vara majoritetens megafoner.  ”Den tysta majoritetens” åsikter försvinner i den ensidiga propagandan som hackas in i allmänhetens bark.

Vänstern älskar att skrika: ”90% tycker inte som Åkesson! Alltså är vi majoriteten!”  De glömmer att vänstern är ännu mindre än Åkesson och att majoriteten med vänsterns egen logik i så fall tycker mer som Åkesson än som  Jonas Sjöstedt.

När läsare och allmänheten (vars enda intresse är sanningen helt oavsett vilken politik som gynnas av den) reagerar, så är det i protest mot den politiserade, tillrättalagda och monopolbesuttna verklighetsbeskrivningen. Vi ser då alternativa medier som Nyheter Idag, Fria Tider, Nya Tider, Ledarsidorna och Avpixlat växa fram. De skildrar vad allmänheten ser, vet och upplever och därför vill läsa om, men också vad de behöver veta och känna till för att bilda sig en egen uppfattning.

Vi ser medborgarinitiativ som Granskning Sverige, som ringer upp och ställer journalister och prestigedrivna beslutsfattare mot väggen. De utkräver sanning där en sund och rättvis politik istället hade utkrävt ekonomiskt och personligt ansvar – ett tjänstemannaansvar och på så vis trängt tillbaka behovet av de här initiativen. De folkliga initiativen är dock som resurslösa David mot jätten Goliat. De har bara sin växande mängd att lita till.
De ådrar de sig rena rama Trump-effekten i de etablerade Goliatsmedierna, som genast känner sina privilegier hotade: genast kickstartar en journalistisk hämndaktion (”Vi granskar Granskning Sverige” – alltså gör de vad deär vana vid) med bestraffande, misskrediterande artikelserier som är ämnade att undergräva intiativtagarnas förtroende och trovärdighet.  Detta för att medborgarna använder deras egna metoder mot dem själva, men det är först då de känner vad de utsätter andra för och detta kallar de:

Trollfabrik”, ”hatsajter”, och… till och med kriminella.  Allt detta som de själva står för och verkar inom ramarna för. Det är alltså vanligt folk, sina egna läsare de kallar ”trollfabrik” med olika variationer på temat, där de beklagar sig för att bli utsatta för vad de utsätter andra för och därför hamnat i sin sits. ”De sprider sitt hat mot betalning”.  Vad gör mediejättarna?
Bättre sätt att illustrera ”bit inte den hand som föder dig” hos journalisterna kan knappast finnas. Utan läsare tynar deras maktfullkomliga arbetsgivare bort. Makten utgår alltså från folket och folket börjar använda sig av den.

Att läsa första artikeln räcker. Det enda läsaren behöver göra för att få rätt perspektiv, är att kasta om rollerna. De som man framhåller som offer är i själva verket förövarna, som får smaka sin egen medicin.

Media + politik+ majoritetsförtryck= självförgörande ond cirkel.

De oskyddade gör uppror mot de skyddade, skrev Peggy NooanFredrik Haage beskriver exakt det som pågår i  Europa och väst nu och som vi på olika sätt med små eller inga medel försöker nå ut med upplysningar om. 
”De oskyddade är de som lever i den faktiska verklighet som påverkas av ”de skyddade”, makthavarna. Dessa lever just skyddade från konsekvenserna av sina beslut, främst inom rättsväsende, migrationspolicys och utbildning.”

”Jag vet inte om de skyddade inser hur betydande det här skeendet är, eller deras egen roll i det. […] Det är de som sitter högst uppe i hierarkierna och tar självklar plats i fonder, styrelser och stiftelser. De åker kors och tvärs över jorden och träffas på kongresser, konferenser, årsmöten och event. De njuter globaliseringens alla fördelar ekonomiskt och kulturellt och har ungefär samma värderingar även om de själva inte skulle medge det. Mönstret är inte nytt.[…]

Men idag, då eliten dels inte vill kännas vid att den är en elit och dels inte vill kännas vid ett band till något specifikt samhälle – nation – som den skulle ha en förpliktelse emot, då har den lösgjort sig från vanliga människors verklighet.
Eliten vill till exempel inte höra talas om hårda tag mot brott. Istället repeterar den att kriminalitet måste bekämpas förebyggande och eftervårdande. Man vill inte smutsa ned händerna med sådana sjaskigheter som tuffa polisingripanden och kännbara fängelsestraff. Det solkar på ett störande sätt bilden att samhället alltid blir tryggare med progressiva reformer.

Man vill heller inte höra att viss brottslighet skulle vara etniskt diversifierad, för det bryter mot idén om det rena bladets individ, den på vilket det liberala samhällskontraktets bläck alltid förutsätts vara det första som torkar in.

Eliten ser på folket med distans, men i värsta fall med förakt. Tydligt fick det uttryck än när Hillary Clinton leende kallade sin motkandidat Trumps sympatisörer för ”deplorables” (ung. beklagliga, bedrövliga). Detta alltså från den kandidat som skulle företräda amerikansk arbetarklass. Hon bad sedan om ursäkt men skadan var gjord.

Det är i det ljuset man skall se Stefan Löfvens drag att strunta i årets Almedalsvecka. Den är lite för… elitistisk.

Någon talade om det lyckliga äktenskapet som är mellan den klassiska arbetarvänstern och den moderna kulturradikala vänstern. Snarare har relationen varit av skräckfilmskaraktär: En politiskt korrekt vänster som hållit arbetarna inlåsta i källaren och leende fortsatt att språkas vid över det rättvisemärkta vinet utan att låtsas om de dova ljuden där nedifrån.

I och med Brexit, i och med Trump, i och med politiska omskakningar i en mängd europeiska länder, bryter sig nu det här källarfolket fritt. Det är inte på gott humör och inte upplagda för finstämda samtal. De tar sin revansch i politiken, men sannerligen inte på det sätt den etablerade vänstern har tänkt sig.”

Vi ser inte det fascistiska trettiotalet upprepas, som svenska journalister – som valt att bli en del av eliten mot folkets intressen – trumpetar om. Vi ser hur all den makt som ska utgå från folket (demokrati) sätta sig i rättviserörelse för att stabilisera det vänstern förstört. Det tar längre tid, som bekant, än att undergräva och förstöra.  Vi ser Brexit, Trump, Orban, Marine Le Penn och sverigedemokraterna ”white flight” från överinvandrade områden och länder. Och kanske ser vi också ett ”Nya” Moderaterna som kommer göra skäl för sitt tillägg och bli en del av det nya, reparativa och sunda mönstret.

Min egen Springare är bara en tanke

Facebook-aktivism

Vore det inte en idé att räkna ut hemländernas existensminimum (försörjningsstöd) för ekonomiska migranter som inte har några planer på att anpassa sig till ett svenskt samhälle, vare sig juridiskt eller värderingsmässigt, och skicka hem dem med det? Månadsutbetalning i hemlandet.  Kostnaderna i hemländerna brukar i regel inte vara ens hälften, mot i Sverige.

Vi används ju i alla fall som socialbyrå, mot vår vilja och till en högre levnadsomkostnad- plus alla svindyra konsekvenser för oss.

Vi skulle alltså tjäna på det, jämfört mot nu, genom att vi i gengäld slapp en gigantisk storlek av den resursdränerande kriminaliteten och brottsoffer, överbelastningen på vården, segregerade skolor och bostadsområden, bostadsköerna, den ovälkomna islamiseringen av landet, de osmakliga särrättigheterna och de hopplösa integrationsprojekten som äter skattemedel till ingen nytta.

Många sticker inte ens under stol med att de hatar Sverige och föraktar svenskarna; de trivs inte, vill ha sharia-lagar, och är här enbart för livstids försörjning. Varför i helvetet ska vi gå på knäna på grund av dessa?  De som inte är här för skydd, utan bevisar sig genom att åka hem på semester, är själva ansvariga för sina liv och egenförsörjning.
Det bättre förslaget, att helt dra in bidragen, kommer ( som säkert konsekvensmedvetna redan vet)  inte ske utan hämndlystna upplopp och rent av inbördeskrig. Mitt förslag skulle vara lugnare och till betydligt mindre kostnad. Inbillar jag mig.

Vad tror ni?

Jag vet att det är ren muta och ett försök att köpa sig fri, men det är i alla fall bättre än hur vi har det. De politiskt korrekta skulle på så vis kunna fortsätta känna sig goda och därför kunna godta kompromissen, och vi andra skulle få andrum under tiden som vindarna vänder och man kan avveckla distansförsörjningsverksamheten.

Jag skulle ju hellre ge 75 miljarder till UNCHR (till de verkligen behövande och på flykt) och i gengäld stänga dörren för ytterligare mottagande. Men det är ju med den skillnaden att vi då fortfarande har de fientliga rötäggen kvar som belastar systemet till det yttersta och är en fara för allmänheten, och som inte tänker lämna eller ge upp TUT och PUT eller de medborgarskap som de fått på felaktiga grunder, utan att tjäna på det.

Jag försöker, åtminstone. Så här kan vi i alla fall inte ha det.

Detta skriver jag i anslutning till att alla vid det här laget är bekanta med örebro-polisen Peter Springare, som nu i veckan öppnat Pandaoras ask med ett öppet Facebook-inlägg.
I skrivande stund har 123 300 anslutit sig till gruppen ”Stå upp för Peter Springare” för att visa sitt stöd och medhåll. Många avstår från att trycka på gilla-knappen i rädsla för sociala repressalier, har de kontaktat mig med privat meddelanden för att berätta,  vilket belyser hur angeläget det är att öppna debatten på ärliga premisser.
Jag bidrar med mitt inledande förslag, det är ungefär det jag kan. Detta för att vi – handen på hjärtat – vet att de flesta ”asylsökande” har kommit hit på grund av en felaktig och destruktiv signalpolitik. Många kriminellt belastade och på flykt undan rättvisan i sitt eget land, redan när de kom. Jag känner ingen solidaritet med dem, för de känner ingen egen.

Egentligen har Springare sparkat in en öppen dörr. Han meddelar på intet vis något som överraskar medborgarna, detta är allmänt känt, men de som kontrollerar makten lyssnar inte nedåt.
Springare kostar på sig det här, slänger sig själv till vargarna som långsamt kväver både andra, landet och sig själva i sin avskydda politiska korrekthet, och han gör det för att han är medveten om att han i alla fall inte har långt till pension och inte har några intressen att bevaka. Han vet att både kollegorna och medborgarna står bakom honom.

Han skrev:

”Jag är så jävla trött. Det jag kommer att skriva här nedan, är inte politiskt korrekt. Men det skiter jag i. Det jag kommer att torgföra till er alla skattebetalare är förbjudet att torgföra för oss statligt anställda. Det renderar i utebliven karriär och utebliven individuell lön. Även fast det är sant. Jag skiter i allt detta, ska snart ändå gå i pension efter 47 år i denna verksamhet. Jag kommer nu och varje vecka framgent att redogöra i detalj för vad som sysselsätter Mig som utredare/förundersökningsledare på grova brottsroteln polisen i Örebro. Det kommer inte att harmoniera med BRÅ: s uppfattning eller andra vänstervridna kriminologers uppfattning i den allmänna debatten.

Våra pensionärer går på knäna, skolan är ett enda kaos, sjukvården är ett inferno, polisen har totalhavererat etc etc. Alla vet varför men ingen törs eller vill torgföra anledningen, p g a att Sverige alltid levt på myten om det präktiga ultimata samhället som har osinnliga resurser för att vara i framkant när det gäller att vara det enda politiskt korrekta alternativet i en dysfunktionell värld som slår knut på sig själv, genom destruktivt beteende i olika religioners namn.

Nu kör vi; Detta har jag hanterat Måndag- fredag denna vecka: Våldtäkt, våldtäkt, grov våldtäkt, överfallsvåldtäkt, utpressning, utpressning, övergrepp i rättssak, olaga hot, våld mot polis, hot mot polis, narkotikabrott, grovt narkotika brott, mordförsök, våldtäkt igen, utpressning igen och misshandel.

Misstänkta gärningsmän; Ali Mohamad, Mahmod , Mohammed, Mohammed Ali, igen , igen , igen Christoffer…va är det sant. Ja ett svenskt namn smög sig in i utkanten av ett narkotikabrott, Mohammed, Mahmod Ali, igen och igen.

Länder som representerar veckans alla brott: Irak , Irak, Turkiet , Syrien, Afganistan, Somalia, Somalia, Syrien igen, Somalia, okänt land, okänt land, Sverige.
Hälften av de misstänkta kan vi inte veta säkert eftersom de inte har några giltiga papper. Vilket i sig oftast innebär att de ljuger om nationalitet och identitet.

Nu pratar vi bara Örebro kommun. Och dessa brott upptar vår utredningsförmåga till 100%.
Så här ser det ut och har sett ut de senaste 10-15 åren.
Återkommer nästa fredag med en redogörelse för den gångna veckan!!!!”

Leif GW Persson, fylltratt och kriminolog, håller med. Men brasklapparna, som hänger kvar i de politiskt korrekta gardinerna som en tvättinstruktion, måste tydligen fram:

”Men han tycker att Springare ger en missvisande bild av helheten. Majoriteten av alla personer – oavsett ursprung – är skötsamma och hederliga, menar professorn.”

Ja, eftersom folk inte kan tänka själva, så måste man belysa det, eller hur? -Hallå! Vi vet faktiskt att de flesta är ”skötsamma”, det är bland annat de skötsamma som håller med Springare.  Bara en sådan sak belyser med all önskvärd tydlighet att kriminaliteten i landet förstör för alla.
Men nu är det inte de hederliga debatten om kriminalitet handlar om, så vi behöver faktiskt inte växla in på någon metadebatt om vilka som är hederliga eller ej. Äpplen och päron, liksom. vi kan den läran, Frågan är om regeringen kan det! Det är vad det ytterst handlar om.

”Och han ska hålla käften om vad som ligger på hans skrivbord. Det får han prata om när det finns en dom som vunnit laga kraft”

Han ska inte alls hålla käften om det, så länge han inte diskuterar några enskilda fall som pekar ut identifierbara individer och föregriper rättssak. Vad han har gjort är att räkna upp typiska namn, som var och varannan heter och just för att var och varannan heter så. Han har inte diskuterat några ärenden eller yppat uns som går att identifiera någon på.

Faktum är, att vi har rätt att veta (eller snarare få bekräftat) ”vad det ligger på polisernas skrivbord”, så länge inget avslöjas som identifierar någon. Många har ju för fan inte ens något ID.

Fler poliser vill stötta Peter Springare. Nedan förekommer två av dem alla.

 

Ytterligare en polis som stöttar Peter Springare,
 
 
”Jag har jobbat i yttre tjänst mer än 43 år. Delar till 100 procent Peters uppfattning i denna infekterade fråga. Våra chefer vågar inte ta ställning i någon riktning. Som ni ser så är det ingen hög chef som har vågat ge Peter stöttning. Istället införde man kod 291, som mörkar all information om den invandringsrelaterade brottsligheten. Se bara på fotoförbudet på polisstationen. Skrämmande i dagens Sverige.
 
Till råga på allt så anmäler polismästaren själv myndigheten. I stället för att stötta sin personal. Annars så blir cheferna förflyttade om dom inte dansar efter Rikspolischefens pipa. Den svenska allmänheten måste få reda på alla fakta nu. Jag förstår att yngre poliser kanske inte vågar gå ut och kritisera cheferna, eller gå ut öppet och stötta Peter. Då är det slut med en kommande karriär. Då de söker tjänst så blir de klassade som illojala mot arbetsgivaren.
 
Själv skall jag snart gå i pension, så mig kan de kritisera för min ståndpunkt. Jag har tidigare kallats in till cheferna för korrigering då jag hade åsikter på detta forum. Tror nu att bollen har kommit i rullning och att vi kanske kan få de styrande att öppna ögonen och inte längre förneka sanningen. LIVE STRONG Tomas Åsenlöv, Cykelpolisen, Storgöteborg.”

Spegeltricket och demokratin

Nu: vänsterkantade politiker och journalister går bananas på grund av att M samtalar med SD. De kallar det ”mörker” och ”skämmes ta mej fan” (Lindberg, AB), samt säger ”hur kan de samtala med ett rasistiskt parti med rötter i nazismen? – Och annonserar det på Förintelsens dag?”
Värst är sossarna.
Hycklarna Big Time.
De talar om andras ”historielöshet”, men minns tydligen inte sitt eget ”rasistiska parti med rötter i nazismen” – på riktigt!

Källa: SR

Dags nu, att socialdemokraterna kniper käft och börjar ta ansvar för vad de ställer till med. De är de värsta rasisterna och mobbarna i mannaminne, som kör med spegeltricket.

Det går inte undvika dra paralleller till det djupt missbrukade begreppet demokrati. Man har jobbat i 3 decennier på att ge detta styrelseskick en helt annan innebörd, än vad det har.
Sorgligt!
Idag förväxlar många demokrati med allas lika rättigheter/värde och med (gränslös) solidaritet. Ännu fler förväxlar tydligen demokrati med med konstellationer av minoritetsstyre; att skyldighetsbefriade och rättighetskrävande minoriteter och små självutnämnda makteliter har ett slags rätt att sätta agendan för- och hunsa majoriteten. (Annars kallar de det förtryck. Vilket är ren utpressning och därmed ett omvänt förtryck – av majoriteten.)

Till och med riksdagens hemsida blandar ihop demokrati med sin hemmasnickrade värdegrund, som bygger på en feläversättning av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:

Demokrati handlar om alla människors lika värde och rättigheter och om möjligheten att vara med och bestämma.

Bara sista slängen om möjlighet att vara med och bestämma är korrekt!
Demokrati är vad majoriteten vill, en majoritet som bör ha respekt för (ta hänsyn till) minoriteter.
Ordet demokrati kommer från grekiskan och betyder ungefär ”folkstyre”.  Det betyder tammejfan inte ett påhittat ”allas lika värde för svenskarnas pengar”, ett ensidigt och påtvingat utnyttjande som kränker vad deklarationen om de mänskliga rättigheterna faktiskt betyder: allas rätt till värdighet.
Och värdighet är något som var och en bara kan skaffa sig själv. Värdighet varken visar eller känner man genom att tvinga ett annat lands medborgare försörja sig och sin släkt, eller genom att kräva att ens egen befolkning ska låta sig utnyttjas av andras befolkningar.  Vilken och vems värdighet? – Ingens!

I Sverige finns rättigheterna angivna i grundlagen. Där står det att all offentlig makt utgår från folket och att riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagen är på så sätt en mycket viktig del i den svenska demokratin.

Hur lever de svenska partierna och regeringen upp till detta faktum?  Hur toleransen ser ut, kan vi skåda exempel på i dessa dagar, när moderaterna vill öppna upp för sverigedemokraterna.

Maktmarinerade, korrumperade politiker, statstjänstemän (och medieprofiler) är så fruktansvärt rädda för sitt eget folks vilja, att de bryter mot grundlagen så ofta de kan och hinner för att kväsa motståndet mot dem.

De svek folket som valt dem för ett politiskt fair play (demokratiskt arbete), genom att skapa decemberöverenskommelsen (DÖ) vars enda mål och mening var att isolera ett folkvalt parti från inflytande och medbestämmande!
En mer antidemokratisk framförhållning får man leta i diktaturer efter. Att tro sig ha monopol på makten.
Partier och medier (som egentligen diskvalificerat sig själva från ett demokratiskt system) har ägnat sig åt hatiska demoniserings- och mobbningskampanjer mot både enskilda medborgare och ett parti.  De har fördömt folk som bara har velat ha sitt trygga land tillbaka, och på den vägen har de också förstört alla demokratiska principer.

Ungdomar i gemen vet inte vad demokrati är för något! De vet inte ens vad Sverige var och hur det såg ut innan nedmonteringen av de värderingar som byggde upp vad folket saknar och sörjer, för de har aldrig upplevt det. De är laboratorieråttor som försvarar burarna de är födda i, för de har aldrig sett ängarna och friheten utanför.
Vilket betyg ska vi ge uppfostrarna av dessa förtappade generationer? De står och skämmer ut sig på torgen utklädda till fittor och förväxlar demokrati med att rätten för allt fler i hela världen att bo i just Sverige och försörjas av allt färre svenskar och med att hata alla som tycker annorlunda. Demokrati, tror de, är öppna gränser, hat mot vita människor, allt åt alla, fler förbud och begränsade livsrum för de laglydiga och inga straff för kriminella. Demokrati är antrasism genom egen rasism, HBTQ, sharia, terrorism, kommunism och tammejfan rätten att bekämpa naturlagarna!

Jag faller med pannan mot skrivbordet.

okänd källa

Folket vill ha tillbaka respekten för en klok och förutseende stat som tar ansvar för sina gärningar och befolkning. Respekt och makt förtjänar man, den tilltvingar man sig inte genom hot om sociala repressalier för enskildas tillvaratagna grundlagsrättigheter eller genom skattemedelsmissbruk och vanstyre.

Allt som händer nu har maktens korridorer, som tillhör socialdemokraterna, bäddat för. De begriper inte att om man spottar sitt eget folk i ansiktet för att hellre gynna andras  – så kan man lika gärna leva mot naturen; bränna skogar, förorena vatten, och förvänta sig klara källor och blomstrande ängar tillbaka. Naturen funkar inte så, naturen tar hämnd. Det gör ett försummat folk som man kränkt och hotat i 30 år också.

Regeringen vi har (och har haft) lyssnar inte på det folk som de är skyldiga att lyssna på, skydda och försörja, om de ens ska ha rätten att beskatta dem!  Man kan inte upphöra leverera och ge till samma folk, som man vill fortsätta kunna ta utav.

Folket har man behandlat som viljelösa boskap och piskat in dem i sina egna led genom att bland annat frångå allt vad grundlagens diskrimineringsförbud heter. Så länge detta övergrepp skedde i de självgoda partiernas eget intresse så var alla ”undantag” och ”särbehandlingar” helt i sin ordning. Det kallar man godhet, rättvisa, solidaritet och humanitet, fast raka motsatsen är resultatet. Vi lever mitt i en skit som man inte trodde var möjlig att skapa i en demokrati.
Så här går det, när man tror att man vet bättre än folket och lever mot det och inte med det. Man förlorar all självaktning och drar på sig fittmössor, när horder av män från våldtäktskulturer drar in över landet.

Man får kalla kårar.

Ordmissbruk

Det finns språkliga trender som varje journalist snappar upp och sedan överanvänder tills de förlorat all dynamisk mening. Nu är högsta mode att skriva att man ”hyllar” någon eller något. Ordet praktiseras för den simplaste insats eller åsikt för att beskriva minsta lilla ”gillande” av ett begränsat antal supportrar, givet att de står på rätt sida i åsiktskorridoren och håller hårt i ledstången. Jag är skittrött på alla av journalister vanemässiga ordmissbruk.

Tidigare gick man kollektivt in för att förstöra innebörden i ordet ”tvinga”. Om man tvingas till något betyder det att man inte har något val.  Men hur många val folk än har, så nog hette det att ”de tvingades”.

Behöver man förstärka ett tips värde med att tala om att folk har tryckt på gilla på Facebook, så kan man fundera. (Om man inte vill fundera över vilka riktiga nyheter man utesluter för att få plats med Malin.)  På Facebook trycker alla på gilla, om inte annat så enligt principen ”jag har läst och förstått.”  Tipset ifråga är dessutom av ett problemlösande slag som varje människa med normal slutledningsförmåga kommer fram till.  Vad ”hyllades” hon för? Hon använde en mjöltetra som shaker till smeten.

Artikeln förmedlar ett slag patetiskt tillstånd, där man ger en bild av ungdomar som handfallna om de inte har en elvisp. ”Hur skulle hon få ihop en smet utan elvisp?”  Nu måste hjärncellerna arbeta. Hon befann sig tydligen i ett hushåll som även saknade handvisp, tillbringare eller shaker.
Det går upplysningsvis bra med vilket gaffelredskap som helst, om man sitter illa till, men är beredd på att lägger ner lite mer tid och energi. Att använda en tom mjölktetra som shaker – förmodligen i brist på även gaffel – är väl knappast en idé utöver det vanliga? Principen är redan uppfunnen.
Men i slutet kommer vi till den miljövänliga sensmoralen: ”pappkartongen går att återvinna…”   Som om den inte hade gjort det, utan att användas som shaker… Som om inte köksredskap går att både diska och återanvända hur många gånger som helst. Som om inte det miljövänligaste av allt vore att ge fan i spisen och göra upp en eld istället, utan gaständare. Först nu börjar vi närma oss behovet av innovativa lösningar.

Det här är generationen som ”hyllas” om de kommer på idén att tända ett stearinljus när strömmen går…

Vad jag vill komma fram till är att det är irriterande att läsa överord om saker som inte på något sätt lever upp till ordens innebörd. Vi har givetvis fler missbrukade ordexempel i ”populist”, ”rasist” och så vidare.  Samma journalister (och vänsterfolk, som ju befolkar nästan all media) lägger dock på locket och gör raka motsatsen, när invandringsrelaterade beteenden kommer i fokus.
Fullvuxna män blir ”barn”, grov mordbrand blir ”bus”.

Vad håller Sveriges starkaste nyhetstidningar på med? Veckotidningstrams!

 

Snälla!

”Har du något emot utlänningar?”

 

”Fyrverkeribranschens Erik Nilsson vill förbjuda sina egna affärer att sälja raketer? Läs det igen! När ingen vågar säga ifrån och berätta sanningen, verkar en hel bransch frivilligt ta död på sig själv.”

När Nilsson konfronteras för att svara på detta, så är det enda han har att säga:

”Har du något emot utlänningar?”
Vilken jävla fråga! Kom inte med den.
Är ”utlänningar” livsfarliga och inte kan eller vill hantera medborgerliga friheter, utan att missbruka dem mot, och inte visar någon hänsyn eller respekt för andra, så nog fan har i princip alla emot utlänningar! Dessa utlänningar!

Nedan finns exempel på en ”utlänning” som ingen har minsta bekymmer med. Han är välkommen.


Hur förbannat svårt
ska det vara att förstå det? Det är lika lätt att begripa som att folk i gemene man inte heller vill se några etniska medborgare fria på gatorna, om de inte går att lita på, med den lilla delikata skillnaden att svenska skitstövlar har vi medborgerligt ansvar för och är tvungna att hantera, men det ansvaret har vi inte för utlänningar och vi behöver följaktligen inte hantera det på något annat sätt än att slänga ut dem ur landet!

Men bara för att de är utlänningar ska de alltså få bete sig precis hur som helst, mot alla regler som inte inbegriper någon annan alls, för annars ska man få höra detta: ”har du något emot utlänningar?”
Dra åt helvete.
Utvisa dem på stående fot! Dra in bidragen, som borde gå till omsorg om våra medborgare och för att stärka en ordningsmakt i fritt fall, och tvinga dem att lämna landet av ekonomiska skäl istället för raka motsatsen, lås in dom – gör  n å g o n t i n g!

Jag är stenförbannad!
Varför ställer man över huvud taget den här frågan? För att man själv inte har svaret och vill komma undan med att lägga någon slags skuld för det på någon annan? En känsla hos någon annan av att om man är en god människa så förväntas det att man accepterar vad som helst, bara för att det handlar om utlänningar? Att man är beredd att begränsa sin egen frihet, för att ett införande av förbud av olika slag är det enda som kan hindra utlänningar från att skada andra.

Det finns inget rationellt skäl till att omskära svenskarna med förbud av olika slag, därför att regeringen helt okontrollerat släppt in horder folk som inte kan eller vill leva som vi gör. Som inte är här för skydd men skapar oss behov av skydd. För att ociviliserat patrask utan asylskäl som ska kunna vandra fritt på våra gator, som ingen annan längre törs gå på.
Det finns faktiskt något man kan göra för att återställa ordningen, allas frihet och tryggheten, och det är det enda man inte gör – skickar hem dem igen. Utvisar dem som inte sköter sig. Går de inte frivilligt, så tvinga dem av ekonomiska skäl. Fungerar det åt ett håll så fungerar det åt det andra, så sätt för fan igång och jobba!

Jag vet exakt vem det är som är rasist, och det är frågeställaren: de låga förväntningarnas rasism. Man förväntar sig onaturlig tolerans och odelat gillande hos svenskar men tamejfan inte ens ordinär hänsyn från utlänningar. Tvi vale, säger jag bara!

”Har du något emot utlänningar?”

Vilket osannolikt hån, efter allt de ställer till med!

Det är som att fråga mig om jag har något emot hundar, om jag skäller ut en hundägare som vägrar ha munkorg på en illa uppfostrad hund som upprepade gånger går till attack mot folk och andra hundar. ”Har du något emot hundar?” Ja, det kan du ge dig fan på att har! Dessa hundar!  Och det säger jag som både stor djurvän, själv hundägare och särskilt stor hundälskare. Men det finns gränser för allt, precis allt, och den gäller både för hundar och utlänningar.

När klev den här sortens invandrare (oavsett generationsvarv) av sin mänsklighet? Vad, exakt, är vår skyldighet mot kräk som behandlar oss illa och ofta motiverar det med att vi är svenskar (i vårt eget förbannade land!) och alltså är rasisterna i fråga? Som kommer hit och är främlingsfientliga mot ett folk de faktiskt inte behöver vare sig gästa eller befatta sig med; bara hålla sig långt härifrån.  Vilket val har vi? Inget!

I Nilsson märker vi alltså essensen av vad svenskar som tvingats ner på knä med inbillad värdegrund blir: självutplånanade och kräver samma sak av sin omgivning. Och till förmån för vem och vad? Till en bortgiven rätt för utlänningar att göra och behandla oss som de behagar?
Hur är man funtad som går med på något liknande och tycker det är en fråga om vad någon annan ”har emot utlänningar”?
Vad har han emot svenskar och en normal tillvaro? Men framförallt undrar jag: vad får han betalt, och av vem, för att strypa sin egen födkrok och kasta ansvaret på begränsad valfrihet och eget ansvar på ett oskyldigt folk, som inte är problemet?
Vilket jävla förräderi.

Jag kan leva utan raketer och fyrverkerier, jag har aldrig gillat dem, och det kan säkert många djur göra också. Det är inte problemet eller poängen.  Det är symtomet – ännu ett i raden av dem alla – på att utlänningar får komma hit och sätta ribban för hur vår demokrati och valfrihet ska se ut, eftersom de varken tål den eller kan hantera den.