Category Archives: Jag tycker

Ordmissbruk

Det finns språkliga trender som varje journalist snappar upp och sedan överanvänder tills de förlorat all dynamisk mening. Nu är högsta mode att skriva att man ”hyllar” någon eller något. Ordet praktiseras för den simplaste insats eller åsikt för att beskriva minsta lilla ”gillande” av ett begränsat antal supportrar, givet att de står på rätt sida i åsiktskorridoren och håller hårt i ledstången. Jag är skittrött på alla av journalister vanemässiga ordmissbruk.

Tidigare gick man kollektivt in för att förstöra innebörden i ordet ”tvinga”. Om man tvingas till något betyder det att man inte har något val.  Men hur många val folk än har, så nog hette det att ”de tvingades”.

Behöver man förstärka ett tips värde med att tala om att folk har tryckt på gilla på Facebook, så kan man fundera. (Om man inte vill fundera över vilka riktiga nyheter man utesluter för att få plats med Malin.)  På Facebook trycker alla på gilla, om inte annat så enligt principen ”jag har läst och förstått.”  Tipset ifråga är dessutom av ett problemlösande slag som varje människa med normal slutledningsförmåga kommer fram till.  Vad ”hyllades” hon för? Hon använde en mjöltetra som shaker till smeten.

Artikeln förmedlar ett slag patetiskt tillstånd, där man ger en bild av ungdomar som handfallna om de inte har en elvisp. ”Hur skulle hon få ihop en smet utan elvisp?”  Nu måste hjärncellerna arbeta. Hon befann sig tydligen i ett hushåll som även saknade handvisp, tillbringare eller shaker.
Det går upplysningsvis bra med vilket gaffelredskap som helst, om man sitter illa till, men är beredd på att lägger ner lite mer tid och energi. Att använda en tom mjölktetra som shaker – förmodligen i brist på även gaffel – är väl knappast en idé utöver det vanliga? Principen är redan uppfunnen.
Men i slutet kommer vi till den miljövänliga sensmoralen: ”pappkartongen går att återvinna…”   Som om den inte hade gjort det, utan att användas som shaker… Som om inte köksredskap går att både diska och återanvända hur många gånger som helst. Som om inte det miljövänligaste av allt vore att ge fan i spisen och göra upp en eld istället, utan gaständare. Först nu börjar vi närma oss behovet av innovativa lösningar.

Det här är generationen som ”hyllas” om de kommer på idén att tända ett stearinljus när strömmen går…

Vad jag vill komma fram till är att det är irriterande att läsa överord om saker som inte på något sätt lever upp till ordens innebörd. Vi har givetvis fler missbrukade ordexempel i ”populist”, ”rasist” och så vidare.  Samma journalister (och vänsterfolk, som ju befolkar nästan all media) lägger dock på locket och gör raka motsatsen, när invandringsrelaterade beteenden kommer i fokus.
Fullvuxna män blir ”barn”, grov mordbrand blir ”bus”.

Vad håller Sveriges starkaste nyhetstidningar på med? Veckotidningstrams!

 

Snälla!

”Har du något emot utlänningar?”

 

”Fyrverkeribranschens Erik Nilsson vill förbjuda sina egna affärer att sälja raketer? Läs det igen! När ingen vågar säga ifrån och berätta sanningen, verkar en hel bransch frivilligt ta död på sig själv.”

När Nilsson konfronteras för att svara på detta, så är det enda han har att säga:

”Har du något emot utlänningar?”
Vilken jävla fråga! Kom inte med den.
Är ”utlänningar” livsfarliga och inte kan eller vill hantera medborgerliga friheter, utan att missbruka dem mot, och inte visar någon hänsyn eller respekt för andra, så nog fan har i princip alla emot utlänningar! Dessa utlänningar!

Nedan finns exempel på en ”utlänning” som ingen har minsta bekymmer med. Han är välkommen.


Hur förbannat svårt
ska det vara att förstå det? Det är lika lätt att begripa som att folk i gemene man inte heller vill se några etniska medborgare fria på gatorna, om de inte går att lita på, med den lilla delikata skillnaden att svenska skitstövlar har vi medborgerligt ansvar för och är tvungna att hantera, men det ansvaret har vi inte för utlänningar och vi behöver följaktligen inte hantera det på något annat sätt än att slänga ut dem ur landet!

Men bara för att de är utlänningar ska de alltså få bete sig precis hur som helst, mot alla regler som inte inbegriper någon annan alls, för annars ska man få höra detta: ”har du något emot utlänningar?”
Dra åt helvete.
Utvisa dem på stående fot! Dra in bidragen, som borde gå till omsorg om våra medborgare och för att stärka en ordningsmakt i fritt fall, och tvinga dem att lämna landet av ekonomiska skäl istället för raka motsatsen, lås in dom – gör  n å g o n t i n g!

Jag är stenförbannad!
Varför ställer man över huvud taget den här frågan? För att man själv inte har svaret och vill komma undan med att lägga någon slags skuld för det på någon annan? En känsla hos någon annan av att om man är en god människa så förväntas det att man accepterar vad som helst, bara för att det handlar om utlänningar? Att man är beredd att begränsa sin egen frihet, för att ett införande av förbud av olika slag är det enda som kan hindra utlänningar från att skada andra.

Det finns inget rationellt skäl till att omskära svenskarna med förbud av olika slag, därför att regeringen helt okontrollerat släppt in horder folk som inte kan eller vill leva som vi gör. Som inte är här för skydd men skapar oss behov av skydd. För att ociviliserat patrask utan asylskäl som ska kunna vandra fritt på våra gator, som ingen annan längre törs gå på.
Det finns faktiskt något man kan göra för att återställa ordningen, allas frihet och tryggheten, och det är det enda man inte gör – skickar hem dem igen. Utvisar dem som inte sköter sig. Går de inte frivilligt, så tvinga dem av ekonomiska skäl. Fungerar det åt ett håll så fungerar det åt det andra, så sätt för fan igång och jobba!

Jag vet exakt vem det är som är rasist, och det är frågeställaren: de låga förväntningarnas rasism. Man förväntar sig onaturlig tolerans och odelat gillande hos svenskar men tamejfan inte ens ordinär hänsyn från utlänningar. Tvi vale, säger jag bara!

”Har du något emot utlänningar?”

Vilket osannolikt hån, efter allt de ställer till med!

Det är som att fråga mig om jag har något emot hundar, om jag skäller ut en hundägare som vägrar ha munkorg på en illa uppfostrad hund som upprepade gånger går till attack mot folk och andra hundar. ”Har du något emot hundar?” Ja, det kan du ge dig fan på att har! Dessa hundar!  Och det säger jag som både stor djurvän, själv hundägare och särskilt stor hundälskare. Men det finns gränser för allt, precis allt, och den gäller både för hundar och utlänningar.

När klev den här sortens invandrare (oavsett generationsvarv) av sin mänsklighet? Vad, exakt, är vår skyldighet mot kräk som behandlar oss illa och ofta motiverar det med att vi är svenskar (i vårt eget förbannade land!) och alltså är rasisterna i fråga? Som kommer hit och är främlingsfientliga mot ett folk de faktiskt inte behöver vare sig gästa eller befatta sig med; bara hålla sig långt härifrån.  Vilket val har vi? Inget!

I Nilsson märker vi alltså essensen av vad svenskar som tvingats ner på knä med inbillad värdegrund blir: självutplånanade och kräver samma sak av sin omgivning. Och till förmån för vem och vad? Till en bortgiven rätt för utlänningar att göra och behandla oss som de behagar?
Hur är man funtad som går med på något liknande och tycker det är en fråga om vad någon annan ”har emot utlänningar”?
Vad har han emot svenskar och en normal tillvaro? Men framförallt undrar jag: vad får han betalt, och av vem, för att strypa sin egen födkrok och kasta ansvaret på begränsad valfrihet och eget ansvar på ett oskyldigt folk, som inte är problemet?
Vilket jävla förräderi.

Jag kan leva utan raketer och fyrverkerier, jag har aldrig gillat dem, och det kan säkert många djur göra också. Det är inte problemet eller poängen.  Det är symtomet – ännu ett i raden av dem alla – på att utlänningar får komma hit och sätta ribban för hur vår demokrati och valfrihet ska se ut, eftersom de varken tål den eller kan hantera den.

 

Sopig soppolitik

Detta kom jag i funderingar om under juldagarna och mellandagarna, när sophämtning inte skedde på utsatt veckodag: vad händer om sophämtningen i landet brakar ihop?
Det är inte bara ”om strömmen går” och ”om inte vattenförsörjningen” funkar.
Bara en sådan sak: sopor!

Det går jävligt fort att sopa ihop ett samhälle och helt land till en ohygienisk, giftig, hälsovådlig och stinkande avskrädeshög. Inom en vecka kommer Sveriges landsbygder, för att inte tala om städer, se ut som Filippinska Smoky Mountain.

 

Varje tisdag kommer Ragn-Sell och tömmer våra soptunnor, här ute på landsbygden.  Men utan föregående varsel (som jag såg röken av) gav de fan i det i mellandagarna, fast det inte var röd dag tisdag den 27:e december.   Nu står det följaktligen 7 soppåsar i hallen, eftersom den väntande soptunnan ute vid vägen är så överfull att locket står rakt upp.

Man behöver ingen inlevelseförmåga för att räkna ut resultatet av ett sånt dåligt underbryggt beslut, efter en jul med förmodligen årets dominerande dagar med just avfall för papper, snöre, kartonger och mängder av julmiddagars hushållsavfall.
Papper och skit klarade vedspisen av, eftersom vi är en av de allt färre (även här ute på landsbygden) som har en.  Man räknar säkert med att folk själva kan köra julpappren till den lokala återvinningsplatsen där papper, plast och glas ska sorteras i containrar. Det gör de också, för de har ju inget val – trots att de betalar höga avgifter för hämtning varje vecka.

Vi känner igen det där från mycket annat i landet; först betalar man avgifter för att saker och ting ska fungera och ge oss god service i vardagen, men när det gäller får man (godtyckligt beslutat) betala en gång till – eller göra en egen insats – för att standarden ska upprätthållas.
Även om man har både bil, kraft och lust, så undrar man vart i helvete man ska göra av allt som stinker och som inte är sorteringsbart i papper-plast- glas- och elavfallscontainrarna!

Vi står lik förbannat med stinkande soppåsar i hallen. Det finns inte en jävel som sorterar kaffesump från kaffefilter, hushållspapper från matrester som sköljts av i diskhon och tagits upp med detta, kapsyler och fimpar, och som sedan gräver ner sorterade matrester i komposten. Något man dessutom måste anmäla att man ägnar sig åt för att få det godkänt av kommunen.  ”Kompostgodkännande.”  Är ni på riktigt?
Glöm det.
Gamla grönsaker och potatisskal slänger jag resolut över staketet och in på gärdet, för där kommer naturens egna sophämtare och äter upp det. De är borta och återvunna på ett ögonblick. Rävar och rådjur.

Men alltså: vart ska folk göra av stinkande hushållssopor som inte kan sorteras, ätas upp av rådjur och rävar, eller göras av med i containers på lokal uppsamlingsplats ? När inte ens kommunal soptipp tar emot de vanliga äckliga soppåsarna? Där är det för övrigt egen sopsortering till förbannelse, alla avgifter till trots, men det finns ingenting för vanligt hushållsavfall.

Vi sopsorterar inte här ute. Eller: det gör vi ju. Men vi sorterar inte olika sopor i olika påsar och kastar dem i olika hål i väggen, för det finns ingen sådan sophämtning här ute. Inga vägghål.
Vi har en tunna för all in, där med basta.
Och när sopbilen – som i dessa dagar och veckor – inte kommer så står vi med soppåsar i långa rader i hallen och mår illa.

Hur ser den förebyggande soppolitiken ut, vill jag veta. Jag har redan nu en försmak på vilket stinkande och sanitärt kaos det kan bli.

Propaganda för mer muslimsk invandring

Avdelning ful-journalistik:

”Svenskarna tror att det bor betydligt fler muslimer i Sverige än vad det faktiskt gör. Detsamma gäller i 37 av 40 länder enligt en ny global studie från Ipsos. Resultaten illustrerar de fördomar som finns mot muslimer.” (SvD)

Nej, det gör de inte, resultaten visar hur utpräglad islamiseringen är i samhället och hur stor plats befolkningen tycker att muslimerna tar. Det kan jag ta råttgift på, och det stödjer nog Ramberg och Hagen. Dock i onödan. Jag tror mig inte ha fel på den punkten.

Islamiseringstakten gör att man uppfattar dem som många fler. (Själva överskattningen av antalet muslimer ska man dock inte förväxla med att muslimerna i själva verket är ganska få, vilket säkert är tanken med inpasset.)
Man märker ju också att reaktionerna inte är ett enskilt fenomen i Sverige, för att även på så vis kunna påtala hur rasistiska vi är (trots att muslimer inte är en ras), utan de uppträder överallt där muslimer slår sig ner.

Att överskattningen är som störst i Frankrike är inte konstigt, för vilket europeiskt land har plågats av muslimsk terrorism värst?

”Europa är i ökad utsträckning utsatt för terroristdåd, och det påverkar naturligtvis människors fördomar.”

Just det, men då är det väl inga fördomar? Rationell rädsla för att bli mördad av en skoningslös och rabiat våldsideologi är fan inte ”fördomar”, inte ens förutfattade meningar, och av en händelse är det bara muslimer som är anhängare av islam. Det är ju inget förfluget påstående.
Det får finnas hur många fredliga muslimer det vill, även i majoritet, för anledningen till rädslan är ju att man inte vet vem av dem som är förrädisk och livsfarlig. Hur många muslimer tar avstånd från terrorismen och våldet i sin religion? Tar avstånd från religionens islamisering av värdländerna?  Varför är de här, när de inte gör det?

Några avhoppade enstaka och modiga (!) före detta muslimer gör det. Det säger i alla fall allting som just jag behöver veta.  – När man behöver mod och dödsförakt för att våga ta avstånd från och kritisera en religion, då bör man faktiskt ta varning, om man är det minsta vid sina sinnes fulla bruk.


Det har ju visat sig att många terrorister har förefallit vara sekulariserade, välutbildade och assimilerade muslimer…..tills de ”över en natt” radikaliserades. ”Ingen anade någonting.”
Just det.
Det är kruxet.
Hur många gånger har den ideologin missbrukat västerländskt förtroende? Hur många gånger till ska vi tolerera att det missbrukas, med människoliv som insats varje gång?
Det finns faktiskt gränser för allting och det är dem det berör mest i vardagen, och de som drabbas av våldet, som måste sätta gränserna: civilbefolkningarna.

”Islamofobin har en lång tanketradition i Europa. Men nivån på islamofobiska fördomar varierar väldigt mycket med världshändelserna. ”

Jag ser rött. Finner sig folk i att få sina ”tanketraditioner” omskrivna på det här viset?
Den som ”islamofobierar” folk som av goda skäl inte vill tro på- eller veta av en högriskideologi, har attitydproblem. Ingen annan. För religionsfriheten gäller även oss icke-muslimer och rätten att välja bort islam. Av vilka anledningar vi vill.

Vi påtvingas ju islam olagligen i landet genom propaganda och politikens/samhällets förändringar av vår livsstil och hela vårt tillvaro, på grund av en importerad religion och dess påträngande krav, regler och negativa effekter på allt och alla. Finns inte religionsfriheten för oss i vare sig politiken eller i islam, så finns den inte för islam heller.

Precis som många av oss har valt bort och till och med tagit avstånd från kristendomen eller annat, utan repressalier eller straffhot (ibland verkställda!), är vi fria att välja bort och ta avstånd från islam.
Sluta förolämpa oss med diagnoser när vi tillvaratar våra mänskliga rättigheter att tro på vad fan vi vill. Vi har ingen skyldighet att välkomna, curla eller respektera en religion som vi själva inte tror på, eller som till sin natur innehåller brott mot praktiskt taget varenda mänsklig rättighet. Något liknande förtjänar inte respekt, inte här. Inte ens religionsstatus. Det är är min åsikt, min åskådning och tro.

Och varför är inte Sverige med i statistikdiagrammet, när artikeln inleder med oss som exempel? Kanske för att av de 40 länderna som uppskattade muslimska befolkningen mest felaktigt så hamnade Sverige bara på 31:a plats. Sverige ligger topp 10 .

 

Läs Hege Storhaug: ”Landsplågan islam”, läs verkligen den. Jag vädjar.

”Vi står inför oöverstigliga problem om vi inte ser på islam och den pågående radikaliseringen med öppna ögon. Det handlar inte om vare sig rasism eller islamofobi. Det handlar om att försvara vår frihet.”

 

Här är bokens baksidestext (Länk):

Den svenska och europeiska frihetsorienterade kulturen står under allt starkare press från politisk islam. Denna form av islam är inte som andra religioner. Den är i konstant konflikt med kvinnor, judar, homosexuella, frihetsorienterade muslimer och var och en som inte underkastar sig dess doktriner.

Folk är med rätta bekymrade över framtiden, samtidigt som våra politiska ledare tiger och ljuger om islams motstånd mot frihet. […] I denna engagerande bok varnar journalisten Hege Storhaug för att Europa nu är på väg in i en odemokratisk och mörk tidsepok där islams makt kommer att öka. För att bevara vår livsstil måste folket ta till motmedel.

Hege Storhaug uppmanar oss att våga använda det som Øverland kallade Den första mänskliga rättigheten: Yttrandefriheten.

Efter att boken publicerades i Norge för ett halvår sedan har Sverige dragits in i vågen av islamistisk terror genom attentaten i Bryssel. Samtidig etableras det fler och fler moskéer och vi ser allt fler kvinnor i hijab på våra gator. Denna bok ger dig svaret på varför detta sker.

Hege Storhaug är en prisbelönad journalist och författare med över tjugo års erfarenhet inom området invandring och islam.
Läs också detta:

 

 

Noterat

Nu vet jag att jag i många av de senaste bloggarna låter som en propagandaapparat för SD, och för nytillkomna läsare kan jag misstas för att fortfarande vara sverigedemokrat, men det är faktiskt helt oavsiktligt. Jag är något konstigare än så. Jag är proggarpatroit. Det finns inte och är inte ens höger.
När blev förresten SD höger?

Jag rycker ut med blinkande ljus så fort orättvisor, inkonsekvens, irrationella utspel och rena elakheter uppenbarar sig, och det är inte direkt mitt fel att de oftast riktas mot sverigedemokrater i modern tid.
Förr var jag helt rätt. (Detta ska kanske dagens ”rätt” personer tänka på, för de kommer inte alltid vara det – tro mig.)
Jag var efterfrågad för att jag var jag, och gjorde det jag gjorde och tyckte vad jag tyckte, och inte för att jag var någon sorts politisk signal. Det hade bara ett andrahandsvärde då.  Jag var väldigt politisk utan att jag märkte det, eller tillhörde någonting. Jag identifierade mig bara med mina egna åsikter. Vilka jag dock alltid varit väldigt tydlig med.

Det är mycket man inte vet om mig. Men jag gjorde alltså roliga saker som jag regelbundet blev kontaktad för och övertalad att tjäna pengar på, utan att jag – då – förstod vad min tilldragningsfaktor bestod av. Alla ville vara framme och bli förknippade med mig. Främst i lokala sammanhang.
Jag ombads hålla föredrag om olika ämnen, vara påannonsör för kommande program i radio, var med i tv-program, blev uppringd och erbjuden olika anställningar som jag aldrig sökt, eller ombads skriva i Aftonbladet och bli novellist i veckotidningar- bara för att nämna något av allt som är otänkbart idag.  Jag försöker komma ihåg vad som var den utlösande faktorn, men jag minns faktiskt inte.

Jag blev till och med ombedd av ett förlag (som jag glömt namnet på och vars gamla gulnade brev försvunnit i någon flyttning eller storstädning) att bo i Spanien på deras bekostnad i 4 månader och där skriva en ”överlevnadsmanual för kvinnor på nätet”, när vi hamnade i 90-talet.
Det var inte så konstigt, för  jag hade ju mina talanger, och det var i en tid när sådant hade både värde och företräde framför alla dagens dumbo-meriter. Det konstiga, menar jag, var att man hittade mig för att föreslå allt möjligt! ”Alla känner apan, apan känner ingen”- syndromet. Vi hade inte internet.
Ville man omvärlden någonting så fick man skriva en insändare, och det gjorde jag ju. Många. Rätt namn givetvis, för jag har alltid varit sparsam med alias och kan inte minnas att jag någonsin använt något i åsiktssammanhang. Kontenta: de flesta fann alltid något man kunde använda mig till och mitt liv var rikt och varierande.  Allt bara flög till mig på serverade silverfat.

Idag är jag enbart persona non grata. Politisk vilde. På grund av att jag är samma person nu som då. Och förmodligen 30 år bättre på det. En sorts svensk dalit som står utanför det inhemska kastsystemet och betraktats som oberörbar. Ordet dalit betyder ungefär krossad eller förstörd och daliter är utsatta för förakt och våld från andra grupper och diskriminering inom utbildning och arbetsliv.  Omsvängningen var och är än förbryllande.

Tiderna har under 30 år förändrats så drastiskt att ingen – med dagens politiska astmaklimat – tror mig när jag berättar om mitt liv, förrän jag bevisar det. Och det är ibland svårt att göra det, för digitaliseringen och tekniken som finns idag fanns inte då. Det fanns i princip kassettband. Pappersupplagor. Kamera för vilken man fick vänta 2 veckor på framkallning, så det sket man i. Inga mobiler. Jo de fanns väl, men inte för vanligt folk, och de kom i resväska och hade serpentinsladd och lur.
Men sedan länge nu är alla dörrar stängda och hermetiskt tillslutna. Jag är fortfarande häpen över det, när jag tänker efter. För vad hände och varför?

SD-hangup:en beror nog på att det är behandlingen av partiet och deras väljare (som faktiskt inte har några andra alternativ om de inte vill ersättas med islam och muslimer) som jag in i märgen föraktar. Jag är egentligen inte ingen högermänniska i några (andra) avseenden.  När blev vänster höger, och högern vänster?
Jag fattar fan inte.

Att bara vara

Jag sitter här i morgonkulan och dricker mitt yoga-te och gör vapenvård på mitt hagelgevär och försöker få ordning på tankarna. Minnena. Verkligheten är helt surrealistisk.

När sverigedemokraterna blev aktuella i politiken så såg jag dem som mitt försvunna kompisgäng. Jag begrep inte varför de var tabu, men de vågade och talade i klartext. Som jag. De kämpade för saker som i alla tider stått mig nära; bara bland annat de var för ett starkt djurskydd och levande landsbygder, mot förtryck av oliktänkande och den fasansfulla ideologin islam.  Hur kan man inte var emot och för detta?
Jag struntade väl i ”bakgrunder”, när det relevanta var samtiden och framtiden, och det borde väl alla andra också se som det viktigaste? Nej då.
Allt handlar om hudfärger och bakgrunder, och för 30 år sedan hade det chockat mig. Chockat de flesta.

Sedan barnsben avskyr jag innerligt falskhet och mobbning. Förödmjukelser och hån. Våld och utnyttjande. Jag har alltid tagit parti för underdogs, för jag såg mig själv som en.
Det gjorde väl proggvänstern en gång? På proggtiden fanns det i alla fall grupper till för ideal som jag sympatiserade med, och jag var med i ett proggvänstergäng, utan att ha namn på det, eller på något sätt ha valt gänget med någon politisk medvetenhet. Politisk medvetenhet hade jag ingen.
Man sögs bara in i gäng som var mest lika en själv. Det var som att hamna framför insuget i luftrenaren.  – Schwooops.

Vart tog alla vägen och varför är jag alltid kvar?  Det är sannerligen inte jag som bytt värderingar!
”Vägen svängde men inte jag.”

Nu förbjuder Löfvén fattigdom

Sverigedemokraternas kampanj mot tiggeri sommaren 2015

Löfvén har öppet kritiserat både sverigedemokraternas och enstaka moderaters önskan om tiggeriförbud och kommit med floskler om att ”man inte kan förbjuda fattigdom”. Bland annat sa gubbstrutten så här:

”Det ligger i högerns ideologi att tänka så. Fattigdom går inte att lagstifta bort”

Vidare: att organiserade ligor utnyttjar tiggare sågades av regeringens nationella hemlöshetssamordnare Michael Anefur (KD) – som kallade det ett ”rykte som påstås gång på gång”.  (Hemlöshetssamordnare?)

Samma Löfvén öppnar i december 2016 för nationellt totalförbud mot tiggeri, en politisk linje som bara Sverigedemokraterna drivit förut, eftersom det har varit ett rasistiskt önskemål, detta att slippa olägenheten som uppstått till följd av att missbruka den fria rörligheten. Lagen har inte skapat någon fattigdom, bara sett till att förflytta den till Sverige. Som förflyttning hit av så mycket annat som bara skapar problem för även oss, istället för att lösa några problem för någon.

Både moderater och socialdemokrater uttryckte sitt behov av avståndstagande till sverigedemokraterna efter detta. Även detta. Så de moderater som talar om sossarnas hyckleri i denna stund, kan inte ha det lätt med minnet.

Idag är det plötsligt både etiskt och genomförbart att ”förbjuda fattigdom”. Lika hux-flux är ”extremhögern” både rumsren och klok. Tacka sverigedemokraternas kampanj ifjol för det, och året innan dess.
Löfvén är sist på bollen.
Och vill på något sätt att tiggarna ska kunna ansöka om tillstånd, för att mjuka upp brutaliteten lite. Jag vet ärligt talat inte vad farbrorn röker.
Det här har inte hindrat honom från att dra runt som Karl-Bertil Jonson med ett jultal i Sverige – ”stärk gemenskapen” – som han splittrat helt själv genom att bry sig mer om utlänningar än medborgare. Det är fel prioritetsordning.

Vem är Karl Bertil? Har du missat Tage Danielssons julsaga från 1975? Karl-Bertil, som är en stor beundrare av Robin Hood, delar ut rika människors julklappar i slumkvarteren.
Dessa gåvor är paket som han har stulit under sitt feriearbete på postens paketavdelning, och vilkas adressaters inkomster han kontrollerat i taxeringskalendern. Detta är väl sinnesbilden av Löfvén, minus det här med taxeringskalendern, för han är så drygt rättvis i sin orättvisa, att fattigpensionärerna är just det för att de får minst men måste betala mest. Nu kommer han med fattigdomsförbud i julklapp. – Tack, men när?

Han säger: ”Det är aldrig acceptabelt att behöva se människor stå på knä och tigga, det är så förnedrande och fjärran för socialdemokratisk ideologi, så på något sätt måste detta få ett stopp.”
Frånsett ideologin är det vad Åkesson försökt förklara i en herrans massa år.

Nu står de väl sällan på knä och tigger. Dem vi har här, de bygger läger av pallar, kuddar filtar och halvligger i detta och verkar inte på något sätt känna av den förnedring Löfvén talar om och antagligen utifrån ett perspektiv av hur han i hans ställning skulle uppleva att hamna på gatan. (Det skulle göra honom gott.)  Ibland låter de ruljansen sköta sig själv och gör något annat, under tiden som allt ligger kvar övergivet med en uppfordrande mugg framför.

Fjärran socialdemokratisk ideologi är det dock inte att låta svenska fattigpensionärer i Sverige ha vuxit till en kvarts miljon människor. De har lägst pension i norden.
Om Löfvén vore en riktig Robin Hood skulle han kasta ut illegala och asylfalska ”bättre liv”-migranter, som vi saknar allt samhällsansvar för, och ge ”deras” gratis sjukvård, bostäder och ekonomiska omsorg till våra egna hemlösa och pensionärer (ibland både ock) istället – den har de förtjänat efter ett helt liv i tjänst för/i Sverige och ska inte ställas mot att andra länders medborgare vill ha vad vi har. Det har inte med våra medborgarskap och samhällskontrakt att göra och ska heller inte gå ut över det.

”Det politiska hyckleriet i Sverige känner inga gränser”, säger JanEricsson, moderat riksdagsledamot. ”Det finns förvisso inslag av detta i många partier, inklusive mitt eget, inte minst när det gäller frågan om tiggeriet, men frågan är om inte Socialdemokraterna just nu överträffar allt annat med råge. De är hyckleriets okrönta mästare.”

Ja, och det är ett fenomen som jag inte kan förlika mig med.  Denna falskhet, all denna charader. Säga en sak men göra en annan, kalla andra förolämpade tillmälen för åsikter som man inne på rummet tycker själv. Jag kan inte tolerera det. Vart än det manifesteras, men minst av allt hos politiker med makt över våra liv och medel.

Det ska bli trevligt att se vad det blir av Lövéns tiggeristopp, för som vanligt har han förlagt det ”några år framåt”. Eller så blir det så många undantag (som med alla andra”krafttag”) att det aldrig får effekt av förbud: det låter handlingskraftigt men i praktiken innebär det ingen märkbar skillnad. Som med ID-kontrollerna vid gränserna.
Man kollar bara var 100:e….

Etablissemanget i Monismanien

Från 2009 finns ett inlägg av Kjell Åke Hansson, ”som arbetade med Astrid Lindgren”, som heter ”Låt inte Astrid Lindgren bli slagträ”. Och så är det just det han själv gör: använder henne som slagträ.
Värdet av den uppmaningen betyder på sin höjd att ingen annan får använda henne som politiskt slagträ.

Han skriver en massa trams som inte går att kontrollera, av typen:

”Vårt arbete på kunskaps – och kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs blir nu ännu viktigare. Att intensivt lyfta fram den Astrid Lindgren som är sann: hon kommer aldrig att bli främlingsfientlig, aldrig bli provinsiell, aldrig bli inskränkt och intolerant.”

 

För det första: bara fördomar om sverigedemokraterna kan få dem att stå i ett slags motsatsförhållande till ”den sanna Astrid”.
För det andra: mycket riktigt kommer Astrid aldrig bli vare sig det ena eller andra, för hon dog 2002, och ingen av oss har någon som helst aning om var hon skulle stå politiskt idag och särskilt inte mot bakgrund av vad som skett med landet under den tiden hon varit borta. Hon behövde aldrig uppleva det.

Meningen (och målet) med det där uppblåsta partihatet var att kampanja för att sverigedemokraterna skulle hindras från riksdagsinträde 2010.
Med fördomar om sverigedemokraternas fördomar försökte landets samlade kulturelit bekämpa partiet.
Och det gör de än.

Då som nu handlar det om att sverigedemokraterna inte får uppskatta Astrids verk för vad de är, ”för det betyder att sverigedemokraterna har missuppfattat Astrid och kidnappar hennes ideologiska grundhållning”.
Hur man nu missuppfattar barnböcker. Hur man nu kidnappar en ideologisk grundhållning genom att uppskatta vad personen med den eller någon annan grundhållning åstadkommit litterärt. Det är så fjantigt att man tappar luften.

Och tänk om det är tvärtom med missuppfattningarna?
Det reflekterar man inte ens över. Fast det borde man nog göra, med en skarp erinran om vilken avsky Astrid kände för våld, mobbning och förtryckande uppfostringsmetoder.

Detta ledde bland annat till att hon rapporterade sig som en före detta socialdemokrat. Det vill säga: hon genomskådade och övergav vänstern, men det innebar inte att hon förlorade sina grundvärderingar. Snarare att hon skyddade dem mot krafter som i verklig mening försökte kidnappa dem.

När man läser Kjell Åke Hansson, och den idag anslutande kultureliten, så är det ju bevisligen inte sverigedemokraterna som anser sig ha tolkningsföreträdet i det här landet, så vem kidnappar vem och vad?

”Det var i sitt tal på landsdagarna i Ljungbyhed i dag [2009] som Björn Söder valde att rikta ett tack direkt till Astrid Lindgren för insatserna för den svenska kulturen.
– Hennes kulturbevarande gärning är ofantligt stor, sa Björn Söder.
Han riktade särskilt in sig på ”Bröderna Lejonhjärta”, där Jonatan och Karl ”Skorpan” Lejonhjärta kämpar mot den onde tyrannen Tengil i Nangijala.
– Precis som Karl gjorde, så ser vi också ljuset. Vi kommer att kunna bekämpa det förräderi som pågår i riksdagens korridorer, sa Björn Söder.
– Kampen mellan det goda och det onda, mot förtryck och tyranni och för frihet och kärlek, är Sverigedemokratiska värderingar.”

Då skriver Kjell Åke Hansson:

IDAG efter Sverigedemokraternas landsmöte kan vi läsa i både Expressen och Aftonbladet hur det främlingsfientliga partiet försöker kidnappa Astrid Lindgren och reducera hennes gärning till någon sorts myt om det ursprungliga Sverige.

”Sverigedemokraterna är främlingsfientliga”. Det om något är ju en myt, varför Söders påstående om sverigedemokraternas värderingar och roll i etablissemanget, är fullständigt korrekt.
Det tål man inte höra.

Samtliga större partier har i mer eller mindre stor utsträckning adopterat sverigedemokraternas politik år 2016. I konsekvensens namn skulle det göra dem lika främlingsfientliga, men istället ser man på deras erkännande, att ha fört en skadlig invandringspolitik, som en helt logisk helomvändning.
Etablissemangets dubbelmoral för att skydda den inbillade ensamrätten att fördöma, är ett obegripligt självbedrägeri.  Och folksvek. Det bekräftar var Söder säger om kampen. Det bekräftar även det som var en förment saga.

Allt fler partier fattar: att inte ha resurser eller de värderingar som krävs för att ta emot halva Mellanösterns befolkning i Sverige har ingenting med fientlighet att göra, utan med den matematik som Astrid förde fram i den ökända texten om Pomperipossa från Monismanien (”moni”- mony-pengar) och som bidrog till socialdemokraternas avgång. (Se mitt föregående inlägg)

Sug på det ett tag. Efter det kan vi gå vidare till påståendet om att sverigedemokraternas avsikt är att ”reducera Astrids gärning till någon sorts myt om det ursprungliga Sverige”.
Vilken myt? 
Myten om 1800-talets fattigsverige som Astrid beskrev i exempelvis Emil i Lönneberga, vilket sverigedemokraterna av goda skäl ser på som en tillbakautveckling till, genom det pågående maktmissbruket?
Myten om klasskillnader?

Eller myten om ”kampen som alltid funnits mellan det goda och det onda, mot förtryck och tyranni och för frihet och kärlek”, som ingalunda uppfanns av Astrid men som på många olika sätt beskrevs av henne när hon ofta skildrade svensk historia, ett tidigare Sverige.

Hon blandade fiktion med verklighet och gjorde också sagor av metaforer och – vem vet – kanske samtidsvarsel?
Det senare är Bröderna Lejonhjärta exempel på.
Det ”ursprungliga” Sverige som hon skildrade, på gott och ont och genom försköning och demonisering, men också rakt på sak och enligt sina minnen, är ingen myt utan en bit svensk historia och det är naturligtvis ingenting sverigedemokraterna reducerar till några ideal som kultureliten ljuger om att de önskar eller eftersträvar.

Sverigedemokraterna tror inte att Sverige var ett enda stort Bullerbyn, men etablissemanget tror att sverigedemokraterna tror det. Håll för fan isär vad som är inbillningar, gissningar och fördomar om sverigedemokrater, och vad som är relevant, sant och på riktigt. Som Astrid sa: ”Berätta sagor kan ni, men räkna duger ni inte till.”

Nu verkar det som om Kjell Åke Hansson (med flera) tror att Astrid Lindgren är den enda som har berättat om det ”ursprungliga” Sverige och att hennes böcker är enda referenspunkt som svenska folket (och sverigedemokraterna) har. Som de dessutom ”missuppfattat”.  De tror uppenbarligen att vi inte har egna minnen, berättelser och upplevelser som vandrat genom flera generationer, att jämföra med. Som om vi fortfarande inte är många nu levande som själva varit med om ett Sverige som vi känner igen det, innan det spårade ur.

Denna urspårning illustreras bäst så här: det är samma kulturelit som pratar om myter, den ”sanna Astrid” och ”kidnappning”, som har utsatt Astrid eftermäle och hennes böcker för sällan skådade upphovsrättsliga övergrepp, censur och historieförfalskning.

 

Böcker och filmer har censurerats och omarbetats för att befria samtidens barn från ”skadliga ord” som negerkung och beskrivningar av olika folks utseenden och egenskaper som uppfattats som fördomsfulla.

 Vad hade den ”sanna Astrid” tyckt om detta?

Man frågade på 70-talet:

”Säg mig, om du i dag skulle skriva om ’Pippi Långstrump’, skulle det då bli annorlunda?” frågade Expressens Elisabeth Frankl i en ofta citerad intervju från 1970.

”Ja. Jag skulle ta bort en massa idiotier./…/Spiksäkert är att jag inte skulle ha gjort Pippis pappa till negerkung!” svarar Astrid Lindgren, som redan då tyckte att fyrtiotalsversionen hade sina besvärande inslag.”

Spiksäker är vetskapen om att hon i en annan tid – nämligen 50-60 år senare (idag) – hade stämplats som rasist med sina ordval och figurer, fast man vet att hon inte var det. Hon kände av en ny vindriktning för det politiskt korrekta redan på 70-talet och där passade ju inte hennes negerkungar från 40-talet in. Då var negerkungar varken skadliga eller idiotisk, för då hade hon inte skrivit det. Det spelar ingen roll.
Vi andra döms ju på vår bakgrund i alla fall; vi har vårt bagage och våra ordval från förr, och ingenting vi säger idag kan ju förändra den saken. Så nog fan var hon rasist efter dagen definition.

Kjell Åke Hansson:

Det faktum att Astrid Lindgren inte längre lever ger sorgligt nog ett utrymme för sådana ohistoriska virrpannor som befolkar Sverigedemokraterna. Annars hade hon nog rutit ifrån själv. Och, tror jag, pulvriserat partiet.

Virrpanna kan han vara själv. Det tror nämligen inte jag, jag tror hon hade varit sverigedemokrat. ”Är man tyst för länge, så vissnar tungan”, sa hon. Eller så hade hon varit en frifräsare som jag. Åtminstone hade hon gillat ordet.

Astrid lär ha sagt:
”Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor – det har varit mitt speciella patos här i livet.”

En patriot är ju inte att tro att alla människor inte är människor, var har hon fått det ifrån?  Patriotism är inte ens nationalism.

Jag brukar kalla mig landsbygdspatroit. Jag älskar och värnar det jag har min egen närhet till på jorden och jag bryr mig om och oroar mig för dessa miljöer, med både folk, natur och fä som jag känner igen och upplever tillhörighet med. Vilket inte på något sätt betyder att jag ogillar motsatsen. Allt som man uttrycker kärlek för betyder sällan att man känner hat i övrigt. Vice versa.
Det har inte ett dugg med rasism att göra.

Det är osunt att komplicera saker och ting och ännu osundare att tillskriva ett begrepp helt andra värden och betydelser än vad de har, och sedan till råga på allt döma folk efter sina egna omtolkningar. Eller rent av sina egna fördomar. Det är fusk.

Patriotism – fosterlandskärlek, ett uttryck för lojalitet och kärlek till det egna landet eller en specifikt område inom dess gränser. Patriotism har historiskt syftat på ett förhållningssätt i det enskilda livet, medan nationalism syftat på politiska rörelser. Skillnaden mellan patriotism och nationalism består i att patrioten alltid är lojal med statsbildningen (i det här fallet den demokratiska) och territoriet (landet, landskapet, orten) samt att patriotisk kan kombineras med vilka politiska, ideologiska åsikter och religiösa föreställningar som helst.

”En patriot kan högakta en människa från ett annat land och tycka att det är självklart att den människan skall hysa patriotiska känslor för sitt land på samma sätt som han eller hon gör för sitt eget. En hållning som också kan gälla en nationalist.” (Källa) ”I de flesta länder ses patriotism som någonting självklart då den uppfattas som en allmän välvilja gentemot det egna landet och dess invånare. I de flesta länder ses patriotism som något positivt och ärofyllt. En våg av patriotism kommer i allmänhet över ett land först när det blir inblandat i militära konflikter.”
Sverige har aldrig varit i krig, men lär bli varse.

Att vänsterliberaler felaktigt och metodiskt kallar patriotism för ”högerextremism” faller på deras egen lott att förklara, för det är inte vad det är. Antagligen gör de så för att det är enklare att slita sönder ett land som saknar patriotismens sammanhållning och där ingen vill kalla sig det.
Och varför de vill göra detta mot sitt eget land faller också på deras egen lott att förklara, men en sak är ju klar: de håller på att förlora tolkningsföreträdet, så som de har hållit på med att missbruka begrepp, ord och betydelser (och människor) för att de ska arbeta för deras egen sak och mot motståndarnas. Det är därför man börjar använda Astrid i en sorts värdestrid mot sverigedemokraterna som jag knappast tror att hon skulle vara tillfreds med att användas till.
Folk börjar faktiskt fatta vad etablissemangets politiska korrekthet har ställt till med och vad det leder till: allt som de säger sig vara emot.

Som jag sagt förut: det handlar i all simpelhet om att leva och låta leva; att respektera varandra och lämna varandras oförenligheter och olikheter ifred för att bevara fred.

Att hämta upp Astrids patriot-citat som ett slags bevis på Astrids ”antirasism” (vilket jag ingalunda bestrider) är alltså ganska ovärdigt. Men detta citat stöter man nu igen mot att Åkesson i sin intervju sa sig ha inspirerats av Astrid Lindgren ”och andra typer av nationalromantiska skildringar”.

Är det märkvärdigt på något vis?
Tydligen.
För Olle Nymans barnbarn nödgas då polemisera mot det i Expressen:

”Nej, Jimmie Åkesson – Astrid Lindgren var inte en nationalromantisk författare. Hon var inte heller en nationalromantisk människa – varken nationalist eller romantiker.”

Nej? Här vill man alltså ägna sig åt oseriöst ordklyveri, för han säger ju inte att hon är nationalromantisk författare utan att han gillar henne och andra nationalromantiska författare. Det kan precis lika gärna läsas som att där finns Astrid och sedan finns där andra författare som är nationalromantiska.
Hur fan kan man ha problem med det?

Det spelar dock naturligtvis ingen roll, för i ljuset av samtiden har hennes skildringar faktiskt blivit just nationalromantiska och det är ingen som kan göra något åt det, och varför skulle man?

”Hon hänföll inte till enkla nostalgiska och sentimentala bilder av en lycklig forntid då saker var enkla.”

Det säger väl inte Åkesson heller, varför gör ni det?

”Ingen kan i dag säga vad Astrid Lindgren hade tyckt och tänkt om världen, men vi som kände henne kan säga att hon hade varit mycket sorgsen över en politisk diskussion som ställer människor mot människor, som delar upp mänskligheten i vi och dem.”

Varför gör ni det då? Åkesson har inte nämnt vilken författare han inspireras av och läser för sin son för att ni ska angripa honom för det och dra det valet till en debatt där sverigedemokratiska motståndare ständigt gör just detta: ställer människor mot människor och delar upp mänskligheten i vi och dem. Eller är sverigedemokraterna, som ni behandlar på det sättet , inte ens människor i era ögon? Då är vi mer illa ute än det före dess fanns anledning att tro.

1957 skriver hon i ett brev till sin tyska vän Louise Hartung:

”… jag ogillar allt indelande av människor efter nationer och raser, all sortens diskriminering mellan vita och svarta, mellan arier och judar, mellan turkar och svenskar, mellan män och kvinnor. Ända sedan jag var så stor att jag kunde börja tänka självständigt har jag tyckt illa om det blågula fosterländska storsvenska, allt det där om ‘kommer någon våra fjäll för nära, då mulnar det i Svitiod’, det förefaller mig lika avskyvärt som Hitlers tyska nationalism. Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor, det har varit mitt speciella patos här i livet.”

Jaha, och detta bevisar att sverigedemokraterna inte kan ha Astrids barnböcker som någon inspirationskälla, eller vad i helvete menas med detta ältande?
Sverigedemokraterna delar i likhet med Astrid inte heller in människor efter nationer och raser, inte heller gillar de diskriminering mellan vita och svarta, män och kvinnor, eller någon som helst av den diskriminering som pågår öppet och sanktionerat i Sverige- men jag och många med mig vet alltför väl vilka som gör det!

Gör er själva en tjänst.

Sluta för fan att dela in er själva i något gott och riktigt när det är ni som inte klarar av att ens inkludera människor som skiljer sig från er själva och inte ens vill behandla dem som jämlikar och visa dem respekt.  Orsaken? Olika uppfattningar om storleken på invandringen, som inte ens är en fråga om ras eller fientlighet utan om ändliga resurser.  Det räcker nu.

Typiskt är också (kom jag här att tänkta på), att när man talar socialdemokraterna och om 40-talets riktiga rasism, som ju också avspeglas i den tidens böcker hos henne, så avfärdas den med att ”det var andra tider då och andra värderingar”. Andra säger att ”det varit inte rasism på den tiden, och då är det inte det idag heller.”
Jo det var det.
Annars skulle man kunna hävda att historiens slavhandel och apartheid inte heller var rasism, därför att man hade andra värderingar på den tiden.
Man hade faktiskt inte några andra värderingar. Sluta inbilla er det!

Enda skillnaden är att det var politiskt korrekt att vara allt-i-allo-rasist då. Det var någon helt självklart att vara och annars hade väl inte socialdemokraterna och övriga eniga partier (utom sverigedemokraterna som inte ens existerade då) , stöttat nazismen. Det var det politiskt korrekta då.
De politiskt korrekta är och var eliten, makthavare och etablissemanget, vilket framförallt dagens kändisar finner tillfredsställelse i att uttrycka gemenskap med.
Men nu ska ni höra:
Idag är det rasifiering, vithetsnormer och rashat mot vita som upplyfts till politiskt korrekt och det är under det socialdemokratiska styret idag, i modern tid, den här gången också. Utan att några andra än sverigedemokraterna opponerar sig.

Lär man sig av historien? Ja, somliga, men inte socialdemokraterna, i alla fall. Jag förstår varför Astrid lämnade partiet. Jag förstår inte varför inte alla har gjort det, när det är uppenbart vad de håller på med.

Folk ska nog passa sig för att kokettera med sitt kväljande rashat mot vita och särskilt vita svenskar, för det kommer slå tillbaka på avsändaren precis som det gjort förut.

Om 50 år kommer det nog stå: ”SVT klipper bort rasism ur Reinfelds sommartal”.
Eller snarare: motsvarigheten till SVT.
Kanske är det Avpixlat då, eller motsvarigheten.
Värderingarna är hur som helst desamma men föremålen, hudfärgen och etniciteterna för rasismen skiftar men bara för de politiskt korrekta.

Jo. Jag tror nog Astrid Lindgren skulle föredra att vara sverigedemokrat idag, när jag tänker efter, för de tillhör inte de politiskt korrekta och etablissemanget som genom alla tider hållit på så här.

”Det finns ingen lag på att gamla kärringar inte får klättra i trän”, sa Astrid och klättrade.
Nej, just det.
Men med socialdemokraterna kommer det snart en som förbjuder allt utom dom själva, för de är på god väg. Hon såg det komma.

”Låt därför livet bära med sig vad det vill, och låt mig vara stark nog att ta emot vad det bjuder.”