Category Archives: Bloggen

Ordmissbruk

Det finns språkliga trender som varje journalist snappar upp och sedan överanvänder tills de förlorat all dynamisk mening. Nu är högsta mode att skriva att man ”hyllar” någon eller något. Ordet praktiseras för den simplaste insats eller åsikt för att beskriva minsta lilla ”gillande” av ett begränsat antal supportrar, givet att de står på rätt sida i åsiktskorridoren och håller hårt i ledstången. Jag är skittrött på alla av journalister vanemässiga ordmissbruk.

Tidigare gick man kollektivt in för att förstöra innebörden i ordet ”tvinga”. Om man tvingas till något betyder det att man inte har något val.  Men hur många val folk än har, så nog hette det att ”de tvingades”.

Behöver man förstärka ett tips värde med att tala om att folk har tryckt på gilla på Facebook, så kan man fundera. (Om man inte vill fundera över vilka riktiga nyheter man utesluter för att få plats med Malin.)  På Facebook trycker alla på gilla, om inte annat så enligt principen ”jag har läst och förstått.”  Tipset ifråga är dessutom av ett problemlösande slag som varje människa med normal slutledningsförmåga kommer fram till.  Vad ”hyllades” hon för? Hon använde en mjöltetra som shaker till smeten.

Artikeln förmedlar ett slag patetiskt tillstånd, där man ger en bild av ungdomar som handfallna om de inte har en elvisp. ”Hur skulle hon få ihop en smet utan elvisp?”  Nu måste hjärncellerna arbeta. Hon befann sig tydligen i ett hushåll som även saknade handvisp, tillbringare eller shaker.
Det går upplysningsvis bra med vilket gaffelredskap som helst, om man sitter illa till, men är beredd på att lägger ner lite mer tid och energi. Att använda en tom mjölktetra som shaker – förmodligen i brist på även gaffel – är väl knappast en idé utöver det vanliga? Principen är redan uppfunnen.
Men i slutet kommer vi till den miljövänliga sensmoralen: ”pappkartongen går att återvinna…”   Som om den inte hade gjort det, utan att användas som shaker… Som om inte köksredskap går att både diska och återanvända hur många gånger som helst. Som om inte det miljövänligaste av allt vore att ge fan i spisen och göra upp en eld istället, utan gaständare. Först nu börjar vi närma oss behovet av innovativa lösningar.

Det här är generationen som ”hyllas” om de kommer på idén att tända ett stearinljus när strömmen går…

Vad jag vill komma fram till är att det är irriterande att läsa överord om saker som inte på något sätt lever upp till ordens innebörd. Vi har givetvis fler missbrukade ordexempel i ”populist”, ”rasist” och så vidare.  Samma journalister (och vänsterfolk, som ju befolkar nästan all media) lägger dock på locket och gör raka motsatsen, när invandringsrelaterade beteenden kommer i fokus.
Fullvuxna män blir ”barn”, grov mordbrand blir ”bus”.

Vad håller Sveriges starkaste nyhetstidningar på med? Veckotidningstrams!

 

Hårgalåten

2 vårtecken

Det finns två saker jag gör varje vår: Jag bleker håret (lägger slingor) och bleker tänderna. Vi vet alla hur stor inverkan som just hår och tänder har på omgivningens första intryck av en, vare sig vi vill verka ytliga eller ej. Har man välskött, snyggt hår och fräscha tänder, så vinner man fördelar långt innan man får etablera personliga intryck- hur ogärna man än vill medge det. Inte minst när man söker arbeten. Kanske har det med självkänslan att göra; man utstrålar naturligtvis större självförtroende och välbefinnande om man upplever sig fräsch. Kombinationen kan göra underverk i det social livet på en mängd plan!

I maj ska jag göra samma procedur igen och tänker använda mig av samma blekningsmetod som de senaste 2 åren – Brilliant Smile. Den är klart bäst och varar längst. Bor du i Stockholm med omnejd kan du besöka specialisterna hos Aqua Dental, men misströsta inte om du bor utkastad i andra delar av landet – det finns förstås tandläkare med estetisk inriktning (bland annat tandimplantat, porslin och skalfasader) runt om i landet som använder samma blekningsmetod.

För fyra år sedan blekte jag tänderna efter en tandoperation. Jag var svullen av själva operationen, men skitnöjd med blekningen. (©)

För fyra år sedan blekte jag tänderna efter en tandoperation. Jag var svullen av själva operationen, men skitnöjd med blekningen. (©)

För några år sedan gjorde jag en blekning på klinik som kostade omkring 4000 kronor och inkluderade medföljande material för några dagars efterbehandling med hemmablekning. Det tog ett par timmar på kliniken och var egentligen lite dyrt, för min plånbok, men efter detta kunde jag underhålla fräschören på tänderna med enbart hemmablekning för halva priset!
Det går naturligtvis bra att hoppa över klinikblekningen och välja enbart hemmablekning, till en billigare penning, även om jag själv började från grunden med klinikblekning. Det är en fråga om storlek på plånbok, tid och motivation, givetvis.

De billigare alternativen ute på marknaden sällan är lika bra. Tro mig, jag har provat de flesta. Vi har egen vattenkälla som är rik på järn och koppar, vilket missfärgar allt i sin väg – porslinet i diskhon, toaletten, och även emaljen på tänderna. Det betyder även porslinskronor och komposit, så jag får ligga i för att ”hålla färgen”. Det säger jag i den meningen, att inte ens skalfasader klarar av vattnet här hemma utan underhåll och jag inbillar mig inte att jag är ensam.

Jag har alltid ett kit hemma i kylskåpet. Vill jag ibland fräscha upp mig lite extra inför speciella tillfällen, så gör jag bara en snabb hemmablekning med tandskena på några minuter, och – voilà!

Snälla!

”Har du något emot utlänningar?”

 

”Fyrverkeribranschens Erik Nilsson vill förbjuda sina egna affärer att sälja raketer? Läs det igen! När ingen vågar säga ifrån och berätta sanningen, verkar en hel bransch frivilligt ta död på sig själv.”

När Nilsson konfronteras för att svara på detta, så är det enda han har att säga:

”Har du något emot utlänningar?”
Vilken jävla fråga! Kom inte med den.
Är ”utlänningar” livsfarliga och inte kan eller vill hantera medborgerliga friheter, utan att missbruka dem mot, och inte visar någon hänsyn eller respekt för andra, så nog fan har i princip alla emot utlänningar! Dessa utlänningar!

Nedan finns exempel på en ”utlänning” som ingen har minsta bekymmer med. Han är välkommen.


Hur förbannat svårt
ska det vara att förstå det? Det är lika lätt att begripa som att folk i gemene man inte heller vill se några etniska medborgare fria på gatorna, om de inte går att lita på, med den lilla delikata skillnaden att svenska skitstövlar har vi medborgerligt ansvar för och är tvungna att hantera, men det ansvaret har vi inte för utlänningar och vi behöver följaktligen inte hantera det på något annat sätt än att slänga ut dem ur landet!

Men bara för att de är utlänningar ska de alltså få bete sig precis hur som helst, mot alla regler som inte inbegriper någon annan alls, för annars ska man få höra detta: ”har du något emot utlänningar?”
Dra åt helvete.
Utvisa dem på stående fot! Dra in bidragen, som borde gå till omsorg om våra medborgare och för att stärka en ordningsmakt i fritt fall, och tvinga dem att lämna landet av ekonomiska skäl istället för raka motsatsen, lås in dom – gör  n å g o n t i n g!

Jag är stenförbannad!
Varför ställer man över huvud taget den här frågan? För att man själv inte har svaret och vill komma undan med att lägga någon slags skuld för det på någon annan? En känsla hos någon annan av att om man är en god människa så förväntas det att man accepterar vad som helst, bara för att det handlar om utlänningar? Att man är beredd att begränsa sin egen frihet, för att ett införande av förbud av olika slag är det enda som kan hindra utlänningar från att skada andra.

Det finns inget rationellt skäl till att omskära svenskarna med förbud av olika slag, därför att regeringen helt okontrollerat släppt in horder folk som inte kan eller vill leva som vi gör. Som inte är här för skydd men skapar oss behov av skydd. För att ociviliserat patrask utan asylskäl som ska kunna vandra fritt på våra gator, som ingen annan längre törs gå på.
Det finns faktiskt något man kan göra för att återställa ordningen, allas frihet och tryggheten, och det är det enda man inte gör – skickar hem dem igen. Utvisar dem som inte sköter sig. Går de inte frivilligt, så tvinga dem av ekonomiska skäl. Fungerar det åt ett håll så fungerar det åt det andra, så sätt för fan igång och jobba!

Jag vet exakt vem det är som är rasist, och det är frågeställaren: de låga förväntningarnas rasism. Man förväntar sig onaturlig tolerans och odelat gillande hos svenskar men tamejfan inte ens ordinär hänsyn från utlänningar. Tvi vale, säger jag bara!

”Har du något emot utlänningar?”

Vilket osannolikt hån, efter allt de ställer till med!

Det är som att fråga mig om jag har något emot hundar, om jag skäller ut en hundägare som vägrar ha munkorg på en illa uppfostrad hund som upprepade gånger går till attack mot folk och andra hundar. ”Har du något emot hundar?” Ja, det kan du ge dig fan på att har! Dessa hundar!  Och det säger jag som både stor djurvän, själv hundägare och särskilt stor hundälskare. Men det finns gränser för allt, precis allt, och den gäller både för hundar och utlänningar.

När klev den här sortens invandrare (oavsett generationsvarv) av sin mänsklighet? Vad, exakt, är vår skyldighet mot kräk som behandlar oss illa och ofta motiverar det med att vi är svenskar (i vårt eget förbannade land!) och alltså är rasisterna i fråga? Som kommer hit och är främlingsfientliga mot ett folk de faktiskt inte behöver vare sig gästa eller befatta sig med; bara hålla sig långt härifrån.  Vilket val har vi? Inget!

I Nilsson märker vi alltså essensen av vad svenskar som tvingats ner på knä med inbillad värdegrund blir: självutplånanade och kräver samma sak av sin omgivning. Och till förmån för vem och vad? Till en bortgiven rätt för utlänningar att göra och behandla oss som de behagar?
Hur är man funtad som går med på något liknande och tycker det är en fråga om vad någon annan ”har emot utlänningar”?
Vad har han emot svenskar och en normal tillvaro? Men framförallt undrar jag: vad får han betalt, och av vem, för att strypa sin egen födkrok och kasta ansvaret på begränsad valfrihet och eget ansvar på ett oskyldigt folk, som inte är problemet?
Vilket jävla förräderi.

Jag kan leva utan raketer och fyrverkerier, jag har aldrig gillat dem, och det kan säkert många djur göra också. Det är inte problemet eller poängen.  Det är symtomet – ännu ett i raden av dem alla – på att utlänningar får komma hit och sätta ribban för hur vår demokrati och valfrihet ska se ut, eftersom de varken tål den eller kan hantera den.

 

Baby-ugglor

Sopig soppolitik

Detta kom jag i funderingar om under juldagarna och mellandagarna, när sophämtning inte skedde på utsatt veckodag: vad händer om sophämtningen i landet brakar ihop?
Det är inte bara ”om strömmen går” och ”om inte vattenförsörjningen” funkar.
Bara en sådan sak: sopor!

Det går jävligt fort att sopa ihop ett samhälle och helt land till en ohygienisk, giftig, hälsovådlig och stinkande avskrädeshög. Inom en vecka kommer Sveriges landsbygder, för att inte tala om städer, se ut som Filippinska Smoky Mountain.

 

Varje tisdag kommer Ragn-Sell och tömmer våra soptunnor, här ute på landsbygden.  Men utan föregående varsel (som jag såg röken av) gav de fan i det i mellandagarna, fast det inte var röd dag tisdag den 27:e december.   Nu står det följaktligen 7 soppåsar i hallen, eftersom den väntande soptunnan ute vid vägen är så överfull att locket står rakt upp.

Man behöver ingen inlevelseförmåga för att räkna ut resultatet av ett sånt dåligt underbryggt beslut, efter en jul med förmodligen årets dominerande dagar med just avfall för papper, snöre, kartonger och mängder av julmiddagars hushållsavfall.
Papper och skit klarade vedspisen av, eftersom vi är en av de allt färre (även här ute på landsbygden) som har en.  Man räknar säkert med att folk själva kan köra julpappren till den lokala återvinningsplatsen där papper, plast och glas ska sorteras i containrar. Det gör de också, för de har ju inget val – trots att de betalar höga avgifter för hämtning varje vecka.

Vi känner igen det där från mycket annat i landet; först betalar man avgifter för att saker och ting ska fungera och ge oss god service i vardagen, men när det gäller får man (godtyckligt beslutat) betala en gång till – eller göra en egen insats – för att standarden ska upprätthållas.
Även om man har både bil, kraft och lust, så undrar man vart i helvete man ska göra av allt som stinker och som inte är sorteringsbart i papper-plast- glas- och elavfallscontainrarna!

Vi står lik förbannat med stinkande soppåsar i hallen. Det finns inte en jävel som sorterar kaffesump från kaffefilter, hushållspapper från matrester som sköljts av i diskhon och tagits upp med detta, kapsyler och fimpar, och som sedan gräver ner sorterade matrester i komposten. Något man dessutom måste anmäla att man ägnar sig åt för att få det godkänt av kommunen.  ”Kompostgodkännande.”  Är ni på riktigt?
Glöm det.
Gamla grönsaker och potatisskal slänger jag resolut över staketet och in på gärdet, för där kommer naturens egna sophämtare och äter upp det. De är borta och återvunna på ett ögonblick. Rävar och rådjur.

Men alltså: vart ska folk göra av stinkande hushållssopor som inte kan sorteras, ätas upp av rådjur och rävar, eller göras av med i containers på lokal uppsamlingsplats ? När inte ens kommunal soptipp tar emot de vanliga äckliga soppåsarna? Där är det för övrigt egen sopsortering till förbannelse, alla avgifter till trots, men det finns ingenting för vanligt hushållsavfall.

Vi sopsorterar inte här ute. Eller: det gör vi ju. Men vi sorterar inte olika sopor i olika påsar och kastar dem i olika hål i väggen, för det finns ingen sådan sophämtning här ute. Inga vägghål.
Vi har en tunna för all in, där med basta.
Och när sopbilen – som i dessa dagar och veckor – inte kommer så står vi med soppåsar i långa rader i hallen och mår illa.

Hur ser den förebyggande soppolitiken ut, vill jag veta. Jag har redan nu en försmak på vilket stinkande och sanitärt kaos det kan bli.

Börja aldrig möblera om!

Jag är inne på andra veckan av ommöblering av tre rum i huset, med – fram till idag – två nya skrivbord och en massa nya lampor som följd. Naturligtvis behövde jag nya gardiner, stolar och mattor för att matcha upp allt nytt.
Detta kom jag på i jul.

Det började med två nya svartvita tekoppar, efter att ha börjat dricka mer te istället för kaffe. Ni tror kanske att det är ett skämt, men det är faktiskt sant.

Ungefär där och då insåg jag hur slitet allting var. Jag satt där och drack te ur nya fräscha koppar i en utlevd, sliten miljö som inte levde upp till kopparnas fräschör. Innan jag visste ordet av var jag i full färd med att anpassa ett helt arbetsrum efter utseendet på två jävla tekoppar. Och när det var klart, insåg jag hur nedslitna två andra rum var – som jag såg från arbetsrummet – och som därför drog ner helhetsintrycket.
Alltså började jag slita i även dessa rum, så just nu är tre rum i huset i kaos.

Allt i arbetsrummet går plötsligt i svart, ockragult, vinrött och vitt, men eftersom jag inte är klar än så blir det inga bilder – i det här skedet.

Hundarna letar efter sina sovplatser.
– Börja aldrig möblera om!
Eller: köp aldrig nya koppar.
Det blir dyrare än du tror.

Snart: det som kommer återstå till våren är att måla och tapetsera om. Det grämer mig, men är ett praktiskt faktum. Alla möbler måste ut på backen under tiden, för att få fritt svängrum och – naturligtvis -undvika att möblerna får smällar eller färgstänk på sig. Jag ger mig fan på, att när jag är klar, så råkar jag slå jag sönder kopparna. Orsaken.

Mitt i alltsammans blev jag jätteförkyld och liggande sjuk, så det hela drog ut på tiden. Det var straffet för att hålla dörrar öppna för länge, tunnklädd, eftersom man blir varm av att bära och slita runt med möbler.
Och jag passar på, nu när jag kan.
När som helst kan balansen spåra ur igen.