Äntligen lite sirap i förbudsmaskineriet

24 februari, 2018 BloggenJag tyckerSamhälle & politik  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail

Ha! Där fick ni, förbudsivrare!  Ni lyckas för det mesta med att krympa det offentliga utrymmet för dem som ni själva befinner misshagliga av olika anledningar, men här lyckades ni inte ta ett steg längre. Det är synd att kalla det en seger för valfriheten, för ni har lyckats förbjuda folk att röka inomhus till och med i sina egna lägenheter. Och senare även ute på sina egna balkonger. “Balkongrökning” har ni kallat det. Som påverkar era egna balkongvistelser.
Ställ det emot gångna tider, när alla rökare rökte inomhus.  Slutade icke-rökare hälsa på, beklagade de sig, eller hävdade de allergier och vägrade komma på festen då?
Hell no.

Plats för en anekdot:
Minns i början på 2000-talet. Vi rökte inomhus på den lilla puben i grannstaden, det var tillåtet. Sedan infördes förbudet med rökning inomhus och pubägaren var tvungen att förbjuda det. Ett tag därefter kom stammisarna som vanligt, men alla tog med sig ölglasen och stod utanför dörren och rökte istället. Fanns bara en eller två ickerökare inomhus kvar. De kom också ut med sina ölgas, för det blev tomt och trist inne utan rökarna.
Efter hand slutade folk komma även på helgerna, det var bättre och billigare att gå till parken sommartid med sina öl. Eller bjuda hem folk. Puben, som hade anor långt tillbaka i stadshistoriken, gick i konkurs inom 2 år. Det kom ingen ny pub. En pubägare och en anställd blev utan arbete i den lilla staden där fler gick arbetslösa än arbetade, redan innan.
Så går det.
“Vägen till helvetet är kantad med goda intentioner.”

Förr tålde man saker och tillät varandra saker. Nu ska allt regleras ända in i könsidentiteten. Det är både äckligare och farligare för allmänhälsan, än all rökning tillsammans över tid.


Säkert finns undantag, det gör det alltid, men förr var rökning ett inslag i det sociala umgänget. Toleransen var närmast enhällig. Rökning var en kulturyttring och ett accepterat beteende på den tiden. På samma vis som alkohol är det, fortfarande. Hör man nykterister ropa efter förbud mot att supa på uteserveringar, eller inne i sina egna bostäder med hänvisning till att många är “allergiker” (läs: alkoholister)? Nej.
Varför?
För att beslutsfattarna, lobbyisterna och lagstiftarna själva dricker sprit och inte vill få friheten till sina laster, fritidssysselsättningar eller nöjen beskurna.

Man vill bara begränsa laster, nöjen och fritidsaktiviteter som man inte själv eller närstående berörs av.“Det är visst förbjudet att vara full på allmänna platser!”  Full och odräglig, ja, men det är inte förbjudet att nyttja det vart du vill. (Gör det bara inte när du kör bil.) I fallet med cigaretter förstår man hur rabiat förhållandet till rökning är idag, när man till och med vill förbjuda e-cigaretter på allmänna platser. Cigaretter som varken rökaren eller omgivningen tar skada av, som inte ens luktar rök.

I betänkandet föreslås som Tobaksfakta tidigare rapporterat bland annat att fler offentliga utomhusmiljöer ska göras lagstadgat rökfria. Och utredarna anser också att rökförbud i offentliga miljöer inte bara ska omfatta tobak utan även örtprodukter för rökning, e-cigaretter med och utan nikotin samt vattenpipor utan tobak.

Att rökförbud bör gälla även e-cigaretter med och utan nikotin har flera orsaker. En är att vi vill tillämpa försiktighetsprincipen och skydda människor mot passiv exponering eftersom vi ännu inte vet om ångorna från e-cigaretter kan vara skadliga, sade Göran Lundahl vid presskonferensen på socialdepartementet.

–      Men framför allt handlar det om att avnormalisera beteendet att röka, för att minska tobaksbruket. Dessutom blir det praktiskt svårt att upprätthålla rökförbud om man tillåter användning av e-cigaretter på dessa platser.


Ja, ni fattar. Flum och överförmynderi. Man har inget vettigare att använda livet till än att förfölja folk och göra livet så besvärligt som möjligt för människor som inte vill, gör eller tycker och tänker på samma sätt som man själv gör. Man har tydligen en extrem självbild som föredöme och förträffligheten själv. Hur man nu kan ha det, med den irriterande efterhängsenheten man har på folk vars liv inte angår en.

Det är inte det att jag försvarar rökning och tycker det är hälsosamt, utan det att jag är evigt trött på att staten genom olika myndigheter ska lägga sig i privatliv, livsstil och människors egna val. Socialism är verkligen kvävande. På det här viset styr de till och med vilka som kan umgås med varandra. Och för att driva sin oresonliga vilja igenom att kontrollera folk tvekar de inte heller att överdriva risker med det de själva vill förbjuda.

Med andra ord: ljuga. Och de drar sig inte för att framföra egna tycken och spekulationer som vore de fakta. Presentera fiktiva undersökningar som de påskiner ger stöd åt deras sak, fast de utelämnar allt som inte gör det. Mängder av forskning har kommit fram till att passiv rökning utomhus inte är skadligt, över huvud taget.”Passiv rökning”, används som skäl till att förbjuda dig och mig att befinna oss på samma platser som alla andra utomhus.

Det är med detta som med olika åsikter och hudfärger – vissa ska vi anse är finare att ha och man vill förhindra att de finare behöver vistas i närheten av dem man bestämt sig för ska stötas ut som misshagliga…..för de som är finare än dem.  Samtidigt – enligt samma irrationella (fina) politik – ska man inte ställa grupp mot grupp och alla ska vara toleranta. Går det bra?

Vi har även en diskrimineringslag som alla skiter högaktningsfullt i att upprätta, med regeringens stora samtycke (de själva skiter i den), när det handlar om människor som man bestämt sig för måste upphöra ta sina rättigheter i anspråk: politiskt, ekonomiskt, socialt, etniskt och religiöst. De som har makten anser sig vara rätt sorts människa med högre stående moral. (Just dessa egenskaper som förtryckt människor och banat väg för totalitära samhällen i alla tider.)Rättigheter och skyddsvärden är bara något som vissa åtnjuter. I allt högre utsträckning. Det var otänkbart förr, när Sverige var Sverige. Jag är såpass gammal att jag minns hur Sverige var under de gyllene åren. The good old days. Inte perfekt, men landet var på nästan de flesta sätt en idyll jämfört med idag.
Jag tycker uppriktigt synd om de unga som växt upp i det här totalitära grupp-mot-grupptrycket och inte har något att jämföra med. Till dem vill jag säga att det fanns en tid när det var en stor skam om man inte gjorde skillnad på yrkesliv och privatliv; en tid när det snarare var åsiktsangivare som fick reprimander och stämplades som opålitliga och illojala, inte den de angav.

Nu kan du bli angiven och  förlora jobbet för att du tar en cigarrett på din privata tid – din rast som enligt avtal brukar ligga på rätten till fem minuter per timme, vilka oftast sparas ihop till en kvart på förmiddagen och en kvart på eftermiddagen. Det är inte din arbetstid, men du får inte röka om du vill det.

Ingen har någonsin, i något avseende, gillat personer som skvallrar på andra för att försätta dem i dålig dager eller fördärva deras karriärer eller rykten. Inte ens dem som du tror tackar dig för att du gör det, håller dig särskilt högt i tankarna. Du är nämligen den som står först att offras som både opålitlig och okamratlig, när det sker en förändring i maktskiftet – och det gör det alltid. Visar du illojalitet i ett avseende och mot vissa, så kan du vara illojal mot andra och i fler avseenden. Du är rökt.

Titta på historien. Bara ett exempel behövs: hur uppfattade man då, och hur uppfattar man idag, den som röjde Anne Franks gömställe?  På den tiden var regimen (staten) nazistisk och rätt åsikter som belönades var nazistiska. Du fick förmåner eller undkom repressalier om du angav eller pekade ut misstänkta antinazister eller personer med fel etnicitet, åsikter eller kunskaper.

Idag gäller raka motsatsen. (Det kunde de inte tro då.) Inget uppfattas som avskyvärdare än nazisympatisörer, det man snarare blev hyllad för som varande den enda rätta människan, för över 70 år sedan.
“Den som förrådde Anne Frank kan vara avslöjad” (AB)  Lyss bara till hur du med ditt angiveri-beteende kommer omtalas i framtiden: “Förrädare”.  Kanske tar det 70 år till, eller så sker det om ett par år. Det vet ingen. Men vad som är “rätt” ändras över tid, det kan du vara säker på.

Förrädare, är vad du är, du som ringer arbetsgivare och startar drev mot personer som du anser har fel åsikter. Du som springer den farliga och enkla vägen – maktens, för stunden. Rannsaka dig själv innan det är för sent. Imorgon är det dina åsikter, laster, beteenden som är paria. Det tänker du inte på.

Vilka har bestämt vad som är finare och har företräde, i en värld full med olika åsikter, tycken och smaker och där samtliga ska ha lika värde och rättigheter? Rena rama skitsnacket. Förtrycket har bara bytt ytterrock, ledare, målgrupper och epok.   Makten och kontrollmaskinerierna är exakt det samma.

Så. Både när det gäller rökning och åsikter, så var både toleransen och det vedertagna nästan raka motsatsen, mot vad det är idag.  Man ska vara medveten om att det bara är är några decennier som skiljer dina åsikter och ditt beteende från mina, vice versa, och det kan komma ändra sig lika snart igen. Eller snabbare. Det kommer alltid nya rön, ny forskning, ny teknik och utveckling. Ny politik.

Det finns ingen passiv rökning utomhus. 
(Rebecca Weidmo Uvell)

“Det luktar så jävla illa, och där sitter jag och äter och tvingas ha rök i ansiktet” eller: “jag är allergisk mot rök”.
Detta är ytterligare argument från förbudsivrare.

Luktar illa gör massor av saker som däremot inte förbjuds i offentlighet och på allmänna platser. Parfymer, som sagt. Och det finns massor av andra ämnen som folk är allergiska mot, men som man skiter i att ta hänsyn till eller förbjuda.  På allmänna platser.  Godtyckligheten är patetisk.

 

Vad man fått göra i alla tider är att, som “drabbad person”, själv förflytta sig från källan till obehag, därför att majoriteten dels inte har invändningar och dels faktiskt inte är allergiska.

Man kan inte ha ett samhälle som ska anpassas efter enskildas behov, viljor eller efter minoriteter. Oavsett vad saken gäller. Skolmat är ju ett annat trätoämne. Varför?  Förr fick man sonika ta matlåda med sig hemifrån om man inte tålde, kunde eller ville äta skolmaten – en enda rätt serverades per dag. Inga alternativ och val. Skolmaten bereddes för majoriteten, det som passade de flesta, för skulle hänsyn tas till alla olika enskilda önskemål, allergier eller matkulturer, skulle det bli för dyrt.
Och ingen klagade. Hur är det med det idag?

Vidare minskar antalet rökare för varje år som går, folk slutar röka av fri vilja och helt utan förbudsinsatser.  Man slänger ut enorma summor av skattebetalarnas medel för att propagera mot en företeelse som kommer upphöra med tiden och dessutom både gratis och frivilligt. Låt folk vara ifred.


Så länge det finns alternativ att besöka kan man hålla käft. Restaurangägare tex måste väl för 17 själva få bestämma över vad deras kunder får göra eller inte i och utanför deras egna lokaler. Tillåta rökare eller inte tillåta rökare. Det borde gälla såväl ute som inne. Det är väl inte statens angelägenhet? Är det staten som betalar lokalhyrorna och betalar in föräljningsskatten?  Tål man inte rök (av olika skäl) ska man väl välja en annan restaurang där ägarna tvärtom förbjuder rökare, även utomhus; inte tvinga både kundkrets och ägare att anpassa sig efter moralpoliser.

Maken tar en cigg.

Jag ser aldrig skyltar där det står att parfymerade inte är välkomna eller nekas tillträde till allmän plats, offentligt utrymme. Trots allergiker. Trots att man har helt olika uppfattning om vad som är lagom mycket doft och vad som faktiskt luktar gott eller direkt illa.

Hur många parfymindränkta stinkbomber har man inte hamnat bredvid på bussen, i köer eller – där man äter.  Allt man äter bredvid en stinkbomb smakar samma sak – rakvatten och parfym.   Men finns det förbud? Nej.

Ska man såga ner alla träd i parken för att ta hänsyn till pollenallergiker? Förbjuda djur? Djurens hårstrån och ämnen stannar inte ute med djuren, de följer med in och överflyger allt från ägarens kläder.
Fabriksutsläpp i närheten av restauranger?

Ska inte pubar få ställa fram skålar med nötter som tilltugg, för att det finns nötallergiker som inte har vett att ta ansvar för sina egna allergier och låta bli dem?  Var går gränsen mellan personligt ansvar och omgivningens, eller statens?

Nu vet jag också att många som påstår att de är “allergiska mot rök” fast det egentligen handlar om att de tycker rök luktar illa. De kan inte göra skillnad mellan äckel och sjukdom.
Ogillande har blivit synonymt med allergi, vilket jag tycker är att urholka allvaret i sjukdomar för dem som medicinskt verkligen inte tål olika saker utan att bli *sjuka*.

“Jag är allergisk mot parfymer”.
“Ja du, jag tål dem inte heller, för de flesta luktar as”

“Ljug om rökning, igen”  (Rebecca Widmo Uvell)

Här skulle jag kunna gå all in och ta med argumentet “kostnaderna för sjukvård av rökare”, men alltihop har redan blivit för långt och spretigt.
Det räcker med att konstatera att rökare – som alls blir sjuka, för många söker inte vård över huvud taget i sina liv – betalar för sin eller varandras sjukvård genom all extra skatt som de betalar för sin last, utöver samma beskattning som alla andra; mer än dem som ropar efter förbud för allt och alla som de själva inte gillar.

Dessutom faller argumentet att rökare medför stora kostnader för sjukvård, om man inte samtidigt tar statligt krafttag mot fetma. För fetmarelaterade sjukdomar är tjugo gånger dyrare i den svenska sjukvården.
Men var är förbuden som reglerar matmissbruk?


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>