Amerikanska gungstolar och visseljohannor

14 augusti, 2016 BloggenDiverseInköp  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail

Helgen har upptagits av mina barndomstrakter i Krokserud.
Nu för att besöka också loppisen som huserar i den gamla folkskolan där.

DSCN2794

Det första jag såg när jag klev innanför dörren var trappan upp till övre våning, och även den såg ut precis som jag kom ihåg den – brant, lång och svängd. På den yttre ledstången brände jag många byxarslen, som barn.
Dörrar var olåsta på den gamla goda tiden och jag fick leka som jag ville där. Ofta använde jag skolan som en alldeles utmärkt plats att sjunga i, för de tomma lokalerna med högt till taken gav en bra akustik. Ingen lyssnade, vilket var ännu bättre. Jag kunde gapa hur länge och mycket jag ville stående i trappen och hålla  show för en fantasipublik nedanför.

Vissa kvällar i veckan hade tanterna i socknen träffar för att väva trasmattor, minns jag. Det stod ett flertal vävstolar i rummen på bottenvåningen.
Men nu är det alltså loppis.

fsk

trapp1 trappjpg

 

För att göra en längre historia skitkort, köpte jag en gammal visseljohanna (utan visselhatt) för 40 spänn. Den kan vara bra att ha, när jag ska mala kaffebönor. Eller när farsgubben bränner sönder nästa kaffepanna, när han glömmer kaffekokaren på och den kokar torrt. Sist fick jag leta upp en ny panna på nätet och den var svindyr!
Nu har jag en reservplan.
Är det någon som har en piphatt liggandes någonstans till övers, så hör av er!

vissel
Nästa förälskelse var en amerikansk gungstol, 1900-tal…. och gud vet väl när på detta 1900-tal. Jag inbillar mig inte att den har ett antikvärde, men det är roligt att veta något om en möbels bakgrund och historia, helt oavsett. Det var inte för värdets skull jag var intresserad, utan för att jag kunde se den på en alldeles speciell plats i mitt hem.  Jag kunde även (i drömmarna) se den på altanen till mitt barndomshem, där jag hoppas att jag kommer sitta en vacker dag igen. Drick kaffe, vagga, och njuta av höstarnas gyllene eftermiddagar och tystnaden.

Den var hur charmig som helst, men av någon anledning köpte jag den inte. Sannolikt för att vi hade bössorna i bilen och som nästa aktivitet tänkte åka till skogen, där vi har en övningsbana för 22 lr att låna.

gung
Stolen kostade bara 250 kr, så jag grämde mig när jag kom hem. Jag kunde inte sluta tänka på den.  Nästa morgon ringde min lilla mamma och hade magproblem, så jag åkte hem till henne med Omeprazol. Där var jag lyrisk över den gamla gungstolen, och när hon aviserade att hon själv tänkte åka dit och se sig omkring, bad henne kontrollera prislappen, så jag inte förväxlade summan den hade med någon annan möbel.
Om inte, skulle jag hålla tummarna för att stolen var kvar tills jag fick nästa arvode.

– Den kommer inte vara kvar, sa mamma, det är mycket turister och sommargäster där de få timmarna det är öppet.
Moden sjönk, men det kunde inte hjälpas.
Har man inga pengar så har man inte.

Döm om min förvåning när mamma ringde senare på eftermiddagen och förkunnade att hon befann sig på loppisen och precis hade köpt gungstolen, för hon tyckte också den var helt bedårande!

– Nej! tjöt jag, ångerfull över att jag sagt ett ord om stolen. Du visste ju att jag ville ha den!

Hon lugnade mig.

– Den är till dig, det är till dig jag köpt den. Förresten; om jag hade köpt den till mig själv, så hade du fått den en vacker dag, i alla fall. Jag dör väl någon gång.
Hon tänkte efter och tillade snabbt:

– Snart, hoppas jag. Det har blivit tråkigt att leva. Det enda jag gör om dagarna är att vakta och mata katter åt folk som är på semester, ligger på sjukhus, eller jobbar.
Om hon bara fick plats med stolen i bilen, så skulle hon lämna av den om bara en liten stund. Annars fick jag komma och hämta stolen själv. Mycket riktigt; hon dök upp 20 minuter senare och här står den nu.

gungstl

Mamsen fick en stor kram.  Det var verkligen en rörande överraskning.

Dagen innan ägnade jag en sund åt att sitta på mitt barndomshems trapp och bara njuta av sensommaren, innan vi fortsatte till banan med gevären. Man måste öva också med jämna mellanrum.
Innan man vet ordet av är det vinter igen.

2016-08-13_182518


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>