Adjö, Kapten

4 september, 2016 BloggenPoesiTexter  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail

kapten1I

När – hur – varför
ljuder knallen som
river
upp en skamlös
gylf
genom dagens
kvart i fyra ?

Den tunga dunsen
tar mark
från fallen Kapten.

Jag ser
den milda blicken
förångas
och släppa all min
rädsla.

Fri,
eller bara begravd
under
hinnor av
ystert
brinnande eklöv?

Klarheten står sval
och hög
som ett kyrkvalv.

I september.

Vid min Gud,
jag känner
din varma luft och
ande
gå rakt igenom
mig !

II

En gång
lät vi dig dö
för din ålder,
en hand slog ut ditt
ljus
och betvingade dig.

Vart rider vi nu,
säg mig,
vem bär lasten
och tar rappen
av all
vår rädsla?

Hur- var- varför
står du stilla
i det
ändlösa
ålderstecknet;

trampad
stampad
ned
av tiden?

Hjärtslag eller hovslag
genom
tiderna
hamrar utan mil emellan


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>