3:e Mabthera-behandlingen

23 november, 2017 BloggenHälsa  Inga kommentarer än

Facebooktwittermail

Groteskt svullen arm

Tredje Mabthera-behandlingen. Igår genomled jag den.
Helt lagom till vinterns första skitväder. Det var smärre trafikkaos i snöyran och blixthalkan. Och utanför sjukhuset letade vi parkeringsplatser och slogs med ett tjugotal andra om att hitta en i över en halvtimme! Det var verkligen tur att vi var ute i god tid, för det kunde vi (efter en snabb översiktlig titt ut genom fönstret kl 6 på morronen) konstatera behövdes.

Kunde det inte finnas lika många reserverade platser som för dagens inbokade behandlingar?  Särskilt sådana med hänsyn till begränsad rörelseförmåga? Nu är det väl inte så där jätteilla för min del, inte än, men många andra med värre och långt framskriden MS är ju verkligen fucked up om det inte finns närliggande P-platser.

Till och med handikapplatserna var upptagna. Varenda en. Frågan är om många av dem (alla?) var stulna av folk som bara tröttnat på att inte hitta obligatorisk P-plats?
Jag är själv inte oskyldig till sådana tilltag, det ska jag inte sitta här med glorian på och påstå, för det har det faktiskt hänt.
Har jag ett pågående skov och mycket att bära, tycker jag att jag rent moraliskt har både skäl och rätt att ta en handikapplats i anspråk – fast jag saknar tillstånd. Jag har inte ens ansökt om ett, för jag tror inte sådana delas ut till människor som har full rätt till dem, bara ibland. Hur skriver man ut sådana tillstånd? Nej, det görs knappast.

Vi fick efter många om och men tag på en plats. Vi väntade resolut ut folk som lämnade sjukhuset, med att blockera en infart till en rad parkeringsplatser, för att vara först på när någon lämnade. Paniken steg. Skulle jag hinna till 10.oo ?

Det gjorde jag. Med 2 minuter tillgodo. Jag fick gå raka vägen in i behandlingsrummet och där börja med Alvedon och en hutt Travegyl som skulle förhindra allergiska reaktioner under behandlingen. Jag fick sådana reaktioner första gången (kliande röda utslag i ansiktet och på kroppen och klåda, uppsvullnad i svalget och näsan). Vid det här laget vet man alltså hur att stävja dem. Jag får även en sådan intravenöst, före Mabthera-påkopplingen.

Den här gången var inte min ordinarie MS-sköterska på plats, så jag fick stoppa tillbaka mina anteckningar med saker jag hade att fråga. Min nya sköterska hade jag sett där förut, med andra MS-patienter, så hon var mig inte helt främmande. Men! Hon satte injektionsnålen helt galet i min arm, eller så strulade anordningarna som anslöts till den.

“Serveringsvagnen”-mycket gott på den.

Efter en timme stod jag inte ut med den sprängande värken längre, för den blev bara värre – inte tvärtom – och spred sig upp mot axeln. Armen blev svullen och stenhård.🤔 Jag fick fan beklaga mig, det där gick inte.
En manlig (som däremot var mig okänd) MS-sköterska tog bort den och satte in en ny i andra armen. Vilken lättnad! Den nålen satt som den skulle. Ingen smärta. Resten av behandlingen blev bara en fråga om tålamod.
3 timmar.  (Men jag klagar inte, för jämfört med första gången för mig – 9 timmar – är det ingenting.)

Jag fördrev tiden med att läsa Twitter, men undvek att kommentera något. Sitta där och knappa in svar eller egna tweets på en android, är inte min grej. Det är för plottrigt. Jag kan kosta på mig några “gilla”, men det är i princip allt.

Strax efter 13.oo var jag ute och lullade igen. Letade efter bilen, som jag stressparkerat och glömt bort vart.
Jag stod där i snöyran med en mössa nerdragen över ögonbrynen och svor med mimande läpprörelser, för det var liksom inte meningen att någon skulle behöva höra vad jag tyckte.
– Satan!
Längst bort fann jag en insnöad bil (vars röda färg, som jag spanade efter som riktmärke, inte syntes) och jag slog bort alla idéer på Ikea och ny madrass.

Ha tråkigt, bara vänta

Madrassen var beställd, dagen innan, men jag kunde få den snabbare än den 29:e, om jag hämtade upp den själv. Det skulle ju passa bra när jag ändå var i stan. Men jag insåg att jag inte orkade. Dels skulle jag orka strula runt på ett helt kvarter stort Ikea, finna en ny parkeringsplats (igen), och kånka ut alltihop, och det kändes inte det minsta tilltalande. Extrem trötthet är nämligen ganska vanlig efter behandlingen.
Raka spåret hem.
Där somnade jag som en klubbad uggla för flera timmar framöver. Over and Out.


Stöd gärna bloggen med en gåva.:
PayPal: victoria@sockerbitar.se
Swish: 070 22 00 447

© Privata bilder är upphovsrättsskyddade och förbjudna att publicera utan mitt samtycke.
Facebooktwittermail
Tags:  ,

Lämna kommentar

Du kan använda följande HTML taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>