Avmaskning och ingen jul

I år känner jag ingen som helst julstämning. Den brukar infinna sig sista veckan i november, men i år har veckorna bara lufsat på och jag har inte ens känt mig motiverad att sätta upp adventstakarna. I hela mitt system sveper envisa viskningar som säger att det är augusti. Eller strax efter jul….förra året. Hur som helst är det långt kvar till jul, viskar känslorna.

Det är 3:e advent om ett par dagar och jag har praktiska julgardiner, som fungerar ända till våren, i ett enda fönster. Och en belyst kvist.

Jag studerar den där kvisten varje morgon, när jag koppar mitt svarta kaffe och startar dagen så där mindful som har sådan lugnande inverkan på utanpåliggande nerver.  Kvällarna avslutar jag med lent kamomill-te, numera, men morgnarna chockar jag igång.
Starkt kaffe är som startkablar.
Mindfullness. Den medvetna buddhistiska närvaron i nu:et. Kanske är det så att Jesus har lämnat soffan och Buddha intagit platsen? Då blir det väl ingen jul. Det blir ett sittande i ett pling-pling-tillstånd som inte tar hänsyn till vad klockan är.
Det tillståndet har jag i och för sig alltid suttit i. Får jag en tid att passa blir jag stressad. Jag var nog en sorts munk i mitt tidigare liv, tänker jag.

Tänder vinröda och mossgröna stearinljus och värmeljuskällor. Jag lyssnar till och med på Stilla Natt med Tommy Körberg på Spotify. Men det hjälper inte.
Det är inte jul, helt enkelt.

Men Maja är frisk, och det är huvudsaken. Jag har varit dålig på att berätta om det mesta som hänt, efter den där MS-diagnosen, som dagarna på något sätt fastnat i. Det är väl så att jag fortfarande inte riktigt har tagit in hur det faktiskt är fatt, trots att det var jag själv som anade ugglor och efter många om och men skickade in egen vårbegäran till neurologin för en ms-utredning. Men jag ville få farhågorna motbevisade, inte bekräftade.

Senaste veckan har jag dock glömt egna krämpor och haft stor oro för Maja, min 8-åriga äldsting. Hon har bara sovit. Hon gick upp en gång om dagen för att äta lite, men gick sedan och lade sig igen. Helt olik sig. Borta var den sprakande energin. Vakenheten. Och knubbigheten.

– Varför är du deppig? frågade jag henne med näsan inborrad i pälsen.
Gråten värkte tjock i halsen. Jag minns när hon för tre år sedan behövde åka akut till djursjukhuset över nyår, tre dagar. Hon hade ätit kattsand som svällt i tarmarna. Hon skakade, hade feber och ont.
Men symptomen var inte likadana nu.
Hon svarade med att slicka mig på hakan ett par gånger.
Sedan blundade hon igen och började snarka.

Någonstans under den här tiden fick jag se att vår katt Orvar hade mask. Han hade ”risgryn” sittande i pälsen under svansen, vilket jag fastslog förklarade att han magrat av och verkade håglös och matt i blicken. Jag plockade fram Axilur, avmaskning, och startade en tre dagar lång maskkur.
Han fick nytt liv!  Parasiterna hade sugit all näring ur kroppen på honom, men nu kunde han tillgodogöra sig maten igen. Pälsen slutade spreta och fick också tillbaka sitt skimmer. Rena trolleriet, hur snabbt det gick!

I det skedet slog det mig att det kanske var exakt samma sak som var felet med Maja? Eftersom hon är mestadels vit och dessutom lurvig, så är inga ”risgryn” särskilt synliga. Ibland finns de inte ens att se med blotta ögat, inte ens i svarta kattarslen.
Hon magrade också av! Borta var min knubbis.
Jag startade en intensivkur på henne också och redan dagen efter blev hon mer vaken än hon sov.
Tredje dagen var hon sig helt lik igen.
Jag blev jublande glad.
Blodet fick syre, lättnaden infann sig i kroppshållningen som om en tung kramp runnit av. Mina hundar är mina barn. Glädjen är obeskrivlig.

När jag hänger här framför skärmen, så undrar jag om avmaskning kanske hjälper på mig också? Börjar jag idag, så kanske jag går ut och hugger en julgran redan i morgon.

Lucia-kuppen

Ingen har väl undgått Åhléns Lucia-kupp? Åtminstone är det vad min intuition säger att den är. Den pågår i all sociala media och även i så kallad seriös etablerade media, som visar sig vara minst sansad i sin rapportering av ”hatstormen” som innan de lade sig i var obefintlig men som på detta vis skapas.

Uppmärksamheten gynnar förstås Åhléns, som mycket riktigt också säger: ”Vi hade räknat med att få kritik”. Jag är därför inte helt främmande för om Åhléns betalar aktörer för att starta drev och hålla det vid liv mot det folkliga missnöjet. Man driver alltså medveten med människors känslor.

Alla förmenta ”goda krafter”samarbetar, hur som helst, för att groteskt överdriva  ”hatets” omfattning och pumpar för ändamålet ut upphetsade krönikor, ”intervjuer”, rubriker, artiklar och ledare som alla går ut på att anklaga besvikna luciafirare för ”hat” när det är hat de känner sig utsatta för.

Så här kan det se ut i Aftonbladet och det är bara en artikel i mängden i samma tidning och alla har uteslutande ett och samma perspektiv:

 

”När de rasistiska rösterna på internet blev för högljudda bestämde sig Mina för att nog var nog. Hon startade en Facebookgrupp – och nu är kollektivet starkare än någonsin.
– Den här empatilösheten, den sprider sig som ett gift, säger hon.”

Men vänta nu!
200 av en mångmiljonbefolkning kommentarprotesterade mot Åhléns val av lucia-representant på sin facebook-sida. Det värsta hat jag läser i det här sammanhanget, är det som riktas mot dessa kritiker. Även etablerad media (som vanligt, faktiskt) hetsar mot några simpla tyckare med en föraktfull anklagelseretorik som kan får benen att vika sig under också de mest förhärdade.

Vill man förkovra sig i luciakonflikten så inser man ganska snart att ”hatet” inte främst riktar sig mot luciabarnets hudfärg, utan kön. Inte barnet som sådant, utan Åhléns utstuderade brist på respekt för de få könsroller som de flesta inte kan uppfatta som ersättliga. Sådana är exempelvis historiska och traditionella figurer. Kritiken riktas också mot att en minoritet flummiga normbrytare inte kan tolerera att deras provokationer inte utan vidare välkomnas. Om de trots allt gjorde det, skulle de inte bryta någon norm.

Med andra ord har den större delen av kritiken infunnit sig även om lucian varit en blond kille. Manliga roller i luciatågen är stjärngossar och möjligen sentida pepparkaksgubbar. De flesta har överseende med barns fantasier och föreställningar och att de testar och leker med traditionella roller, men inte att näringsidkare marknadsför det som förebildligt. Enligt lag ska hänsyn tas till minoriteter av alla de slag, men i Sverige har detta övertolkats i de flesta sammanhang och kommit att handla om egentligen extrema minoriteters rätt att sätta agendan för vad som av goda skäl förenar majoriteten och – i förlängningen- ett friktionsfritt fungerande samhälle.

Bara 5 kommentarer bland dessa 200 tyckare är vad man har valt ut för att visa hur ”hatet och rasismen” ser ut. Dessa riktar sig, vad jag kan se i fyra av fem fall, mot Åhléns. Dels för att deras normbrytande (uttalade affärsidé), ett identitetspolitiskt reklamjippo, medvetet begagnat sig av småbarn i något så konfliktkänsligt som svenska traditioners existensrätt i en mångkultur, och dels mot att det bara är svenska traditioner som utsätts för ”normbrytande” experiment.
Hur förklarar man cynismen i det?

När det gäller muslimska högtider, som Ramadan, deltar ett uppenbart hycklande politik- och kulturetablissemang (med stor makt över media och näringsliv) med största respekt för det osvenska firandet, och nåde den som ifrågasätter att politikerna bestämt att ”Ramadan är en svensk tradition”. Ingen av dem talar om att Ramadan – en helig fastemånad som är en av islams fem pelare – måste ”inkludera” kristna och judar för att få firas i fred i Sverige.

Lucia, som i motsats till Ramadan verkligen är en svensk tradition, får däremot inte vara det. I alla fall inte befriad från ingrepp i dess traditionella principer och former, vilka ska förvandla den till allas tradition. Den ska därför inte heta Lucia längre utan ”ljusfest”. Julen vill man av samma anledning kalla för ”vinterfest”.  Påsklovet ska bli ”läslov”. Och vi har naturligtvis bara sett början på nedmonteringen av våra svenska värden, framförallt med kristen förankring. Det är de här löjliga fasonerna som vi talar om när vi säger att det motverkar integration. Det är att sabotera för svenska traditioner och företeelser, inte att integreras i dem.

Vågar någon ens föreslå att Ramadan bör heta något mer inkluderande för den judiska eller kristna befolkningens skull? Att Åhléns med sin normbrytande affärsidé bör marknadsföra nästa Ramadan genom att avbilda profeten Muhammed på ett lika respektlöst normbrytande sätt; kanske som en nordisk ljushyad flicka, som rider på Lars Vilks rondellhund?

Kritiken i de beramade med rätt så harmlösa kommentarerna (som jag antar föreställer de värsta) handlar alltså om att Åhléns förstör stämningen och symbolvärdet i det svenska Lucia-firandet. Det är vad man vill kalla hat, inte reaktioner på att utsättas för det. Jag väljer ut två av dessa fem (kan läsas här) för att jag tycker att de utgör en sammanfattning på hur ”empatilösheten som sprider sig som gift” generellt lyder:

 

Notera hur Aftonbladet gör en hel hönsgård av en fjäder med att kalla det för en ”rasistisk hatstorm”. Detta förstärker uppfattningen om att de egentliga ”hatsajterna”, som etablerad media kallar all sorts meningsmotstånd, utgörs av gammelmedia. Ni vet det där ´med att ”man känner andra genom sig själv” och ” den som sa´t han vat”.

38 600 stycken mer eller mindre passiva aktivister har anslutit sig till Minas facebook-sida för att förment vilja ”stoppa hatet” men som snarare verkar uppvigla till hat mot dem de för tillfället bestämt sig för.

Rebecca Weidmo Uvell:

”…gruppen [ ] drivs av fördomar och är inte alls är så öppna och toleranta de påstår. De drivs inte av vilja att ändra tonen online utan bidrar istället själva till den. Det är helt uppenbart så att inte ens en grupp mot fördomar och näthat kan låta bli att styras av just fördomar och näthat.”

Jag jämför siffror, eftersom c:a 39 000 dataskärmsaktivister uppfattas som många, men att invandringen till Sverige – ofta orsaken till de politiska konflikterna som jämt uppstår – däremot inte klassas som massiv:

Bara anhöriginvandrarna till fjolårets insläpp är ca 317 000 fram till 2019. Och varje år kommer fler som vill ta hit släkten och då fördubblar/flerdubblar siffran på kort tid.
Här kan man snacka om ett ”starkt kollektiv”och av dessa är det inte en majoritet som har några planer på att integreras i kristna eller svenska traditioner, eller ens acceptera svenska lagar eller de värderingar som förutsätter toleranta, inkluderande samhällen. Sverige var inte hatiskt varken mot andra åsikter eller människor, innan det här sattes i system och till sina volymer hotade landets signum. Det säger mycket.

Invandringen från muslimska intoleranta och inte heller sällan mordiska kulturer är därför fruktansvärt hotfull. I synnerhet respekteras inga värden som landet självt inte är i kraft eller vilja av att förvara och bevara. Den egna befolkningen förbjuds göra det eller hatas av aktivister om de försöker.
Men vi matas alltså med att det är 200 svenska traditionsförsvarare, som inte vill fasas ut till förmån för påtvingade traditioner, som är problemet.

Minns i småskolan: alla vi som varken var särskilt resliga eller blonda, vi visste att vi bara hade rollen som tärnor att spela. Ingen skrek över det, det var ju så det var: den som mest liknade bilden av Lucia fick vara Lucia. Eller blev efter demokratisk omröstning av de berörda av Luciaföreställningen vald till Lucia – efter förväntningarna.
Senare började man introducera andra hårfärger på Lucian, och rent rationellt gick vi ju med på att det borde sakna betydelse, men jag tror ingen egentligen kände att det var ”rätt”.

Pojken som Åhléns använt är helt oskyldig. Han är den enda aningslösa om vad han används till för maktkrig, och har sannolikt ingen egen idé om vad föräldrar och Åhléns vill att han föreställer. För det första föreställer han en tjej och för det andra gör han det med ett utseende som han sannolikt är helt ovetande om att de flesta aldrig kommer förknippa med Lucia, eftersom det inte är så det traditionella symbolspråket ser ut! Lucian är en etablerad idé om en kvinnlig och blond gestalt.
Alltså gör Åhléns narr av både pojken och en svensk tradition genom att inte motsvara etablerade förväntningar hos det folk som traditionen och högtiden berör.
Som att gå på maskerad med en pippi-peruk och bli förbannad på att ingen gissar att man föreställer Fantomen.

Personligen reagerar jag inte nämnvärt över vilka hudfärger som förekommer i min vardag, däremot på om en vit person sätts att spela en färgad filmroll, eller tvärtom, när alla vet att människan i just den rollen har en annan hudfärg. Det är inte rasism, det är att vänta sig att gestaltning av en etablerad idé ska återges på ett sätt som överensstämmer med förväntningarna.

Genom att anse sig trotsa förväntningarna på hur Lucia ser ut, så bekräftar faktiskt Åhléns både sin egen och den allmänna uppfattningen om att en mörkhyad manlig representant inte är någon riktig Lucia. Och spelar sedan förfärade över att folk reagerar efter ritningen.

Förstår en mörkhyad invandrare att vår Lucia är blond och vit, och accepterar rollen som tärna eller stjärngosse i tåget som alla andra svenskar som inte heller överensstämmer och kan konkurrera med luciabilden, så är integrationen på god väg. Åtminstone i det avseendet. Alla kan inte föreställa just Lucia för att känna att de ”inkluderas”. Det finns bara en i varje tåg och det får alla deltagare finna sig i, eller låta bli att delta.


Intressant. Blir man glad över att se mörkhyade lucior kanske man inte ska förfäras över att andra blir glada över att se vithyade lucior? Kanske är det nu vi måste konstatera att människors färg på huden har olika känslomässiga värden för somliga, utan att det har rasistisk förankring, eller vilka ska dömas som rasister?
Monica Greens kommentar retar mig därför att hon tror att den belyser frånvaro av rasism när den belyser motsatsen.
Monica Green är en socialdemokratisk riksdagspolitiker. Hon uppfattar sig själva som tolerant och till och med som antirasist om hon berättar att hon får positiv upplevelse av mörkhyade. Samma uppfattning omfattade inte Louise Bodin Anderson som kallades rasist och fick sparken från ett planerat underhållningsprogram i TV 4 för samma sak: hon delgav offentligt en uppfattning om att ”negrer är ett väldigt fint folkslag”.

Båda får särskilda reaktioner av hudfärger, men bara en av dem är rasist och får sparken, medan den andra fortsätter styra vårt land med ansvar för att man måste bortse från hudfärger i sina omdömen. Blir man särskilt glad av att se mörkhyade i ett luciatåg, men inte vita, är det något som är fel eller så ljuger man för att man tror att det är tolerant att exkludera vita från sina egna luciatåg. Bara för att de är vita och får behandlas exkluderande.
Sjukast av all rasism är väl ändå den mot sin egen hudfärg. som förekommer hos både svarta som önskar att de vore vita och hos vita som föraktar vita.
Vill vi alltså ha slut på rasismen i vårt land och inte bara spelar med falska kort, så måste åtminstone riksdagspolitiker kraftfullt ta avstånd från också dem som uttrycker förakt mot vita. Hos mig hade Green fått sparken. Att sitta och twittra om hur glad man blir av en viss hudfärg skulle inte vara tänkbart. Det är rasism.
Endera ska mörkhyade och vita behandlas likadant i alla de fall där hudfärgen inte spelar någon roll för vad man kan bidra med, utan att på något sätt premieras eller diskrimineras, eller så håller man käften om sina ädla föresatser att bekämpa rasism. Vilket idag sker med rasism.  Rasismen mot svarta minskar inte för att man behandlar vita rasistiskt istället, eller för att man stjäl värden från vita (elakt) som man ger bort till mörkhyade (som om de inte var kapabla att förtjäna det själva), utan precis tvärtom.

Vill man bekämpa rasismen i Sverige, så skattefinansierar man inte utan förbjuder rakt av att folk organiserar för eller mot hudfärger.

Folk är inte rosenrasande, de är djupt besvikna på att man alltid utser just svenska intressen som måltavla för intoleranta normbrytare och politiska aktivister som söker konfliktytor. Särskilt när vi närmar oss firandet av en svensk tradition ska stämningen förstöras i god tid med olika attacker på traditionernas värden. Det är ren identitetsvandalism som pågår, där man inte tar någon hänsyn alls till att folk faktiskt har rätt att ha sina normer ifred och bli respekterade, trots att de inte har någon fascination för manshatande feminism, identitet- och könlöshet, hudfärger eller bokstavssexualiteter. Det räcker nu.

Hur ofta har vi inte påpekat att politiker och kulturarbetare som säger sig vilja satsa på integration samtidigt förnekar det svenska majoritetssamhällets normer och värderingar?
Det är inte dubbelmoral, för vårt fokus för lyckad integration handlar varken om hudfärger eller om att behöva sabotera traditionella principer (som att döpa om dem, exempelvis) för att alla ska vilja/kunna fira dem.  Paula Dahlberg avslöjar att hon inte förstår att grunden för ilskan bottnar i att det bara är svenskar som får sina egna signum omformulerade med anspråk på att de måste det för att passa alla. Varför är det nödvändigt i en förment mångkultur?
Det är inte det som är integration, inte heller är det integration att fotografera en svart pojke som Lucia – det är att göra anspråk på att omformulera traditioner och deras symbolvärden till något helt annat. Om man integreras så tar man efter och förstår varför.

Våra traditioner, seder, livsstilar och värderingar ska tänjas ut till något som invandrare enklare kan acceptera.  Det är inte integration. Det är att strunta i integrationens villkor.
Hur integrerar man invandrare i något som man förnekar eller motarbetar existensen och utseendet av?
Förstör eller byter man ut man exempelvis en svensk traditions symbolvärden och utformning för att man tror att det är bara genom självförändring som invandrare vill eller kan delta i eller uppskatta dem, så har självklart ingen integration uppnåtts med det hela.

Och i år har Åhlén gjort en framgångsrik marknadsförings-kupp, som sagt.  Aningslösa människor vet inte att de hyllar att Åhléns med flit har utsatt pojken för de risker som det innebär att kräva respekt sina normbrytningar genom att inte visa minsta respekt för andras, annars: rasism. Den perfekta stormen.

Vilka håller liv i den förmenta rasistattacken fortfarande? Bara de som får betalt.

Åhléns affärsstrategi är att politisera våra traditioner och styra sin försäljning till att handla om att köparna ska välja dem för att ta ställning för den goda sidan. De skryter de över själva. Åhlén är de som vågar bryta de normer som bara (underförstått) intoleranta människor håller fast vid. Men det verkar röra sig om den mest cyniska PR-svindel vi känner till.

Alla är lurade och utnyttjade. Allas känslor har trampats på och spelats ut. För att Åhléns ska tjäna pengar på en viral motsvarighet till arrangerad tuppfäktning.
Så, vad tror ni egentligen driver både politiker och näringsliv i Sverige?

Jag ska följa fortsättningen. Men inte för att bli upprörd över teatrala arrangerade värdekonflikter. Det är nämligen inte helt utan anledning jag misstänker att också  de ”200 rasistiska kommentarerna” är skrivna eller beställda av Åhléns själva för att få fart på kampanjen. Alltid retar det upp vänstern som skärmdumpar påhittade kommentarer och går till direktangrepp mot hela den i själva verket oskyldiga ”sverigevänliga” rörelsen.
Bingo.

**

Precis när jag skrev sista meningen i det här inlägget och gjorde ett sista svep genom nyheterna, fick jag syn på en ny artikel hos Nyheter Idag. Den gjorde allting utom mina tankar om traditioner och integration onödig, för stämmer den, så bekräftar den mina misstankar.

”I en lång statusuppdatering av författaren Katerina Janouch anklagas Åhlens för att i förväg räknat med att pojken skulle utsättas för en rasistattack och på den vägen skapa PR åt företaget.”

Ni får läsa resten själva.

Läs gärna också ”Normbrytandet som norm”.

Mitt liv som fågel

morotter

Bästa receptet – ”så gör du vegansk gravad lax. Yes, det går.”

Det här är alltså hyvlade morötter, eller nåt. Är man ute och handlar så ramlar man över ett stort antal falska korvar, biffar och stekar, hela tiden. Gjorda av allt utom det de kallas för. Det gör mig brydd.

Om man nu är vegan – varför har man då ett behov av att efterhärma kött-och-fiskrätter?

– Varför inte?

Därför att man rent ut sagt hycklar. Man är ju vegan för att man av ideologiska skäl inte vill äta djur. Ändå försöker man laga mat som efterliknar djurrätter och kallas så. ”Gravad lax”, exempelvis. Det är ju som med att vara pälsaktivist och lik förbannat bära pälsliknande mössor av syntetmaterial som man av någon anledning tycker det är rimligt att kalla för pälsmössa.
Det är ju inte övertygelse utan självbedrägeri.
Man är väl vegan för att man bland annat tar avstånd från allt som kan tillverkas, utvinnas och ätas av djur, men vad är poängen med det när man tydligen vill att det man äter eller bär ska heta och se ut som det kommer från djur?

Jag överger vego-debatten och minns:

För 30 år sedan var jag vegetarian. Eller fuskvegetarian. Jag åt bara grönsaker, frukt, nötter och groddar…..men ibland åt jag skaldjur och mejeriprodukter som ost, smör, mjölk och ägg. För att inte svälta ihjäl.

Jag var kroniskt plågad av rå hunger i två år. Det tog tid att bli mätt på att bara äta sallad med lite dressing. Eller oftast dressing med lite sallad. Det var ju inte mättnad man kände efter två timmars idisslande på alfa-alfa-groddar, utan ren leda. Men man förväxlade de känslorna efter tag.  Jag ljög inte när jag sa att jag ”inte orkade mer”, för det gjorde jag inte.

Jag blev mager som en fettsnål ostskiva. Vägde bara 48 kilo.  Jag irrade hålögd omkring i höga klackar, men tyckte att jag nog kunde gå ner lite till….tills jag insåg att det inte var vikten det var fel på utan längden. Vegetarism, upptäckte jag, kan bli inkörsporten till ätstörningar om man inte har har sin självmedvetenhet under kontroll.
Lyckligtvis var jag alldeles för glad i min kaninbursmat. Hetsåt jag dessutom 8 tröstägg, så klarade jag mig, eftersom det aldrig skulle falla mig in att spy upp alla timmar det tog mig att bli lite mätt.  Det blev ju inte heller billigare att vara gnagare, som man trodde, utan tvärtom.

– Fan vad dyrt det är med frukt och grönt, om man ska överleva på det! Fördelen med att dela kylskåpshylla med min vädurskanin Alban var att jag aldrig behövde komma ihåg att skriva inköpslista åt honom. Det enda jag inte snodde från honom var pellets. Där gick gränsen, även om  jag inte svär på vad jag hade gjort om jag hade tappat plånboken 2 veckor före avlöning.

Det positiva med att gå på svältkost var att jag blev av med några hälsoproblem under den där perioden. Jag led av kroniskt uppblåst katarrmage, som var omöjlig att dra in, och irriterande acne… på ryggen, av alla svårbehandlade ställen. I övrigt hade jag ingen acne alls, så den var ett riktigt ungdomsmysterium.
Ett halvår efter totalomläggning till ankfoder på alger och frö, så försvann både acnen och magkatarren. Och jag såg friskt solbränd ut, året runt, tack vare all betakaroten i morötterna som jag alltid gick och smååt på.

Men: en dag var jag ideologiskt otrogen och åt en kycklingklubba på en lunchrestaurang, när arbetskamraterna på Ica i Bandhagen satt och matosade in mig i frestelse. Dag ut och dag in satt jag vid samma bord och petade i mina krusiga salladsblad med två räkor i, medan arbetskamraterna satt bredvid och åt på riktigt.
De tråkade mig, de jävlarna, om än inte illa menat:
”Du behöver ju ingen lunchrast, för dig räcker det väl med en fröautomat eller en talgboll hängande över kassaapparaten som du kan picka i dig.”
En dag gav jag resolut efter för grupptrycket och beställde grillat.

Åh herreguuuuud – maaat!

Efter återfall i kycklingklubba fick jag så dåligt samvete i egenskap av vegetarian att jag tyckte det var lika bra att förlåta mig själv genom att sluta vara det.

Men jag klarade två år! Och acnen på ryggen kom aldrig mer tillbaka, även om magproblemen gjorde det sent omsider. Men jag hycklade i alla fall inte, så länge gräsätandet varade. Jag kallade det inte för något annat än vad det var, och jag försökte inte få det att se ut som något som det i alla fall inte skulle smaka.

Ingen kommer undan politiken

Ingen kommer undan politiken
för att man är servil och snäll,

Inte ger man fan i polemiken,
fast man är trött varenda kväll

 

 

Vi har inget land

julhalsning2014
Julen 2014 sa Reinfeldt sa att Sverige inte tillhör svenskarna, utan invandrarna. Vi har inget land. Är folk medvetna om att vår dåvarande statsminister med det uttalandet förklarade oss statslösa?

Han valde julen att framföra detta på, medveten om vilken tradition som svenskarna älskar mest, och när det skulle smärta dem mest att höra hans känslokalla julhälsning.  Den humanitära stormaktens flugherre. Det slår mig att om inte hans förfäder (som han skryter om) kommit till Sverige så skulle vi ha sluppit vad han gjort mot vårt land. Han låter inte ens bli att håna oss för att ha lyckats utsätta oss för sitt storhetsvansinniga maktmissbruk.
Det är svårt att låta bli att bli låg. Jag har ju ingen annan makt. Det är ju svårare för makthavare Reinfeldt att förklara att han sjunkit flera våningar lägre.

I ”Nyhetsmorgon” under julaftonens morgon 2014 berättade Reinfeldt att Sveriges gränser bara är påhittade. På fullt allvar insköt han att svenskarna är ointressanta som folkgrupp och att det istället är invandrarna som skapar det nya Sverige. Är vi tacksamma för smulorna som trillade ner från Reinfeldts bord?  Det är förmodligen av misstag, men i så fall kan vi åtminstone glädjas åt att att han omnämnde oss som en folkgrupp. Det är en existens som vi förnekats både tidigare och därefter. Varför? Svar: erkända folkgrupper får nämligen makt och har rättigheter.

Nu är det väl så att de senare årens horder av grovt brottsbelastade invandrare inte skapar något alls, annat än problem, för alla. Än mindre skapar de ett land. De förstörde sina egna och nu är de här och förstör vårt.
Ingen försvarar landet.
Inte nuvarande regering heller.

 

Andra Advent 2016, (c)

Andra Advent 2016, (c)

Läser man i Reinfeldts senaste gudskomplex till bok är han av samma uppfattning idag; landet är invandrarnas. Inte arvtagarna till de många generationer pursvenskar som fötts här och gjorde det till vad det är. Något det går att ruinera och vilja stjäla. Eller åtminstone till vad det var för land, innan patrasket tog över. Område efter område, stad för stad.
För det har de gjort.
Polisen måste förhålla sig självförnedrande passiva, och slutar hellre yrket, precis som många av oss själva (som kan) hellre flyr vårt eget land än bakbundna ser på hur det bränns ner. Vi kan ju inte försvara ett land, när vi inte ens får försvara oss själva mot angrepp utan att dömas för brott.

Medborgargarden, javisst – det är något. Men det är sådana som kallas rasistiska och främlingsfientliga av vänstermedierna som tydligen inte begriper att det inte är medborgargardena som styr över vilken bakgrund de kriminella har.  Men räcker det? Och hur många orkar med att bli omskrivna som rasister hela tiden, så fort de försöker göra en insats för allmänheten? Det är som om hatvänstern inte räknar alla skötsamma invandrare som tillhörande den här allmänheten som blir gynnade av civila initiativ, eller i flera fall ansluter sig – för de har också fått nog.

Många har uppmanat folk att sluta kalla Reinfeldt för så hårda ord som ”lands- och folkförrädare”, men är han verkligen något annat?

Nej, säger man – ”enligt svensk rätt (i modern tid) kan landsförräderi endast begås då Sverige är i krig.”  Men vi är ju i inbördeskrig? Vart vi än tittar så ser vi ju att det är krigshandlingar i mängder som begås varje dag mot civilbefolkningen.  Om det är så folket upplever honom, och att det som drabbat dem är förräderi; ska det då inte prövas?  Är  kanske kollaboratör bättre?

Har vi verkligen några förpliktelser mot svenska staten, med tanke på Reinfeldt uttalande (som inte tagits tillbaka av varken moderaterna eller nuvarande regering) och på att staten i allt högre utsträckning undandrar sig att fullfölja sina främsta förpliktelser mot svenska folket? Det tål att fundera på.

Åtminstone gör jag det.
Det vore därför förtjänstfullt, tänker jag, om Moderaterna ville göra det tydligt vilka de själva anser att Sverige tillhör. Bara för att få det hela klart. Det skulle inte skada om Löfvén också gjorde det, så här inför julen 2016, även om jag har förstått att han bara är en sorts röd nyans av Reinfeldt och knappast skulle känna sig föranledd.

– Godnatt Sverige, vem du än tillhör.
—–
Uppdaterat:
Glöm inte ta del av Julia Caesars krönika: ”Arvet efter Reinfeldt

De olåsta cyklarnas tid

adahlberg

 

”Det är helt orimligt att EU:s fria rörlighet används för att råna åldringar och dammsuga Sverige på värdesaker.” (Anna Dahlberg)

Javisst, men det här är ju bara en konsekvens av många, som vi varnade er för. Men så här skulle ni till varje pris ha det, sa ni. Det var godhet. Öppet och bra.
Som vanligt var visselblåsarna bara rasister, numera synonymt med de som förstod att man inte kan stifta lagar och ingå avtal som bara fungerar i de bästa av alla världar. Eller med/för folk som vi är vana vid tänker och beter sig som vi själva gör.

Det betyder inte att vi är bättre än ”de andra”, vi är faktiskt dummare. (Med ”vi” inom parentes.)

Visselblåsarna anklagade ni för att vara  ”inskränkta, obelevade” och ”främlingsfientliga som ville bygga murar”.
Vad tycker ni nu då, hur låter det i skällan nu?

”Utvisa dem!” (Utvisa packet!)

Hur tar journalister lärdom av att vi inte kan ha vissa människor fritt drällande till fara för andra i landet? Nu när de vill ha ut dem igen? Det är värre med det. Som journalist på en värdegrundstidning måste man även tänka på karriären, för det finns en obehaglig chans för att vänsterns strupgrepp om åsikterna kan återetableras och då vill man inte ha hunnit bränt varenda bro:

”Tvärtom är det extra viktigt för vänner av EU och öppenhet att visa att man tar dessa problem på allvar.”

Det är för sent att slå vakt om det som redan är borta.  Vilka poliser finns som ska ta allt på allvar? Vilka skattemedel finns kvar?
Problemen som uppstått är av den djupt gående karaktären, så långt ner i landets nerv och märg, att de inte hävs av att man börjar ta dem på allvar först när de etablerats.
Det är med detta, som med att ignorera symtomen på en lunginflammation. Det kommer till ett skede när det är game over. Då hjälper kanske bara böner.

Men nu ska vi förstå att Anna Dahlberg är mamma till detta, år 2010, och inser kanske inte att hon är del av problemen hon klagar på. Hon medverkade till det. Till rånarligorna som slår ner äldre. Till allsköns patrask som ”dammsuger landet på värdesaker” och som regeringen belönar med låga eller inga straff och vissa kommuner mutar med månadslöner för att låta bli att begå brott. Vilket de gör i alla fall. Med lönen i behållning.

Nu tycker hon att någon måste återställa det samhälle som hon & co ägnat åratal åt att lobbat fram.

sdhatet

Om SD:
”Ena stunden framträder man som ett parti som bara vill vrida tillbaka klockan till 50-talets röda knutar och olåsta cyklar.”

Öppenhet, alltså? Ett annat ord för det tillstånd där man inte behöver vakta eller akta sig, är frihet. Rörelsefrihet. Det kvinnor och äldre, och allt fler barn, inte längre har i Sverige.
För 16 år sedan hånade hon det här. Att önska en tillvaro med olåsta cyklar, frihet och öppenhet var liksom så sverigedemokratiskt att det inte kunde vara bra. Det var konservativt och ospännande. Nationalromantiskt. Trångsint.

I andra fall är öppenhet något som hon är ”vän av”, skriver hon idag, men öppenheten (kanske hon har lärt sig nu) ramponeras effektivt när man förväxlar sund självbevarelsedrift och reservation ( det som är nyttigt lagom) mot okända, med murar och främlingsfientlighet. Hon förstår kanske inte riktigt att det är i konsekvenserna av den förväxlingen, som man låser dörrarna. Att det är med oselektiv öppenhet i fel tid och sammanhang som man kommer tvingas bygga murar längre fram för att kompensera att man inte begrep bättre. Inte bara bygga dem utåt, utan inåt.

Journalisternas misstänksamhet mot det främmande, skrämmande nya partiet som tog plats i riksdagen 2010 fick dem att mura upp en rädsla på sina fördomar om andras bakgrunder. Eftersom de själva hade rätt åsikter fick de ljuga in samma rädsla för fria åsikter i andra, hata och fritt spekulera i vad dessa ”nazister” ville, kände, tänkte och tala om ur vilka förhatliga miljöer de kom. Anhängare till det partiet var inte ens människor värda medias respekt.  Alla avsikter som de beskyllde partiet för, omsatte de själva i handling mot partiets väljare.

De behandlar än idag sverigedemokraterna som rasister behandlar invandrare. Eller som vissa invandrargrupper behandlar svenskar. Utan att ens reflektera över vad de gör.

Öppenhet var något som fungerade innan folkvandringen in i landet och före EU, kan hon ju få någon från 50-talet att minnas åt henne. Före de låsta cyklarnas tid. Den Goda Tiden. Den räckte faktiskt ända in på 70-talet, åtminstone på landsbygderna, så något måste hon väl minnas av det för egen maskin.
EU röstade halva befolkningen nej till för 26 år sedan, och idag skulle en övervägande stor majoriteten göra det. Det vet regeringen om, som därför deklarerat att den inte tänker vara så öppen att den ger oss en ny folkomröstning om något som de vill stänga in oss i.  ”För öppenhetens skull.”

EU är öppet som en öppen anstalt är det. Kan man säga. Överstatlig och tvingande. Fritt att välla in i men omöjlig att bli av med misshagliga människor från, eller gå ur. Medlemsländerna är bara skenbart fria.
Därför måste vi ur. Ta tillbaka vår självständighet och den öppenhet som samtidigt bevarade den: sammanhållningen i att ha samma grundläggande mål och mening med landet. Eniga om grundvärden som bygger och bevarar starka samhällen. Alla länder har inte det ena eller andra, eller något av det, och det är sönderfallande länder. Folket i dem är splittrat och underkastat oförenliga mångkulturer som alla drar åt olika håll och inte delar de värderingar som en näringsrik sammanhållning är beroende av.

Förr i tiden sov vi med öppna dörrar och fönster. Vi låste ingenting, varken bilar, cyklar eller skjul. Vi gick promenader ensamma hem (i alla åldrar) genom både städer och skogar mitt i nätterna utan att bli störda. I varje fall hände det sällan. Hände det, så skrev tidningarna om händelsen i flera månader och år. var vi ett ”öppet samhälle”, som reagerade på oacceptabla händelser, och vi hade frivilliga ”öppna hjärtan och famnar”, för dessa gester missbrukades inte. Krävdes inte. Att hjälpa någon hade ett värde som för det mesta gengäldades. Det var naturligt och självklart, men bara därför.

Fyra år gammal. Jag packade in pannkakor i flottiga brev som jag skickade till Biafra. ”Til di hongrige beaffrabarna”.  Allt jag inte behövde eller själv ville ha, det skickade jag.
Jag samlade mynt i en pappvikt insamlingsbössa som jag fick i söndagsskolan. Jag visste att jag skulle dela med mig av ett överflöd, men inte av ett flöde jag inte hade. Jag fick inte skicka saker så jag själv blev utan. Det förhindrade mina föräldrar. Det finns gränser för all gärningsgodhet. Man kan inte vara gästfri mot alla som vill.

Öppet är det inte nu. Ingen valfrihet finns, alltså ingen orädd öppenhet. Det vände på riktigt i tid med Dahlbergs artikel 2010, som utelåste öppenheten för alla. Kan man inte vara öppen för sina egna landsmän som bara tycker olika i en politisk fråga, hur ska man då kunna begära öppenhet mot främlingar från opålitliga och ibland våldsamma kulturer?

”I nästa slänger man förklädnaden och låter fördomarna välla fram. Men hela tiden befinner vi oss i samma främlingsfientliga kretslopp. Hatet är konstant; det är bara föremålen för det som varierar.”

Just det. Föremålen den här gången var sverigedemokrater och förrättarna journalister, men hon syftade naturligtvis på sverigedemokraternas fördomar. Inte hennes och kårens. Vem blir föremål nästa gång?

Hon skrev:
”Den som lägger sin röst på Sverigedemokraterna röstar därför på en människosyn som gör skillnad på människor och människor. ”

Eftersom det ofta är nödvändigt att göra skillnad på människor och människor, så lade ganska många rösten på sverigedemokraterna, och år 2018  kommer kanske halva befolkningen göra det.
Idag (liksom före den misslyckade, giftiga värdegrundsdiktaturen) är det helt naturligt att alla partier gör skillnad på människor. Inga parti har väl som nuvarande socialdemokratiska regeringen demonstrerat detta; med särrättigheter, förtur och gräddfiler för vissa folk och för dem en tilldelad immunitet för sin uppfriskande rasism.  Mångkultur!
Grupp mot grupp.
Egna befolkningen spelas ut mot invandrade folk, medels djupa orättvisor, favoriseringar och diskriminering, som väl ingen kunde drömma om.  Jo, sverigedemokraterna trodde man om detta, men sig själva?

Det måste kännas skamligt.
Nu har vi till och med en rätt hudfärgskovoterad demokratiminister från barnprogramkanalerna som förespråkar censur. Det är svårt att få ihop den meningen, som förmedlar två helt motstridiga ambitioner. Endera har man demokrati och ingen censur, eller så har man en diktatur.
Ännu en grundlag, den värdefullaste för en demokrati, svävar i fara: yttrandefriheten och tryckfriheten. Man kan ju se Alice Bah Kuhnkes förakt för frihet som en tråkig men naturlig följd av att regeringen beslutat att bara medier som lever upp till deras värdegrund (som ser olika ut beroende på vem den gäller för ögonblicket) har rätt till presstöd och skattemiljonerna fördelas mellan dem själva. Eller som det i framtiden kommer heta: mediestöd.

Förevändningen för Bah Kuhnkes införsel av censur, strax efter detta, är som den alltid rättfärdigas, att ”med goda avsikter” stävja hat och falska nyheter.
Och alla vet ju vilka de beskyller för det. I korta/längre loppet handlar om att förbjuda folk att tycka och tänka vad de vill. Samt om att svälta ut konkurrensen från de alternativa medier, som läsarna i allt högre utsträckning har kommit att föredra framför de självutnämnda riktiga mediernas outhärdlig propaganda och mörkningar.
Läs Gunnar Hökmarks text.

I en verklig demokrati skulle det här maktmissbruket och fega spektaklet uppröra alla svenska journalister, men det gör det inte, för journalisterna tror att det är deras åsikter som skyddas och meningsmotståndarna som stoppas av tilltagen. Det belyser i sin tur hur odemokratiskt fördelade åsikterna är hos de journalister som anställs och får komma till tals, eftersom nästan ingen journalist känner sig allvarligt hotade av alltihop. De tycker det är bra. (Undantagen finns förstås, och de känner nackhåren resa sig – med alla rätt.)

Vad händer när samma censur vänder sig mot deras egna åsikter? För det gör den, om man inte slåss för allas åsikters rätt att fritt få uttryckas på samma skattebetalda premisser.

Jag säger som Dahlberg: rösta nej till hatet 2018.
Till skillnad från henne tänker jag däremot inte skriva läsaren på nästan hur det ska gå till och posta illustrationer som talar om vad man ska hata. Jag har nämligen förtroende för mitt folk och folkviljan, demokratin.

Det blir tungt och svårt, kanske nästan omöjligt, men det reder sig nog. Även om jag inte lever då och får uppleva den dagen. Men jag kan under tiden påverka så gott det går, ett rop från de olåsta cyklarnas tid, kanske bara med Anna Dahlberg signal, anno dagens datum?

”Vi måste anpassa oss och skicka en kraftfull signal: Kom inte hit om du vill begå brott. Det kostar mer än det smakar.”

Mina förslag är inte heller cynism

Jag är arg, så bitter, att jag kokar.

Nu har vi tagit del av Moderaternas bikter. ”De goda föresatserna” kallar de misslyckandet och slår fast att det är ”utan återvändo”. Vi ska alltså känna att hoppet är ute och att det är lika bra att vi slutar kämpa emot?    Det är som det gamla uttrycket, som man ska citera med en suck: ”så rätt tänkt, men ack så fel det blev”.
Det fanns inget som var ”rätt tänkt”, inga ”goda föresatser” med att utsätta sin befolkning för skadlig och ruinerande dyr massinvasion från våldsamma kulturer och kalla folket för rasister och mörkermän när de påpekade faktum. Jag kan säga vad det var: psykopatisk ondska och total likgiltighet för andras lidande. Konsekvenserna gick att förutse. I synnerhet som de påpekades och kunde begrundas. I decennier!

Moderaterna tar på sig (nästan) all skuld för landets migrationspolitiska traumatiska haveri. Och skäms. Men rycker på axlarna, för nu finns det inga lösningar så håll till godo, men förlåt så mycket. Reinfeldts högra hand – Mikael Sandström-  kom ut i Kvartal med en stor ursäkt till folket för vad Reinfeldts migrationspolitik ställt till med. Den som han själv är arkitekt till.

moderaternadec2016
Och jag antar att han fått det långt inne sittande uppdraget att göra allt för att övertyga folket om moderaternas uppriktiga intentioner angående sin invandringspolitiska förändring, därför att Anna Kinberg Batra mest gjorde fiasko med sin egen.  Mikael Sandström är ett tungt kort att lägga på bordet och därmed stoppa väljarflykten. Tror man. Roten till det onda ska lugna oss?
Knappast.

Men så här låter det nu:

mdec20161
Ingen trodde alltså på Kinberg Batra, märkte hon, och detta mycket på grund av att moderaterna fortsätter vara i allians med ett parti som (C), vilka är döva och blinda för allting annat, än fortsatt massiv invandring till Sverige. Orsaken till att vi sitter i skiten.
Men.
Mikael Sandström skickar i likhet med moderatledarinnan inte heller några trovärdighetsstärkande röksignaler, som att exempelvis deklamera en insikt om behovet av att lämna sitt samarbete med (C) och söka sig till mer likasinnade samarbetsvägar. Om det nu är ärlig, ny migrationspolitik man vill förkunna, vore det antagligen det enda som kunde hjälpa till.

Väljarna vet ju: centerpartier kommer vara en utmärkt bombmatta för moderaterna att lägga ut för att rättfärdiga att de efter valet (om de vinner) ”måste svika sina löften”, ingå avtal med dödsstöten MP, och fortsätta sin husbondes (Reinfeldts) politiska förintelsegärning. ”Vi får inget stöd inom alliansen för vår nya politik”, kommer de urskuldra sig, och ”vi kan inte klandras för att inte få gehör” inom alliansen. Glada över att ha lyckats manipulera och lura in väljarna i fällan, ännu en gång.

Det sovande folket sover inte lika hårt längre.

Kinberg Batras pliktskyldiga ton och utslitna blick rönte ingen popularitet, så man kallade fram Mikael Sandström. Migrationsarkitekten bakom Reinfeldt. M måtte drivas av dödslängtan.
Sandström gjorde dock ett grundligt (och överarbetat) jobb med att ta sina ursäkter till klassiska molnfria höjder, som han i olika andra andetag effektivt tog tillbaka med ett glidande vänsterinfekterat resonemang som hyllade invandringen.  Han matar oss fortfarande med exempel på den nyttogörande vallonska invandringen som varken var stor eller stannade i flertal, och som dessutom självassimilerades och inte skapade problem.  Muslimsk invasionsliknande försörjningskrävande och ofta våldsam invandring i nutid är något helt annat.
Han kan bara inte låta bli. Han uppfann ju modellen som förstörde landet för oöverskådlig framtid. Kanske för gott. Vi lever mitt i ett avgörande skede för om Sverige som just Sverige kommer finnas kvar till våra barnbarn. Att ha orsakat oss detta går inte förlåta.

Hur tänkte han där?

Hur landade ”insikten” om de skador han vållat landet och ursäkterna för detta, i att han sörjer över hur det migrationspolitiska sammanbrottet drabbar invandrarna – inte oss?  Alibiargument?
Det handlar alltid om invandrarnas väl! I all retorik, hos alla debattörer och politiker, från höger till vänster. Nästan samtliga beklagar den misslyckade politiken men bara ur perspektivet hur den drabbat invandrarna negativt, ”som kommit för ett bättre liv till det här eländet – vilket svek mot dem”.
Även jag har gjort mig skyldig några gånger till detta. För att få gehör har jag varit noga med att påpeka att politiken ”ju även går ut över invandrarna”, för jag har inbillat mig att situationen blir tagen på större allvar om folk förstår att den drabbar de mer värda i vårt samhälle. För det går inte förneka att det är så godhetsseglarna vill att vi andra betraktar invandrarna: som mer värda. Drar de åt handbromsen om de redan anlända invandrarna själva drabbas? Förhoppningsvis, tänker man.
Men icke.

Inte ett ord dock om vilket jävla liv svenskarna har påtvingats! Det är vad folk vill att politikerna åtminstone bekräftar, för att signalera att de verkligen förstått vidden av vad de gjort. Men jag tror inte de vet det, för de lever inte våra liv. Känner inte våra känslor, drabbas inte av konsekvenserna och ser inte vad vi ser.
Det är alltså invandrarna politikerna skriver om, när de beklagar hur deras politik raserat allt för svenska folket, vilket naturligtvis kan ses som enda sättet att få vänsterliberalernas acceptans för sin omsvängning, men det är i så fall en feg och fruktansvärt ohederlig motivering. Erkännandet om vart de själva har tagit debattklimatets ärlighetsskräck och invandrarångest har alltså långt kvar att gå.

”Det är svårt att erkänna att man gjort fel, särskilt om konsekvenserna blivit allvarliga.”

Ja, och ännu svårare är nog att erkänna hur ”detta fel” har förvandlat hyggligt folks sociala liv till utstötta helvetet. De som gjorde fel straffade alltså dem som hade rätt i sina åsikter om just det. De blev över en natt ”rasister”.
Just det.
Över en natt kunde upplysning om en omtyckt sedan många år välbekant kollegas partitillhörighet förvandla hennes ställning till en smittsam människa som alla inte ville men av rädsla måste ta avstånd från för att inte själva dras med i dåligt rykte. Bli misstänkta för att ha samma åsikter.
Tidigare så säkra jobb rök och vikariat rök, ursäkter för att inte luncha, prata i samförstånd om samma saker eller umgås som vanligt haglade, affärskontrakt bröts hastigt med undanglidande dåliga (aldrig uppriktiga) undanflykter och känslan av pålitlig gemenskap blev tunn som smörpapper.

Få kan föreställa sig hur det är att ha varit samma fullt accepterade människa med oförändrade värderingar som man alltid varit i 50 år men plötsligt behandlas av samma människor som om man bytt identitet.  När det i själva verket var de själva som ändrat sig 180 grader. Till synes. Den där teatern, falskheten kommer jag aldrig varken förstå eller förlåta. Det är svårt att beskriva förvirringen man reste genom. Samma jävla ”kompisar” med exakt likadana värdringar och politiska åsikter höll plötsligt sina värderingar och åsikter godare än mina, fast det inte fanns någon skillnad på dem.
Det enda som hade hänt, sedan sist, var att det blivit känt att mina likadana värderingar fanns i SD och deras exakt likadana dito fanns kvar i socialdemokraterna eller moderaterna. Det gjorde mina en gång också, innan jag insåg att det var fel parti för dem. Partierna var nämligen inte samma partier, som de en gång varit. Jag bytte bara till rätt arena för mina gamla vanliga åsikter, medan de flesta andra stannade i partier som utvecklats bort från deras. Ovisshet om det, vana, likgiltighet eller lathet. Oförmåga eller ovilja att se att våra gamla vanliga partier inte längre överensstämde med våra värderingar. Vi var desamma, men inte partierna.

Idag finner jag det för gott att inte ha mina samma åsikter i något parti över huvud taget. Det finns ingen poäng med det, eftersom partitillhörigheter – bevisligen – inte säger ett skit om vilka värderingar du faktiskt har och vem du är som människa.

Nå.

Vi har våldtagits på löpande band, mördats,trakasserats, misshandlats, rånats, fått våra husdjur skändade, påtvingats djurrättsstridig halalslakt, krävts att göra avkall på våra vanor, normer och traditioner, fått dem omdöpta till ”ljusfester” och ”vinterfester” och berövats adekvat vård i rätt tid, bostäder, valfrihet och all trygghet…men gruppen det är synd om är inte den som påtvingats detta utan grupper som politiken, mot vår vilja, släppt in här för att åsamka oss detta.
Få utvisningar för bestialiska brott.  Kaffe och grillkorv mot bilbränder och stenkastare istället för en spark ut ur landet utan möjlighet att komma tillbaka eller med någon ”etableringspeng” på fickan. Lägg av! Att komma som invandrare och begå brott mot det land och folk som givit dem en ny chans, måste vara det värsta brottet man kan begå, men vi har knappt något straff för det. Det är går helt emot den allmänna rättsuppfattningen, som lagar måste överensstämma med för att ha förankring.

Sandström varvar med blixtbelysning, som detta:

moderaternadec2016

Säger man ”fattiga människor” vill man bara väcka skuld, inte lösa folkvandringsproblemet som ligger just i att vidta de åtgärder som redan finns, men som man hittat tusen omvägar runt för att slippa. Man har helt enkelt struntat i utlänningslagen och tillåtit att samma trend satts i system genom varje berörd myndighet. Att ta egna initiativ i strid med utlänningslagen och spela god med folkets skattemedel har belönats. TV-journalister skryter om att ha ägnat sig åt människosmuggling genom sina uppdrag. Vi ska uppfatta det som godhet, men mot vem gör gärningen gott? Egot.

Vi har alltså inte problem med ”fattiga människor” per definition, utan problem med att lagarna inte följs och med att religiösa invandrare tar med sig hemlandets konflikter och sina konfliktskapande religionsuppfattningar och värderingar hit! På så sätt fortsätter de olösliga konflikterna – i nya och ännu fler länder. Våra.

Man får bestämma sig för vilka som faktiskt behöver skydd. Tar man emot de förföljda kan man inte även ta emot förföljarna. Men regeringarna har både velat äta kakan och ha den kvar, så istället har vi fått nya resurskrävande problem med att hålla konfliktgrupper åtskilda i Sverige. Det hade man inte heller tänkt på.
Man kan inte bekämpa hedersmord och allsköns hedersproblematik med att samtidigt tillåta en generöst uttolkad religionsfrihet åt en frihets- och jämlikhetsfientlig religion. Religionsfrihet kan inte åberopas när utövandet inskränker på andras fri- och rättigheter och det är exakt vad islam gör och kräver. Inse det!

Stoppa muslimsk invandring, eller gör valet av Sverige så oattraktivt som möjligt för dem som inte kommer hit på flykt från islam och deklarerar att de vill lämna islam. Riv moskéerna, bygg inga nya. Kasta ut IS-mördare och neka dem ett återvändande hit.  Häv omgående både medborgarskap och permanenta uppehållstillstånd för dem som åker på ”semester” till de länder de bevisligen ljugit om att de flytt från och kontrollera deras resväg och slutdestination så att de inte bara utnyttjar omvägar. De är inte välkomna tillbaka. Vem fan betalar för resorna, förresten? Hur många chartrade plan om dagen lyfter egentligen ”hem” med alla dessa ”fattiga människor”, som Sandström talar om?

Förbjud religiös klädsel i offentliga allmänna rum och i arbetslivet. Ge fan i att tillåta ”bönerum” överallt. Förbjud även importerat halalslaktat kött, för i koranen finns faktiskt godkännande för att äta vilken mat som helst om inget annat erbjuds. Vad gör vi då? Erbjuder sonika inte halalakt. Case solved.

Alice Teodorescu reagerade, den här gången kraftfullt:

Jättebra att AKB, Billström och Reinfeldts statssekreterare medger att de hade fel. Men allvarligt talat, det har gått två år sen valet, M ligger illa till i mätningarna och migrationstabut bröts av S förra året. Det finns ingen trovärdighet i att komma nu, när det är totalt riskfritt, och säga det uppenbara. I min värld är det enda hederliga som kan återuppbygga förtroendet att de som piskade folk till lydnad under Reinfeldt (och som nu plötsligt sett ljuset när det gynnar karriären, liksom det då gynnade karriären att förneka) lämnar sina platser till förfogande. Om M ska ha minsta chans är det just vad som måste ske. Omläggningen av politiken blir annars bara platt.

Vi som sade något offentligt, oftast med invandrarbakgrund, har fått betala ett mycket högt pris. Jag har fått dödshot. Om inte jag hade haft en chef med ryggrad på GP hade jag förlorat jobbet och fått karriären förstörd av alla smutskastningskampanjer som riktats mot mig senaste åren. Jag är så less på ryggradslösheten och lismandet. Det är för fan ett lands framtid ni leker med.

Strålande. Men en brasklapp har jag: vaddå ”oftast vi med invandringsbakgrund som sa något offentligt”? Det var de ju bara de som någorlunda riskfritt fick/kunde uttrycka någon kritik i ”godkända” forum, just för att de var i skydd av sin invandringsbakgrund! Hur tror man då, att det är för alla andra?

Egentligen sägs allt som behöver sägas, i Tobbes medieblogg. Men jag vill ändå lägga fram några egna tankar. Många. I sådana här sammanhang är jag inte särskilt angelägen om att svarva mitt språk för att inte stöta mig med någon, så jag tänker trycka extra på några punkter och bidra med lösningar, som jag ju redan tafsat en del på. Möjligen för att ingen annan törs föreslå dem högt.
Det är inga strålande eller lättvindiga lösningar, jag är (som sagt) inte ens ensam om dem, men det är i alla fall förslag där inget parti anser sig ha några alls att komma med och därför ger sig på det enda parti som inte varit med om att skapa det här helvetet med hån för att de inte har ett enda förslag.
Deras förslag var ju att inte skapa problemen som de övriga gick all in för. Övriga partiets avståndstagande och vägran att involvera SD i något samarbete i någon fråga alls, kan sverigedemokraterna nu dra gigantisk nytta av nu. Och det är de övriga partiernas eget fel.

Vad anser moderaterna att lösningen på problemen, som man lagt i medborgarnas vardagsrum, då är?

”Det finns inga förslag på hur de faktiska problem som vi står inför ska hanteras och inte heller på hur denna massiva utvisnings­politik skulle kunna genomföras” (Mikael Sandström)

Vad sägs om något ni aldrig provat men som alla instinktivt vet är det mest effektiva och snabba?
Stryp förturer till bostäder. De egna medborgarna måste ha dem först, inte bara för att det är deras medborgerliga och moraliska rättighet, utan för att kunna arbeta och betala skatt till all den här skiten ni ställt till med.

Avsluta vartenda bidrag, slopa permanenta uppehållstillstånd och ställ höga krav för eventuella framtida medborgarskap (gör medborgarskapen laglig att ompröva vid grov brottslighet); förbjud all sorts anhöriginvandring som inte kan självförsörjas (inklusive bostadsförhållande), och låt detta bli signalpolitiken utåt!

Dela aldrig ut annat än matkuponger och second hand-kläder, i något fall. Är man på flykt och inget äger och har, är man tacksam för det och motiveras kämpa för att arbeta sig fram i samhället. Eller hålla till godo, trygga, i väntan på återresa när hemlandet är lugnare.
Det är våra premisser och vår kultur som har företräde, eller full frihet att välja andra länder om det inte passar. Primär existensminimum. Det är inte medborgarnas sak att hushålla utlänningar med sekundärt överflöd som cigaretter, mobiler, betalkort, resor och nya barnvagnar med mera, något som vanligt folk inte har råd med ens för sin egen del.
Inga barnbidrag eller andra favörer kopplade till föräldraskap för personer som inte är födda i Sverige; det är en medborgerlig förmån för barn som är födda här som svenska medborgare.
Sverige ”splittrar inga familjer” (utpressningsargument). Dem har de själva splittrat när de lämnade sina familjer, och vill de återförenas med dem får de göra det i hemlandet

Skadeståndsansvar för bilbränning, stenkastning och vandalisering som i brist på egna medel görs till familjens solidariska betalningsansvar. Då kommer de hålla reda på varandra.
Det är inte mer kollektiv bestraffning, än att det är att tvinga premiebetalare och skattebetalare stå för sabotagenotorna efter människor de inte valt att ha i sitt land men som däremot valt att komma hit och förstör för andra.

Förbjud dubbla medborgarskap för politiska uppdrag och i militära- och försvarsangelägenheter. Vi kan inte ta risker med att man har andra eller tveksamma lojaliteter i ärenden som rör rikets säkerhet och demokratiförsäkring.

Sist men inte minst: gör helt klart att islam inte har religionsstatus i Sverige. Det har snabbare tänkande länder sett till, vilket är helt korrekt problemhantering och bäst förenlig med övriga mänskliga rättigheter. Vi kan inte tillåta att stenåldersideologier, som i valda delar hotar hela mänskligheten, får sätta den sociala och politiska agendan och dominera våra egna värderingar och traditioner, som nu skett. Det är så islamistiska stater bildas, vilka västvärlden å andra sidan fördömer och bekämpar annorstädes, utan koll på att de själva förvandlas till samma sak inifrån på hemmaplan, genom att ta emot massiva flyktingströmmar därifrån.

Ni, i senaste regeringar, har gjort precis raka motsatsen till vad den breda allmänheten efterfrågar. Lyssna på några förslag, som ovan, och börja jobba. Ni har äntligen märkt att er melodi inte fungerar, men aviserar ju inte att ni tänker göra annorlunda, utan att det inte finns något att göra!

”Det finns inga förslag på hur de faktiska problem som vi står inför ska hanteras och inte heller på hur denna massiva utvisnings­politik skulle kunna genomföras.”

Inte? Ni fortsätter släppa in muslimsk probleminvandring och vräker oss i det här skenhumanistiska ändamålet från våra bostäder och alla våra lokala sammanhang och gör precis allt för krama blod ur en sten (bostäder ur kommunerna). Ni sätter hoppet till några inbillade medborgerliga magiska krafter (nu duger vi) att lösa och stå ut med vad ni själva har skapat, men ni ämnar inte ens vrida om orsakskranen för att hjälpa till det minsta. Ni är landets rena rama självmordspatrull!

Ni slösar bort våra medel som skulle gjort stärkande nytta till både svältbistånd och på helt andra utvecklingsområden inrikes, dem vi betalar skatt till, genom att slänga in dem i meningslösa integrationsprojekt och jönsiga identitet- och rasistprogram/organisationer som motverkar sitt eget syfte och bara plågar och hånar människor som inte har ”rätt” bakgrund och hudfärg – nämligen ursprungsbefolkningens! Det är ju för fan sinnessjukt.

Hur integrerar man invandrare i det svenska samhället genom att döpa om Lucia till ”ljusfest” och Julen till ”vinterfest”, och samtidigt beröva svenskarna sin tradition och högtidsstämning? Är det över huvud taget en mångkultur ni eftersträvar då, eller något helt annat? Svara på det.

Ni är till och med föräldrar till den värsta sortens rasism som sett dagsljuset i Sverige i modern tid och som ni utan samvetsbetänkligheter eller självrannsakan skyller på dem som utsätts för den. Som ni därför förnekar existensen av.  Dubbelt svek, dubbel kränkning i ordets rätta bemärkelse.

Sverige 2016.
Svenskar och vita kan inte kränkas, svenskar och vita kan inte utsättas för rasism eller andra hatbrott, så vad florerar i Sverige? Rasism och hatbrott mot främst svenskar och vita. Riskfritt, uppmuntrat genom lagtillämpning. Frånräknat era egna importerade konfliktgrupper som hatar och ser ner på både oss och varandra, så är det främst svenskarna som drabbas. Man börjar göra något åt problemen med att vrida av kranen!

Man tittar också inåt i den genomruttna dubbelmoraliska politikerkulturen.
Statligt sanktionerad grov diskriminering, ren grundlagsvidrig sådan, tillät exempelvis Åsa Romson (MP) att under politikerveckan i Visby säga att vita heterosexuella män inte är människor som alla vi andra. Gudrun Schyman är ännu en pärla på diskriminerande utfall, partiledare i FI. Utan repressalier. Hade Romson istället sagt ”svarta homosexuella män”, så hade hon fått fängelse. 3 gånger. För varje diskrimineringsgrund.
Vad jag vill komma fram till, är: vad har vi grundlagen mot diskriminering till, när till och med politiker fritt får uttrycka sitt förakt mot vissa hudfärger, sexuell läggning och könstillhörigheter? Politikerna, förebilderna, är dem som lättledda folk tar efter ute i verkligheten och som journalister använder som mått på vilken retorik och vilka värderingar som är ok!
Och så undrar samma as varför hatet växer?

Ni kastar bort hela landets framtid på att fokusera på skattesubventionerande ”enkla jobb”, som det av en anledning inte finns naturlig efterfrågan på, samt kräver en samhällsutveckling på 100 år bakåt i tiden, när alla andra friska länder eftersträvar en normal utvecklingslinje för västvärlden. Folk som vår arbetsmarknad inte har något behov av ska inte släppas in i landet som ”arbetskraft” bara för att de vill ha ett bättre liv, och då får det på andras bekostnad, för bättre liv vill vi alla ha. Hur vi än har det.

Fungerande och problemlösande länder kallar ni högerpopulistiska och rasistiska. Det visar att ni inte vet vilken jävla politik som ni ber folket om ursäkt för!

Ta bara bort allt lagstöd för att ge illegala invandrare (eller någon annan invandrad grupp) gratis tandvård, som inte ens är en medborgerlig förmån. Fattar ni inte hur provocerande det är för människor som lärt sig att ingenting är gratis, och att allt ska vara rättvist, men ändå har svårigheter att få råd med tandläkare för egen del?
Eller säger ni fortfarande att de här reaktionerna bara är typisk svensk rasism?

Ta bort 50-lappen som det kostar en invandrare att i princip ta hela familjen med sig och bosätta sig på akuter med ett simpelt sendrag, bara för att de har både tid och råd med det. De skapar vårdköer som får våra egna medborgare att till och med dö i brist på resurser. Vi tvingas skicka våra egna barn och oss själva utomlands för vård som inte kan anstå! Och betala för det.

Vad är det ni inte fattat?
Det är rättvisare att ge våra egna medborgare gratis tandvård på statlig bekostnad, för de har åtminstone betalat för det, än ett halvt tandlöst MENA-land som inte bidragit med en spänn och vars tandstatusar vi inte har det minsta ansvar för. Inte heller behöver de nytt garnityr för att söka jobb som de inte kommit hit för eller som några av andra sorten inte är i stånd att få, även om de vill. Men det behöver vi som förväntas bära allas försörjning på våra axlar!

savethis

Du är inte bortglömd, du heller, Anne.

Allt åt alla. Men ni kan inte öppna era hjärtan för att lägga eller låna en enda krona på att skapa ett jobb åt Emil, 20 – eller Karina 30. De får söka framtiden utomlands därför att deras land svek dem. Inte ens för Asta 85 – som betalat skatt i hela sitt liv för den förmånen – lägger ni en krona för att hon ska få näringsrik, god mat och tillräcklig omsorg, inte heller för att en LSS-beroende kvinna ska slippa dö på en allmän toalett.

De svagaste (också de som blivit utslagna av er mobbnings- och diskrimineringspolitik) får dra runt hemlösa tillsammans med nu 34000 andra svenskar (mörkertalet?) som saknar bostad, bidrag, jobb och överlevnadsduglig pension och måste leva på förnedrande soppkök.
De undrar vart Sverige tagit vägen, för de känner inte igen sig i det Sverige de skapade åt sig. De är inte omhändertagna av sitt eget land, som fylls av hundratusentals hänsynslösa utlänningar med vidriga värderingar som vi aldrig kommer att dela eller acceptera.

De skriker dessutom ut att de hör hemma här och har samma rätt till vårt land – därför att moderaternas Reinfeldt har slagit i dem att Sverige tillhör invandrarna! Det tar de som intäkt för att det går bra att döda och bestjäla oss. Landet är ju inte vårt längre. Och dessa invandrare, som Sverige tillhör, de överlever inte ens här utan att äta D-vitaminer, vilken borde vara fullt tillräckligt för att bevisa vilka felaktiga breddgrader de befinner sig på. Det är naturen, inte rasism.  Ett hemland har man för att man föds i det, inte för att man tror att man kan ge bort det,

Det enda ni har kommit på är hur ni ska exkludera, över- och straffbeskatta och jävlas med den svenska befolkningen och kalla dem rasister och mörkermän om de med all rätt har invändningar mot vanstyret.   Vet hut!

Du ”skäms” över något du inte lade två fingrar i kors att förändra när du hade chansen i 8 år. Men nu ska vi tro på andra bullar, fast du säger att du inte vet hur du sätter på ugnen?

Människor som saknar naturliga förutsättningar att fungera och leva med västerländska värderingar, ska helt enkelt inte placeras här, utan så nära sin naturliga miljö och kultur som möjligt.  Vilka tror ni annars att ni är? Gud?

Lånad från Tobbes medieblogg. "Redan på 1980-talet fanns det människor som varnade för denna förutsägbara utveckling. De skulle demoniseras under de kommande 25 åren."

Lånad från Tobbes medieblogg. ”Redan på 1980-talet fanns det människor som
varnade för denna förutsägbara utveckling.
De skulle demoniseras under de kommande 25 åren.”



Ni förändrar ett helt land för dem som fötts här och bara ville förvalta vad deras tidigare generationer framgångsrikt efterlämnat, men som snart inte kan bo kvar på sin egen lilla fläck i världen – tack vare er.
Bekymrar ni er om vart svenskarna ska ta vägen eller vem som tillgodoser deras mänskliga rättigheter och behov? Vilka som ska bevara deras traditioner och värderingar, när ni lagt alla deras pengar på att ersätta dem med islamisering i sitt eget fosterland? Vilken kränkning kan bli större?
Som om det inte fanns tillräckligt med islamiserade länder i världen att bo i, och 6,7 miljarder muslimer, men bara ett enda Sverige och knappt 7-8 miljoner svenskar.

Folk som bara är här för att suga ut svenska folkets skatteförsörjda system, och i övrigt bara jävlas tillbaka, kommer fly ut ur landet fortare än ni hinner blinka, om ni bara ändrar strategi och stryper bidragen för att motivera ett frivilligt lämnande. Gör ni inte det, har medborgarna (väljarna som ni kallar dem) en enda fråga kvar: vad får ni personligen i utbyte av främmande makt för att göra oss detta? Vems intressen styr er?

Det här gäller er moderater i lika höga grad som nuvarande regering, eftersom ni vill föreställa en ”opposition” som inte utgör någon sådan, samt vägrar ta över ansvaret, fast ni skulle kunna och med stöd av ett parti som obegripligt nog vill ta i er med tång med tanke på vad ni utsatt det partiets väljare för. Översätt era nya insikter i omedelbar handling, eller säg upp er – som Alice rekommenderade. Avveckla ett parti som som gjort mer skada än nytta.

Vi här på marken, vi har faktiskt förslag. Jag har nuddat vid några drastiska, men nödvändiga.

”Det kommer bli kaos, invandrarna kommer hämnas om vi drar in bidragen”, varnar många. Och vad har vi redan nu, om inte kaos? Och vad kallar man det som ”rötinvandrarna” gör idag, trots att de får allting serverat?  Jag hoppas att jag inte behöver understryka med en brasklapp om att jag inte talar om alla invandrare, utan om dem som skapar problem och skadar oss och visar hur de föraktar oss. Ingen sund regering skulle låta det ske utan att minst döma till utvisning. Ett konsekvens vi sett minst av.

Det blir mer kaos, en övergångsperiod, men…

– Bring it on!
Vi har inget att förlora längre, så sätt igång med åtgärder som i första hand får välfädssnyltarna att frivilligt packa ryggsäcken.  Så illa är det och så långt åt helvete har migrationspolitiken gått, att det faktiskt är detta eller gå under vi har att välja på.  Vi försökte avstyra att vi nådde ända hit, men nu är vi här, och ni ber om ursäkt för att det ”blev så”.

ConWAS7W8AE1Qr1

Vi menade faktiskt allvar när vi förutsåg ett inbördeskrig, som faktiskt har pågått och pågår sedan flera år utanför er bekväma tillvaro där era egna löner är det enda som vägleder era gärningar och val. Hur gör vi inte konsekvenserna av det värre?  Har ni ställt er frågan? Ni har inga som helst val.
Nu lyder ni befolkningsmajoriteten för en gångs skull, eller så har ni inte ett dugg i maktens korridorer att göra. Punkt.

Mikael Sandström. Han vet nog att han en dag borde ställas inför rätta, för vad han har gjort mot svenska befolkningen. Att han inte är ensam eller att det finns andra som bär ansvar, är ingen förmildrande omständighet.
Jag ogillar mycket, mycket skarpt att sverigedemokraterna över huvud taget funderar på att samarbeta med dessa, som inte är annat än förrädiska kappvändare.

Vad de två senaste regeringarna har gjort mot svenska folket finns det inga formulerbara ursäkter för.  Jag pratar om ett upplevt behov hos folk av civiliserad vedergällning. De ska inte komma undan med att bara erkänna ”misstag”, som fått sådana oerhörda konsekvenser för en hel befolkning. De ska inte belönas med några passerkort och deras gärningar ska inte falla i glömska; de ska inte bli inramade med fortsatta förtroende, nya statustjänster och hisnande löner som de hittat på och regelbundet höjer åt sig själva, men skiter i de sämst avlönade.

Var metoderna civiliserade när de utsatte oss för det, utan minsta skäl, så är det civiliserat mot dem själva nu när skälen finns.  Det är en primitiv men högst verklig upplevelse som jag delar med många. Ingen har ju bett om att få den upplevelsen. Inte den heller.

Tänk på alla dessa moderata ”undersåtar” som teg och tryckte på knappar i 8 år medan vansinnet tog form och accelererade, fast vi skrek. Som medverkade till mobbningen av oliktänkande, till att demokratin urholkades, och nu vill ”kommit till insikt” när vindarna vänt och ha folkets förnyade förtroende? Det väcker anstöt.

Vad ska vi med svikare till, har de tänkt sig?
Passiva, fega klisterrövar som bara suttit och helt oreflekterat gjort vad som helst mot andra och rättfärdigat det som ”godhet och välvilja”, för att inte personligen missa ett enda behagligt stänk från köttgrytorna.

Vi står här och har fattighus och inga pensioner att vänta. Löss och TBC har vi redan fått (tillbaka efter flera decennier), eftersom det är humanare att riskera livet på en hel befolkning än att kränka en invandrare som behöver behandling, till och med för sin egen skull.

Konstaterandet ”vi gjorde bara vårt jobb, som ledningen förväntade sig av oss” ska fan inte vara en ursäkt, utan en anledning att få sparken utan pensioner. Istället har de under tiden de svält ut våra pensionärer höjt sina egna löner med tusentals kronor -regelbundet. De fötjänar bara motsatsen. Politiken ska vara ett kall, något man offrar tid och energi för – inte ett yrke som man kan göra sig själv och sina vänner förmögna på, hur illa man än gör ifrån sig. Man vill bara spy.

Jag fattar inte att de vågar se vanligt folk i ögonen ens, men det gör de ju egentligen inte heller och har aldrig gjort.

Tyst min mun så får du socker

Jag närmar mig mer och mer den punkt jag inväntat för att släppa min bok. Jag menar inte samlingsvolymen av dikter och prosa, som också står för dörren, utan boken som jag våndaskrivit på sedan 2012.

Det är en personlig betraktelse, metystminmund stöd ur dagboksanteckningar, inspelningar och mejl, som handlar om det som jag flera gånger under årens lopp har fått frågor om att avslöja sanningen om, men glidit undan för att inte göra saken värre: hur jag förlorade mitt jobb som specialistundersköterska på grund av mina politiska åsikter. Hur jag fick mitt liv förstört. Hur min påkostade utbildning, som jag fortfarande betalar av lån på, blev helt meningslös. Hur till och med egna släktingar önskade mig detta öde.

Om jag vore ensam om erfarenheten, hade det bara varit en ”enskild händelse” som självrättfärdig elit aldrig anser behöver kommenteras. Det tunga är, att det har varit (och fortfarande är) satt i system för att undanröja politiskt misshagliga ur hela samhällskroppen på ett vis som de flesta inte tror händer. Och alltihop är en bit svensk historia som eftervärlden aldrig får glömma eller upprepa, för den kommer att upphöra precis som alla sorts övergrepp en dag tvingas till det. En modern variant på ”låt det aldrig hända igen.”  Och det här är min historia.

Vill du bidra till utgivningen får du gärna sätta in en slant på PayPal här eller swisha till 070 2200447. Alla bidrag mottages ödmjukt och med största tacksamhet.

** **

Med det glider jag över till dagens Expressen, som kan ses som ett stickspår i utvecklingen.

”Svaga grupper ställs mot varandra – alltid”. (Ann-Charlotte Marteus)

hoppla9


Har hon blivit sverigedemokrat? (….sade jag med bitterljuv stämma)  De flesta låter som sverigedemokrater idag, utan att vara det i kraft och mening av medlemmar i partiet.
Hon tillhör dem som får lön för att säga samma saker som vi andra fått avsked för.

 
Allt som förut kallades rasism, inskränkthet och ondska att bara påpeka högt, är nu något nyss insett och klokt som måste diskuteras.
I senaste laget.
Hade man haft mer vett, ärlighet och den där riktiga godheten nog att lyssna mer på visselblåsarna än lust att demonisera och göra en rikssport av att ta avstånd från dem, så hade både debattklimatet och våra sociala liv fortfarande varit normala. Inte minst: våra ändliga resurser hade inte behövt fördelas med samma råa konsekvenser ”för de svagaste i samhället”, för de flesta ”utmaningar” hade inte ens uppstått att ”ta ansvar” för.
 
Tidigare var det mod att stå upp för klarspråk, som inte alltid är bekväma eller särskilt önskvärda – men åtminstone sanna. Inte idag. Nu tävlar även de fegaste journalister och debattörer om att säga vad vi andra sagt hela tiden.

Tidigare försökte de vinna mervärde och klass på att hata oss andra och beröva oss vår värdighet för de åsikter som de nu istället vill vinna mervärde, klass och värdighet på att låtsas avslöja som de enda gångbara.

Idag kallar politiker det faktum att man alltid måste ställa grupp mot grupp – rena rasismen om det råkar handla om orsaken till det extrema grupp-mot-grupp-situationen – för ”målkonflikter”. Det låter bättre men är nästan ännu sämre, för det försöker dölja ett politiskt faktum som de har utmålat andra människor som oanständiga för att ha gett uttryck för.

 
Hur många har berikat sina egon och plånböcker på att skriva hatartikar och hatböcker om sverigedemokraterna? Samma konsekvensresistenta idioter som vill utplåna partiets existens utan att ens inse att ambitionen drabbar deras egen försörjning. Man biter bokstavligen den födande handen.
Typiskt.
 
Alla som röstade för detta hyckleri, ni som skapade det här fruktansvärda Sverige, borde ha ett och annat att prata ut om framför spegeln. Det lär ta er ett bra tag.
 
(Marteus hade åtminstone kurage nog att erkänna sin del som hat-journalist i det hela: ”det är jag som är åsiktskorridoren”.)