Vi måste tala om inavel

Nej, nu får det fanimej bli ett slut på ”rasistandet” i det här förbannade landet. Folk spyr på det. Finns det inget som är värre än att utpekas som rasist? Man börjar faktiskt undra.
Vi lever i ett land det det blivit normalt att skydda (och vara) pedofiler, mördare och våldtäktsman – till och med terrorister är värda att gulla med så länge de alla är utlänningar – men gud förbjude rasism. Inhemsk rasism. Att exempelvis att avsky alla dessa kräk för sina gärningar kallas rasism.

Om rasism åtminstone handlade om rasism, vore det väl ingen sak att engagera sig mot det, men det handlar inte längre om det. Man använder ordet och stämpeln ”rasism” för att trycka tillbaka både sociala och politiska åsiktsmotståndare utan att behöva göra det med rationella argument. Jag vet inget som är fegare.

Nytt exempel på när det är till mer skada än nytta med rasisteriet.


”Folkhälsoinstitutet, som annars har så nära till den stora larmknappen, befattar sig inte med frågan. [kusingifte] Inte socialstyrelsen heller. Det finns ingen offentligt debatt alls.
Fenomenet är obekvämt att diskutera eftersom det är särskilt vanligt inom vissa redan stigmatiserade kulturer.
Man är rädd att rasisterna ska flytta fram sina positioner ytterligare. Så låter man rasisterna diktera folkhälsodebattens villkor.”
 

Men vilka är rasisterna, egentligen? Är det de som väldigt länge påpekat det skadliga med kusingifte, särskilt sådana som skett inom vissa kulturer i många generationer? Eller är rasisterna faktiskt dem som undviker ta tag i riskerna med kusingifte av exakt samma orsak? 

Vilka är de ”redan stigmatiserade kulturerna” och vem har sett till att de är det? Vilka skyller hela tiden på kulturer och folkgruppers förmodade och faktiska olika svagheter för att undvika dem? Och varför?

Om man sprider fördomar, urskiljningslöst hat och lögner om vissa folkgrupper, är det rasism. Men det än också rasism att göra raka motsatsen, eller kanske är det värre – i konsekvenser talat?

Är det tecken på antirasism eller ondska att så till den grad undvika kritisera vidriga kulturella företeelser (barngifte, djurplågeri, slakt av andra folkgrupper osv), att man godkänner och normaliserar vad ingen normal människa kan acceptera? Eller är det antirasism det är frågan om, att försvara utlänningars rasism mot tex. vita européer och judar? Att organisera sig och hata andra efter hudfärg? Är det att tillhöra den goda sidan?
Jag har lärt mig att den antirasism vi stiftat bekantskap med i dessa dagar är själva essensen av ondska. Den riktiga rasismen och ondskan är förklädd i vackra självförhärligande ord.

Tillbaka till vad jag behöver en påse att andas i för att dämpa ångestattacken:

”Vi lever ju i trygghetsnarkomanins land där minsta lilla risk framställs som dödshot. Vårt folkhälsoinstitut tycker det är angeläget att förbjuda människor att spruta champagne på krogen. Men en praktik som gör att fler barn föds svårt handikappade talar vi inte om. På grund av rasisterna alltså.”

Vad bekvämt det måste vara att ha migrationspolitiska åsiktsmotståndare att skylla sin egen faktaresistenta hållning på. Dem de kallar rasister. Det är deras eget fel att debattklimat och handlingsförlamning är som det är. De har skapat den med sina nedlåtande tillmälen om människor som inte vill ha obegränsad invandring av folk utan asylskäl som med sina anspråk på svenska samhället gör livet surt och mindre värt att leva för våra egna sämst ställda.  Eller vilka är det som skyller sin underlåtenhet att ärligt diskutera de negativa konsekvenserna, att både agera och ta till sig verkligheten, på hur gruppen som utgör majoriteten av befolkningen förväntas reagera på att även de måste ge den medicinska forskningen rätt?

Alla dem som exempelvis expressenkrönikörer skyller på, och kallar rasister, är ju faktiskt de som i alla år inte dragit sig för att diskutera konsekvenserna av den fördömande elitens verklighetsförenekelse. Är det de som är rädda och fördömande,som tar  hänsyn till andra människors liv?

Det är skillnad på människor beroende på vilka kulturer de lever i eller växer upp med.  Kulturer styr våra allas val, moral, vanor, värderingar, önskningar och förväntningar på andra.
Alla kulturer är inte lika bra, framförallt inte när de geografiskt förflyttas och då får oönskade undanträngningseffekter på andras kulturer. Det är därför väldigt olika kulturer helt naturligt har uppstått och funnits åtskilda men också tack vare detta bevarats. De saknar förutsättningar för att leva sida vid sida. Inte som människor men som människor präglade av helt olika värderingar om hur samlevnad ska ske och på vems villkor och bekostnad. Mångkultur är med andra ord en vacker tänkt ondska.
Att erkänna det är inte rasism.

”Vi måste tala om kusingifte”, skriver debattören.  (Expressen) Men för att kunna göra det (så han inte kallas ”rasist”?) känner han att han måste skylla sina och andras tidigare underlåtelser på dom där andra – ”rasisterna” – som han nu beskriver inte alls var rasister för att de drivit frågan. Det måste markeras, för annars uppfattas han själv som rasist nu – vilket gud förbjude.

De flesta har snarare varit rationella, bekymrade svenskar som -fortfarande- är oroliga för både landet och mänsklig utveckling. Ständigt motarbetade av en i verklig mening främlingsfientlig journalist- och politikerkår.

Vi måste även tala om kusingiftet inom Public Service. Samma människor i alla kanaler, vars egna avkommor har gräddfil in till samma ärvda rätt till skattefinansierade löner för samma jobb. Och vänners vänner. Samma ansikten och efternamn överallt. Snedrekryteringar från folkdjupet och ur andra politiska tillhörigheter, än röd-grön, sker i princip aldrig. Därmed infantiliseras Public Service mer och mer för varje år. Till den grad att ingen vill betala för den längre.
Men det tar jag senare.

RIP Enhorne.

Sista bilden på Enhorne. Augusti 2017.

Det finns tragedier. Och så finns det tragedier.
I början av veckan fick jag veta att någon har skjutit min råbock Enhorne, som gått på våra omgivande gärden de senaste fyra åren. Varje vinter har jag hjälpt honom överleva vintrarna med salt och mineralstenar, frukt, potatisskal och hö.
Det kändes i hjärteroten.
Att skjuta ett halvtamt rådjur är faktiskt inte jakt.

Ett av Bellas två kid – Bamba – fick också sätta livet till. Bianca lever fortfarande.

 

Bella, september 2017

 

Bella och ett av hennes kid

 

Bianca. Ett av Bellas tvillingkid.

 

 

Månggifte i strid med svenska lagar


Polygami.
Med andra ord: månggifte, Förbjudet i svensk lag.
Folks raseri fick dubbla anledningar, när Nacka kommun köpte in tre lägenheter till en syrisk man med tre fruar och 16 barn för nästan 14 miljoner kronor.

Sist på bollen rapporterar  SVT i nästan triumferande ordalag: ”familjen med tre fruar fick inte lägenheterna”.

Noterar att artikeln inte innehåller varken frågor eller ger erforderliga svar på om det i lag förbjudna månggiftet, vilket var grundorsaken till raseriet. Grundorsaken till protesterna- accepterat månggifte – berörs ju inte med ett enda ord här.

”Man får hyra en lägenhet under två år sen ska vi sälja alla de här lägenheterna om två-tre år när behovet minskar”

Jag vet inte om jag tycker att månggifte plötsligt blir acceptabelt, bara för att man inte skänkt bort lägenheterna, bara erbjuder gratis boende i lyxområden?  Det var ju inte bara det saken gällde. Och detta, att en kommun för skattebetalarnas pengar köper lägenheter som ska användas åt att syrier som lever lagstridigt, ska gå före de egna medborgarna i bostadsköerna? Det finns gränser för vad vanliga människor kan förväntas acceptera.

Polygami är olagligt i Sverige, och kan man inte leva under och efter svenska lagar, så ska man inte bo här. Alls.

För övrigt; om bostäderna är till skänks eller inte på pappret: det är fortfarande inte syrianerna som betalar för lägenheterna av egen kraft, varken i inköp eller hyra. Vart ska de bo efter 2 år?
Just det.
Alltså är lägenheterna inköpta för dem. Behoven lär knappast minska efter två år, för sannolikt är barnaskaran ännu större vid det laget.

Samtiden berättar:

Saltsjöbaden är ett område där många bara kan drömma om att få bosätta sig och kunna köpa en bostadsrätt för 4-5 miljoner kronor. Nacka kommun har hittills köpt bostäder för en halv miljard till nyanlända enligt “Bostadsförsörjning för sociala behov”, bland annat till en man med tre fruar och 16 barn, avslöjade SD Nacka på sin facebooksida. ”Faktum är att kommunen har köpt tre bostäder (5 450 000kr, 3 300 000kr, 5 200 000kr) till en kostnad av totalt 13 950 000 kr. Mannen som är 57 år gammal är enligt folkbokföringen gift med alla tre fruar som är 40, 40, respektive 43 år gamla.
[…]

Men förutom det tillkommer att Sverige sponsrar med skattemedel en form av familjebildning (månggifte) som är olaglig i Sverige. Ett bidragsregn utfaller till den syriske mannen och hans tre fruar. Familjen har automatiskt rätt till stora summor skattefritt:

Barnbidrag för 16 barn X 1050 kr blir 16 800 kr per månad. De två fruar som inte bor med mannen har rätt till underhållsbidrag, 1573 kr/månad och barn. Om mannen bor med sju barn betalas underhållsbidrag ut till övriga nio barn: 14 157 kr /månad. Bara genom dessa bidrag får familjen 371 484 kronor per år.

Dessutom tillkommer flerbarnstillägg för två eller fler barn samt bostadsersättning, etableringstillägg och etableringsersättning. Alla dessa bidrag är skattefria. Enligt ett räkneexempel som Försäkringskassan just nu tittar på kan familjen få över en miljon kronor i skattefria bidrag, utöver att få bo i en attraktiv bostadsrätt och att få sin försörjning betald av skattebetalarna. Detta samtidigt som många svenska medborgare lider av bostadsbristen och fattigpensionärer och vissa andra medborgare lever under EUs fattigdomsstreck.”

Alltså; vad skiljer syriern med tre fruar åt från ett annat fall? Vad gör de i så fall fruarna kvar här och utsätts för ett osannolikt bidragsregn som ingen svensk kan drömma om?
I det andra fallet
fick flera fruar inget uppehållstillstånd med hänvisning till att månggifte är olagligt i Sverige! Dessa är också syrier.

Europadomstolen har angett att polygami – alltså månggifte – är ett exempel på religiösa yttringar som är oförenligt med Europakonventionens underliggande grundprinciper.  (Jag skulle vilja hävda att islams ideologi i större del är det, och därför inte borde erkännas som en religion.)

Överdomstolen slår fast att den svenska rättsordningen sedan lång tid tillbaka både förbjuder och straffbelägger månggifte, vilket innebär att att avslag på kvinnornas ansökningar om uppehållstillstånd inte strider mot Europakonventionen.
Varför har Nacka inte gjort samma sak med lägenhetssyrierna?
Varför har Nacka inte bestridit ansvaret för att skaffa bostäder till en familj som inte lever efter svenska lagar och tarvar gigantiska inköpsbelopp och fortsatta enorma bidragsutgifter? Erkänn på sin höjd bara äktenskap nr 1, men inte de andra. Det skulle betyda att två fruar och deras kullar med ungar fick resa hem igen.

Någon skrev om bigami:
Månggifte blir möjligt på grund av en lagparagraf från 1904, som säger att ett äktenskap som är lagligt utomlands också blir giltigt här i Sverige. Det är samma paragraf i äktenskapsbalken som legaliserar barnäktenskap som ingåtts utomlands. Sverige underordnar sig alltså andra länders äktenskapslagar, när det passar, och frågan är då vilka fler svenska lagar som underordnas muslimska sharia-lagar i vissa fall och i vissa andra inte?
Bigami – tvegifte- är straffbart med dagsböter eller fängelse upp till två år i Sverige.

”Äktenskap som är lagligt utomlands också blir giltigt här.”
Vad mer som man införskaffar-, köper-, och/eller ingår avtal om utomlands, som bara är lagligt där, blir automatiskt även lagliga i Sverige? Helt emot svensk lagstiftning?
Narkotika?
Vapenlagarna?

Nu, uppdaterat:
Viralgranskaren ger SD rätt i att lägenheterna köptes till polygamifamiljen för 14 miljoner. (Nyheter Idag)
SVT erkänner Fake news.
”SVT hävdar att polygamisten i Nacka ”inte fick” lägenheterna av kommunen – baserat på en medveten feltolkning av hur man ska använda ordet “fick”. Journalisten som skrev artikeln erkänner att hon fick instruktioner om vilken vinkel det skulle vara i texten.”

Läs mer chockerande uppgifter gällande trippelfamiljens ekonomi här hos Petterssons.

Andra bullar!

Mitt livs första bullbak

Detta är mitt livs första bullbak! Jag provade en gång i tonåren, vilket blev ett misslyckande bortom värsta förtvivlan som bara kunde kastas i soptunnan. Efter det vägrade jag baka.
Försökte i vuxen ålder baka lantbröd, och det är klart: ger man sig på en av de knepigaste sorternas bröd, så får man räkna med fiasko. Tappade alltså sugen igen.

En av sockerkakorna

Har aldrig blivit av att jag bakat ”kaffebröd” eftersom jag nästan aldrig äter det, men nu var det dags. I två dygn har jag värmt upp med att baka sockerkakor, så nu var det alltså kanelbulle-tajm. Blev skitlyckat! Det enda jag bröt mot i originalreceptet var att ha även en matsked vaniljsocker i både fyllning och deg.

Det blev användning för min Ernst-mortel för första gången. Det var kardemummakärnor som mortlades, så det lät som ett kvarnhjul dog igång i köket.

Gubben som jobbar utomhus nu, och lägger sig tidigt, kom upp – yrvaken.
– Du väcker mig, påpekade han förebrående. Vad håller du på med?
– Mortlar kardemumma.
Det var mjöl överallt.
Han himlade med ögonen, vände på tröskeln och hasade tillbaka uppför trapporna igen.

Här är mitt recept.

30–40 bullar (varierar efter vald storlek)

50 g jäst (jag använd torrjäst)
6 dl mjölk, fingervarm
1 krm salt
1 msk vaniljsocker
½ tsk kardemummakärnor, mortlade 
150 g smör, rumsvarmt
1 dl strösocker
16–17 dl vetemjöl

Fyllning
ca 100 g smör, rumsvarmt
1 dl  florsocker
1 msk vaniljsocker

1–2 msk kanel

Garnering
1 ägg
pärlsocker

Ugn 250 grader
Jäsning 50 min
Gräddning 8-9 min per plåt (smörpapper i botten)

Det fanns ingen beskrivning på receptet hur man skulle göra, så jag improviserade och delade den jästa degen på mitten och kavlade ut varje del till ½ cm tunna fyrkanter.
1 del: denna bredde jag ut fyllningen på till ett någotsånär jämt lager. Sedan vek jag fyrkanten dubbel så de fyllningsbredda sidorna hamnade mot varandra. Jag kalvade lätt ihop sidorna något. (Skär bort ojämna kanter, om du vill, eller gör fantasibullar av dem.)

Därefter skar jag lodräta remsor, ca 2 cm breda, längs efter den längsta sidan. Det blev ca 19-20 remsor. Varje remsa rullade jag ihop emot mig, till en bulle, och lade på plåten.

Likadant med andra degdelen, givetvis.   En degdel räckte till en plåt.

Knåda ihop blandningen i en bytta, vält ut den på mjölat bakunderlag och knåda ihop den tills den blir mjuk och smidig. Knåda ut den i en jämntjock stubbe, lägg över en handduk och låt jäsa under en kökshandduk 50 min.

 

 

 

 

 

 

Nu kavlar du ut degen som jag beskrivit,  lägger på fyllningen: rumsvarmt smör, kanel, florsocker och lite vaniljsocker. Rör ihop till den tjock smet.

 

 

 

 

 

 

Efter att fyllningen är påstruken, viker du den utkavlade degen dubbel och efterkavlar ut den lätt. Sedan skär du remsor och rullar dem mot dig.
Observera att mina naglar inte är skitiga, det är kanel!

 

 

 

 

 

 

 

Sedan lägger du bara rullarna på en plåt och stryker dem med vispat ägg och strör på pärlsocker.

 

 

Efter ca 8 minuter i 250 grader (inte varmluftsvärme, bara vanlig värme) tar du ut bullarna och lägger dem på avsvalning under handduk.
Ät dem, frys in i påsar, ge bort, eller släng dem – vad du vill.
De är i alla fall klara.

Är kvinnofriden hotad?

Nedanstående är ett gästinlägg av Håkan Karlberg, som jag gärna publicerar.  Ämnet är skrämmande och – tyvärr – högaktuellt.

____

Foto: Mark Earthy/Scanpix

I TV-Aktuellt 170913 diskuterades polisens problem att utreda våldtäktsbrott. Bakgrunden var två aktuella fall, dels en 12-årig flicka, dels en ovanligt vedervärdig gruppvåldtäkt med minst 10 inblandade, som legat outredda under lång tid. Problemet är att polisens resurssituation är sådan, att mord prioriterats före våldtäkter, varför våldtäktsärenden läggs ”på hög”. Utredarresurserna räcker inte för att täcka in bägge brottstyperna.

Advokat Elisabeth Massi Fritz hävdade att det faktum att grova våldtäkter inte tilldelades tillräckliga resurser av polisen var en katastrof och att detta måste ändras omgående.

Ställföreträdande rikspolischef Mats Löfving förklarade i Dan Eliassons frånvaro att det är ingen inom polisen som tycker att det är acceptabelt att nedprioritera våldtäkter. Han försvarade sig med att det nu är 400 våldtäkter mer än tidigare. Dessutom påtalade programledaren att uppklarningsprocenten har halverats de senaste tre åren. Löfving hade ingen idé om hur problemet skall lösas.

Vad som inte framgick av diskussionen var huvudorsak till situationen.

Riksrevisionen avslöjade nyligen i en rapport att samtliga 30-talet propositioner om migration från regering till riksdag 2004-2015, dvs. huvudsakligen under Alliansens tid, saknade konsekvensbeskrivning! Under denna tid beviljade Migrationsverket 1 014 491 uppehållstillstånd, varav ca 75 % gäller utomeuropéer. Ingen plan har uppenbarligen utarbetats för hur samhället skall rustas för denna stora och snabba befolkningsökning!

Och ovanpå detta, när vi nu befinner oss i en växande samhällskatastrof, beräknar Migrationsverket i sin prognos i juli att vi kan förvänta oss att över en halv miljon upp till drygt 800 000 personer söker uppehållstillstånd i Sverige fram till och med 2021. Detta innebär att befolkningsökningen fortsätter i oförminskad takt trots regeringens påstående om en kraftig åtstramning.

Av de som anlände 2015 är 71 % män. Könsfördelningen bland unga är 116 pojkar på 100 flickor. Muslimska män har svårigheter att finna partner både i den svenska befolkningen och i invandrares klankultur. Detta är naturligtvis en stor social bomb och som kan bedömas komma att medföra en över tid ökad mängd våldtäkter.

”Skulle vi följa EU-snittet borde Sverige i dag ha en poliskår på cirka 30 000 poliser. Antalet nyanlända och brottsutvecklingen i stort gör att polisen i framtiden inte kommer att kunna klara sina uppgifter med nuvarande resurser”, skriver polisinspektör Lars Alvarsjö.
Eftersom vi tagit emot väsentligt fler invandrare/cap. än något annat EU-land borde poliskåren vara ännu större, kanske 40000 poliser, för att garantera lag och ordning.

Jämför med situationen inom sjukvården: Bl.a. patienter med stora njur/lever/gastro-tumörer/metastaser som får vänta månader på operation. Så pass länge att när de väl opereras så har cancern växt så mycket att den inte går att operera bort och patienten lämnas att dö med palliativ vård. Vi kallar dessa operationer ”öppna-stäng” och de ökar i en mkt obehaglig takt, berättar en specialistsjuksköterska på Karolinska.

Vårt rättsväsende, liksom sjukvården, är i kris och att förstärka resurser och förmåga är en långsiktig fråga. Att det under tiden fortsätter att strömma in nya utomeuropeiska invandrare i samma takt som tidigare kommer att förvärra situationen. Detta pekar på vad vi måste göra först av allt; stoppa asylinvandringen.

Vi har sannolikt bara sett början på en katastrofal utveckling för rättssystemet; växande kriminalitet i kombination med otillräckliga resurser.

/Håkan Karlberg

 

Odysseus

Jag har kuskat genom landet hundra gånger upp och ner
snart har jag sett varenda mätbar fläck sv Sverige
Höga kusten gör mej lyrisk, Oviksfjällen gör mej stum
Och Indalsälven gör mej gråtmild in i märgen
Det är ett härligt land vi bor i!
Det är kargt och det är vilt
Och understundom är det vackert som en dröm
Men jag har aldrig sett nå’t vackrare än du, min älskade

Jag har druckit hembränd akvavit med jägarna i norr
Tills dess jag trodde deras gräsliga historier
Och jag har pimplat grogg med fiskarna som går på Öresund;
Jag blev så full så jag får nog aldrig gå ombord igen
Nyrökt sik är bäst på Ulvön
Porsen skall man göra själv;
Jag har provat varje smak och varje dryck
Men jag har aldrig smakat nå’t så gott som du, min älskade

Jag har framfört mina drapor flera tusen gånger om
Snart har jag sett varannan vuxen svensk i ögonen
Jag har trampat varje tilja, jag har stått på varje scen
En lyckad afton kan det bli rena förbrödringen
Svensken är en dyster jävel
Men han bär på nå’t stort;
Han kan ta i och för det mesta är han stolt
Men jag har aldrig sett nå’t stoltare än du, min älskade.
[…]

(Text och musik: Björn Afzelius)

Foto: Wärmler

Med fiender som Alliansen behöver socialismen inga vänner…

Onda ögat

”Svensk oppositionspolitik 2014-2017 – En tillbakablick

Hösten 2014: 
Riksdagen röstar om Stefan Löfven som statsminister. SD röstar emot. Alliansen lägger ned sina röster och släpper därmed fram en socialistisk statsminister trots att det rödgröna blocket är klart mindre än de icke- socialistiska partierna.

Vintern 2014/2015:
SD röstar på Alliansens budgetförslag efter att det egna budgetförslaget fallit. Det socialistiska budgetförslaget faller därmed. Stefan Löfven meddelar att han inte tänker styra med en icke-socialistisk budget och utlyser nyval.

Alliansen som precis fått SD:s hjälp med att få igenom sitt budgetförslag ingår Decemberöverrenskommelsen med socialisterna i syfte att isolera SD och att de aldrig mer skall kunna få igenom sitt budgetförslag på ett liknande sätt. De säger sig vara beredda att ge socialisterna närmast oinskränkt makt över landet i upp till 8 år. Nyvalet ställs in.

Våren 2015:
På grund av det inställda valet och en rad brutna vallöften väcker SD misstroendeförklaring mot Stefan Löfven. Alliansen lägger ned sina röster och räddar därmed den socialistiska statsministern och den socialistiska regeringen.

Våren 2015:
I syfte att minimera chansen för att få igenom en icke-socialistisk budget går Allianspartierna fram med varsitt budgetförslag. SD meddelar dock att man kommer att rösta på Moderaternas budgetförslag när det egna förslaget fallit. Om samtliga Allianspartier gör detsamma så slipper landet få en socialistisk budget och den socialistiska regeringen faller. C, L och KD väljer dock att lägga ned sina röster och därmed räddar man den socialistiska regeringen och hjälper dem att få igenom sin budget.

Hösten 2015:
I syfte att minimera chansen för att få igenom en icke-socialistisk budget går Allianspartierna fram med varsitt budgetförslag. SD meddelar dock att man kommer att rösta på Moderaternas budgetförslag när det egna förslaget fallit. Om samtliga Allianspartier gör detsamma så slipper landet få en socialistisk budget och den socialistiska regeringen faller. C, L och KD väljer dock att lägga ned sina röster och därmed räddar man den socialistiska regeringen och hjälper dem att få igenom sin budget.

Hösten 2015:
Finansministern lägger fram en statsbudget som är så felberäknad och underfinansierad att den är oduglig att styra landet med. Bara invandringskostnaderna är underfinansierade med tiotals miljarder. SD svarar genom att väcka en misstroendeförklaring mot finansministern. Alliansen lägger ned sina röster och räddar därmed den socialistiska regeringen.

Våren 2016:
I syfte att minimera chansen för att få igenom en icke-socialistisk budget går Allianspartierna fram med varsitt budgetförslag. SD meddelar dock att man kommer att rösta på Moderaternas budgetförslag när det egna förslaget fallit. Om samtliga Allianspartier gör detsamma så slipper landet få en socialistisk budget och den socialistiska regeringen faller. C, L och KD väljer dock att lägga ned sina röster och därmed räddar man den socialistiska regeringen och hjälper dem att få igenom sin budget.

Hösten 2016:
I syfte att minimera chansen för att få igenom en icke-socialistisk budget går Allianspartierna fram med varsitt budgetförslag. SD meddelar dock att man kommer att rösta på Moderaternas budgetförslag när det egna förslaget fallit. Om samtliga Allianspartier gör detsamma så slipper landet få en socialistisk budget och den socialistiska regeringen faller. C, L och KD väljer dock att lägga ned sina röster och därmed räddar man den socialistiska regeringen och hjälper dem att få igenom sin budget.

Våren 2017:
I syfte att minimera chansen för att få igenom en icke-socialistisk budget går Allianspartierna fram med varsitt budgetförslag. SD meddelar dock att man kommer att rösta på Moderaternas budgetförslag när det egna förslaget fallit. Om samtliga Allianspartier gör detsamma så slipper landet få en socialistisk budget och den socialistiska regeringen faller. C, L och KD väljer dock att lägga ned sina röster och därmed räddar man den socialistiska regeringen och hjälper dem att få igenom sin budget.

Sommaren 2017:
I en debatt med undertecknad i Almedalen säger Tomas Tobé (M) att Moderaterna och Alliansen är det ledande oppositionsalternativet eftersom de ”handlar när SD bara pratar”…

Hösten 2017:
Genom att utse odugliga myndighetschefer som bryter mot lagen, mörka sanningen och uppvisa skrämmande brister i informationshanteringen utsätter regeringen rikets säkerhet för allvarlig fara. Flera Alliansledare säger att mycket talar för att statsministern ljugit för det svenska folket och att han bär det yttersta ansvaret. SD väcker misstroendeförklaring mot statsministern. Samtliga Allianspartier meddelar att man kommer att lägga ned sina röster och därmed för 10:e gången rädda den socialistiska statsministern och den socialistiska regeringen. Samtidigt meddelar L och C att man kommer att backa från sitt tidigare krav på att försvarsministern som försatt riket i onödig fara skall avgå.

Ovanstående kan ju vara värt att ha i åtanke när vi nu går in i valrörelse och Alliansen gång på gång kommer att försöka framställa sig själva som ett handlingskraftigt alternativ till socialisterna och klaga på all skada som de Rödgröna åsamkat landet den senaste mandatperioden.

Med fiender som Alliansen behöver socialismen inga vänner…”
/
Mattias Karlsson, sverigedemokraterna. (Källa)

Snart dags för behandling

Då har jag fått ny kallelse till min tredje Mabthera-behandling. Den 9:e november. Som vanligt ska jag lämna in en hoper blodprover veckan innan. Normalt ska jag också genomgå en ny MR, för att kontrollera om fler lesioner uppstått eller inte, men än har jag i inte fått någon kallelse. Den kommer nog.

Hur ska man annars veta om fler lesioner uppstått, om bromsmedicinen fungerar fortfarande? Ganska många har behövt byta typbehandling, även om jag inte vet hur hur många som har behövt byta från mabthera till något annat.

Just på grund av synrubbningarna (nya symptom för min del) i våras, misstänker jag själv att det faktiskt kan synas lesion på en ny MR. Det är inte omöjligt, menar jag, för behandling är ingen garanti. Jag har fått så himla bra stöd och tips på vitaminer och alternativa extra-behandlingar, vid sidan om, av en bloggläsare, vars syster lider också av MS.
Jag har tack vare honom fullt upp med att utprova nya rön, bland annat gurkmeja, men ett som jag vet verkligen har positiv effekt (inte minst vid MS närmast klassiska nedstämdhet) är D-vitamin. I riktigt rejäla dagsdoser, alltså tre -sex ggr så höga, mot rekommenderat normalt intag. D-vitamin får förresten stöd av en MS-sköterska som också rekommenderat det. ”Off the record”.

Eller så befinner jag mig i en sparplan vad gäller MR. ”Sverigemodellen”. Insorterad under: ”kan anstå”. 

Tiden går rasande fort, det är redan över ett år sedan jag fick diagnosen. Kommer på mig själv med att fortfarande smälta det hela, eller snarare: låta bli att tänka på det. Större delen känner jag det som att det liksom inte är mig det handlat om.  Långa perioder – eller för det mesta- går det bra att låtsas att allt är som vanligt, för dels vänjer man sig vid att inte fungera optimalt och dels behöver man inte stå ansikte mot ansikte med faktum, förrän skoven inträder och då det inte går att låtsas.
Men de går över.
Och mabthera-behandlingen är till för att göra skoven både färre och lindrigare, samt skjuta upp allvarligare funktionsförsämringar på framtiden med 10-15 år. Jag vet inte vad som händer sedan, vill inte direkt tänka på det, men jag behöver kanske inte uppleva det. Forskningen på området går väldigt fort nu.

Men jag tror nog det är helt rätt med behandling halvårsvis. Just nu känner jag mig dödligt trött, närmast kraftlös. Jag sover ofta och länge, men känner mig ändå inte utvilad. Blir fort uttröttad. Pigg när jag vaknar men efter 2 timmar känns det som om jag inte sovit på 24 timmar. Inte normalt, alltså.
Lättdistraherad och har svårt att koncentrera mig. Får svindel eller yrsel för minsta lägesförändring igen. Inga fler domningar, förlamningar, elektriska ilsningsförnimmelser eller synrubbningar, men jag känner mig stel och fumlig.  Snubblar, tappar saker och har usel balans. Har för mig att jag upplevde det ungefär likadant tiden strax före föregående behandling, men å andra sidan har jag ganska ofta sådana här övergående ”svackor”. Bara att anpassa sig.

Jag är inte säker på om det jag upplever nu kan betraktas som skov, inte direkt, utan de är väl snarare en följd av de skador som uppstått innan behandlingen sattes in och som gör sig mer eller mindre regelbundet påminda. Så kallade restsymptom.
Tillförsikt!