I´m too old för this shit

Då var det dags att göra en vända i pressen igen.

”Peter Kuhlman är suppleant i kommunstyrelsen men säger till NWT att han inte kände till att Värmler hade lämnat Sverigedemokraterna. De två umgås inte med varandra.

– Jag kör taxi i Sälen på vinterhalvåret, säger han. Men nu är jag hemma igen och kan återigen gå på möten.

Inte heller länsordföranden, riksdagsledamot Runar Filper, kände till att partiets ledande politiker i Grums inte längre var medlem:

– Nej, det visste jag inte.”

Vad är det här för baktal?
Journalisten var i kontakt med mig och kunde hur enkelt som helst ha fått en dementi på skitsnacket, innan det gick i tryck. De kände visst till det!
Jag underrättade dem båda direkt. Att de hävdar motsatsen gör mig förvånad och förbannat grinig.

Varför förnekade de detta? På vilket sätt skulle någon anse att de borda kunna förutse eller påverka att jag lämnat partiet? De kunde oavsett vilket inte klandras för att känna till något som de ändå inte kunde påverka. Det här är alltså inte klokt, det är absurt. För deras del är det ju faktiskt värre för dem att förneka all kännedom, eftersom det infantiliserar hela länet. När de förnekade detta ger de ju det dåliga intrycket av att ha nollkoll på läget, när det inte är så!  Varför målar de in sig i det hörnet, frivilligt? De skadar både mig och sig själva av att inte hålla sig till fakta.

Runar Filper har dessutom gett mig anledning att påminna om min status. Det skedde bl.a. när det var mig man ville engagera till en kommunförening i Grums, trots att jag frånträtt medlemskapet. För en sådan sak skulle jag behöva bli medlem en tredje gång, menade jag, men utsikten för det förenade jag med vissa villkor.

Nedanstående svar är skickat från mitt privata konto, eftersom frågan kom dit på grund av jag naturligtvis inte längre hade tillgång till mitt mejlkonto på sverigedemokraterna i maj 2016.

2016-05-25:

Hej, Runar!

Om xxx xxxx  tar en större roll i sverigedemokraterna Grums, så kan jag tänka mig att gå in som aktiv medlem igen och även återaktualisera kandidatförsäkran / intresseanmälan till nästa val.  [bla-bla-bla]
Jag är fortfarande aktiv i kf och ks och driver sd:s politik (är  absolut ingen vilde i den bemärkelsen), men det blev svårt för mig att se någon framkomlig väg och mening med någonting. Xxxxx kan vara lösningen på mycket.

Vänliga hälsningar:

Victoria


Så låg det till med det ”okända avhoppet”. 

Berättat har jag också gjort helt öppet på både Facebook och i min blogg. Det har alltså varit vidkänt länge, till och med för obehöriga.  Men så verkar det ju inte, när båda två förnekar det – i media. Den här spelade”ovetskapen” (vad den nu ska tjäna till ) får mig att framstå som ett oansvarigt jävla praktarsle som inte ens hållit dem underrättade.
Det kan inte vara felaktigare, men tack vare dem kan den falska uppgiften ligga mig till last i andra sammanhang ändå.  Att de ljuger framgår ju inte av artikeln, eftersom jag inte fick bemöta uppgifterna.

Till råga på allt skriver journalisten:

”Men värre ändå är kanske att Victoria Värmler ännu en gång har lämnat Sverigedemokraterna .”

Vad är värre?
Värre är väl rimligtvis att lämna partiet och använda SD-mandatet till något annat partis politik? Eller ljuga, som andra gör? Jag har lämnat partiet men använder mandatet till sverigedemokratisk politik, så någon praktisk skillnad finns ju inte. För sverigedemokraterna är det väl knappast värre utan snarare det bästa som kunde hända.  

När jag tecknade nytt medlemskap några månader före valet 2014 hade jag inga planer på att bli politiskt aktiv igen.
Jag gjorde alltså partiet en tjänst när det stod klart att att det stod mellan det eller att få in ett nazistiskt parti på sverigedemokratiskt mandat i fullmäktige.  Med mig skulle i alla fall sverigedemokraternas politik respekteras och företrädas.   Att jag senare lämnade partiet förändrade inte den saken.

Efter innevarande års sommaruppehåll var min plan att fullfölja uppdraget hela mandatperioden ut, eftersom jag mår bättre efter behandlingarna, men det kan de glömma nu. Baktalar de mig, är jag inte ett dugg intresserad av att ställa upp mer utan kommer prioritera andra aktiviteter som gynnar mig och min hälsa bättre än att hålla garden uppe för ett parti som ljuger om mig i gengäld.

Första året var jag på plats praktiskt taget varje möte. Sedan fick jag som bekant hälsoproblem som efterhand förklarades av diagnosen MS. Det var då som jag själv behövde en ersättare, men det var också först då jag fick veta att den befann sig i Sälen. ”Han är tillbaka nu”, säger han i media – lagom till fullmäktiges sommaruppehåll.
Fantastiskt.

Fler än en gång under förra året har man försökt övertala mig att vara med om att bygga upp en kommunförening, men jag har avböjt med en erinran om att jag faktiskt inte är medlem och kan göra det och att jag i övrigt inte känner mig särskilt intresserad så som situationen sett ut i Grums.
Filper och Kuhlman har av bara den anledningen blivit påminda upprepade gånger om min status, varför det inte är så lite fräckt att påstå att de inte visste om den. Slutsatsen som en läsare av artikeln drar blir ju att jag har underlåtit att informera dem, vilket vore oursäktligt, men det är alltså falskt.

Så. Nu tycker jag att de båda herrarna bör vakna till.
För ett par veckor sedan kontaktades jag av två stycken som är intresserad av politiska uppdrag i Grums efter valet.  Jag hänvisade dem till en representant som är politiskt aktiv i kommunen och fortfarande medlem: Kuhlman.  Alternativt riksdagsledamot och distriktets ordförande Runar Filper, men de avböjde.

Att de rent ut sa sig föredra att bli informerad av mig, måste tas som underbetyg på hur de andra uppfattas.
Det beror givetvis på någonting att politiskt intresserade hellre vänder sig till mig, än till veteranerna som har det politiska ansvaret för att vägleda och informera.   

”Kör taxi i Sälen.”
Låter som ett utmärkt val under den delen av året som fullmäktige är aktiv, utan att ens få journalistens följdfrågor på det. (Apropå vad som kan vara ”värre” än att lämna partiet men närvara ändå.)
Det frånvaroskälet kommer för övrigt från den som inte ens körde sin egen bil utan istället bad mig om hämtning och skjuts till och från varenda möte istället. Inklusive omvägar för att få uträtta privata ärenden. Alltihop utan att erbjuda ersättning för det, inte en enda gång. (Jag körde tydligen gratis taxi i Grums.)

Nu skiter jag i alla som hugger första bästa kollega i ryggen om det behövs för att själv framstå i bättre dager.  Jag blir åter påmind om vilket dålig civilkurage och bedräglig moralkultur som fostras i politiska kretsar  (verkar lika överallt) och jag tänker för egen del både renovera köket och mina illusioner –  och ta sommar.
Jag vägrar förpesta min omgivning med människor som utnyttjar min välvilja, baktalar mig eller på annat sätt behandlar mig på sätt som jag inte förtjänar.

I´m too old för this shit.

 

När majvärmen äntligen kom

Bilen var nedsmetad i frömjöl…

Idag är det strålande sommarväder, men det blåser  så hårt att man får hålla i brallorna. Försökte sola en stund på förmiddagen, men stod bara ut i 7 minuter innan jag fick fly inomhus till min klimatväxlare. Efter det var yr och trött resten av dagen.
Det blir väl en ny blek sommar, misstänker jag.

Jag hade inte samma tur som förra gången jag gick igenom Mabthera-behandlingen. Då blev jag euforisk och smärtfri i ett par dagar. Slump? Den här gången har jag bara varit tung och trött, men det är bara att stå ut.

Igår var det ännu varmare. Vi tog en längre biltur genom Glasskogen och vidare hem genom Årjäng. Framme i Arvika tog vi en hamburgare och åkte sedan hem igen.  Det tog fem timmar.

Jag lyckades få några bilder på en ormvråk som landade med en orm, en massa älskade vita kossor på sommarbete på Björnö och ett rådjur som flydde in in i Glasskogens naturreservat.  Än är allt nyvaket ljusgrönt och sommaren har inte vaknat riktigt till liv än. Allt är lite blekt om nosen, inte bara jag.

Hit ska vi fler gånger, men med full utrustning.

 

 

Lyxhörnet

Sitter en traumatiserad spindel med intagen boxningsposition på kaffebryggaren. Har just livräddat honom ur diskhon med nedfirad handduk, men han befarar ändå att jag tänker slå ihjäl honom, och förflyttar sig därför med lyfta nävar åt varje håll, där jag grejar med koppar och socker.

Måste säga, att jag har ingen större kärlek till spindlar, men om de håller sig på sin kant och inte lägger sig i, så håller jag mig på min.  Det här är en jättestor, tjock spindel, som jag inte känner igen som en vanlig husspindel.

Nu har han emellertid tagit sig ner på marknivå och flyttat in i ett särskilt hörn av toaletten, på nedre plan. Detta hörn är tydligen mycket attraktivt för spindlar. Lyxhörn. Invid tröskeln i hörnet bredvid dörren. Där bosätter sig spindlar hela tiden och spinner upp ett nät, tills de av oklar anledning dör eller flyttar och en ny förmåga tar över.
De lyckas obegripligt nog fånga små flygfä i nätet, trots placeringen, så svält är nog inte dödsorsaken. Jag finner oavbrutet skelettdelar och utsugna småkroppar som rensats ut från nätet och kasserats.

En spindel åkte oplanerat med i dammsugaren, tillsammans med nät. Nästa dag hade en likadan flyttat in i lyxhörnet och arbetade upp nya nät. Jag tror det var samma spindel som gjort en lång och mödosam återvandring genom dammsugarslangen och hittat tillbaka. Jag lämnade skuldmedvetet dammsugaren precis utanför dörren i hallen.

Jag gillar inte attityden!  Min nya nätvän förutsätter att han måste försvara sig mot mig, som ju räddat livet på honom. Hur tänker han? Tål inte irrationella beteenden. Hade jag velat döda honom, hade jag spolat hetvatten på honom redan i diskhon och låtit honom försvinna ner i avloppet. Men han vet väl å andra sidan inte vem han har med att göra.

Nu kommer det alltså en tid där vi ska slåss om ”hörnet”. Jag kommer regelbundet dit med en blöt trasa för att torka golvet, och han rusar kampsugen ut med box-armarna före för att försvara hörnet.
Jobbigt att ständigt tänka på att snabbt svabba förbi hörnet, som gror igen med tiden. Han samarbetar verkligen inte. Det har inga av mina spindlar gjort.  Tycker att de gott kunde lyfta på nät och ben och låta mig torka rent, och sedan släppa ner näten igen, men istället går de till avskräckande skenanfall.

Tabata

Det sket sig med ombyggnaden av hemsidan. Precis när jag kom på den idén att bygga om, så bestämde sig någon kul figur för att uppdatera servern med några nya skyddsfunktioner, så jag kunde varken ändra länkar, posta inlägg, eller ett dugg annat.
Tvärstopp.

Jag nöjer mig med en ljusare bakgrund för säsongen, för nu orkar jag inte mer. Hela dagen har gått åt till att överlista och lösa ett problem som inte skulle funnits om jag bara blivit förinformerad.
Det tog evigheter bara att komma på vad som strulade. Jag fick ta maken till hjälp och han löser det mesta. Men vid det här  laget är jag så trött på alltihop att jag väljer att ta tag i förnyelserna senare.
Jag behöver bland annat ett bättre kommentarsfält och det fixar nog bara ett helt nytt tema. Är inte på humör för att gå in och mixtra med php-filer. Det gjorde jag utan att blinka förr, istället för att byta hela teman, men numera räcker inte mitt tålamod till för pill med detaljer.

Under tiden som jag väntar på humör för nya ombyggnadstider, kan jag ju alltid berätta om saker som säkert inte intresserar någon. (Jag gör mitt bästa för att slippa tänka på hur hela landet rasar samman i importerat våld, bedrägerier, urspårade samhällsfunktioner, politikers folkförräderi och skitsnack om värdegrunder.)

I torsdags började jag med Tabata! (Hälsosidor)

Nedan finns videoexempel på hög/lågintensiv Tabataträning. Lita på att det känns i muskler du inte anade att du hade. Jag skrattade första gången jag såg övningarna. ”Vad är det där för trams, det leder väl aldrig någonvart?” Men det ser enklare ut än vad det är, i synnerhet om du har fått balanssinnet sabbat av MS, som jag har.  Jag får ta stöd mot väggarna i flera övningar. Dagen efter ett pass med flax och blandade småhopp har du en träningsvärk från helvetet.
I fredags kröp jag upp i behandlingsstolen på sjukhuset och förkunnade att jag nyss börjat träna Tabata, när min MS-sköterska såg orolig ut. Jag rörde långsamt på mig som en helt ned- och ledbruten människa.

38 minuter!  Det kändes som jag hade blivit överkörd av en tröskmaskin.

Först idag har träningsvärken börjat lägga sig; alltså borde jag tvinga mig till ett nytt pass. På egen hand. Det fina med Tabata är att man kan lära sig ett schema och rörelser och träna hemma mellan passen. Man kan hitta på egna rörelser också.
Jag kom till första grupppasset i gymnastiksalen utan större pejling på när-var-hur man tränade Tabata, här i byn. Det var av en ren ingivelse att jag hoppade med i gruppen.
Jag lyckades alltså gå med näst sista gången, före sommaruppehållet!  Det gjorde mig besviken.  På torsdag är det sista gången, sedan är jag hänvisad till egna blandade skutt på egen hand, ända fram till hösten.

 

Självklart har jag handlat sportbag, yoga-matta och hopprep. Vikter har jag redan.  Skitbilligt på Lesara, 56 spänn för hopprepet och och 179 spänn för sportväskan.  Den rosa mattan skaffade jag på Sportamore, för den ingick såklart inte.   Jag insåg nämligen att nästan ingenting av det jag hade med mig fick plats i någon av mina väskor. Skorna stack halvvägs upp och ramlade ur. En plastkasse hade helt säkert dugt, men det kändes utfattigt. I och för sig är jag utfattig, men jag vill inte skylta med det.

       

På Lesara fick jag även tag på jättebilliga, elastiska och bekväma gymnastikskor för inomhusbruk . De har kostat 699 kr men nu  bara 259 spänn. Perfekt.
Jag har dammsugit nätet efter billiga, nedsatta träningskläder och fått ihop ett antal ombyten tights, linnen, sportbh:ar och tshirtar för ändamålet.
Jag är verkligen utrustad och rubbet har inte kostat mig mer än en 1000-lapp. Totalt.  Det kan man tydligen få ge för bara ett par märkes-tights, men riktigt så noga med mitt intryck blir jag aldrig. Det ska vara funktionellt och det ska matcha, sedan skiter jag egentligen i resten och ju billigare jag kommer undan, desto bättre.

Här finns en massa Tabata workout-musik, som man kan använda.

Det är bra för sjukdomen att vara aktiv, så jag ska försöka vara det i så hög grad jag kan. Tabata får jag väl köra igång med på allvar till hösten och fuska själv hemma under sommaren.
Jag ska ju även simma, så fort isen släpper i sjön (fy fan vad kallt det är, fortfarande i mitten av maj!) och har fått lilla mor att gå med på promenader varannan kväll.

Det gör även lilla modern gott, plus att vi får en hel del kvalitetstid tillsammans. Jag blir 54 i morgon och hon 74 i augusti, varför det känns angeläget att utnyttja tiden som finns kvar. Man vet aldrig hur länge livet varar, eller hur länge man har ett aktivt liv kvar av tiden som återstår. Det där gäller ju egentligen oavsett ålder, för man vet aldrig när livet tar slut, men känns ju mer realistisk bråttom ju högre upp i åldern man själv och anhöriga kommer.   Jag är ju också innerligt medveten om att min MS inte kan botas, bara bromsas en begränsad tid. Får jag 10 år? kanske 15?
Ingen vet.
Modern ”opererades” för den våra formen av AMD (gula fläcken) i torsdags och kan idag äntligen börja läsa lite med det sjuka ögat. Härligt!

2:a MabThera-behandlingen

En timme in i behandlingen. Jag börjar sega ihop.

Det gick bättre den andra gången, för nu kunde man förebygga de allergiska reaktionerna. Jag fick injektion med Tavegyl, samt en hutt kortison, som jag blir så pigg av i två dygn, med ett dygns fördröjning. Fungerar som rena rama amfetaminet på mig. Smärtstillande, dessutom.
Jag blir fri från smärtor och börjar känna mig energisk och besittande mentala och fysiska superkrafter. Kommer vara i två dagar. Efter hemkomsten bara sover jag. Jag har sovit stor del av dagen i dag också, men nu kickar superkrafterna in. Morgondagen blir nog kanon, om det följer rutinen från förra gången.

 

Den här gången var jag inte ensam i behandlingsrummet, som rymmer fyra – det var fullt. Två var på påkopplade när jag kom kl 10 och en sista anlände en halvtimme efter mig. Där låg vi och tittade på varandra och i våra mobiler. Det blev lite som i ”En kos dagbok” av timmarna som gick.

– Tittade på Majros. Åt hö. Tittade på en fluga i fönstret. Sov. Åt hö. Vaknade och tittade på Svea.

Mindre än halva tiden, mot förra gången. Knappt 4 timmar.  Jag var klar 13:30, inklusive observationstiden före frisläpp på 30 minuter. Stor skillnad mot första gången där jag kom kl 7 och var klar 15:30. Det var längre observation innan påkopplingen. Sedan fick jag allergiska reaktioner två timmar in i behandlingen som gjorde att man fick avbryta en timme för att istället injicera ”motmedel”, innan man kunde köra igång igen. Observationstiden efteråt var en timme. Riktigt drygt.

 

Observation att vänta ut innan kanylen togs bort, behandlingen klar.

Nästa gång lär det gå ännu snabbare, för då slipper jag alla observationstider.  Skönt att få sådant här överstökat fortast möjligt, för det är ingen höjdare att bara ligga där. De borde ha en storbilds-tv.

Nu ska jag tillbaka först i november igen. Ett halvår emellan.

Vad jag ägnar resten av kvällen åt är att laga champinjonstuvning till varma smörgåsar, som jag har satt maken till att hacka och förbereda. Är nyduschad och har svept en kopp kaffe. Funderar på om jag ska tacka ja till en inbjudan att sommarprata en timme i sommar. Inte i vanlig radio, för det får inte frifräsare som jag, utan i en kanal som fri media ger ut. Jag berättar vilken, om jag bestämmer mig för att tacka ja, men det är osäkert.
Vem orkar försöka begripa sig på värmländska i en timme?  Jag vet inte ens hur jag hamnade på förslag.

Jag har själv svårt för att lyssna på dialekter, och det gäller faktiskt även min egen. Det låter verkligen inte bra när man försöker ”försvenska” sina uttal  – för tydlighetens skull – men har satsmelodin kvar i bakgrunden. Det känns å andra sidan inte naturligt, utan skulle bara låta krystat. Nästa grubbel: ska jag köra  allvar, eller humor? Blanda, kanske?
Det beror på vilket tema jag väljer, eller om jag ska blanda det också?

Jag är så jävla trött på politik. Den kan bara handla om migration och integration, eftersom vartenda annat problem kretsar runt hur man förhåller sig till detta (vem anade det för 30 år sedan), så det orkar jag sannolikt inte hålla någon monolog om. Orkar ju knappt skriva om det längre, jag blir bara deprimerad över vilka usla framtidsutsikter vi har.

Jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra.

Inga stekta sparvar flög åt mitt håll

Har alltid undrat över varför folk tar selfies när de ligger ner. Beslöt mig för att ta reda på fördelarna med det och kom på det: nästan all ålder ramlar ner i kudden. 
Till och med glasögonen försvann. Vilket innebar att jag inte såg ett skit och blev vindögd.
Även pattarna ramlade ner i armhålorna, men de kom som tur var inte med på bild.
Idag blev det pumphagel och lerduvor.
Vilken skitdag jag hade! Okoncentrerad, grinig och orolig för allt, vilket smittade av sig på skjutningen. Det gick med andra ord inte alls bra idag. Idag var det däremot makens dag. Det får jag ge honom, för förra gången var det han som hade en skitdag. Missade fler duvor än han träffade.  Idag: min tur.
Som synes är jag, som man gammeldags säger: redigt uppgifen.

Skillnaden mellan honom och mig är att han peppar mig, när det går dåligt för mig, men själv tråkar jag honom och känner mig öferlägsen. Han är inte värdig stå på samma bana som jag, anser jag då.

Kära dagbok: är jag en ond människa?

 

 

Valborg!

Mitt eget valborgsyrverkeri.

Spana in skjutmålen….

 

Min Svage Varmint träffar rätt och går som ett klockspel efter vinterdvalan

Åsiktsregistrering


”Eftersom åsiktsregistrering är förbjuden enligt lag kontaktar Nya Tider företagets vd Pierre Gudmundsson som berättar att allt sker med den sökandes tillåtelse och fulla insyn.”

Har man inga anställningsintervjuer, nu för tiden, där man rent ut kan fråga om sådana saker?
Är det relevant för tjänsten?

Nästa steg blir väl att begära ut sjukjournaler. ”Med den sökandes tillåtelse.”
De vet så jävla väl, att den som vill ha ett jobb knappast kan neka utan att det skulle vändas emot den sökande som något suspekt.  Hotet ligger outtalade men glasklara mellan raderna.
”Tillåt oss ta reda på vilka politiska åsikter du har annars stryker vi din ansökan.”

SRI (Scandinavian Recruitment Intelligence), kallar sig företaget, och närmare STASI kommer vi knappast. Vilka kallade sig Sveriges STASI? Researchgruppen. Figurerna därbakom är väl ganska brända till sina namn, men rekryterna är det inte. Jag anar våldsamma ugglor i mossan.

Kartläggning är inget nytt. Arbetsgivare har väl googlat på arbetssökandens namn så länge internet funnits. Det enda nya är att man har gjort en företagsidé av åsiktsregistreringar, där arbetsgivare av tidsskäl eller helt enkelt otillräckliga kunskaper i vad och hur mans ska leta effektivt ska kunna anlita proffs.
Sättet att betvinga befolkningen ändra åsikter eller bestraffas med att förlora försörjningsmöjligheter, är rena DDR. Det skulle alltså inte förvåna mig det minsta om predatorer inom Researchgruppen och Expo ligger bakom konceptet.  Delvis skattefinansierat integritetssvineri. Här krävs ett ambitiöst gräv, för jag litar inte det minsta på den respektingivande självpresentationen. Den är som gjord för att avskräcka alla försök att gå för nära: tidigare anställda inom försvarsmakten och polis.  How about that?  Det strider säkert mot en speciell värdegrund redan att misstänkliggöra dem.

Vid sidan av detta undrar man inte längre varför folk vill vara anonyma på nätet. Trots att anonymitet är en skyddad rättighet, precis som åsiktsfrihet utan repressalier, riskerar vanligt människor (som vill skydda sina anställningar och familjer) uthängningar av och i tidningar som Expressen.

Till Nya Tider förklarar ”företaget” att de inte kartlägger åsikter, vilket är förbjudet, utan värderingar. ”Skillnaden menar han ligger i att en värdering är generell medan en åsikt specifik.”
Vilket nonsens! Vilka värderingar du har bestämmer dina politiska åsikter.

”En person som söker jobb som busschaufför behöver inte oroa sig över att SRI kommer att lägga så stor vikt vid beteende i sociala medier, försäkrar Gudmundsson, men däremot om personen ifråga förlorat körkortet vid ett eller flera tillfällen och av vilken orsak.”

Det  framgår av belastningsregistren och är det enda som en arbetsgivare kan ha relevant intresse av: att den anställde inte är brottsling av det slag som är olämpligt för anställningens art. Vad affärsidén snarare är behjälplig med är att vaska fram A och B-människor. Dit har vi kommit med socialdemokraternas ”värdegrundsarbete”.

”När rapporten slutligen är klar, får den granskade individen läsa igenom den. Då måste den berörde också godkänna om rapporten ska förmedlas till arbetsgivaren. Om samtycke inte finns, raderas rapporten.”

Medvetna om att den saken knappast kan kontrolleras av individen, lika lite som att rapporten redan innan är underlag för om han/hon gått vidare i anställningsproceduren. Vad händer med rätten att granska medsökandens ansökningar? Om man begär det, ska den rätten enligt lag finnas för att den sökande ska kunna bedöma på vilka grunder vederbörande blivit bortvald framför den som fått arbetet. Den rätten upphör i så fall, eller så saknar arbetssökanden all insyn i de dokument som avgör han/hennes karriär och därmed kontroll över sitt liv.

Är det så här man ska kunna kringgå lagen? Då har vi ingen nytta av den. Inte heller av att personuppgiftslagen (PuL) ersätts av Europas strängare motsvarighet GDPR (General Data Protection Regulation) år 2018.  För går man inte med på att ens integritet kränks så står man utan arbete. Så enkelt är det.

 

 

”Genom att analysera data från flera olika öppna plattformar, såsom chatthistorik, uppladdade bilder och kommentarer i sociala medier ska personer som utgör en ”säkerhetsrisk” avslöjas.” (Dagensanalys.se)

”En bakgrundskontroll är inte framtagen för att vara anklagande eller ”sätta dit någon”, syftet är att det ska vara ett beslutsunderlag inför en rekrytering eller en intervju”.  (Securityworldhotel)

Säg det till den som nekas arbete efter kontrollen.
All makt kan missbrukas och all information till den som betalar tillräckligt bra för den, kan säljas. Vid första anblicken slås man av hur bra det här kan vara för att avslöja terrorister och psykopater, men den politiska utvecklingen ger vid hand att det inte är dem man försöker komma åt. Det är det vanliga folket man vill skrämma till tystnad.

Men förändrar det här människors åsikter, eller: ”värdegrund”? är det vad man uppnår, och sedan är Sverige ett kärleksland? nej, naturligtvis inte. Det enda som händer är att folk går helt under jord med vad de tänker och tycker. De försvinner inte bara för att de tiger öppet om åsikterna.  De växer.